Pärlemor (1961)

Media (1 st)

Originaltitel	Pärlemor
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Torgny Anderberg
Manus	Gösta Gustaf-Janson
Förlaga	Pärlemor (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Nordisk Tonefilm International
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1961-10-06

Medverkande

Inga Tidblad
Signe Wæbel

Mimmo Wåhlander
Aina, Hilmer Perssons dotter

Tommy Berggren (som Thommy Berggren)
Jan Wæbel, son till Signe

Edvin Adolphson
Gustaf Odenstam, ryttmästare

Isa Quensel
Gertrude, Gustafs hustru

Sigge Fürst
Ivan Hagerwall, kamrer hos Wæbel

Visa fler

Handling

Tiden är den stora depressionens år, det tidiga 1930-talet. Signe Wæbel kan dock glädjas åt sin man fabrikörens välstånd. Hennes två söner, Jan och Klemens, dyrkar henne. Jan har på...

Visa hela handlingen

Press

Flera kritiker anmärkte på övertydligheten i filmen i förhållande till romanen, bland annat Tidblad i rollen som Signe Wæbel från första början skildrades såsom känslokall och...

Visa all press

Tiden är den stora depressionens år, det tidiga 1930-talet. Signe Wæbel kan dock glädjas åt sin man fabrikörens välstånd. Hennes två söner, Jan och Klemens, dyrkar henne. Jan har på skämt en gång döpt henne till "Pärlemor". De äger ett hus på Östermalm. I gårdshuset bor bl.a. Persson med sin fru och dotter Aina. Perssons fylleri är en ständig källa till tråkigheter. Wæbel skickar sonen Jan för att säga upp dem. Jan träffar Aina. De har inte sett mycket av varandra sedan de båda var små. Jan fäster sig genast vid Aina och beslutar att göra allt för att hjälpa henne.

Ryttmästare Odenstam och hans hustru Gertrude är förtvivlade över dottern Britas äventyr med Klemens Wæbel. Ungdomarna har varit ute och seglat och överraskats av bekanta till familjen. De beslutar att Brita snarast möjligt måste eklatera sin förlovning med Klemens för att dämpa skandalen. Signe försöker förhindra förlovningen.

Fabrikör Wæbel drabbas av hjärnblödning och avlider kort därefter. Wæbels närmaste man, kamreren Hagerwall, sätter in Signe i affärerna. Han råder henne att inte berätta alltför mycket för pojkarna. Han bekänner att han länge älskat henne, men avvisas bryskt.

Persson häktas för att han en gång våldfört sig på dottern. I fängelset tar han sitt liv. Aina besöker Jan för att tacka för hans hjälp vid faderns död. De upptäcker att de älskar varandra men överraskas av Signe, som oväntat kommer hem.

Klemens meddelar sin mor att han tänker gifta sig med Brita. Signe får en hjärtattack.

Signe finner nya utvägar. Hon arrangerar en förlovningsmiddag. Gustaf Odenstams bevågenhet köper hon genom att skänka honom en av hans växlar, som hon löst in. Klemens och Brita får hennes välsignelse, men hon övertalar dem att acceptera en lägenhet i samma hus. Hon ordnar så att Aina och hennes mor får bostad och arbete i Örebro med förutsättning att de far samma dag.

När Jan upptäcker att Aina är borta, och att det är modern som arrangerat allt, blir han förtvivlad och ursinnig. Hon försvarar sig med att hon velat flickans bästa, men gör ingen hemlighet av att hon inte tycker att Aina var lämpligt sällskap för Jan.

Jan tycker att han för första gången ser sin mor sådan hon verkligen är: hård, kall, känslolös och fruktansvärt egoistisk. Han förklarar att han inte längre tänker låta henne dirigera hans liv. Han tänker lämna henne. (Bearbetning av Nordisk Tonefilms presentation.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera kritiker anmärkte på övertydligheten i filmen i förhållande till romanen, bland annat Tidblad i rollen som Signe Wæbel från första början skildrades såsom känslokall och beräknande.

Det rådde ingen kritisk enstämmighet om filmen, sålunda var Robin Hood i Stockholms-Tidningen mycket negativ, medan Jurgen Schildt i Aftonbladet ansåg att "en säkrare miljöstudie från borgerlighetens och Kreugerkraschens 30-tal har svensk film knappast presenterat". Schildt ansåg att Torgny Anderberg utvecklats som regissör efter sin föregående film, och sammanfattade: "Han avbildar framgångsrikt en bit av depressionens Sverige, klasskrankorna, den gryende militära hemmafascismen, rikedomens människor, som tappat kapitalet och bara har masken kvar att hålla sig till, sin krampaktiga trohet mot spelets regler. Tro det om ni vill: samme regissör, som sysslat med Lille Fridolf, har gett oss ett stycke värdefull modern historia."

I övrigt koncentrerade sig kritikerna i mycket till skådespelarprestationerna, som överlag fick ett gott mottagande, med ett plus för Thommy Berggren, såsom framgår av följande utdrag ur Lills recension i Svenska Dagbladet: "Vid sidan av Inga Tidblads beundransvärda framställning av modersrollen har filmen ett stort glädjeämne i unge Thommy Berggren som den idealistiske sonen Jan. Här presenteras man för en aktör med inte bara ett utmärkt filmansikte, intelligent, vackert och uttrycksfullt, utan också ett varmt speltemperament och redan anmärkningsvärd säkerhet i sina medel. Han är verkligen ett välkommet tillskott till den ganska glesa raden av unga försteälskare på film."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se