En nolla för mycket (1962)

Media (1 st)

Originaltitel	En nolla för mycket
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Börje Nyberg
Manus	Åke Widding
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Sandrew Film & Teater AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1962-09-10

Medverkande

Carl-Gustaf Lindstedt
(Lars Åke Rolf) Pontus Blom, lagerbiträde, senare inköpschef på Järn och Metall

Barbro "Lill-Babs" Svensson (som Lill-Babs)
Eva Schmidt, sångerska

Birgitta Andersson
Lillan, fotomodell

Siv Ericks
Kiddy Västerlund, chef för Mannekängförmedlingen

Ingvar Kjellson
Fredrik, direktör i Järn och Metall

Toivo Pawlo
fanjunkaren

Visa fler

Om filmen

Crazyfars där ödesgudinnor tappar en nolla mellan bladen i taxeringskalendern, Carl-Gustaf Lindstedt misstas för finansgeni, Birgitta Andersson är golddigger och...

Visa hela texten

Handling

Pontus Blom arbetar som lagerbiträde på Järn & Metall. Genom ett förbiseende vid tryckningen av taxeringskalendern insmyger sig "en nolla för mycket" i hans inkomstuppgift, vilket...

Visa hela handlingen

Press

Mottagandet var ganska ljumt, också om en del kritiker prisade uppslaget med nollan i taxeringskalendern och hästen som bara förstår ryska. Rätt representativ för den kritiska reaktionen...

Visa all press

Crazyfars där ödesgudinnor tappar en nolla mellan bladen i taxeringskalendern, Carl-Gustaf Lindstedt misstas för finansgeni, Birgitta Andersson är golddigger och nattklubbsstjärnan Lill-Babs sörjer Klarakvarteren och sjunger på ryska för att få fart på en tävlingshäst.

"La lallalla, lalla lalla lallaa, la laaa…" Till det odödliga temat från tv-showen Hylands hörna sveper kameran ner över Gröna Lund, där Carl-Gustaf Lindstedt förtjust rattar en veteranbil på som går på räls, Birgitta Andersson åker pariserhjul med en tyllmaräng på huvudet och Lill-Babs ylar av upphetsning i berg-och dalbanan.

Ett renhjärtat lagerbiträde hamnar av misstag i taxeringskalendern och en förälskad nattklubbssångerska räddar honom från en stendum golddigger. Man behöver inte vara något geni för att hänga med i En nolla för mycket, men man får vara öppen för en del bisarra inslag. Efter en rad hisnande bilder av Stockholm från luften, landar kameran högst upp i Stadshusets torn. Där sitter tre unga kvinnor, och en berättarröst förklarar att de är

trenne nornor

moderna döttrar från en tid som flytt

och som forntids spindelväv har bytt mot sexigare trosor

och nu med kvinnokönets nycker

i våra ödestrådar rycker

så därför ännu allt kan hända

en norna uppochner på allt kan vända

så varsågod tre nornor… förlåt tre kronor nu bestig

ty här uppe börjar vår intrig.

1962 års ödesgudinnor har tofsar och baddräkter och band som det står Miss Urd, Miss Skuld och Miss Verdandi på. De halvligger i de förgyllda kronorna och diskuterar hur en fotbollsmatch ska sluta. När de råkar tappa en nolla singlar siffran ner i tryckpressen som spottar ut taxeringskalendern, och vips ser det ut som om lagerbiträdet Lindstedt tjänar tio gånger mer än han gör.

Tänk att han är en sådan affärsman! Att han tjänar så mycket på sitt extraknäck; att sälja böcker som "Konsten att vara glad". Hans chefer är förstummade. Det blir befordran, cabriolet, champagne… och när han kommer hem står Lill-Babs i duschen också.

Siv Ericks är Kiddy Västerlund, som en rollfigur kallar "Guden Amors egen lilla public relations-tant". Hon har en hjärtespalt i Damjournalen och härskar över en mannekängförmedling där modellerna sitter och målar läpparna medan de väntar på jobb, som på en lyxbordell. Den erfarna Kiddy lär upp dem.

 – Flickor, kom ihåg vad jag har sagt, de måste stå i taxeringskalendern!

– Det andra äktenskapet är mer harmoniskt. De män som kommer ut på marknaden i 40-årsåldern är de bästa exemplaren.

– Gå tillbaka till sin fru – har de ingen moral alls!

Lindstedt, som lyckats linda in en kund i 14 meter gunnebostängsel, har tagit mopeden till modellagenturen för att hämta Birgitta Andersson. Hon skulle ha ätit lunch på Operakällaren med disponent Björklund, och Kiddy är upprörd.

– En moped är ingen framtid, men det är en disponent. Hur KAN du sumpa en sådan chans för en man med moppe?

För att få in Lill-Babs i duschen och handlingen måste Lindstedt ha en inneboende, en fräsig reklamare vars enda funktion är att prata om public relations som "rellis", telefonera om "en layoutare till sydfruktsgrunkan" och få gratis flygbiljetter till Köpenhamn ("reklam är ett helvete") så att sångerskan kan hyra hans rum.

Mitt i alltihop kommer ett montage där Lill-Babs sorgset blickar upp mot Hötorgsskraporna och sakta sjunger "För länge sen var här en annan stad, där möttes vi och jag var mycket glad". "Gnistrande hus och glimmande ljus" får rimma på "min gamla stad i stoft och grus".

I ett lika lösryckt nummer sjunger komikern Nils Ohlson, som ser kliiskt deprimerad ut: "Livet går opp o ner, vad kan man veta mer, småbarn gråter med sand i hår, snart bärs de ut på bår, men livet är syndigt o roligt ändå, som en mördares dolk, den är blå". Jahapp.

Men på nattklubbsscenen viskar Lill-Babs förföriskt "Nära, när det ska handla om en man, nära…" i tajt svart klänning.

I filmens roligaste scen spelar den blida Lindstedt, i ett desperat att bli av med bimbon Andersson, sin motsats när de går på restaurang. "Rappa på, stå inte där och flabba, vilken sylta, ta in en flaska skumpa till allihop så det blir lite rulle här!" Men Andersson blir bara knäsvag. "Vilken underbar karl! Jag älskar dig!" "Håll käften!"

Lill-Babs, Carl-Gustaf Lindstedt och Birgitta Andersson var säkra kort. Lill-Babs hade just gjort stor succé med "Är du kär i mig ännu Clas-Göran?" och har sitt namn i stora bokstäver på filmaffischen. Carl-Gustaf Lindstedt var en av de folkära medlemmarna i Casinorevyns crazygrupp "Tre Knas" och revystjärnan Birgitta Andersson, som är filmens stora behållning, skulle snart göra sin första film med Hasse och Tage.

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Pontus Blom arbetar som lagerbiträde på Järn & Metall. Genom ett förbiseende vid tryckningen av taxeringskalendern insmyger sig "en nolla för mycket" i hans inkomstuppgift, vilket förändrar Pontus värld.

Han bor i en tvårummare med sin vän Rulle och hoppas få gifta sig med fotomodellen Lillan, men han kommer sig inte för att fria, eftersom han är mycket blyg.

Lillan anser hans inkomster vara för låga.

Utan Pontus vetande sprids uppgiften om hans höga inkomster. Chefen för Järn & Metall erbjuder honom posten som inköpschef med fördubblad lön, han gör Pontus bekant med sina rika affärsvänner. De är liksom Pontus mycket intresserade av V5 och hästar. Pontus erbjuds få köpa den ryska hästen Tsaren utan att behöva betala för den.

En bilförsäljare tvingar på Pontus en lyxbil utan att han behöver betala för den.

Också hans fästmö Lillan börjar bemöta honom med en alldeles ny högaktning, och det förefaller uppenbart att han nu skulle kunna fria till henne.

Pontus kamrat Rulle har hyrt ut sin del av lägenheten till sångerskan Eva Schmidt, vilket medför vissa komplikationer i Pontus förhållande till Lillan. Han börjar allt oftare besöka nattklubben där Eva uppträder.

Det är problem med Tsaren också. Hästen vill inte lyda tränarens instruktioner. Eva kommer underfund med problemet. Tsaren förstår bara ryska. Med hjälp av en rysk parlör gör sig Eva och Pontus förstådda.

Först nu upptäcker Pontus varför människornas attityd till honom förändrats. Han låter sina vänner veta sanningen.

Men den fattige Pontus har Tsaren, som efter dessa språklektioner vinner ett lopp på Täby och ger Pontus pengar. Han vinner också Eva Schmidt. (Bearbetning av Sandrews informationsblad.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet var ganska ljumt, också om en del kritiker prisade uppslaget med nollan i taxeringskalendern och hästen som bara förstår ryska. Rätt representativ för den kritiska reaktionen med tonvikt på det negativa var Jörn Donners recension i DN, som här citeras i sin helhet

"Sorgligt att säga och sorgligt att skåda: "En nolla för mycket" är en klen komedi och en dålig film. Visst är uppslaget i tunnaste laget. Men det värsta är att gestaltningen av historien är så oförsvarligt slapphänt berättad, så helt utan tempo och uppfinningsrikedom. En mätare på detta är att flera av filmens komiska infall upprepas ända till tre gånger. Den som eventuellt roas av dem första gången känner sig ohyggligt pinsamt berörd när de återkommer. En nolla för mycket är 108 minuter lång, men kunde utan svårigheter förkortas med 25 minuter.

Det lönar sig inte att plocka med scenens och estradens stjärnor i film utan att först förvissa sig om att de äger talang. Birgitta Andersson klarar sig någorlunda, trots en ovanligt andefattig roll. Carl-Gustaf Lindstedt är sig själv, dvs spelar nummerrevy, och det passar inte alls. Lill-Babs Svensson kan säkert sjunga in skivor, men hon kan inte säga en naturlig replik. Hon famlar omkring utan fotfäste. Liksom övriga medverkande tycks hon inte ha fått regi, trots att filmen officiellt verkligen har en regissör, Börje Nyberg.

"En nolla för mycket" är återigen en av dessa svenska filmer som förefaller ha tillkommit i en fabrik eller i en dröm. Ingenstans finns den minsta tillstymmelse till personligt regigrepp. Scenerna har spelats in, framkallats, kopierats, klippts ihop i en viss ödesbestämd ordning. Kamerorna har surrat, och ingen har brytt sig om slutresultatet. Filmen är inte ens så vulgär att den skulle överleva som buskfilmteater. Den är strängt taget ingenting.

Finns det då ingenting verkligt angenämt i "En nolla för mycket"? Jo, en mängd vackra rashästar. De är helt naturliga, för de spelar sig själva. Övriga skådespelare uppträder i omöjliga roller med omöjliga repliker. Till slut tycker man bara synd om dem."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se