Älskarinnan (1962)

Media (2 st)

Originaltitel	Älskarinnan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Vilgot Sjöman
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Utmärkelser	Chaplin-priset Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Jussi Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1962-10-08

Medverkande

Bibi Andersson
flickan

Per Myrberg
pojken

Max von Sydow
mannen

Öllegård Wellton
mannens hustru

Birgitta Valberg
den moderliga

Gunnar Olsson
gubben

Visa fler

Handling

Sommaren.En glad och obekymrad flicka skyndar upp i Medborgarhuset i Stockholm, hon ska vara lillvärdinna på en kongress.Plötsligt står en överordnad framför henne. Han...

Visa hela handlingen

Press

Filmen möttes med långa och i stort sett entusiastiska recensioner. Inför den tänkta anmärkningen att Sjömans film var alltför tunn och konturlös svarade Jurgen Schildt i AB med...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Sommaren.

En glad och obekymrad flicka skyndar upp i Medborgarhuset i Stockholm, hon ska vara lillvärdinna på en kongress.

Plötsligt står en överordnad framför henne. Han skäller ut henne för ett arbetsfel som hon inte begått.

Flickan äter lunch hos sin pojkvän. Morgonens utskällning mal i henne; hon kan inte förmå sig att ta emot pojkens smeksamhet och ömhetshunger.

Samma eftermiddag, i en kongresspaus, söker mannen upp flickan och ber henne om ursäkt - innan han vänder sig från henne och går bort till sin familj: hustru och 9-årig son.

Om någon just då sagt henne att hon om några månader skall vara den mannens älskarinna, skulle hon blivit kränkt och indignerad. Kvinnor som trasslar med gifta män är det tarvligaste hon vet.

Hösten.

Någon ringer till flickan en tidig höstmorgon. Den gifte mannen.

Han ska göra sig ledig från sitt arbete idag ... åh, de ska få en hel lång skön dag tillsammans.

Flickan ringer till arbetet och ljuger att hon är sjuk. Lycklig dukar hon till lunch, sätter in brasa i kakelugnen, byter till finklänning. Då ringer mannen att han blir lite försenad.

Så krymper den långa sköna dagen till tjugo minuters upprivande kärleksmöte sent på kvällen

"Tjugo minuter - mitt äktenskap med dig!"

Sådan är älskarinnans situation.

Vintern.

Flickan härdar inte ut.

Hon beslutar sig för att göra slut med mannen och säga sanningen till pojken.

De möts på en grillbar, medan trafiken brusar omkring dem i snösörjiga vinter-Stockholm.

Två ungdomar som söker hjälp och trygghet hos varandra.

Våren.

Aprilsol och glädje. Pojken hjälper flickan att packa. Hon är hans nu - hon ska bara resa utomlands först, för att "få perspektiv" på allting.

Då ringer telefonen.

Där står pojken i gathörnet, utsparkad - därför att flickan inte kunde säga nej till mannens besök.

Efteråt kastar sig pojken i flickans knä, svartsjuk och utstött. Varför når han henne inte? Varför tar hon till sig den äkta mannen, men inte honom? Förödmjukad reser han sig och fortsätter att hjälpa henne med packningen.

Sommaren.

Pojken följer flickan till tåget.

Mannen bevakar dem - och i rädslan att mista flickan lovar han henne skilsmässa och nytt äktenskap.

Medan pojken står kvar på perrongen leds flickan av mannen, bort till den sovvagnskupé dit han köpt biljetter.

För första gången ska de sova en hel natt tillsammans.

Medan mannen drömmer oroligt vid hennes bröst, ser flickan hela situationen i ögonen. Med en förtvivlad beslutsamhet skär hon bort båda männen ur sitt liv.

Så slutar filmen: Med hudömsningens ögonblick, då flickan lägger av sitt gamla, det oerfarna, barnsliga jag, och träder ensam ut i det vuxna livet. (Vilgot Sjömans innehållsbeskrivning, tryckt i SF:s broschyr för filmen.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen möttes med långa och i stort sett entusiastiska recensioner. Inför den tänkta anmärkningen att Sjömans film var alltför tunn och konturlös svarade Jurgen Schildt i AB med följande: "Jag tycker inte det, så mycket mindre som den varmblodigare betraktelsen redan börjar inställa sig. Jag tycker i stället man bör hylla Sjöman för att han gjort den sannaste filmen om kärlek på svenska, en film som målmedvetet och förtroget koncentrerar sig på frihetens olika stavningar i ett kärleksförhållande: den manliga och den kvinnliga.

Det kunde föralldel ha blivit en fransk film, i så fall gissningsvis en komedi, en lättsinnig nocturne där kvinnan accepterat sitt dubbla underläge och kuttrande placerats i montern för illegala leksaker. Men nu är det en svensk film, en nordisk film; det är det som gör skillnaden så rasande stor. Lyssna på ordet maitresse: det låter festligt som pisksnärten i en cirkusmanege. Lyssna på ordet älskarinna: där har gått skuggor i glädjen."

Nils Beyer i StT associerade Sjömans filosofi i filmen till Victoria Benedictssons ord: Möjligen kan en kvinna bli lycklig i äktenskapet - i en fri förbindelse aldrig. Beyer ansåg att Sjöman haft god hand med sina medarbetare: "Men annars är det verkligen med glädje man hälsar en ny filmdiktare välkommen! En diktare, som vill något, som behärskar konsten redan i sin första film och som tydligen har en utomordentlig hand med sina medarbetare. Framför allt tycks han med sin fotograf Lasse Björne ha haft ett kongenialt samarbete. Bilderna har, när de är som bäst, ett liv och en människonärhet, som väcker beundran."

Även övriga recensenter såg framtidsmöjligheterna i filmen, eller såsom Lill i SvD avslutade sin recension: "Dramatisk är inte den här filmen som helhet, den saknar det sting som driver genom åskådarens passiva motstånd. Men den är en fin början på något som kanske ändå kan bli en ny vår för svensk film."

I DN sammanfattade Jörn Donner sina intryck av filmen redan i början av sin recension: "Med Vilgot Sjömans "Älskarinnan" kommer en frisk vind av förnyelse i svensk film. "Älskarinnan" är den mognaste och självständigaste debutfilm som någonsin gjorts av en svensk regissör. Det är en film som står på egna ben utan att snegla åt föregångare eller förebilder. "Älskarinnan" är en saklig film, modern i sitt sätt att se världen."

Han fann i likhet med andra att Bibi Anderssons rollprestation var anmärkningsvärd: "Hon bär upp denna film. Jag har antytt hennes väg i filmen, från flicka till kvinna. Man kan utan överdrift säga att Bibi Andersson med "Älskarinnan" växer ut från den flickroll hon burit till den verkliga höjden av sin talang. Hon gör ett av de rakaste kvinnoporträtten i svensk film, där trötthet, glädje och passion växlar under det spel av motstridiga impulser som hon upplever. Hon har fått ett tacksamt material att arbeta med. Men hon har själv varit ett tacksamt material. Hon är levande, nära, i varje detalj riktig."

Kommentar Svensk filmografi

Vilgot Sjömans film fick premiär vid en tidpunkt då den svenska filmen - utanför Bergman - var i starkt behov av förnyelse. Delvis av den anledningen fick Älskarinnan liksom senare Barnvagnen av Widerberg, en symbolisk betydelse som kanske inte helt motsvarade filmens möjligheter att överleva och visa sin styrka. Men i 1962 års perspektiv föreföll Älskarinnan viktigare än i dag.

En definition av Sjömans metoder gav signaturen Robin Hood i sitt Filmskott i StT den 9 oktober 1962: "Sjöman har inte gått i någon filmhögskola. Han är autodidakt. Det är beundransvärt hur snabbt han lärt upp sig genom att skriva några manus, intervjua folk i Hollywood och följa inspelningen av Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna dag för dag. Han verkar i Älskarinnan fullfjädrad. Det är motiverat att kalla filmen mästerverk, fast orden "med högsta beröm godkänt mästarprov" vore mera på sin plats. Hans bildtekniska skicklighet är desto märkligare, som han vid sin sida inte haft någon rutinerad veteranfotograf, utan den relativt nye Björne.

Något nytt (utöver muntliga förtexter i stället för tryckta) kommer Sjöman inte med. Han eftersträvar tydligen inte att verka modern, antonioniserad och marienbadad.

Han arbetar modernt vad övergångarna beträffar. Han bryter bryskt en scen mitt i och fortsätter utan toningar med något annat, han kan oförmedlat ovanpå en spelscen servera isflak på ett vatten.

Men själva scenerna är på intet vis modernistiskt formade, och följer på varann kronologiskt."

I en lång intervju med Elly Jannes i tidskriften Vi berättade Vilgot Sjöman (nr 43/1962) om sin "väg till Älskarinnan", om de barndomsmiljöer och minnen ur det förflutna som speglades i filmens bilder. Eftersom Sjöman i likhet med flera andra under dessa år hade sin bakgrund i litteraturen och teatern kan det vara skäl att här återge Sjömans svar på en av Elly Jannes frågor, om han längtade tillbaka till litteraturen:

"Nej, detta att arbeta med aktörer - och det är personinstruktionen jag satsar på, det tekniska filmarbetet får jag lära mig sen - är så fascinerande; dessa oerhört sensibla medier, så lyhörda och formbara när de är som bäst. Ett ansikte kan ju egentligen inte beskrivas i ord, där har filmen större möjligheter."

Elly Jannes: "För mig låg tolkningen av äkta mannens roll i ansiktet. När han tog av sig glasögonen såg han ofödd ut. Man förstod att han aldrig skulle kunna fatta ett avgörande."

VS: "Andra har kanske tolkat honom annorlunda. En konstnärlig prestation, om den är stark, spänner över flera tolkningsmöjligheter. Jag har skrivit om det där i Vi en gång i en Tolstoyrecension. Faktiskt fick vi fram Max von Sydows roll ur ansiktet. Max undrade: Hur ska jag se ut? Jag lät honom stryka upp håret - han hade lugg just då - och vi såg hur han ändrade typ. Så fantiserade vi om vem han var, denne anonyme man som Flickan väntar på. Vi kom på att han legat i Uppsala men aldrig lyckats ta någon examen. Hamnat i det praktiska livet men aldrig kommit över sin osäkerhet, som han måste kompensera med alla möjliga medel, bil, hund, familj, drömflicka. Så växte ansiktet fram, medelålders, lite trött. Glasögonen, som han sätter på och tar av i upprörda ögonblick, får markera osäkerheten."

EJ: "Några av recensenterna har efterlyst just sådana där yttre fakta kring personerna, yrke, arbetsmiljöer, förklaringar varför de handlade som de gjorde."

VS: "För närvarande tycker jag det är ointressant att söka sig ner till förklaringar. Det är en övermättnad av dem i litteraturen, och mycket blir bara konstruktioner. Jag ville ge en vanlig situation, som många människor är eller varit i, därför har jag inte ens gett personerna några namn. Var och en som älskat någon, som är bunden på annat håll, vet ju hur förfärligt det är, att man bara upplever halva ansiktet vänt mot sig. Den andra halvan vet man inget om. Det är därför mannen är så diffus. Flickan upplever honom så."

Arten av Ingmar Bergmans inflytande över vissa filmer på SF under denna tid har aldrig i detalj utretts. Man vet att filmens Scope-förfarande, som i dag sällsynt illa tycks passa till berättelsen, var ett resultat av Bergmans krav att pröva denna extrema vidfilmsteknik. Man vet också, vilket antyddes i en Tysta Mari-spalt i DN den 11 november 1962, (och bekräftats av andra) att Sjöman avsåg avsluta filmen med att Bibi Andersson ändå i slutet skulle ringa sin pojkvän. Men i den av Bergman genomdrivna klippningen bryter hon, reser bort från både pojken och mannen, till frihet och ovisshet. Slutet blir därigenom öppet.

Vid tidpunkten för sin debut som spelfilmsregissör hade Vilgot Sjöman en hel serie böcker bakom sig. Hans roman "Lektorn" (1948) hade blivit filmad, likaså hans filmmanuskript "Lek på regnbågen". Sjöman var också känd som kulturjournalist och hade medverkat bl.a. i DN, Vi och BLM. Sin egentliga skolning för filmen hade han dock fått hos Ingmar Bergman och följt inspelningen av Nattvardsgästerna (1963), vilket resulterade i en dagbok från inspelningen. Dessutom hade Sjöman skrivit en rätt uppmärksammad rapport från den amerikanska filmen, kallad "I Hollywood" (1961).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se