Originaltitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1964-06-15 |
Jarl Kulle
Cornelius, musikkritiker, cellisten Felix biograf
Bibi Andersson
Ingrid, kallad Humlan, Felix älskarinna
Harriet Andersson
Lisa, kallad Isolde, Felix kammarjungfru
Eva Dahlbeck
Adelaide, Felix hustru
Karin Kavli
Jeannette Bring, kallad Madame Tussaud, Felix beskyddarinna
Gertrud Fridh
Hedda, kallad Traviata, Felix lärjunge på cello
Ingmar Bergmans första färgfilm, som han skrev tillsammans med Erland Josephson, var en stjärnspäckad komedi som Bergman själv sade var ”ett utbrott av verkligt dåligt...
Cellokonstnären Felix har avlidit. Förbi hans bår passerar hans änkor, kvinnorna i hans liv. Där är också impressarion Jillker.Kritikern Cornelius lägger ner manuskriptet till...
Dagspressen gav filmen ett övervägande svalt och negativt mottagande. På samma sätt reagerade kritiken negativt när filmen visades på Venedigfestivalen. Det var först vid en senare...
Ingmar Bergmans första färgfilm, som han skrev tillsammans med Erland Josephson, var en stjärnspäckad komedi som Bergman själv sade var ”ett utbrott av verkligt dåligt humör”.
Den berömde cellisten Felix har avlidit. Kvinnorna i hans liv sörjer vid hans begravning. Där är också kritikern Cornelius, spelad av Jarl Kulle, som skulle skriva en biografi om virtuosen. I återblickar visas hur han sökt Felix i hans hem men istället mött hans kvinnor, en efter en: Bibi Andersson, Harriet Andersson, Eva Dahlbeck, Karin Kavli, Gertrud Fridh, Mona Malm och Barbro Hiort af Ornäs. De representerar alla olika typer av kvinnor som finns i den bergmanska världen och de spelar upp en kavalkad av munterheter och syrligheter.
Publiken svek För att inte tala om alla dessa kvinnor och många av kritikerna var inte nådiga.
Gunnar Unger skrev i Svenska Dagbladet: "Slutintrycket blir att den nya Bergmanfilmen trots många utomordentliga enskildheter, trots Kulles briljanta enmansteater – de övriga får mest statera, men vilka statister! – är krystad och pretentiös. Det vore löjligt att säga att den är Bergmans sämsta film, han och hans märkliga team av artister och tekniker är ju oförmögna att göra en dålig film. Inte heller kan man säga att det är hans minst intressanta; det har ju sitt intresse när en genial regissör övergår från konst till konster, från det konstnärliga till det konstiga. Men nog kan man ha rätt att säga att det är den likgiltigaste, i meningen minst engagerande, film han skapat."
Och ännu hårdare var Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Det fatala är nämligen att filmen rätt sällan är rolig. Den har några kvicka repliker, där Bergmans ironi tar poäng. Men den är totalt humorlös. Den är överdekorativ med sin spetsfundiga dekor av gallerverk och moriska bågar, kylig i färgerna och kall över huvud taget."
Men i BLM, som lät tre personer recensera filmen, bland andra Leif Krantz: "För att inte tala om alla dessa kvinnor är en tårta på födelsedagen, ett smycke i den elegantaste kartong med ett dussin rosetter. Att det inte alltid doftar parfym när man öppnar den, är visserligen obehagligt; men att påstå att allt som luktar skit är skit tyder på en felkoppling på vägen mellan känsla och förnuft." Och senare togs filmen emot väl i både Frankrike och Storbritannien.
Ingmar Bergman, som skrev manuset tillsammans med Erland Josephson, var själv inte nöjd. I intervjuboken Bergman om Bergman från 1970 berättar han: "Den filmen är ett utbrott av verkligt dåligt humör. Jag såg om den nu – jag har inte sett den sen fiaskot och jag roade mig med att se om den nu för några veckor sen och jag tänkte – det var en jävla ogemytlig film och samtidigt kom jag på hur jag skulle ha gjort den." Men han tyckte också att den var både missuppfattat och underskattad. I boken Bilder skrev han senare att han gjorde filmen för att Svensk Filmindustri skulle tjäna pengar.
Och det är en fröjd att se många av Bergmans främsta skådespelare fyra av skarpa repliker till varandra. Förutom ovan nämnda aktörer medverkade även Gunnar Björnstrand och Allan Edwall.
Lova Hagerfors (2016)
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Distributionstitel |
|
Alternativtitel |
|
Dvd-titel i Sverige |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker |
|
Regiassistent | |
Scripta |
|
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Elektriker | |
Passare | |
Musikarrangör | |
Rekvisita | |
Kläder |
|
Smink |
|
Perukmakare | |
Klädassistent | |
B-ljud | |
Specialeffekter, ljud | |
Mixning |
Jarl Kulle | Cornelius, musikkritiker, cellisten Felix biograf | ||
Bibi Andersson | Ingrid, kallad Humlan, Felix älskarinna | ||
Harriet Andersson | Lisa, kallad Isolde, Felix kammarjungfru | ||
Eva Dahlbeck | Adelaide, Felix hustru | ||
Karin Kavli | Jeannette Bring, kallad Madame Tussaud, Felix beskyddarinna | ||
Gertrud Fridh | Hedda, kallad Traviata, Felix lärjunge på cello | ||
Mona Malm | Cecilia, Felix unga släkting | ||
Barbro Hiort af Ornäs | Beatrice, Felix ackompanjatris | ||
Allan Edwall | Jillker, Felix impressario | ||
Georg Funkquist | Tristan, f.d. cellist, Felix chaufför och betjänt | ||
Carl Billquist | den unge cellisten | ||
Jan Blomberg | den engelske radioreportern | ||
Göran Graffman | den franske radioreportern | ||
Jan-Olof Strandberg | den tyske radioreportern | ||
Gösta Prüzelius | den svenske radioreportern | ||
Ulf Johanson | svartklädd man | ||
Axel Düberg | svartklädd man | ||
Lars-Erik Liedholm | svartklädd man | ||
Lars-Owe Carlberg | chauffören | ||
Doris Funcke | första servitrisen | ||
Yvonne Igell | andra servitrisen |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1994 | |
AB Svensk Filmindustri | 1964 | ||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2017 | |
Distributör i Sverige (DVD) | SF Home Entertainment | 2005 | |
Laboratorium | FilmTeknik AB |
Cellokonstnären Felix har avlidit. Förbi hans bår passerar hans änkor, kvinnorna i hans liv. Där är också impressarion Jillker.
Kritikern Cornelius lägger ner manuskriptet till sin biografi över Felix vid mästarens bår.
Återblick.
Cornelius anländer till Felix hus för att avsluta biografin. Han upptäcker att det finns mycket att skriva om.
Han träffar Felix unga kusin Cecilia, men innan han hinner stifta närmare bekantskap med henne skall Felix själv ha en "privatlektion" med henne.
Nästa skönhet är Adelaide, som är Felix verkliga hustru. Cornelius bekänner för henne att han dedicerat en komposition till Felix. Det heter "Fiskens sång" eller "Abstraktion nr 14". Cornelius hoppas att Felix skall spela den.
Så möter Cornelius Humlan, som förevisar mästarens sovrum. Detta leder till ett kärleksmöte, som emellertid av hänsyn till censuren skildras i formen av en tango.
Följande morgon vaknar Cornelius i Humlans bädd, men upptäcker att en kvinna i svart försöker mörda honom, i tron att han är Felix.
Cornelius springer ner till Jillker, som har andra problem. Cornelius söker efter Felix, finner i stället Isolde, kammarjungfrun, som vägrar göra något åt saken medan Mästaren spelar.
Cornelius blir tvungen att hoppa ut genom fönstret, i parken möter han Adelaide som tränar pistolskytte på gipsbyster föreställande Felix. Cornelius beslutar sig för att ta ett bad.
På kvällen söker han upp Humlan men tappar bort sig och kysser i stället Felix ackompanjatris Beatrice, en scen som förevigas av Jillker. Cornelius blir uppskrämd och springer sin väg, tappar cigarren och ställer till med ett fyrverkeri.
Följande dag blir Cornelius intalad av Jillker att klä sig i kvinnokläder för att få träffa Felix.
Cornelius lyckas slutligen få fatt på Felix, som åskådaren aldrig ser. Cornelius erfar att Felix ämnar framföra hans komposition, vilket gör att Jillker hotar avgå. Men under den konsert där Felix skall framföra kompositionen avlider han.
Efteråt försöker Cornelius läsa sitt manuskript, men hinner aldrig fram till det innersta i mästarens väsen. Han blir avbruten av änkorna. En del av hans manus försvinner. Och en ung man inträder i handlingen, en begåvad yngling som damerna bara är alltför villiga att älska och subventionera. Felix är bortglömd, och med honom kanske hans biograf.
Censurnummer | 102029 |
---|---|
Datum | 1964-05-28 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2195 meter |
Kommentar | Speltid: 80 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Eastman Color |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2195 meter |
Längd i minuter | 80 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Dagspressen gav filmen ett övervägande svalt och negativt mottagande. På samma sätt reagerade kritiken negativt när filmen visades på Venedigfestivalen. Det var först vid en senare tidpunkt, framför allt i Frankrike, som filmen mötte positiva reaktioner.
Gunnar Unger i SvD fann filmen krystad och pretentiös, såsom framgår av nedanstående slutkläm i recensionen: "Slutintrycket blir att den nya Bergmanfilmen trots många utomordentliga enskildheter, trots Kulles briljanta enmansteater - de övriga får mest statera, men vilka statister! - är krystad och pretentiös. Det vore löjligt att säga att den är Bergmans sämsta film, han och hans märkliga team av artister och tekniker är ju oförmögna att göra en dålig film. Inte heller kan man säga att det är hans minst intressanta; det har ju sitt intresse när en genial regissör övergår från konst till konster, från det konstnärliga till det konstiga. Men nog kan man ha rätt att säga att det är den likgiltigaste, i meningen minst engagerande, film han skapat."
Även Jurgen Schildt i AB hade liknande negativa saker att säga: "Ett geni är en människa som kan få en kritiker att ändra uppfattning, lyder en av filmens maximer. Kan Ingmar Bergman få kritiken och eftervärlden att ändra uppfattning om Röda Kvarns sommarnöje - då hör hans begåvning, den tillfälligt avsomnade, definitivt hemma på geniernas Olymp."
Bättre var inte Mauritz Edströms analys i DN: "Det fatala är nämligen att filmen rätt sällan är rolig. Den har några kvicka repliker, där Bergmans ironi tar poäng. Men den är totalt humorlös. Den är överdekorativ med sin spetsfundiga dekor av gallerverk och moriska bågar, kylig i färgerna och kall över huvud taget.
Felet är inte att Ingmar Bergman skämtar kring sitt eget snille - fast tal i egen sak ofta anses misstänkt i detta land. Nej, kruxet är att den osynlige Felix trots allt är en så patetisk person. Han till och med mördas av kritikern. Bergman går ner sig i det gamla gravallvaret och de nya garneringarna. Han verkar filmiskt oinspirerad och kanske något hämmad i rörelserna av färgernas krav. Skämten blir utkavlade och likgiltiga. Fyrverkeriet, som skall vara en klimax, känns som en punktering."
Nils Beyer i StT tyckte inte bara illa om filmen utan också om andra kritiker som kunde begå misstaget att gilla komedin: "Ingmar Bergmans nya film "För att inte tala om alla dessa kvinnor" är en av de mest besynnerliga komedier man har sett.
För mig var den en besvikelse och rent ut sagt så tråkig, att jag med möda såg den till slut. Men naturligtvis får man vara beredd på att även denna film kommer att höjas till skyarna av en devot beundrarskara - för att nu inte tala om alla dessa filmrecensenter, vilka på ett så gripande sätt försökt hänga med i galoppen, när mästaren i förföriska bilder gett uttryck åt sin medeltidsmässiga kristna vidskepelse."
Beyer kanske anade en motreaktion, som mycket riktigt kom. Chaplin hade bett tre recensenter skriva om filmen. Leif Krantz avslutade sin med följande ord: "'För att inte tala om alla dessa kvinnor' är en tårta på födelsedagen, ett smycke i den elegantaste kartong med ett dussin rosetter. Att det inte alltid doftar parfym när man öppnar den, är visserligen obehagligt; men att påstå att allt som luktar skit är skit tyder på en felkoppling på vägen mellan känsla och förnuft."
De kritiska kampställningarna analyserades av Torsten Manns: "De professionella kritikernas sura reaktioner får väl inte i så hög grad karakteriseras som ilska över att bli utlämnade som ett behov att kritisera Bergmans oeuvre i en genre som han aldrig prövat. Jag tror att många hade en negativ förhandsinställning till filmen; en inställning som fick ytterligare näring när man kom underfund med vilkas skalper regissören var ute efter. Efter så många tappra strider mot dumma kritiker må det vara Bergman väl unt att släppa gäcken lös; vad är det som säjer att en konstnär inte ska få ge igen? Förresten slår han oss i huvet med ett Goethe-citat redan i början: geni - det är att få en kritiker att ändra mening! Genom att lägga de värsta elakheterna i den beskedlige Allan Edwalls mun får de en rondör som skulle gått förlorad hos en annan aktör. Funkquist - t.ex. - skulle ha spytt ut dem: långsamt, väsande (som Oscar Wilde). (-)
Denna självupptagenhet träffar åskådaren mitt i magen, han vet att varje människa rimligtvis bara kan vara intresserad av en person: sig själv. Bergman driver detta in absurdum - och får kritikerna över sig. Om man använder sig av något som inte är så avlägset från surrealisternas "automatism" (att slappna av och låta "det" göra det) - har man hur roligt som helst på Ingmar Bergmans nya film, som inte står hans övriga konststycken efter."
Ingmar Bergman hade vid denna tidpunkt hållit på med vad han kallade sin "färgfilmsskola", vilken bl a avsatte filmen Lustgården (1961). Olika färgtekniska experiment hade gjorts, dessa ledde sedan till den färgskala som prövades i För att inte tala ...
Det är troligt att Bergmans besvikelse över slutresultatet förenad med den relativt ljumma svenska kritiken gjorde att det skulle gå flera år innan han på nytt övervägde att använda färgnegativ i sina filmer. Och ännu år 1976 hade han planer på att spela in sin film Ormens ägg i svartvitt.
1963 | 1963 | |||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | ||||
Norrvikens trädgårdar | Båstad |
Sverigepremiär | 1964-06-15 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 80 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1964-06-15 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 80 min | |
Annan visning | 1967 | Warszawa | Polen | |||
TV-visning | 1983-11-17 | TV1 | Sverige | 77 min | ||
1991-10-19 | Kanal 1 | Sverige | 77 min | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 1994-06-02 | Akt 1: överkörd i ljud ca 4,5 m i början. | ||||
TV-visning | 1999-10-18 | SVT1 | Sverige | 77 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2005-02-09 | |||||
Dvd-release | 2005-09-21 | Sverige | ||||
TV-visning | 2015-08-17 | SVT1 | Sverige | |||
2016-08-08 | SVT1 | Sverige | ||||
FIAF-visning | 2018-01-06 | British Film Institute | London | Storbritannien | ||
Annan visning | 2018-02-01 | Janus Films | New York | USA | ||
FIAF-visning | 2018-05-18 | Jerusalem Cinematheque | Jerusalem | Israel | ||
2018-05-22 | Filmoteca Española | Madrid | Spanien | |||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2018-07-15 | Babylon | Berlin | Tyskland | ||
FIAF-visning | 2018-07-17 | Filmoteca de Catalunya | Barcelona | Spanien | ||
TV-visning | 2018-08-10 | SVT2 | Sverige | |||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2018-08-22 | Metropolis | Hamburg | Tyskland | ||
2018-08-23 | Taipei Golden Horse Film Festival | Taipei | Taiwan | |||
FIAF-visning | 2018-09-29 | Cinémathèque française | Paris | Frankrike | ||
Cinemateksvisning | 2018-10-03 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2018-10-03 | |||||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2018-11-05 | Cinemania Fest/Cinema House | Sofia | Bulgarien | ||
2018-11-05 | Cinemania Fest/LumieRE Pl Sofia | Bulgarien | ||||
2018-11-05 | Cinemania Fest/Odeon | Sofia | Bulgarien |
Originaltitel | Yes! We Have No Bananas | |
---|---|---|
Kompositör | Irving Cohn | (1923) |
Frank Silver | (1923) | |
Textförfattare | Karl Gerhard | (svensk text 1923) |
Irving Cohn | (engelsk text 1923) | |
Frank Silver | (engelsk text 1923) | |
Musikarrangör | Charles Redland |
Originaltitel | Svit, orkester, nr 3, BWV 1068, D-dur. Air | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Sebastian Bach | (1729?) |
Originaltitel | Svit, nr 3, d-moll | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Sebastian Bach |
Originaltitel | Adelaide, op. 46 | |
---|---|---|
Kompositör | Ludwig van Beethoven | (1795) |
Textförfattare | Friedrich von Matthisson | |
Sångare | Jarl Kulle |
Originaltitel | La belle Hélène | |
---|---|---|
Kompositör | Jacques Offenbach | (1864) |
Textförfattare | Henri Meilhac | (fransk text 1864) |
Ludovic Halévy | (fransk text 1864) | |
Palle Block | (svensk text 1865) |
Originaltitel | Thaïs. Meditation | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Massenet | (1894) |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1964 | (bidrag om 153 535,04 kr) |
---|
Cello |
Fyrverkerier |
Impressario |
Kistor |
Konserter |
Musik |
Parodi |
Pistoler |
Simning |
Älskarinnor |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2181 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2195 |
Typ | Duplikatpositiv Neutral bakgrund |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2195 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv för OP |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ (sv/v) |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | I-band |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Ingmar Bergmans första komedi i färg FÖR ATT INTE TALA OM ALLA DESSA KVINNOR |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Ingmar Bergmans första komedi i färg FÖR ATT INTE TALA OM ALLA DESSA KVINNOR |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Ingmar Bergmans första komedi i färg FÖR ATT INTE TALA OM ALLA DESSA KVINNOR |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | Ingmar Bergmans første lystspil6i farver 7 GLADE ENKER För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Affischdesign | [?] Stevenov |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Traviata |
Teknik | gouache |
Storlek | 26 x 42 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Beatrice |
Teknik | gouache |
Storlek | 25,6 x41,3 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Beatrice |
Teknik | gouache, tygprov |
Storlek | 25,6 x41,3 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Isolde |
Teknik | gouache |
Storlek | 28 x 41 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Adelaide |
Teknik | gouache |
Storlek | 26,7 x 41 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Teknik | gouache |
Storlek | 29,6 x 42 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Cornelius |
Teknik | gouache |
Storlek | 26,7 x 40 |
Typ | Kostymskiss |
---|---|
Arkivalietitel | Cornelius |
Teknik | gouache |
Storlek | 41 x 28 |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Omfång | Klänning i röda schatteringar av chiffong, sjal (2 delar) |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Omfång | Klänning i rosa chiffong |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Omfång | Hårband i rosa chiffong med blomma till klänningen, Hatt i rosa crèpe med tygblomma till klänningen |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor? |
Omfång | Baddräkt i blå bomullstrikå |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Omfång | Pyjamas i laxfärg (2 delar) |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Omfång | Dräkt i pepitarutigt med rosa sjömanskrage |
Typ | Kostym |
---|---|
Arkivalietitel | För att inte tala om alla dessa kvinnor |
Omfång | Kavaj och topp i beige siden, prickig plastrong (3 delar) |
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Ett stycke av Erland Josephson och Ingmar Bergman. |
Omfång | 134 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Ingmar Bergman's comedy in colour "All these women". |
Omfång | 4 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Svensk Filmindustri presenterar För att inte tala om alla dessa kvinnor. En film av Ingmar Bergman. |
Omfång | 32 s. Rollista och produktionsuppgifter (i s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | To say nothing of all these women |
Omfång | 46 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Omfång | 20 |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Färg papper | SET |
Bakombild papper | SET |
Album | Ja |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Färg |
Längd i minuter | 80 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |