Tjorven, Båtsman och Moses (1964)

Media (2 st)

Originaltitel	Tjorven, Båtsman och Moses
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Olle Hellbom
Producent	Olle Nordemar
Manus	Astrid Lindgren
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Artfilm AB
Utmärkelser	Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Katolische Filmliga Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1964-10-24

Medverkande

Torsten Lilliecrona
Melker Melkersson

Louise Edlind
Malin Melkersson, Melkers dotter

Maria Johansson
Tjorven Grankvist

Kristina Jämtmark
Stina

Stephen Lindholm
Pelle Melkersson

Bengt Eklund
Nisse Grankvist, handelsman

Visa fler

Handling

På ön Saltkråkan i skärgården vistas familjerna Melkersson och Grankvist. Änklingen Melker Melkersson pysslas om av en vuxen dotter - Malin - och är far till pojkarna Johan, Niklas och...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken innehöll både starka lovord, reservationer och avståndstaganden. Lovorden övervägde dock. Den mest entusiastiske recensenten, Lasse Bergström (Expr), bekände under rubriken...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

På ön Saltkråkan i skärgården vistas familjerna Melkersson och Grankvist. Änklingen Melker Melkersson pysslas om av en vuxen dotter - Malin - och är far till pojkarna Johan, Niklas och Pelle. Melkerssons är sommargäster, Nisse och Märta Grankvist sköter handelsboden. Grankvists har döttrarna Teddy, Freddy och Tjorven. Yngst bland barnen på ön är Stina. Hon bor hos sin morfar Söderman och är full av historier som hon berättar mer än gärna. Det händer att Tjorven trillar i sjön men då räddas hon av sin lekkamrat, hunden Båtsman. Pelles trygghet i tillvaron är kaninen Jocke.

Tjorven och Stina fångar grodor och prövar om en groda verkligen är en förtrollad prins som sagan förtäljer. En sådan skulle Malin kunna gifta sig med. Knappt har de pussat grodan förrän den stilige Peter Malm stiger i land från sin segelbåt. I handelsboden möter han Malin och blir genast förtjust i henne.

Fiskaren Vesterman återvänder från sjön med en sälunge som fastnat i hans nät. Vesterman behöver pengar men sälen har han ingen användning för så den ger han till Tjorven. Alla barnen på ön hjälper till att ta hand om sälungen. Den döps till Moses och får en egen bassäng i en klippskreva intill bryggan. Ibland får Moses ligga i Tjorvens säng, liksom kaninen Jocke får ligga i Pelles.

Peter Malm arbetar på Zoologiska Institutionen i Uppsala där man söker en säl. Vesterman ser en chans att tjäna pengar och erbjuder Moses åt Peter. Men denne tvekar om priset och ifrågasätter om fiskaren verkligen har kvar äganderätten. Tjorven blir mycket upprörd över den tilltänkta försäljningen. Förgäves försöker hon och Stina med en dubbelkyss trolla Peter tillbaka till en groda. För säkerhets skulle gömmer barnen Moses i en sjöbod.

Medan Peter och Malin svärmar i den vackra skymningen går en räv på jakt. Morgonen därpå hittar pojkarna resterna av Jocke. Samtidigt har ett lamm rivits. Misstankarna vänds mot Båtsman och handelsman anser att hunden måste avlivas. Pelle är förtvivlad över Jockes död och Tjorven lika illa till mods inför tanken att förlora Båtsman. Just som Nisse Grankvist gått till skogs med hunden för att skjuta den upptäcker Stina att räven är boven i dramat. Lyckligtvis har Nisse inte haft mod att verkställa sitt beslut. Nu jagas räven över ön men klarar sig, med barnens goda minne, genom att simma till ett annat skär. Vesterman lägger beslag på Moses men lyckas inte sälja honom till Peter. Barnen startar en insamlings- och arbetsoperation för att friköpa Moses, som Tjorven tänkt sig att Pelle skall få. Fiskaren tar emot barnens pengar, Pelle släpper Moses fri och får i gengäld Peters valp Jum-Jum. Peter får Malin. Melker Melkersson får med ett riktigt "knyck" igång sin egenhändigt reparerade aktersnurra och sticker till havs. På vägen möter han den simmande Moses. Sedan stannar snurran.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken innehöll både starka lovord, reservationer och avståndstaganden. Lovorden övervägde dock. Den mest entusiastiske recensenten, Lasse Bergström (Expr), bekände under rubriken "Bravo Tjorven!" att han inte hade "ett uns motståndskraft" när det gällde denna film och utnämnde den "med bara en liten poetisk överdrift" till "världens bästa familjefilm". Sitt omdöme motiverade han bl.a. på följande sätt: "Jag tror att alla barn från sex år och uppåt kommer att älska den och leva med i äventyren. Men jag är alldeles övertygad om att ingen unge kommer att njuta mer än jag och alla vuxna, ty filmens poesi och doft av sommarljus och skärgård finns i färdvägen mellan vintrig nutid och barndomsland. Att återvända tillbaka till detta land i sällskap med Astrid Lindgren är en lycka. Det är inte minnet av de långa och solglittrande somrarna längre. Vi är nästan där."

Stig Arb (StT) skrev: "En utmärkt familjefilm. Hellboms lugna och fasta handlag med barn- och djurserier kan beund- ras på nytt, färgen är tilltalande och stämningen i filmen är så väl mättad att man aldrig kommer sig för att tänka på skådespelarprestationerna. Och då måste spelet vara gott."

I Aftonbladet fick 11-åriga Malin Nordgren en egen spalt och tyckte att filmen var "spännande och rolig på samma gång". Ordinarie recensenten Jurgen Schildt var på soligaste humör och belönade Olle Hellbom med "något av ett barnsligt världsmästerskap och en oslagbarhet på den inhemska barnfilmens område". Schildt utpekade särskilt följande egenskaper: "Den är smakfull och opretentiös. Den klarar balansgången mellan sentiment och sentimentalitet, den rör oss utan att i den näpna och kletiga meningen vara rörande". I sammanfattning karaktäriserade kritikern filmen som "idealisk", vilket betydde att den "i sitt slag inte kunde ha gjorts bättre, ledigare, tryggare".

Elisabeth Sörenson (SvD) förklarade sig medveten om att Olle Hellbom kunde göra film med barn som skådespelare så att andra barn accepterade och uppskattade resultatet. Men så hade han ju också Tjorven (Maria Johansson) som aldrig "larvade sig"; hon var sig själv i alla väder. Kärlekshistorien kändes däremot inte lika äkta. Malin och hennes kavaljer smälte inte riktigt in i helheten, tyckte recensenten, som också oroade sig för barnens reaktion inför hotet att hundens Båtsman skulle avlivas.

Annika Holm (DN) tog fram filmens förtjänster, framför allt "en stundtals mycket rolig, rentav dråplig, dialog" och "flera bra och riktigt återgivna vardagssituationer". Men helhjärtat entusiastisk kunde anmälaren inte bli. Hon tyckte att Hellbom låtit barnen vara "så förtjusande och charmiga att man nästan storknar". Malins kärlekshistorier föreföll henne inte särskilt intressanta, och hon efterlyste ett alternativ till den skärgårdsdröm där solen alltid skiner, "mer väsentliga drömvärldar för barn år 1964."

Helt opåverkad av filmens eventuella charm förblev Anna-Lena Wibom i Chaplin. Hon ansåg den konventionell och fantasilös. Av hänsyn till filmbranschens intressen fann sig tidskriftens redaktion föranlåten att införa en kort replik av Inger Ullman i vilken rakt motsatta omdömen kom till uttryck.

Kommentar Svensk filmografi

De ekonomiska villkoren för barnfilmsproduktionen i Sverige var under 60-talet, liksom tidigare, hårda. Tv-serien Vi på Saltkråkan (biografversionen kom 1968) 1964 innebar en förlust för producenten Olle Nordemar, då köparen Sveriges Radio även övertog rätten till utlandsförsäljning. Genom att satsa på en spelfilm för biografbruk från samma populära miljö och med samma medverkande i huvudrollerna, under behållande av alla distributionsrättigheter, hoppades producenten att projektet skulle gå ihop ekonomiskt. Filmen blev oväntat en av de största publikframgångar svensk film över huvud taget haft på hemmamarknaden och var därtill mycket begärlig utomlands. Detta uppmuntrade Artfilm till fortsatt produktion av Tjorven-filmer.

Inspelningen skedde huvudsakligen på ön Norröra utanför Blidö i Roslagen under maj-juni 1964. Eftersynkronisering av dialog ägde rum i augusti vid en vik av Mälaren i Enköpingstrakten där vind- och vågbrus ej störde ljudupptagningen.

Vid en särskild festföreställning på biografen Röda Kvarn i Stockholm 5.12.1964 i samband med Barnens Dags 60-årsjubileum fick kungaparet Gustaf VI Adolf och drottning Louise stifta bekantskap med bl.a. Tjorven (Maria Johansson) och Sankt Bernhardshunden Båtsman. Moses, den av djurparksinnehavaren och djurfilmaren Christer sälungen, var ej närvarande vid tillfället då han släppts i havet efter avslutad medverkan. Regissören Hellbom och författarinnan Astrid Lindgren tilldelades på Röda Kvarn förtjänstdiplom och plaketter av Sveriges djurskyddsföreningar för "den djurskyddstanke som kommit fram i filmen i kontakten mellan barn och djur".

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se