Här kommer bärsärkarna (1965)

Media (1 st)

Originaltitel	Här kommer bärsärkarna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Arne Mattsson
Producent	Inge Ivarson
Manus	Volodja Semitjov Folke Nystrand
Produktionsland	Sverige Danmark Jugoslavien
Produktionsbolag	Bison Film AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1965-03-03

Medverkande

Carl-Gustaf Lindstedt
Glum den flugkäre

Dirch Passer
Garm den dumme

Åke Söderblom
Hjorvard den girige

Nils Hallberg
Cassius, överståthållare

Loredana Nusciak
Veronica, Cassius bihustru

Walter Chiari
Pollo, venetiansk äventyrare

Visa fler

Handling

Vikingahövdingen Hjorvard den girige är änkeman. Han har två vilda söner, Glum den flugkäre och Garm den dumme, bägge beryktade som bärsärkar. Sönerna väntas hem från...

Visa hela handlingen

Press

Presskritiken var utan undantag mördande. Mauritz Edström inledde sin recension i Dagens Nyheter med "Det var en gång en svensk filmregissör som hette Arne Mattsson" och frågar sed- an:...

Visa all press

Vikingahövdingen Hjorvard den girige är änkeman. Han har två vilda söner, Glum den flugkäre och Garm den dumme, bägge beryktade som bärsärkar.

Sönerna väntas hem från plundringståg i södern, men när de kommer är de utan byte. Hjorvards överkonung, Olav den sure, som han är skyldig många års skatt, har plundrat deras fart- yg och kräver dessutom lösenpeng för dem.

Ett sällsamt sändebud, Pollo, anländer från det bysantinska Cassinopel. Dess härskare Cassius söker kämpar för sina gladiatorspel. Hjorvard säljer snabbt sina söner till Pollo.

Men väl framme i Cassinopel, finner de bägge bärsärkarna att Pollo lurat dem och sålt dem vidare som slavar. Cassius är besviken: de är inga gladiatorer utan bara vilda sällar. Han kastar Pollo till dem i fängelsehålan.

Pollo och bärsärkarna sammansvär sig nu och får hjälp av Cassius älskarinna, kurtisanen Veronica. Hon preparerar de bägge vilda sällarna på lämpligt sätt. Sedan får de möta ett järngäng av nävkämpar. De besegrar dem utan vidare och sedan när bärsärkahumöret faller över dem, slår de halva staden sönder och samman. Befolkningen flyr i skräck för nordmännens raseri.

Själva flyr de i natten och seglar med Pollo och Veronica tillbaka hem. Utan byte men med Veronica - Hjorvard blir genast galen av åtrå, när han får syn på henne och tar snabbt hand om bytet. Hemkomsten firas med en väldig fest, men i gryningen kommer överkungen Olavs män och erövrar byn, medan alla där sover nattens rus av sig.

Hjorvard döms till en smärtsam död för sin vägran att betala Olav skatt. Men Pollo lyckas ruska liv i de bägge bärsärkarna och de tar upp striden med Olavs män. En strid som länge ser hopplös ut.

Under tiden har Veronica drabbat ihop med Hjorvards dittillsvarande frilla, Vigdis, och de slåss som ilskna kattor. Vigdis jagar slutligen iväg Veronica, men hon räddas av en ståtlig man, själve kung Olav.

Inför Veronica glömmer Olav allt. Nu är hon hans byte. Han efterskänker Hjorvards skatter och seglar sin väg med sitt nya byte.

Hjorvard är ledsen men blir åter glad, när det visar sig att bärsärkarna i ett obevakat ögonblick passat på att plundra Olavs skepp på dess stora silverskatt. Åter blir det fest hela natten i byn. (Bearbetning av Bison Films presentation.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Presskritiken var utan undantag mördande. Mauritz Edström inledde sin recension i Dagens Nyheter med "Det var en gång en svensk filmregissör som hette Arne Mattsson" och frågar sed- an: "Vad är det som inte komikern Carl-Gustaf Lindstedt kan missbrukas till?" Efter ett kort och ironiskt referat av inslag i storyn avslutar han recensionen med: "Det blir lika roligt som kall gröt. Men kameran går. Mattsson regisserar. Tystnad.

Det var som sagt en regissör som hette Arne Mattsson. Men det är en saga, och den är för resten slut nu." Björn Norström är lika negativ i Stockholms-Tidningen och ironiserar över Mattssons förkärlek för "överrörlig" kamera: "Arne Mattsson, som iscensatt spektaklet, är minst av allt en driven farsregissör. Han har varken förmått bygga upp rytm eller tempo, trots att han träget låter kameran löpa amok genom vikingalägret."

Leif Furhammar skriver i Svenska Dagbladet: "Det är tvivel underkastat om det ens i svensk films mörkaste tider gjorts något så generande andefattigt, så charmlöst och så erbarmligt tråkigt som detta."

Björn Nilsson späder på i Expressen: "'Bärsärkarna' är en av de larvigaste och mest talangfattiga och meningslösa svenska filmkomedier denna anmälare sett i sina dar".

Jurgen Schildt suckar av förtvivlan i sin ävenledes korta recension i Aftonbladet: "Enfald är inte en egenskap man tillvitar sina medmänniskor utan vidare, men den här gången ställer det sig hopplöst att tygla impulsen. (-)

Vi orkar inte exemplifiera dumheterna. Vi nöjer oss med att konstatera att det någonstans i en avkrok av den inhemska filmindustrin måste finnas en datamaskin för framräkning av komponenterna i grovbuskis, och att AB Bisonfilm uppenbarligen har en präktig inteckning. Bison, lär oss Nordisk Familjebok, är nöt och kritter. Tito borde ha stoppat invandringen."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen var en svensk-dansk samproduktion, i vilken man intresserat ett jugoslaviskt filmbolag att delta, varför den ofta kallas svensk-dansk-jugoslavisk samproduktion. Filmen spelades in på den bergiga kusten av Istrien mellan Portoroz och gränsen mellan Jugoslavien och Italien söder om Trieste. Där låg en "vikingaby" kvar från inspelningen av den brittisk-jugoslaviska samproduktionen The Long Ships (svensk titel: Röde Orm och de långa skeppen) 1963, och den utnyttjades vid inspelningen liksom tidigare använda fartyg, dräkter, rekvisita m m.

Närmare uppgifter saknas om efterarbetet med filmens musik, ljudeffekter och mixing. Detta torde ha ägt rum i Italien. I det sammanhanget förekommer namnet Le bisarche som beteckning på filmen.

I Danmark distribuerades filmen under namnet Vi vilde vikinger av Europa Film och uppfattades som en rent svensk film.

Leif Furhammar, som efter filmens premiär skrev en sådan nedgörande recension av filmen, återkom senare i Filmrutan nr 1/1965 med en infernaliskt elak kommentar under rubriken "Matsson-film bryter med konventioner", där han i parodisk form på ett oskuldsfullt verklighetsfrämmande sätt i djupt allvarliga ordalag analyserar Arne Mattssons (genomgående kallad Matsson) cineastiska profil. Han slutar sin analys med de verkligt dubbelbottnade orden: "Det är tveksamt om vi sedan trettiotalet haft någon film som sökt sig så långt ned mot botten av ett ämne."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se