Jag (1966)

Media (1 st)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Filmen berättar om en ung man, titelns Jag, som söker en identitet. Han träffar en kvinna, Ebba, en kväll när han spelar. De följs åt därifrån, ut i livet. Men äktenskapet mellan dem blir mer och mer oharmoniskt.

En kvinna ur hans förgångna, Ann-Marie, ger honom en ny kontakt med riktiga och bärande känslor i livet och i hans situation.

Men samtidigt driver detta förhållandet till hustrun mot en kris. I en surrealistisk drömsekvens upplever han sin ångestfyllda livssituation under bl a en mörk midnattsmässa och en bussresa, som blir en storstadsversion av färden över Styx.

När han vaknar upp, har kanske några av ångestknutarna lösts upp. Kanske är han på väg in i den gemenskap, han alltid sökt, den gemenskap där han kan finna och förverkliga sin identitet.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmsrecensenterna var genomgående mycket välvilligt i- nställda till filmen, som de i första hand uppfattade som ett med stark och envis konsekvens genomfört experiment, in- te minst ifråga om färgen som dramatiskt uttrycksmedel. Mau- ritz Edström uttryckte i Dagens Nyheter deras utgångsläge vid bedömningen av filmen kanske mest koncist: "Tre kortfi- lmer och en envis uttrycksvilja av det slag som övervinner världen har gett Peter Kylberg rykte som apart filmbegåvnin- g. (-) Hans första långfilm är också en hängiven personlig satsning. (-) Han är en av dem som vill göra allt själv - s- om i filmen sett ett medel till ett totalt personligt uttry- ck. (-)

Jag-titeln är verkligen mycket signifikativ för filmen. Den är det radikalaste försöket på länge hos oss att bryta sig ur det realistiska filmberättandets tvångströja och bruka ett associativt poetiskt filmspråk."

Carl Henrik Svenstedt konstaterar i Svenska Dagbladet att filmen är "otroligt självupptagen" men ser det närmast som en tillgång, ty "Kylberg har på ett häpnadsväckande självkl- art sätt kunnat uttrycka sig i film. Avståndet från idé till förverkligande tycks kortare än hos de flesta svenska regis- sörer.

Man kommer att tänka på den nyare franska filmestetiken: det viktiga är inte vad han säger, utan hur han säger det. Ett slags ytterligt personliga dagböcker alltså där strunt blan- das med förnuft till en kaotisk, motsägelsefull, oklar, ro- mantisk, kanske patetisk bildström, som emellertid är så öp- pet personlig att man bakom den hela tiden skymtar en levan- de människa, kaotisk, motsägelsefull... etc. Men en människ- a. (-)

Det är alls ingen svår film; tvärtom är den synnerligen lät- tåtkomlig."

Svenstedt slutar sin recension med: "Jag ser filmen med stor respekt inför både kunnandet och den omåttliga självsvåldig- heten."

Jonas Sima i Expressen är mitt i all välviljan både översee- nde och milt ironisk. Han kallar filmen "en bildfager och mycket självbespeglande film - narcissism är rätta beskrivningen."

Sima reagerar mot en rad bildkompositioner, fulla av "bråt- e", mot den ofta grovt förenklade symboliken ("symbolik för grundskolan") och mot det starka beroendet av symboliken och berättarstilen i Alain Resnais film "I fjol i Marienbad". Dä- remot berömmer han musiken: "Kylbergs egen musik är det bäs- ta i denna olyckliga film och musiken är bra."

Ungefär samma bedömningar möter man hos Göran Börge i Afton- bladet. Han skriver att Kylberg lyckas "i allmänhet väl då han ska gestalta sinnestillstånd. Hans i mitt tycke främsta tillgång är en ofta framträdande förmåga att ladda sina bil- der med känsla. Musiken, som i det här sammanhanget betyder mycket, upplever jag som det jämte färgbehandlingen mest ly- ckade i filmen.

Formellt är filmen, närmast experimentell utan att för den skull kännas särskilt ny. Kylberg har tillägnat sig en rad grepp som varit vanliga i de senaste årens mer avancerade film och han använder dem med bara alltför stor förtjusning. Många enskildheter är fint gjorda, men det finns ingen bala- ns mellan det undanglidande innehållet och den ansträngda gestaltningen. Effekten av det överarbetade formspråket blir för det mesta rent dekorativ."

Mauritz Edström slutar sin ovannämnda recension i Dagens Ny- heter med följande sammanfattande ord: "Peter Kylberg skapar också scener, där hans känslighet och originalitet blir sitt eget erkännande, där man känner angelägenheten och egensinni- gheten hos honom. Där samverkar färgen och musiken - som jag inte har språk att beskriva men som känns oerhört levand- e - till en filmpoesi som söker sig fram, obunden av rum och tid. Hans debutfilm vittnar om en begåvning - men det vore för mycket att påstå att den funnit uttryck med skärpa och kontur."

Samtidigt med Mauritz Edströms recension publicerade Dagens Nyheter sin musikkritiker Folke Hähnels synpunkter på filme- ns musik, vilken genomgående fått starka lovord. Hähnel är mindre entusiastisk: "Kylberg är ingen dålig musiker, men i den egenskapen är han ofantligt mycket mindre avancerad än som bildskapare. (-)

Han skriver kontrapunktiskt eller enstämmigt melodiskt på ett så traditionellt sätt att hans filmmusik om inte svär mot, så dock inte understöder, förstärker det bildmässiga, vilket väl i regel är meningen. (-)

Det originella med hans musik är egentligen själva inklippn- ingen. Han låter långa sekvenser, där konventionen kräver musik, vara ljudlösa, och så plötsligt kommer några takter. Det sker gärna som inledning till en ny situation, när någon träder innanför en dörr t ex, och som metod tycker jag detta är utmärkt."

Den intressantaste recensionen står emellertid Stig Björkman för i Chaplin. Han gör en utförlig analys av filmen, byggd på en rad konkreta exempel. Sitt omdöme om filmen sammanfat- tar han i följande rader: "'Jag' är det rikaste och vackrast orkestrerade färgexperimentet inom svensk film hittills. (-)

'Jag' skall läsas som en dikt, och filmen är ett levande poem, doftfyllt, färgskönt, nyansrikt och vältempererat."

Kommentar Svensk filmografi

Peter Kylberg hade fäst uppmärksamheten vid sig med de tre kortfilmerna "Kadens" (1960), "En kortfilm av Peter Kylberg" (1962) och "Paris D-moll" (1963). Filmen "Jag" är hans debut som långfilmsregissör.

Filmen spelades in under augusti 1965 och helt utanför atel- jé. Man höll för interiörerna i första hand till i olika ri- vningslägenheter, som man kunde måla om efter de skiftande känslo- och stämningslägen, som filmen krävde. Filmen utmär- ks också för vad en recensent kallade "subjektiv färgsättni- ng". Denna kan synas vara ett led i filmens egenskap av aut- eur-film. Hela filmen är verkligen en enda mans verk: Peter Kylberg har personligen fyllt alla tänkbara funktioner bakom kameran utom fotografens roll.

Inspelningen var i jämförelse med samtida svenska filmprodu- ktioner mycket billig rent ekonomiskt. Flera av skådespelar- na var amatörer.

Filmens synopsis är tryckt i Chaplin nr 65, s 233-236.

En senare publicerad analys av filmen av stort intresse, in- te minst därför att den är skriven av filmens musikkunnige produktionsledare, är Bertil Lauritzens artikel "Kylbergs färgopera" i Chaplin nr 69.

Filmen blev ur ekonomisk synpunkt ett stort fiasko. Den tor- de under premiärveckan i Stockholm ha setts av högst några hundra människor.

Utomlands visades filmen vid "debutantfestivalen" i Pesaro i Italien i maj-juni 1966 och vid en filmvecka i New York i januari 1967. Dessutom visades den vid kortfilmsfestivalen i Mannheim. Någon kommersiell distribution utomlands fick den inte.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se