Originaltitel | Masculin - féminin: 15 faits précis |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1966-09-14 |
Michel Debord
Robert Packard
Catherine-Isabelle Duport
Catherine-Isabelle
Evabritt Strandberg
kvinnan i filmen
I 15 sekvenser, som Godard kallar "15 precisa fakta", möter vi ett antal parisiska ungdomar i en rad korta, uttrycksfulla situationer. I centrum står Paul och Madeleine, mellan vilka...
Filmrecensenterna i Stockholm var genomgående mycket positiva. Flera recensioner innehåller utförliga och lyhörda analyser av både filmen och Godard som...
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Samproduktionstitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Klippning |
|
Ljudtekniker | |
Regiassistent |
|
Pressinformation |
Jean-Pierre Léaud | Paul | ||
Chantal Goya | Madeleine Zimmer | ||
Marlène Jobert | Elisabeth Choquet | ||
Michel Debord | Robert Packard | ||
Catherine-Isabelle Duport | Catherine-Isabelle | ||
Evabritt Strandberg | kvinnan i filmen | ||
Birger Malmsten | mannen i filmen | ||
- | Ej krediterade: | ||
Elsa Leroy | "Miss 19 år" | ||
Brigitte Bardot | Brigitte Bardot | ||
Antoine Bourseiller | Paret som repeterar i caféet | ||
Françoise Hardy | Flickvännen i den amerikanska bilen | ||
Chantal Darget | Kvinnan i métron |
Produktionsbolag | Anouchka Films | ||
---|---|---|---|
Argos Films SA | |||
Sandrew Film & Teater AB | |||
AB Svensk Filmindustri | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | ||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2020 |
I 15 sekvenser, som Godard kallar "15 precisa fakta", möter vi ett antal parisiska ungdomar i en rad korta, uttrycksfulla situationer. I centrum står Paul och Madeleine, mellan vilka kärleken kommer och går i olika turer.
Själv har Godard sagt att filmen likaväl kunde heta "På spaning efter 1960-talets barn". Han ger den också i upptakten till filmens 12:e sekvens alternativtiteln "Barn av Marx och Coca Cola - förstå det den som vill".
Kameran följer filmens ungdomar på en skenbart slumpmässig promenad genom Paris med besök på bl a kaféer, barer, bio, i affärer och en grammofonstudio. Runt om dem brusar hela tiden det aktuella politiska läget i Paris hösten 1965: de Gaulle, USA:s Vietnam-politik m m.
Paul visar hela tiden intresse och lyhördhet för dagens politiska och sociala situation, medan Madeleine genomgående skildras som en passiv varelse, nästan helt utan intresse för världen utanför henne själv.
När filmen redan är slut, kommer som 15:e och sista sekvens ordet FEMININ på vita duken. En gevärssalva sliter abrupt bort bokstäverna i ordets mitt, så att kvar står bara FIN, d v s SLUT.
I filmen ingår i samband med ett biobesök en grov parodi på erotisk film, enligt uppgift inspirerad av Ingmar Bergmans "Tystnaden".
Censurnummer | 104728 |
---|---|
Datum | 1966-08-26 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2840 meter |
Kommentar | Aktindelning: 595-540-620-530-555 = 2840 m. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2840 meter |
Längd i minuter | 104 min |
Akter | 5 rullar |
Filmrecensenterna i Stockholm var genomgående mycket positiva. Flera recensioner innehåller utförliga och lyhörda analyser av både filmen och Godard som konstnär och filmskapare. Mest utförlig i det avseendet är Mauritz Edström i Dagens Nyheter, som skriver att filmen "är en strävt nertonad frågefilm, där Godard till det yttre rör sig bland några ungdomar i tjugoårsåldern, Paris hösten 65, vars liv och attityder han pejlar. Frågorna handlar om kärlek, politik, sex och musik, preventivmedel, Bob Dylan och Vietnam.
Och filmen arbetar som en kulspruta med dess hostande ljud, i korta hamrande serier. Frågor och svar, ibland i dialogen, ibland i bilderna direkt, snabbt och ofta effektfullt arrangerade ögonblick. Fräckt och öppet. Godards kontrapunktiska textkommentarer mellan satserna. (-)
Godard betraktar här en ung generation, barn av popkulturen, levande i dagens Alphaville. Deras lilla värld, i grunden grym, obegriplig, osammanhängande, får spegla den stora världen. Och deras medvetande bestämmer inte deras liv, utan omständigheterna bestämmer deras medvetande, inskärper han så tydligt det kan göras.
Detta är i formen film som journalistik, som enkät. Godard har tagit Cinéma vérité-metoden från television och film. Men han har ett helt annat syfte än Rouch och alla andra föregångare. I själva verket är hans film en polemik mot deras sociologiska anspråk att kunna berätta en sanning och visa hur verkligheten ser ut. För honom är film 24 sanningar i sekunden, dvs det finns ingen stor sanning, bara synsätt, moment och en ständig förändring.
Godard spelar på ögonblicket, hugger sina fragment ur nuet. Han är en filmpoet som rör sig mitt inne i ett stort filosofiskt moln. Det är som poet han har sin styrka, inte som filosof. Därför kunde man vänta att han denna gång skulle komma till sin rätt på ett nytt sätt, talande mera öppet än han ibland har gjort tidigare.
Men det har åtminstone jag svårt att uppleva i första omgången. Hela filmen är ett poem om en verklighet som inte låter sig fångas, om hur frågorna redan är föråldrade när de ställs, om en verklighet som brister sönder i en hop fragment. Men detta är något som också gäller filmen. Den sakliga intervjumetoden ger också här ett falskt sken, ett sken som Godard hela tiden tvingas undanröja. Och det drabbar honom just som poet - resultatet ger en känsla av något rastlöst och ytligt. "Maskulinum-Femininum" verkar mera en skiss, ännu oklar om vart den vill, än ett färdigt verk. (-)
Detta hindrar inte att filmen ändå måste kallas sevärd - för enskilda ögonblick som lyser av intelligens, för blixtrande repliker och för några av de helt avväpnande infall Godard är en mästare i. Till dess gags hör onekligen tilltaget att förvandla det svenska avsnittet med Birger Malmsten-Evabritt Strandberg till en kall Parisparodi på kärlek i film. Men vad Godard riktigt vill med det liksom med många andra detaljer är inte lätt att genomskåda."
Lasse Bergström analyserar filmen så här i Expressen: "Vid första påseendet kan den se ut som en mycket löst komponerad film, fladdrande (-) mellan en närmast sociologisk intervju-form och korta, sketchartade infall, poetiska eller makabra.
Men när man sett den sluter den sig till en helhet: en nutidsrapport om en ung man och en vacker flicka, deras kärlek och livet omkring dem. Aldrig tidigare har, tror jag, Jean-Luc Godard demonstrerat så mycket sympati för det han låter sin kamera iaktta. Han tycks strunta i sina litterära, filosofiska och filmiska husgudar. Han går på gatorna och ser. Hans ungdomar handlar krokigt men tänker rakt. Godard visar sitt hjärta. Han älskar människor den här gången, inte Poemen, Traktaten och Mästerverken.
Det känns skönt. "Maskulinum-femininum" blåser friskt omkring oss. Verkligheten slamrar i bakgrunden. (-) Mitt i bråten går en generation som är riktig därför att den är ung.
Godards kärlek smittar. Han hjälper oss att se med klara ögon - detta märkliga liv, denna underbara film."
Carl Henrik Svenstedt koncentrerar också sin analys av filmen på Godard som filmskapare. Han skriver att hans "motto" för filmen där "formuleras av Jean-Pierre Léaud: Vad vi ville se var le film total, den totala filmen, den film vi ville leva. Omskrivet: genom filmen tar Godard ställning till livet, filmen blir en dagbok, ett åskådliggörande av idéer och känslor."
Efter att ha konstaterat att parodin på svensk film var "otroligt elak" fortsätter Svenstedt: "Den TV-film om Godard som visades i Venedig bekräftade en gammal misstanke: Sartre är den kanske viktigaste av hans andliga fäder. Hans filmer är existentialistiska dialoger, frågor, svar, prövningar och omprövningar. Den som rycks med i dialogen upptäcker i samma stund det meningsfulla i dessa samtal. Godard förväntar sig att åskådaren skall svara, och i sina avgörande stunder når han den direkthet i filmen som han hela tiden strävat mot, de korta distanser i kedjan regissör-film-åskådare som utlöser ögonblicklig reaktion. Filmen s a s tänder på alla cylindrar."
Jurgen Schildt talar i Aftonbladet om "denna hyperintelligenta och fruktansvärt rikt orkestrerade film" om de två ungdomarna Paul och Madeleine och fortsätter: "Men för Godard tjänstgör paret Paul-Madeleine enbart som en upphängningsanordning. Hans teknik är collaget och mosaiken, hopfogandet av röster och motröster och vittnesbörd till en fortlöpande sociologisk intervju om nuets franska ungdom. (-)
Godard har sitt hjärta hos den här generationen - den enda riktigt levande, den enda som ännu undgått liknöjdheten -- och han porträtterar den med en klarhet och en humor och en intensitet där de falska tonfallen verkar komplett bannlysta. (-)
Att han strax efter "Tokstollen" orkat signera en film som "Maskulinum-femininum" - så sjudande, så förgrenad, så oemotståndlig i sitt sociala och dramatiska överflöd - säger en del om arten av hans kraft och talanger. Mer och mer står det klart vad han som diktare och granskare är ute efter: speglingarna av la révolte perpétuelle, det eviga upproret.
Jag är beredd att kalla hans franska ungdomspanorama för ett mästerverk, men termen är självfallet alldeles likgiltig. Det viktiga är att han finns mitt i nutiden, att han är otålig, att han har en hjärna och två ögon och att han med deras hjälp för varje film förflyttar sig vidare, vidare."
Filmen är en samproduktion mellan två svenska och två franska filmbolag. Av de senare är Anouchka-Films Godards eget bolag. Samproduktionen är ett resultat av det svensk-franska samarbetsavtal, som med Svenska Filminstitutet som svensk part och Centre National de la Cinématographie som fransk part undertecknades i Paris den 5 mars 1965. Avtalet är avtryckt i Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelse 1964-65.
Filmens manuskript är en mycket fri och personlig bearbetning av Godard av två berättelser hos Maupassant: "La femme de Paul", som ingår i "La Maison Tellier" (1881), och "Le signe", första gången tryckt i tidskriften Gil Blas 17.4.1886, senare intagen i "Le Horla" (1887). Den förstnämnda berättelsen tillhör inte de mera kända, vilket däremot den senare i hög grad gör. Den finns på svenska under bl a titeln "Tecknet".
Filmen, som är helt inspelad utanför ateljéerna, spelades in i Paris (bl a på kaféer, barer och i en biograf. I en våning, en tvättinrättning och i métron) i november och december 1965. Scenerna med parodin på svensk erotisk film togs på ett hotellrum på Hotel Continental i Stockholm i december 1965. Avsikten med denna episod var enligt Godard inte att spegla en speciell svensk atmosfär utan att ge en erotisk situation av speciell karaktär i en anonym stad i ett anonymt land.
Laboratoriearbetet, klippningen, musikinspelningen och mixningen av filmen skedde i Paris.
Filmen fick sin urpremiär i Paris i april 1966 och visades vid filmfestivalen i Berlin i juni-juli 1966. Ungefär samtidigt med att den fick premiär i Stockholm visades den i New York inom ramen för New York Festival i september 1966 och distribuerades från oktober 1966 i USA. I Storbritannien distribuerades filmen först 1967.
Filmens manuskript har tryckts på både engelska och tyska och filmen har blivit föremål för många analyser och kommentarer i den internationella filmlitteraturen. Flera kritiker har ansett att den är Godards mest konsekventa cinéma vérité-film, andra har menat att filmen knappast hör till Godards viktigaste filmer men att den likväl är typisk för honom och hans sätt att arbeta vid denna tid.
Originaltitel | La femme de Paul (Novell) | |
---|---|---|
Författare | Guy de Maupassant |
Originaltitel | Le signe (Novell) | |
---|---|---|
Författare | Guy de Maupassant |
Paris. Stockholm, Hotel Continental. Paris |
Urpremiär | 1966-04-22 | Publics Champs-Elysées | Paris | Frankrike | 104 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1966-04-22 | Vendome | Paris | Frankrike | 104 min | ||
Sverigepremiär | 1966-09-14 | Olympia | Stockholm | 104 min | ||
Cinemateksvisning | 2019-02-11 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2019-02-11 |
Originaltitel | Laisse moi | |
---|---|---|
Kompositör | Jean-Jacques Debout | |
Textförfattare | Jean-Jacques Debout | |
Sjungs av | Chantal Goya |
Originaltitel | D'abord, dis moi ton nom | |
---|---|---|
Kompositör | Jean-Jacques Debout | |
Textförfattare | Jean-Jacques Debout | |
Sjungs av | Chantal Goya |
Originaltitel | Si, tu ganes au flipper | |
---|---|---|
Kompositör | Jean-Jacques Debout | |
Textförfattare | Jean-Jacques Debout | |
Sjungs av | Chantal Goya |
Originaltitel | Tu m'as trop menti | |
---|---|---|
Kompositör | Jean-Jacques Debout | |
Textförfattare | Jean-Jacques Debout | |
Sjungs av | Chantal Goya |
Originaltitel | Sois gentil | |
---|---|---|
Kompositör | Jean-Jacques Debout | |
Textförfattare | Roger Dumas | |
Sjungs av | Chantal Goya |
Originaltitel | Comment le revoir | |
---|---|---|
Kompositör | Jean-Jacques Debout | |
Textförfattare | Jean-Jacques Debout | |
Sjungs av | Chantal Goya |
Originaltitel | J'ai la mémoire qui flache | |
---|---|---|
Kompositör | Boris Bassiak | |
Textförfattare | Boris Bassiak | |
Sjungs av | Jeanne Moreau |
Originaltitel | Konsert, klarinett, orkester, K. 622, A-dur. Allegro | |
---|---|---|
Kompositör | Wolfgang Amadeus Mozart | (1791) |
Framförs av | Jacques Lancelot | (klarinett) |
Dirigent | Jean-François Paillard | |
Orkester | Orchestre de Chambre Jean-François Paillard |
Originaltitel | Konsert, klarinett, orkester, K. 622, A-dur. Adagio | |
---|---|---|
Kompositör | Wolfgang Amadeus Mozart | |
Framförs av | Jacques Lancelot | (klarinett) |
Orkester | Orchestre de Chambre Jean-François Paillard | |
Dirigent | Jean-François Paillard |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1967 | (bidrag om 79 484,34 kr) | ||
---|---|---|---|---|---|
Festivalpris | Berlin | 1966 | Jean-Pierre Léaud | (skådespelarpris) | |
Berlin | 1966 | (jugendfilmpris) | |||
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) | Wiesbaden | (prädikat: wertvoll) | |||
Silver Laurel Award |
Cinéma-vérité |
Debattfilm |
Erotiska scener |
Film i filmen |
Meta-film |
Paris-miljöer |
Parodi på Ingmar Bergman-film |
Politisk film |
Pop-åldern |
Sex-scener |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2828 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 103 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | MASKULINUM - FEMININUM "Masculin - Feminin" en film av Jean-Luc Godard |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | la sexe et la jeunesse de la France d'aujourd'hui MASCULIN - FEMININ |
Tryckeri | Ateliers Lalande - Wissous |
Affischdesign | G. Kerfyser |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 39 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 16 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Avec la sourire. Jean-Luc Godard. |
Omfång | 6 s. |
Språk | Franska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 1 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |