Min vän Balthazar (1966)

Media (2 st)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Några barn på sommarlov i södra Frankrike leker med en åsna de fått i present. De döper den till Balthazar. Två av barnen, Marie och Jacques, älskar varandra. Hon är dotter till en lärare i byn, han är son till godsägaren av vilken läraren hyr bostad. Vid höstens ankomst reser godsägarfamiljen. Balthazar övertas av en bonde som driver åsnan med piska och spänner den framför stora hölass. Sedan ett lass vält flyr Balthazar till godset och tas om hand av Marie.

Åren går. Maries far har övertagit skötseln av godset. I trakten härjar ett gäng unga ligister. De vållar olyckor på vägarna genom att hälla ut olja och misshandlar Balthazar. I byn ryktas att läraren skulle gjort sig orättmätiga förtjänster på godset och han tvingas anlita en advokat. Jacques, som alltjämt älskar Marie, försöker klara upp affärerna mellan sin far och läraren, men den senare avvisar honom.

Balthazar säljs till bagaren samtidigt som gängets ledare Gérard tar jobb som brödutbärare. Under utbärning använder han åsnan och plågar den brutalt. En man påstås dödad i samband med smuggling. Gérard tas i förhör av polisen i sällskap med den alkoholiserade vagabonden Arnold. Efteråt anklagar Gérard Arnold för att vara den skyldige och misshandlar honom.

Balthazar har blivit sjuk och skall slaktas men Arnold tar hand om honom. Då åsnan hämtat sig hyr Arnold ut den till turister. I berusat tillstånd slår han Balthazar. Djuret flyr och får anställning på en cirkus som matematiskt geni. Arnold ärver oväntat en förmögenhet och super ner sig på krogen medan Gérard slår sönder baren på stället. Ridande en sista gång på Balthazar faller Arnold till marken och dör.

Åsnan inköps av spannmålshandlaren, en kall och cynisk människa som bara litar på pengar. Till honom kommer även Marie sedan hon lämnat Gérard och gänget. Hon säger att hon behöver en vän som kan hjälpa henne att fly. Hennes föräldrar kommer för att hämta hem henne och får Balthazar i utbyte. Men också Marie återvänder.

Jacques söker upp henne och erbjuder sig att gottgöra hennes far. Han vill gifta sig med henne. Marie tycker först att allt är för sent mellan dem men låter sig övertalas av Jacques. Hon beger sig till Gérard för att meddela honom sitt beslut, men han hämnas omedelbart genom att tillsammans med gänget klä av henne och misshandla henne. Marie försvinner för alltid från byn och hennes far dör.

Balthazar har blivit gammal. I en kyrklig procession bär han en helgonbild. Gänget planerar en smuggling och stjäl åsnan för att kunna transportera varorna. I närheten av gränsen blir de beskjutna. Balthazar såras och dör stilla i kretsen av en fårhjord.

Pressreaktion Svensk filmografi

Av de fyra huvudstadstidningarnas kritiker beskrev två sin gripenhet inför filmen medan två kände sig i stort sett oberörda. På längsta avståndet befann sig Jonas Sima i Expressen. I en kort recension under rubriken "Film för Karlssons klister" skrev han: "Den som kan sin bibel ska upptäcka hur regissören låter sitt bibliska djur vandra genom situationer som syftar på de sju dödssynderna. Man märker de symboliska avsikterna och blir en aning förstämd - konstruktionen befinner sig på bristningsgränsen, episoderna förmår knappt hålla ihop, och moralen sticker i ögonen.

"Balthazar" är ändå en märkvärdig film. Men - jag kan inte gripas och engageras av en stackars åsnas olycka. Innebörderna hos det onda och goda som händer åsnan syns mig påklistrade med Karlssons klister. Mycket mer älskar jag enkelheten och medkänslan i Bressons senaste mästerverk, 'Mouchette'."

Hanserik Hjertén (SvD) tog fram slutscenen som exempel på det finaste i Bressons film men ifrågasatte om inte knappheten och förkortningarna i filmspråket drivits så långt att personerna blivit uttryckslösa: "Jag tycker nog att Bressons oerhört neddämpade teknik här har gått förbi sig själv. Marie, hennes far skolläraren med sitt olyckliga jordbruk, pojkvännerna, den alkoholskadade särlingen Arnold och de andra kring Balthazar blir tyvärr ganska ointressanta. De är inte avsedda som psykologiska porträtt, men de blir inte heller tydliga nog för att bära upp Bressons magi, den andliga atmosfär han brukar vara en mästare i att skapa fram ur de exakta uttrycken. Man har Balthazar att hålla sig till, den tysta speglingen. Men det som skall speglas ger inte tillräckligt starka bilder."

Göran Börge i Aftonbladet deklarerade för sin del att han "inte på länge blivit så gripen av en film". Han sammanfattade: "Robert Bresson går enbart sin egen, kompromisslösa väg såsom bara de verkligt stora konstnärerna förmår. "Min vän Balthazar" är på många sätt en grym film men den är samtidigt fylld av medkännande ömhet och en paradoxal hoppfullhet som är av religiöst slag. Det är en film att minnas och se om."

Mauritz Edström (DN) betecknade Bresson som "en moralisk kraft och en tillgång för filmen att nämnas samtidigt med Buñuel och Carl Dreyer": "Han berättar fabler om och för vår tid med en enkelhet som är överväldigande. Efter Dreyer är det knappast någon som vågar tala så långsamt och tydligt i sina bilder som Bresson och ändå förmår skapa en sådan spänning i det han gör. Det behövs en Bressons suveränitet och envetenhet för att göra en film som "Min vän Balthazar" med en åsna i huvudrollen. En åsna vars öde man hela tiden bryr sig om."

Edström menade att talet om knapphändigheten i Bressons filmspråk var överdrivet: "Det har talats mycket om Robert Bressons asketism men jag har svårt att hålla med om det. "Min vän Balthazar" är i själva verket överrik på exakt fångade bilder, rik i sitt känsliga utnyttjande av musiken - alltifrån Schubert till pop och jazz - och mitt i sin enkelhet och mättnad rör den sig framåt med snabba klipp. En sorts långsamhet har den förstås, som kanske verkar påfrestande för dagens publik. Men för den som är villig att vänta med att stänga till sig ger han ett rikt utbyte, till skillnad från många filmer som rör sig så fort att de springer från vad de skulle säga."

Kritikern tyckte sig slutligen uppleva "ett fränt revolutionärt ställningstagande i filmens lågmälda men förintande porträtt av en snål, inskränkt medelklass" och utropade: - "Vilken befriande ren och riktig film!"

Kommentar Svensk filmografi

Au hasard Balthazar var en av fyra franska filmer i vilkas produktion svenskt kapital (30 proc.) satsades efter det 1965 ingångna svensk-franska coproduktionsavtalet. De tre övriga gällde filmer regisserade av Godard, Resnais och Varda. Bresson tillhörde en äldre generation än dessa. Efter ett fåtal filmer av mycket enhetlig och särpräglad karaktär var han erkänd som en av den europeiska filmkonstens förgrundsgestalter. Motivet med åsnan var för Bressons del en tio år gammal idé. Filmens titel användes under medeltiden som motto av en provencalsk adelssläkt och innehöll en varning för högmod.

 
För rollerna valde regissören, liksom i tidigare filmer, amatörer. Anne Wiazemsky var dotterdotter till den franske nobelpristaqaren i litteratur François Mauriac och Pierre Klossowski var författare och essäist. I överensstämmelse med produktionsavtalet engagerades några svenskar (studenter i Paris) dock endast för mindre roller. Starkare anknytning till Frankrike och Bresson hade tandläkaren Walter Green (Jacques), son till den svenske Parisfotografen Lennart Green och bror till Marika Green, den kvinnliga huvudrollsinnehavarinnan i Bressons film Pickpocket/Ficktjuven (1959).

 
Inspelningen ägde rum under sommaren och början av hösten 1965, dels i den lilla byn Guyancourt nära Versailles, dels i Pyrenéerna.
Filmen presenterades utanför tävlan vid Cannesfestivalen i maj och deltog därefter i Venedigfestivalen i början av hösten 1966. I Frankrike erhöll den Prix Méliès 1966 och i Venedig juryns specialutmärkelse. Svenska Filminstitutets jury satte 1968 den högsta jurypoängen (2,5) på Min vän Balthazar (10 filmer). Reducerat i förhållande till den svenska kapitalinsatsen gav detta poängtal ett kvalitetsbidrag på 178.320 kronor. Distribuerad i England 1967 och i USA 1970 under den franska originaltiteln.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se