Åsa-Nisse och den stora kalabaliken (1968)

Media (1 st)

Originaltitel	Åsa-Nisse och den stora kalabaliken
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Arne Stivell
Manus	Arne Stivell Lars "Tjadden" Hällström
Förlaga	Åsa-Nisse (Fiktiva personer)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Filmcenter
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1968-08-30

Medverkande

John Elfström
Åsa-Nisse

Gustaf Lövås
handelsman Sjökvist

Hjördis Petterson
Selma, husföreståndarinna

Stig Johanson
Knohultaren

Brita Öberg
Eulalia, Åsa-Nisses käring

Hanny Schedin
Hilma, Knohultarens käring

Visa fler

Handling

Det är vinter i Småland. Åsa-Nisse har tagit ut sparken och skjutsar sin granne Knohultarn till posten. Farten blir hög och när Åsa-Nisse måste tvärbromsa för en bil slungas Knohul-...

Visa hela handlingen

Press

Stockholmspressen var denna gång helt oförsonlig. Lennart Jönsson skrev i DN under rubriken "Åsa-Nisse - dålig tragik": "Det kan man kanske beklaga att kvaliteten på regi och...

Visa all press

Det är vinter i Småland. Åsa-Nisse har tagit ut sparken och skjutsar sin granne Knohultarn till posten. Farten blir hög och när Åsa-Nisse måste tvärbromsa för en bil slungas Knohul- tarn i en vid båge ut på den närbelägna sjön Ylens is där han åstadkommer en vak. Räddad ur Ylen fryser Knohultarn snabbt till is med armen i vädret. Man lyckas dock baxa in honom på poststationen där han börjar tina upp.

Handlanden Sjökvist har fått klander för den dåliga ordning- en i sin bod och bestämmer sig för att annonsera efter en "husföreståndarinna med utseendet och framtiden för sig". Åsa-Nisse och Knohultarn är emellertid ute i samma ärende för Sjökvists räkning. Förebärande harjakt beger sig de senare annonsörerna till Vetlanda för att på Stadshotellet mäta och besiktiga de sökande. Deras äkta hälfter Eulalia och Hilma har dock anat oråd. De följer i hemlighet efter och överraskar sina män under kvinnokontrollen. Den svårt kränkta Eulalia startar en tårtkastning som inte slutar förrän alla tårtprover i hotellrummet förbrukats. Vid hemkomsten blir männen ytterligare straffade. Trots böner stänger Eulalia och Hilma dem ute. De tvingas ta in hos Sjökvist.

Knohultarn har godkänt en av de sökande: Selma. Hon infinner sig i handelsboden då Sjökvist är borta och eftersom hon är en resolut dam tar hon snart befälet över Åsa-Nisse och Kno- hultarn, vilken till en början låtsas vara Sjökvist. Sjökvi- st återvänder i sällskap med en ung söt flicka som svarat på hans annons. En sammanstötning med Selma blir oundviklig. Selma vägrar att flytta. Eulalia och Hilma beger sig till landsfiskal Klöverhage för att anmäla sina män men finner denne inlåst i arresten av den bortflyende arrestanten Olss- on.

På landsfiskalens begäran övertar kvinnorna befälet på stat- ionen. Klöverhage lyckas bryta sig ut men haffas av radiopolisen.

Hep Stars med Svenne Hedlund har fastnat på orten. Medan popbandets bil repareras i smedjan får Svenne tillfälle att sjunga "Sagan om lilla Sofie". Då det dessutom visar sig att den unga flickan i boden egentligen är sångerska startar Sjökvist en nattklubb. Klöverhage har släppts fri och kommer för att stänga nattklubben men grips av spelfeber i kexkasinot och spelar bort sina sista kex. Som gogoflicka agerar den rasande Selma, instängd i en bur. Eulalia och Hilma gör en egen razzia i lagens namn och för alla klubbgästerna till station- en där de dock strax rymmer genom arresten. På motorcykel försöker Eulalia och Hilma infånga rymlingarna men fastnar i en slängkälke på Ylens is. Sedan de bägge kvinnorna på detta sätt oskadliggjorts föreslår Klöverhage att nattklubben åter öppnas.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmspressen var denna gång helt oförsonlig. Lennart Jönsson skrev i DN under rubriken "Åsa-Nisse - dålig tragik":

"Det kan man kanske beklaga att kvaliteten på regi och intrig är utomordentligt låg, att humorn som presenteras knappt tål några anspråk alls. Värre är att man inte kan gö- ra sådan här film - "oförarglig underhållning" - utan att bygga situationskomiken på annat än aggressioner och motsät- tningar mellan människor. Till exempel: äktenskapet är en mara, med förtryckta och förtryckare. Samhället innehåller svartsjuka, plötslig ilska, man stjälper hellre än hjälper, man är misstänksam mot främlingar.

Filmen borde aldrig ha kommit till. Åsa-Nissetraditionen ha- de mått bäst om den tagit slut när den ännu rymde kanske ett uns kraft."

Jonas Sima i Expr ansåg sig under rubriken "Åsa-Nisse nr 19 världssämst" ha upplevt ett bottenrekord: "Jaq skulle bli förvånad om Åsa-Nissen nr nitt- on inte är filmhistoriens sämsta spelfilm. I varje fall är det en rekordusel produkt. Gamle Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk framstår i jämförelse med efterträdaren Arne Stivell som nära nog ett filmsnille. (-) Stivells smörja är helt en- kelt en oförskämd spekulation i Höstsol (pensionärshem för äldre skådespelare) för glesbygderna, in- räknat Bollmora och Högdalen. Att folk går på dumheterna hör till de stora livsgåtorna. Inte ens Artur Roléns och Klabb- arparns frånvaro torde betyda slutet för världens längsta och mest obegåvade filmserie."

Göran Sellgren i SvD avlät under rubriken "Du, Nesse, lägg av!" följande bekännelse: "Vad är det egentligen för mening med att recensera en Åsa-- Nissefilm? Har man den allra minsta lilla ambition bakom sitt filmtyckande så borde man, ställd inför Åsa-Nisse, fal- la ihop och gråta av vanmakt. Att recensera Åsa-Nisse är som att försöka hejda en lavin med bara händerna - den bara for- tsätter och man själv får stå där och gapa. (-) För varje film växer intrycket av Knohult som ett gigantiskt, unket vits- och klichémuseum, uppvisat för allmänheten med ett mi- nimum av tekniskt kunnande. Det är nästan patetiskt och man skulle nästan vilja le lite medlidsamt om man inte visste att de här filmerna är högproduktiva vinstkossor."

Hans Fridlund i AB manade under rubriken "Åsa-Nisse - 19:e försöket med sega gubbar" till bättring: "Med bara tillstym- melsen av en ansats att skapa nån slags rim och reson och kontinuitet i dessa sega gubbars tvärdumma förehavanden, kunde just förargligheten kanske undvikas. Hur skulle det vara att som en god föresats inför det oundvikliga tjogjubileet försöka skaffa fram ett manus, Arne Stivell? De förströdda fniss som kunde avlyssnas på Castor i Solna kom i stället förprogrammet, Peter Westers "Kuren" till del."

Kommentar Svensk filmografi

Åsa-Nissefilmen nr 19 blev den sista i vilken en av Sveriges populäraste och flitigaste lustspelsaktörer - Gustaf Lövås -- medverkade. Han dog den 10.11.1968 efter att troget sedan 1949 ha spelat handlanden Sjökvist i Åsa-Nisses småländska glesort. Även för John Elfströms del blev det en avslutning i huvudrollen.

Intervjuad hösten 1968 (AB 7.11.1968) förkla- rade producenten Arne Stivell att Åsa-Nisse fortfarande var en god affär; i genomsnitt inspelades en och en halv miljon brutto på varje film mot en produktionskostnad på 500.000 - 600.000 kronor. Totalt såldes, uppgav Stivell, film, böcker och tidningar om Åsa-Nisse för 3 miljoner kr per år i landet. Men samtidigt blev svårigheterna att göra filmerna allt större; skådespelarna åldrades och kunde därför inte medver- ka i halsbrytande gags längre. Eftersom filmerna skulle vara barntillåtna tillät inte censuren att det svors, söps eller visades naket, vilket gjorde dem otidsenliga. I början på 1969 (Expr 22.1.1969) var Stivell inne på tanken att avslu- ta serien. Han uppgav då att intäkterna sjunkit med 20 procent per år och att han fann skådespelarnas gage - 50 procent av produktion- skostnaderna - för höga. Därtill saknades en dragande popi- dol av Anita Lindbloms eller Jokkmokks-Jokkes klass.

Hösten samma år (AB 3.9.1969) hade Stivell beslutat sig för ytterligare en Åsa-Nissefilm (Åsa-Nisse i rekordform, 1969) men med en helt ny rollbesättning. John Elfström hade då av- böjt att medverka på grund av sin roll i Anton Tjechovs "Må- sen" på Stockholms Stadsteater. I Åsa-Nisse nr 19 gjorde resterna av det gamla gardet sin sista insats. "Klabbarparn" Artur Rolén hade lämnat tidigare och ersatts av "Knohultarn" Stig Johansson. Av svensktoppsidoler fick Stivell dock med Hep Stars med Sven Hedlund samt Mona Wessman. De förra bi- drog med "It Has Been a Long, Long Time" och "Sagan om lilla Sofi" medan Mona Wessman framförde "Åke Tråk".

Kortfilmen "Kuren" av Peter Wester, distribuerades som utfy- llnadsprogram. Den tilldelades 1965 ett kvalitetsbidrag på 25.978 kr av Svenska Filminstitutet.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se