Fadern (1969)

Media (1 st)

Originaltitel	Fadern
Svensk premiärtitel	Fadern
Distributionstitel	El padre (Spanien)

Regi	Alf Sjöberg
Manus	Alf Sjöberg
Produktionsledare	Sigurd Jørgensen (Sveriges Radio)
Foto	Lasse Björne
Musik	Torbjörn Iwan Lundquist Robert Lowry
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Wic' Kjellin
Ljudtekniker	Lars Klettner
Regiassistent	Agneta Jergen Pelle Berglund (som Per Berglund)
Scripta	Inga-Lisa Elfström (som Inga-Lisa Britz)
Inspelningsledare	Waldemar Bergendahl Rune Hjelm
B-foto	Helena Henricsson (som Helena Englesson)
Stillbildsfoto	Roger Tillberg
Orkester	Stockholms Filharmoniska orkester (medlemmar ur)
Rekvisita	Rolf Larson
Kläder	Sven Erik Skawonius
Smink	Inger Forsberg Kjell Gustavsson
B-ljud	Yngve Andersson
Effektläggning	Lars Klettner
Mixning	Lars Klettner Sven Fahlén
Förtexter	Bengt Serenander

Georg Rydeberg	Adolf, ryttmästare
Gunnel Lindblom	Laura, hans hustru
Lena Nyman	Bertha, deras dotter
Sif Ruud	Margaret, amma
Jan-Olof Strandberg	Doktor Östermark
Tord Stål	Jonas, kyrkoherde, Lauras bror
Axel Düberg	Nöjd, adjutant
Aino Taube	Lauras mor
Helena Brodin	uppasserskan
Yvonne Lundeqvist	pigan Emma
Bo Hollsten	kalfaktorn
Olle Björling	en dräng
Lickå Sjöman (som Karin "Lickå" Sjöman)	lillpigan
Einy Eriksson	kokerskan
Bo Hollsten	Lauras far
Pontus Gustafsson	Jonas som ung
Pia Andersson	Laura som ung

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Radio AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Svensk Filmindustri
Laboratorium	FilmTeknik AB

I inledningen en snabb ideografisk bildsvit som fixerar dra- mat i tiden och binder samman huvudpersonens tankevärld med föreställningar om övermänniskan: Leonardo da Vinci, Scho- penhauer, Darwin, Nietsche, Bismarck. Till sist framträder da Vincis Mona Lisa med sitt gåtfulla leende.

Ryttmästaren och hans svåger pastorn diskuterar adjutanten Nöjds eventuella faderskap till ett barn som en av pigorna väntar. Nöjd inkallas och försvarar sig med argumentet att man aldrig kan veta vem som är far till barnet. Ryttmästaren anförtror pastorn sitt beslut att låta uppfostra dottern Bertha utanför hemmet som han anser dominerat av kvinnor och kallar "ett dårhus".

I samband med genomgång av hushållsräkningarna med hustrun Laura berörs frågan om Nöjds faderskap. Laura anmärker att även inom ett äktenskap vet man inte vem som är far till ett barn eftersom hustrun kan ha varit otrogen.

Laura har låtit kalla doktor Östermark. Vid dennes ankomst berät- tar Laura att hennes make är själssjuk. Som bevis åberopar hon makens påståenden om vissa vetenskapliga upptäckter. Kvinnornas kamp om barnets uppfostran - mot fadern - börjar och Bertha vet inte på vems sida hon skall ställa sig. Hon uppmanar sin far att vara snäll mot modern. Laura återkommer till frågan om faderskapet och underblåser nu misstanken att ryttmästaren inte är Berthas far. När han vill retirera från ämnet utbrister hon triumferande: Varför inlåter du dig i strid då mot en överlägsen fiende?

Det växande tvivlet försätter ryttmästaren i ett tillstånd av vanmäktigt raseri. Han kommenderar fram en släde och kör i vild galopp genom vinternatten. Doktorn upptäcker att Lau- ra ljugit om sin mans uttalanden och dessutom beslagtagit hans post. Amman Margaret berättar för Bertha att fadern är sjuk.

I maktkampen mellan makarna blir ryttmästarens nederlag allt tydligare. Han svänger mellan hat, vanmakt och underkastel- se. Ett tillfälligt men misslyckat erotiskt närmande under striden skrämmer en natt upp den inkvarterade doktorn. Denne är själv påverkad av Lauras attraktionskraft. Steg för steg genomför Laura sin plan att få maken omyndigförklarad på grund av vansinne. När fällan sluter sig kastar han en fotogenlampa på henne och å- stadkommer en mindre eldsvåda. Pastorn delger cyniskt sys- tern sin åsikt: ett litet oskyldigt mord som inte kan åtkom- mas av lagar.

Läkaren sänder efter en tvångströja och amman åtar sig av medlidande att sätta på den utan våld. I begynnande sinnes- förvirring försöker ryttmästaren skjuta Bertha med sin armé- revolver men patronerna är avlägsnade. Margaret lurar på ho- nom tvångströjan. För sent upptäcker han förräderiet. Rasan- de försöker han komma loss, ångestfyllda bilder virvlar ge- nom hans hjärna innan hjärtat brister. Bertha störtar i La- uras famn.

Censurnummer	108431
Datum	1969-09-29
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2710 meter

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2710 meter
Längd i minuter	99 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna ägnade stort utrymme åt analys av Alf Sjöbergs personliga tolkning av Strindbergs drama under hänvisning till bl a den engelske psykiatern Ronald D. Laing och filosofen Gombrowicz. Värderingarna skiftade men alla tycktes eniga på en punkt: att Georg Rydeberg gjorde en imponerande insats i huvudrollen. Flera kritiker ställde sig starkt kritiska till drömscenerna.

Jurgen Schildt (AB) tyckte att det var "filmad teater nästan hela vägen" och ställde frågan om detta var något fel: "Jag har svårt att inse det. René Clair, som alltid varit en påfallande "filmatisk" regissör men aldrig någon dogmatiker, betraktade en gång den filmade teatern som en modern motsvarighet till franska landsbygdens kringkuskande teatertrupper. Och visst så: spelar man in en märkesföreställning som Alf Sjöbergs "Fadern" gäller det inte i första hand zoomlinser, vidvinklar och kameragymnastik utan helt enkelt en konstnärlig distributionsfråga. Sjöberg distribuerar sevärdheter. Han distribuerar sin egen besatthet, sina risktagningar, sin djärva läsart. (-) Det är en i sitt slag ganska ny och mycket uppfordrande Sjöberg-föreställning som på det här viset förs ut i världen; förpackad, konserverad, med Georg Rydeberg allra överst. Världen och vi bör kvittera gesten med tacksamhet. Film är bra att ha till åtskilligt, också till teater."

Mauritz Edström (DN) medgav att han vid en första syning "hade svårt att komma Sjöberg på spåren" men andra gången hittade han en skräckfilm: "Tillbaka till "Fadern" upptäcker jag att man med fördel kan se den som en skräckfilm. Så betraktad får Alf Sjöbergs iscensättning en stark konsekvens och mening. Han har velat göra "Fadern" till ett spel om ett ruttet och förljuget samhälle, vars sjukdomsbild han visar upp. Edström tyckte inte att Sjöberg använde alltför stora och bullrande gester: "Visst ekar det av teater i filmen, men detta drag tycker jag arbetar i rätt riktning, och för övrigt är den förvånande låg och nyanserad i tonen." Edström var tveksam inför drömavsnitten som enligt hans mening inte fick "samma djupverkande funktion som de dubbla tidsplanen i "Fröken Julie" (1951) men, sammanfattade han, "ser man Sjöbergs skräckfilm, blir brotten mindre".

Jonas Sima (Expr ) tyckte sig finna "något teatralt och svulstigt i Sjöbergs kompakta filmstil som inte stämmer med hans samhällstillvändhet" och undrade vad regissörens ver- sion av pjäsen skulle användas till i dagsläget. Kritikern antog dock att "Fadern" tack vare de fina skådespelarinsatserna skulle bli "en större succé i TV:s sakligare närformat".

Hårdaste kritiken levererade Hanserik Hjertén (SvD) som personligen hade svårt för själva pjäsen. Han menade att Sjöberg "satt sig mellan två stolar, Strindbergs och sin hemsnickrade": "Och annorlunda kan det kanske inte gå om man försöker göra något sociologiskt av denna en diktares mardröm." Hjertén tyckte att Sjöberg hade infall som gjorde hela filmen "tung och lite otymplig": "Visst har det sitt intresse att se hur han tar fram dotterns och doktorns roller på sitt eget sätt, Lena Nyman finns i många bilder som svedd och hjälplös betraktare, och Jan-Olof Strandberg får spela fram ett stumt erotiskt spänningsförhållande till Laura. Men såna scener bidrar tyvärr till att lossa på de dramatiska knutarna. Handlingen blir långdragen. Efter en viss spänst i början blir filmen helt enkelt tråkig till slut. Katastrofala är planscherna av ryttmästarens förflutna kärlekslycka och dammar gör det om de expressionistiska bildfantasier i grönt som Sjöberg utrustat hans vansinne med. I den stora stilen skall det vara, om det så barkar käpprätt in i det löjliga!" Kritikern slutade: "Men bortsett från enskilda skådespelarprestationer och bildsekvenser är filmen för mig ett misslyckande, en något braskande kameraflykt över gamla kuriösa valplatser."

Kommentar Svensk filmografi

Teaterpjäsen "Fadren" av August Strindberg (1849-1912) ur- uppfördes på Casino-Teatret i Köpenhamn 14.11.1887. En för- sta svensk filminspelning genomfördes av Orientaliska Teat- ern, i regi av Anna Hofman-Uddgren och med premiäråret 1912. Denna version finns till största delen bevarad. 1969 års filmversion fick titeln "Fadern" med hänsyn till den person- liga gestaltning av originalet som Alf Sjöberg gjort.

Sjöbergs Dramatenuppsättning i oktober 1968 som bildade ut- gångspunkt för filmversionen, möttes av en mycket splittrad kritik.

Produktionen av filmen ägde rum inom ramen för ett samarbet- savtal mellan Svenska Filminstitutet och Sveriges Radio. Va- rdera parten skulle enligt detta svara för 50 procent av kostnader- na. Filmen skulle först exploateras i biografdistribution och därefter sändas i TV. I samband med visningen i TV den 10.4.1971 erinrade AB samma dag om att den förorsakat en förlust på över en miljon kronor och endast givit biografin- täkter på 78.000 kr. Tidningen citerade Harry Scheins bok "I själva verket" där det stod: "Denna i sin art utomordentliga film dödades av våra filmkritiker". Men, konstaterade AB ef- ter genomgång av recensionerna; de flesta var "mycket beröm- mande, många högaktningsfulla och fyllda av superlativ över filmens skådespelarprestationer och Sjöbergs regi".

Filminstitutets jury satte 0.75 kvalitetspoäng (11:11) vil- ket med hänsyn till producentinsatsen på 50 procent gav 56.860 kr i kvalitetsbidrag.

Distribuerad i England 1973 under titeln "The Father".

Originaltitel	Fadren (Pjäs)
Författare	August Strindberg

				1968-10-02	1969-01-09
Europa Studio	Sundbyberg	Sverige
vid Armémuseum	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1969-10-06	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	99 min
	1969-10-06	Vågen	Stockholm	Sverige	99 min
Urpremiär	1969-10-06	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	99 min
	1969-10-06	Vågen	Stockholm	Sverige	99 min
TV-visning	1971-04-11	TV1		Sverige	95 min
	1981-12-13	TV2		Sverige	95 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2012-03-31
	2012-04-17
TV-visning	2012-07-21	SVT2		Sverige
	2015-10-13	SVT1		Sverige

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1970			(bidrag om 56 860,35 kr)

Ammor

DK Litterära förlagor

Expressionism

Faderskap

Filmad teaterpjäs

Föräldrar och barn

Könskamp

Könsroller

Manssamhället

Militärer

Otrohet

Sinnessjukdom

Äktenskapsskildring

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2721

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2737

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2710

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2710

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2710

Typ	Originalnegativ bild för OP
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2710

Typ	I-band effekter
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Strindbergs FADERN
Tryckeri	Uddeholms Offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fadern. En film av Alf Sjöberg efter August Strindbergs pjäs.
Omfång	168 s. Rollista och miljölista (3 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Fadern. Film efter August Strindbergs pjäs av Alf Sjöberg. 1968.
Omfång	26 s. uppdelat i sekvenser.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"Fadern" Dialog.
Omfång	25 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"Fadern" Dialog.
Omfång	51 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Father. "English subtitles".
Omfång	27 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	28 s. Eftertexter (2 s.) och anteckningar ingår.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Father. English dialogue list.
Omfång	33 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fadern.
Omfång	220 s. Scriptans ex med miljölista, anteckningar och ett stort antal polaroidfoton.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fadern.En film av Alf Sjöberg efter August Strindbergs pjäs.
Omfång	168 s. Rollista och miljölista (2 s.) ingår + 2 s. miljöbesk.+ 4 lösa blad med anteckn. + 1 ritning
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fadern.
Omfång	168 s. Rollista och miljölista (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Fadern. Film efter August Strindbergs pjäs av Alf Sjöberg.
Omfång	26 s. + 16 s. miljölista och skisser.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Omfång	1 s. ritning + 11 s. tjänstgöringslistor.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Omfång	Ca. 100 s. Tjänstgöringslistor, kvitton m.m.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska