Ministern (1970)

Media (1 st)

Originaltitel	Ministern
Svensk premiärtitel	Ministern
Distributionstitel	Ministeren (Danmark) Ministern (Norge) A miniszter (Ungern)

Regi	Jarl Kulle
Manus	Jarl Kulle
Producent	Göran Lindgren
Produktionsledare	Bertil Sandgren
Foto	Rune Ericson
Musik	Ulf Björlin (originalmusik) Robert Broberg (som Robert Karl Oskar Broberg) Forrest L. Buchtel Nils Peter Möller Jacques Offenbach
Arkitekt	Charles Delattre
Klippning	Carl-Olov Skeppstedt
Ljudtekniker	Kjell Nicklasson
Regiassistent	Peter Emanuel Falck (som Peter Falck)
Scripta	Marianne Axelsson (som Marianne Johnson)
Inspelningsledare	Jutta Ekman
B-foto	Peter Fischer
Stillbildsfoto	Per-Olow Andersson Lars Åke Palén (assistent)
Elektriker	Ted Lindahl
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Barbro Lidell
Musikarrangör	Ulf Björlin
Rekvisita	Stig Boquist
Kläder	Inger Pehrsson
B-ljud	Björn Öberg
Övrig medarbetare	Li Bergström (barnflicka)

Jarl Kulle	ministern
Margaretha Krook	ministerns fru, barnläkare
Mats Åhlfeldt	Mats-Peter, deras son
Anne Nord	Nenna, barnflicka
Allan Edwall	Lindbaum, advokat
Lena Madsén	Irina Lindbaum
Håkan Serner	Schering, brevbärare
Helena Brodin	Sandra, hans fru
Per Nygren	läkarkandidat
Jan Erik Lindqvist	luffare
Bertil Norström	Jan, Journalist
Ingvar Kjellson	chaufför
Maj Falk	daghemsföreståndarinna

Produktionsbolag	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Laboratorium	AB Film-Labor

Nenne är barnsköterska och alltiallo i en familj där pappan är minister och mamman barnläkare. Föräldrarna har mycket lite tid med sin 6-årige son Mats Peter. De har sina karriärer att tänka på, sitt umgänge och sitt nöjesliv.

Nenna har däremot alltid tid, och tillsammans skapar de en egen värld som föräldrarna inte har en aning om.

En sommardag på Västkusten drunknar emellertid Nenna, då hon försöker rädda en pojke som seglat omkull i stormen. Nennas död fördjupar främlingskapet mellan sonen och föräldrarna och skapar en neuros hos Mats Peter, vilken hans mamma och pappa står tragiskt hjälplösa inför.

Den Mats-Peter nu i stället får kontakt med är brevbäraren Schering och hans hustru, och Mats Peter beslutar att de ska bli hans föräldrar -- om föräldrar kan skiljas, ska väl ett barn kunna skiljas från sina föräldrar. Mats Peter vänder sig till advokaten Lindbaum och ber att få byta föräldrar. Först då vaknar föräldrarnas riktiga känslor.

Censurnummer	109667
Datum	1970-12-04
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2755 meter

Bildformat	Vidfilm
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2755 meter
Längd i minuter	100 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

"Blekt men rörande" (AB), "Ambitiöst misslyckande" (SvD), "Konventionell saga" (SDS) löd några av rubrikerna till recensionerna av Ministern. De fångade också ganska väl helhetsbilden, även om det fanns både mer positiva och negativa tongångar.

Lasse Bergström i Expr hade rubriken "Ministern den ideala svenska filmen" -- men av texten framgår att detta skulle vara i förhållande till "dagens krissituation" och den fick nöja sig med betyget tre getingar. Dock fann Bergström att" Ministern har blivit en underhållande och artistiskt balanserad sommarsaga med både änglar och vardagsdemoner innanför komedins mörka ramar. (--) Man kan se Ministern som en kärlekshistoria om ett barn. Det ovanliga med den är att det är barnet som upplever passionerna, de ljusa och de mörka, och att detta är gestaltat med respekt och inte sentimentalitet."

Mats Åhlfeldt som pojken fick också mycket beröm, men Kulles egen roll fann Bergström karikerad -- och det var han inte ensam om. "Om Kulle emellertid också hade förmått regissera sig själv lika väl som han fått Mats Åhlfeldt att agera, kunde Ministern förmodligen bättre levt upp till sina sympatiska ambitioner. Nu kommer skådespelaren Kulle i vägen för regissören. Han hackar upp sin skildring, särskilt i början, i en halvt återhållen och smått frustrerad strävan till komik. Jag ser berättelsens goda syften, men känner inte att den andas" skrev Mauritz Edström i DN.

Hans Schiller i SvD var av samma åsikt:

"Även om det inte varit något fel på ambitionen har Ministern knappast blivit någon angelägen film, mest beroende på att Kulle inte förmått hålla ihop de enskilda delarna till en fungerande helhet. (-) Ministern själv borde ha satts i någon form av ansvarsförhållande till det samhälle han deltar i fortskapandet av, men blir nu mest en smådum karriärist som seglar runt i schablonmässigt designade miljöer och avlevererar gnistrande leenden i kapp med pressfotograernas kamerablixtar. Genom att schablonen blir överbelastad förlorar den i giltighet och ärendet förmår inte tränga igenom filmens drömvärld till verkligheten."

Jurgen Schildt i AB menade också han att Kulle "misslyckas med de psykologiska turerna eller rättare sagt samspelet mellan orsak och verkan. Vi får veta att ministern är självupptagen och att frun är förvirrad, men inte hur självupptagenheten respektive förvirringen speglas i djupet av ett barnasinne, och framför allt inte om föräldrabeteendet står i rimlig proportion till pojkens desperata handlingar. Talrika bisatser tycks ha kommit bort."

Skådespelarna, inkl Kulle, får dock högt betyg och lille Mats Åhlfeldt betecknas som "ett smärre underverk". "Ur formell synpunkt är filmen vackrare vardagsvara, en serie svenska bilder där man i avsaknad av personliga accenter får nöja sig med att ytan är klanderfri. Våra somrar är snygga nu för tiden och Rune Ericson är en duktig färgfotograf och så var det inte mycket mer med den saken."

Richard Norén i arbetet fäste sig också vid fotot: "Det är en våldsamt vacker film. Det är en skönhet som nästan känns förlamande, och frågan är om den är så alltigenom lyckad. För inte är det väl egentligen en så söt film vi vill se? Ögonblicken av klarsyn och isande avgrunder mellan generationerna finns här visserligen men når sällan allmängiltighet."

Sverker Andréason i GHT menade att detta kanske berodde på bristen på analys: "Analysen av maktmönst!ret uteblir, den analys som skulle kunna göra makten igenkännlig i verkligheten. Kulles minister blir en opportunist och hycklare, men kritiken mot honom stannar i det ytliga och glättade. Därför känns Ministern som en alldeles ofarlig film. Den får oss bara att rikta vår avsky mot en docka.

Filmen för oss ut i en typisk filmfiktion av svensk villaförort och sommar, med det sentimentala draget starkt betonat. I denna värld kastar Kulles karikatyr till statsråd och fadersgestalt sin skugga över rollerna."

Monika Tunbäck-Hanson i GP använde också hon begreppen "karikatyr och schablon" om Kulles roll i filmen, men försökte till sist ändå finna en ursäkt: "Nu har Jarl Kulle sökt tala i en genre som är den svåraste av alla: underhållningens och angelägenhetens. Och då är jag böjd att säga att hans ärende är, om ej väl uträttat, så viktigt: det nämligen att försöka upprätta kommunikation med så många som möjligt på traditionella vägar, men utan att bedra med såpbubblor."

Detta budskap tog också Carl-Eric Nordberg i Vi fasta på även om han fann filmen "atmosfärtunn och syrefattig". Hans slutord löd så här:

"Ministern är ingalunda något konstnärligt mästerverk, inte heller någon verkligt drabbande samhällssatir eller djuplodande barndomsanalys. Men jag tycker ändå att den fungerar utmärkt som meningsfull familjefilm där nog åtskilliga -- ministrar och andra folkfäder -- kan känna igen sig på ett inte helt smickrande sätt. Den lär oss faktiskt en hel del: bland annat att det är mycket viktigare att söka upptäcka den hjälpsökande människan i vår omedelbara närhet än att ha den självtillräckliga ambitionen att bära hela mänsklighetens öde på våra axlar och i abstrakt högmod konkurrera med jätten Atlas."

Jan Aghed i SDS fann dock inga dylika ursäkter eftersom han menade att hela hantverket var så undermåligt:

"Utmärkande för Ministern är nämligen en förödande brist på koncentration i bildberättandet. Kulle tar oändligt tid på sig för scener, motiv och teman som en professionellt begåvad regissör skulle ha klarat på bråkdelen. Huvudintrycket är en omständlighet, ett slöseri med bilder och bildinställningar och ett främlingskap inför bildens uttrycksmöjligheter som långsamt avlivar ens eventuella intresse för historien. (--) Dialogen dryper av förkonstling och teatertonfall."

Kommentar Svensk filmografi

Skådespelaren Jarl Kulle (f 1927) får nog betraktas som Sandrewkoncernens verkliga guldägg vid tiden för denna films tillkomst. På film hade han medverkat i ett par av 60-talets mest framgångsrika filmer (Änglar, finns dom . . . och Käre John), och på Oscarsteatern var han det stora dragplåstret.

Året innan hade han dessutom framgångsrikt debuterat som filmregissör med Bokhandlaren som slutade bada (1969/9), visserligen mottagen med viss tveksamhet av kritiken, som fann den osjälvständig och litterär, men publikt hade den slagit an. Det kom närmare 700 000 besökare, vilket det året bara överträffades av Kärlekens språk (1969/21), den nya frigjordhetens spektakulära upplysningsfilm.

Det var alltså ganska självklart att Kulle skulle få fortsätta i sin lyckosamma dubbelroll som skådespelande regissör och valet föll denna gång på John Einar Åbergs (f 1908) roman "Inrikesministern", publicerad 1968. Kanske lite spektakulärt även detta: Åberg hade ju också signerat underlaget till Kulles och svensk films största publika framgång genom tiderna, Änglar, finns dom . . . (1961/2).

Även denna gång skrev Kulle själv sitt manus, trots den tidigare kritiken, "trogen mot förlagan (--) med en story berättad rakt upp och ner". Det hade ju gått bra förut.

Inspelningstekniskt gick också det mesta på räls. Slutmanus och planeringsarbete var avslutat våren 1970, inspelning 19 maj -- 17 juli, allt på plats i Stockholm, Stocksund och skärgården. Efterarbete pågick under hösten, och det blev premiär till jul.

Sen kom recensionerna -- inte elaka, men avslagna. Kritikerna fann det mesta alltför karikerat eller alltför konventionellt. Endast den lille pojken i filmen fick helhjärtat beröm.

Pojken och Kulles eget publiktycke räckte till en kvarts miljon besökare, men internationellt hade filmen ingen chans, och den fick inte ens något kvalitetsbidrag säsongen 1970/71, vilket fick Sandrewchefen Göran Lindgren att backa ut från fortsatt regisamarbete.

Ann Nord, Kulles motspelerska på Oscars och fagert "utvikt" i Som havets nakna vind (1968/23) fick i denna film sin första seriösa roll.

Filmen visade i TV (TV1) 10.11.1978.

Originaltitel	Inrikesministern (Roman)
Författare	John Einar Åberg

	Stockholm			1970-05-19	1970-07-17
	Stocksund
	Sandhamn

Sverigepremiär	1970-12-18	Cinema	Stockholm	Sverige	101 min
	1970-12-18	Cinema	Göteborg	Sverige	101 min
	1970-12-18	Göta	Malmö	Sverige	101 min	(samt ytterligare 1 plats)
Urpremiär	1970-12-18	Cinema	Göteborg	Sverige	101 min
	1970-12-18	Göta	Malmö	Sverige	101 min
	1970-12-18	Cinema	Stockholm	Sverige	101 min	(samt ytterligare 1 plats)
TV-visning	1978-11-10	TV1		Sverige	96 min
	1992-05-31	TV3		Sverige	96 min
	1995-12-16	Femman		Sverige	96 min
	1997-03-23	Kanal 5		Sverige	96 min
	2001-08-01	SVT1		Sverige	96 min
	2005-07-12	SVT1		Sverige	96 min
	2007-09-10	SVT1		Sverige	96 min
	2012-03-27	SVT1		Sverige
	2014-04-21	SVT1		Sverige
	2018-04-10	SVT1		Sverige

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Advokater

Barnläkare

Barnsköterskor

Brevbärare

Drunkning

Föräldraansvar

Inrikesminister

Karriär

Minister

Neuros

Sandhamn

Segling

Skilsmässor

Stockholms skärgård

Stocksund

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2738

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2738

Typ	Duplikatpositiv Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter en roman av John Einar Åberg redigerat av Jarl Kulle.
Omfång	96 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	List of English sub-titles. The home secretary.
Omfång	31 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	10
Dia	4
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska