Deadline (1971)

Media (1 st)

Originaltitel	Deadline
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Stellan Olsson
Manus	Stellan Olsson
Produktionsland	Sverige Danmark
Produktionsbolag	Omegafilm AB Nordisk Films Kompagni A/S
Utmärkelser	Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1971-04-07

Medverkande

Kent-Arne Dahlgren
Kent-Arne, busschaufför

Elsebeth Reingaard
Elsebeth, hans fästmö

Stig Torstensson
Stig Olofsson, pensionatsägare

Evabritt Strandberg
Evabritt Olofsson, hans hustru Kent-Arnes syster

Rikard Killberg
Stigs och Evabritts son

Lena Olsson
Stigs och Evabritts dotter

Visa fler

Om filmen

Ett flygplan med biologiska stridsmedel exploderar ovanför Kullahalvön i Skåne. Det är upptakten till Stellan Olssons skrämmande katastroffilm, som hängde ihop med den...

Visa hela texten

Handling

Ett flygplan passerar över en idyllisk strand nära Mölle. Det sker en explosion utanför kusten, och luften fylls av biologiskt stridsmedel. Chauffören Kent-Arne kysser fästmön...

Visa hela handlingen

Press

Samtliga kritiker var överens om att Deadline blivit en skrämmande och angelägen film. Samtliga hade dock i varierande grad invändningar mot enskildheter. "Det är ett angeläget...

Visa all press

Ett flygplan med biologiska stridsmedel exploderar ovanför Kullahalvön i Skåne. Det är upptakten till Stellan Olssons skrämmande katastroffilm, som hängde ihop med den svenska miljörörelsen.

Ett flygplan med biologiska stridsmedel exploderar ovanför Kullahalvön i Skåne. Dimman lägger sig över den lilla badorten Mölle, folk börjar hosta, polisen evakuerar och snart rapporteras det första dödsfallet.

Det är upptakten till Stellan Olssons Deadline från 1971. En film som var en del av den svenska miljörörelse som börjat växa i slutet av 60-talet. 1971 kom också Äppelkriget, Hasse & Tages betydligt mer kända appell mot exploatering och miljöförstöring. Men Äppelkriget är en humoristisk saga – Deadline är på blodigt allvar. En epidemi bryter ut, människor med blodiga sår trängs i provisoriska sjuksalar, gravar grävs med grävmaskin och desperata människor försöker fly förbi vägspärrar och vaktposter där militärer skjuter skarpt.

Det var också på 70-talet som katastroffilmen blev en stapelvara i Hollywood. Deadline är en svensk katastroffilm, med många av genrens kännetecken – som den lilla gruppen människor i berättelsens centrum.

Den svenska kritiken var delad, även om man var överens om att Deadline var en skrämmande och angelägen film. Bäst betyg fick den kanske av Jurgen Schildt i Aftonbladet: "Det viktiga i Deadline är karaktären av fysisk och psykisk landskapsbeskrivning. Närmare bestämt Stellan Olssons förmåga att – genom tätheten i bilderna och växelverkan mellan realismen och de svindlande antydningarna – verkligen förmedla till oss den bakteriologiska krigföringens faser och fasor."

Härnäst efter Deadline gjorde Stellan Olsson ett par tv-serier efter böcker av Maria Gripe, och inte minst Sven Klangs kvintett – en klassisk film om ett svenskt jazzdansband på 50-talet. Deadline har däremot inte funnits i visningsbart skick på många år. Nu har filmen restaurerats digitalt av Filminstitutet och kan åter möta en publik.

Anders Annikas (2017)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Ett flygplan passerar över en idyllisk strand nära Mölle. Det sker en explosion utanför kusten, och luften fylls av biologiskt stridsmedel.

Chauffören Kent-Arne kysser fästmön Elsebeth farväl. Sedan kör han i väg med sin buss, och hon stiger upp på sin cykel.

Mölle sveps in i ett kraftigt dimmoln. Sikten är bara några meter.

Pensionatsägaren Stig Olofsson hostar. Hans fru Evabritt (syster till Kent-Arne) konstaterar att också barnen mår dåligt, särskilt Annika. Hon är varm och verkar färdig att kasta upp. Läkaren Kalle Ringström, som semestrar i Mölle, får intrycket att en epidemi har brutit ut.

Kent-Arne och hans buss stoppas av polis på vägen tillbaka till Mölle. Vägen är avspärrad. Trafik till och från Mölle är förbjuden på grund av epidemi. Han hänvisas till polisstationen i Höganäs för vidare information.

Kent-Arne försöker ringa hem från en telefonkiosk. Linjen är blockerad, upplyser en telefonist. En polis ber honom hjälpa till med evakuering.

Motvilliga människor förs från sina gårdar. På ett ställe försvarar sig gårdsfolket med vapen, innan Kent-Arne lyckas tala dem till rätta.

Polisen har genomgång. Vinden sprider stridsmedlet. Största smittorisken är i och kring Mölle. Det är ett prestationsnedsättande virus som sprids. Om en vecka ska de värsta symptomen vara över. Men ingen vet hur aktivt viruset är.

Oron sprider sig i Mölle. Kalle Ringström tvingas konstatera det andra dödsfallet.

På en presskonferens ställs myndighetspersoner till svars, däribland även danskar. Det ges inte klart besked om det är ett NATO-plan som har exploderat. Däremot framgår det att BC-stridsmedel tillverkas även i Sverige.

Barnen Olofssons morfar närmar sig avspärrningen och en beväpnad soldat. Den gamle vill ha hjälp att köpa ut en halva brännvin åt brodern. Vaktposten skjuter, och den gamle faller.

Stigs och Evabritts dotter Lena får för sig att hon kan klara sig från smitta, om hon håller sig undan. Hon rymmer, och allt sökande efter henne är förgäves.

Demonstranter är församlade utanför en stor byggnad. Polisen skyddar forskarna! Krossa kapitalismen! ekar ropen. En militär ställer sig på trappan till huset och säger att allt görs som står i mänsklig makt. Det enda ni gör är att störa oss, lägger han till.

Demonstranterna anfaller. Det utbryter kalabalik.

Kent-Arne forcerar vägspärren med bussen. När han träffar Elsebeth, kan rädslan för smitta inte hålla dem från varandra. De förenas i en kyss. Sedan berättar hon att hans far har skjutits av en vaktpost.

Stig talar med barnen Rickard och Annika om dödsskjutningen. Lena är fortfarande försvunnen. Varför kallades det en olycka? undrar Rickard. Det var ingen olycka, säger Stig. Är det sant att vaktposten sköt sig själv? frågar Rickard. Ja, svarar Stig, de säger det i alla fall.

Mölle präglas nu också till det yttre av katastrofen. En grävmaskin gräver gravar. Såriga, borttynande människor trängs i provisoriska sjuksalar.

Också på Elsebeths kropp har såren slagit ut, upptäcker Kent-Arne.

På morgonen ser Stig, Kent-Arne och Elsebeth att det har kommit en segelbåt till hamnen. Det är ett danskt par som har seglat in under natten utan att upptäckas av någon patrullbåt. Då måste man också kunna ta sig ut! säger Stig.

Hemma får Stig veta att också Evabritt har fått utslag. Vi sticker i natt, säger Stig. Jag tar med mig Rickard och Annika. Vi måste skaffa hjälp.

Desperata möllebor kanaliserar sin maktlöshet i vandalisering. Gatlyktor krossas. En kommunalpamp stenas och lämnas blödande vid en husvägg. Människorna tränger sig in i kommunalhuset.

De flyende samlas i mörkret på stranden. De svärtar ansiktena och ror ut i en båt.

Det är morgon. Annika är ensam på stranden. Hon har osedd hämtat mat och läsk.

Det ringer på dörren. Evabritt öppnar för en gubbe som berättar att det har hänt en olycka. De har troligen blivit påseglade.

Gubben för Evabritt till stranden där Rickard och Stig ligger livlösa i vattenbrynet. Jag måste hitta Annika, säger Evabritt för sig själv.

Radionyheterna rapporterar om dödsfall i Mölle. Mest äldre har drabbats. Myndigheterna jagar vaccin.

Överallt i samhället ligger döda kroppar.

Kent-Arne träffar danskarna vid segelbåten. De har väntat. De hittar inte vägen själva. Kent-Arne ber om lite mer tid.

Många människor har samlats på stranden. Där går Evabritt och letar efter Annika.

Den sedan länge försvunna Lena går också på stranden. Hon hittar sin syster Annika som berättar om olyckan. Det var en båt som körde på, och pappa skrek Simma! Och då gjorde jag det, säger Annika. Kent-Arne hittar flickorna.

Han och danskarna är klädda i gummidräkter. Det är mörkt. Flickorna placeras på en liten flotte med bara en filt som skydd. De vuxna beger sig ut i vattnet med flotten mellan sig. När en patrullbåt visar sig, dyker Kent-Arne.

Det är fullt dagsljus, när Kent-Arne och danskarna tar sig upp på stranden till en å. Hur kunde du släppa flotten! klagar Kent-Arne och lägger sig i gräset för att pusta ut.

Flotten närmar sig stranden i Mölle. Båda flickornas röster hörs. Evabritt skyndar ut i vattnet. Hon simmar till flotten. Hon kysser dem.

På stranden säger hon: Vi går hem och värmer oss.

Kent-Arne och danskarna har fått av sig gummidräkterna. Som fritidsklädda semesterfirare kommer de in i ett stadscentrum. Där pågår torghandel.

Kent-Arne faller ihop på torget. Danskarna ser att han är sårig. De drar sig undan, medan torgkunder samlas runt honom för att titta.

Pressreaktion Svensk filmografi

Samtliga kritiker var överens om att Deadline blivit en skrämmande och angelägen film. Samtliga hade dock i varierande grad invändningar mot enskildheter.

"Det är ett angeläget ämne Stellan Olsson tar upp i Deadline men tyvärr lyckas han inte föra ut det i sin film så att den blir lika angelägen som problematiken.

De stora felen ligger i regissörens vilja att säga mer än han förmår klara av och oförmåga att korsa de torra fakta som biologiska stridsmedels effektivitet med ett attraktivt handlingsskelett. På det sättet kommer de vardagliga händelserna, som en kärleksscen mellan filmens unga par, att bli relativt fristående, att leda in åskådaren på tillfälliga stickspår i stället för att ge kontur åt händelserna på Kullahalvön.

Stellan Olssons Deadline är dock trots sina formella brister och ofullgångheter en film att se för de tankebanor den ändå kan föra in åskådaren på." (Hans Schiller i SvD)

"Sin konstnärliga styrka får ändå Deadline inte främst som politisk brandfackla utan som en -- både ömsint och grymt saklig -- skildring av en rad enstaka människoöden i skuggan av Ragnarök. Just därför kommer oss denna absurda verklighet oss så skrämmande nära. Stellan Olsson har skapat en film som borde få en lika stor publik som Utvandrarna." (Carl-Eric Nordberg i Vi)

"Tempot i Deadline är emellertid sävligare än nöden och stoffet kräver; filmen kunde utan förfång för helheten ha kortats ca tjugo minuter. Inte heller förefaller det särskilt snillrikt att låta en popgrupp vid namn Pan sköta den musikaliska beledsagningen. Men det är inga vägande anmärkningar. Det viktiga i Deadline är karaktären av fysisk och psykisk landskapsbeskrivning. Närmare bestämt Stellan Olssons förmåga att -- genom tätheten i bilderna och växelverkan mellan realismen och de svindlande antydningarna -- verkligen förmedla till oss den bakteriologiska krigföringens faser och fasor. (-)

Deadline är i dubbel bemärkelse en djupt övertygande film. Dess påståenden är gjorda, och de kommer att höras. Vi väntar på svaren från några mandariner som har mål i mun." (Jurgen Schildt i AB)

"Därmed sagt att jag tycker att Deadline är en bra film. Det avgörande är inte att den har ett angeläget ämne -- vilket bara är en halv kvalifikationsgrund -- utan att filmen också förmår göra sitt ämne angeläget -- Stellan Olsson visar sig här klara något som är ganska ovanligt i svensk film: att både hålla ihop en yttre dramatisk historia och bevara närheten till människorna och vardagens lilla liv. (-)

Slutavsnittets alla stegringar med död, plundring, våldsutlösning och flyktförsök får därför en drabbande kraft, som nästa smyger sig på åskådaren, blir stegringar i ordets rätta mening. (-)

Jag vill gärna anbefalla Deadline som en mycket sevärd film, men därmed inte sagt att den är i allo lyckad. Någon originell film är den inte, kanske främst därför att Stellan Olsson ännu söker ett eget filmspråk och stilistiskt lutar sig än på den ena, än på den andra förebilden. Ungefär som en hemsnickare är beroende av andra mönster -- detta sagt utan ironi. (--)

För det är ju bättre med människor som bristfälligt söker säga vad de har på hjärtat än med mästare som briljant kan uttrycka något som de har att säga.

Annars tycker jag nog Stellan Olsson kunde korta sin film litet och vinna mycket i skärpa." (Mauritz Edström DN)

Kommentar Svensk filmografi

Stellan Olsson (f 1939) debuterade 1969 med filmen Oss emellan (1969/12) med Per Oscarsson i huvudrollen. Den fick ett välvilligt bemötande av kritikerna, men blev knappast någon publik framgång.

Sin största framgång hittills fick Stellan Olsson med Sven Klangs kvintett (1976/13). Filmen, som han gjorde i samarbete med musikteatergruppen Oktober, fick lysande recensioner och nådde även stor publik. Även internationellt fick den ett gott mottagande.

1980 kom så filmen Den enes död . . . som inte blev någon framgång hos vare sig publik eller kritiker.

Stellan Olsson har även gjort ett par TV-serier.

Inspelningen av Deadline väckte stor uppmärksamhet i massmedierna, inte minst i Sydsverige. Uppmärksamhet väckte också arméns beslut att inte bistå vid inspelningen. Både flygvapnet och polisen ställde sig till förfogande. Arméns ledning hävdade efter att ha läst manus att filmen skulle komma att teckna en alltför negativ bild av försvaret.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se