Joe Hill (1971)

Media (4 st)

Det historiska dramat om Joe Hills öde i USA blev en av svensk films dittills dyraste. Bo Widerbergs enda amerikanska film vann jurypriset i Cannes men fick ett blandat mottagande på hemmaplan.

Fackföreningsaktivisten och protestsångaren Joe Hill - född Joel Emmanuel Hägglund 1879 i Gävle - utgjorde stor förebild i det tidiga 1900-talets USA och ett lika självklart centrum i Bo Widerbergs biopic Joe Hill.

Filmen sjuder av liv, inte minst på nedre Manhattan, där Joe Hill (Thommy Berggren) går i land med sin bror Paul på jakt efter jobb. Här skiftar vardagen mellan det brutala och det mer eftertänksamma: slummen med skyskraporna, kampen för det dagliga brödet med engelskstudierna. En ung talför pojke lär Joe gatans trick och visar vägen till stadens opera. Snart flyr Joe vardagens slit för att tjuvlyssna utanför Metropolitan, där han möter den unga Lucia. Vi har sett det förut hos Widerberg: musiken som förhöjt liv och förenande kraft, med Vivaldikomplexet på biblioteket i Barnvagnen (1963) som känt exempel.

Joe Hill är på flera sätt kongenialisk Widerberg: en film om en sjungande agitator med banjon ständigt på ryggen, en ingivelsernas man med musikaliteten som främsta nummer. I sökandet efter sin bror lämnar titelpersonen New York. Så inleds en bildningsresa som bär över kontinenten, sedermera blir han tongivande inom IWW (Industrial Workers of the World). För dörren står ett politiskt uppvaknande hos en ung man och en ung nation.

Det var först pionjärproducenten Robert Evans på Paramount som nappade på idén och gav Widerberg full frihet med ett helsvenskt team. Men förarbetet visade sig knappt och logistiken på bortaplan blev tung. Efter fem veckor avbröt Widerberg filmen. Senare på hemmaplan såg han värdet i tagningarna och en möjlighet att fullborda inspelningen i Sverige. Så fortsatte berättelsen om Joe Hill, i Eastmancolor och vidvinkel.

Filmen är Widerbergs enda amerikanska. Det är likafullt en av hans mest franska filmer, där intryck och infall ofta kommer före helheten, och där en episodisk struktur brer ut sig på bekostnad av ett mer klassiskt berättande. I stället för en historisk kontenta skapar regissören förutsättningar för åskådarens medskapande.

Det handlar inte bara om bröd utan också om rosor – individens lilla förkovran. Kampen för arbetarnas rättigheter löper parallellt med fascinationen för konstens och njutningens verkan. I Kvarteret Korpen var det fadern som på kredit sökte vardagens kickar, bort från ”sekunda varor”. Även den strävsamme Joe Hill vet att skörda salongens finare frukter i filmens minnesvärda restaurangscen. Kritikern Sun Axelsson försvarade en gång förekomsten av romantik i Elvira Madigan, i det att Widerberg insett vikten av ”pauserna i det tragiska medvetandet: behovet av en ömhet och framför allt en sinnlighet som är spegel för den ljusare sidan av människan – den som återskänker henne en dröm, en glädje”.

Joe Hill tilldelades jurypriset i Cannes medan det svenska mottagandet var mer blandat. Efter Ådalen 31 (1969) ansågs Widerberg återigen ha placerat revolutionsidén i ett alltför bildskönt skimmer. Inför filmen försökte Widerberg, på bergmanskt vis, förekomma kritikerna under pseudonym i Chaplin:

“Han [Widerberg] utför återigen till den borgerliga konstpublikens förnöjelse sina konststycken under cirkuskupolen, och denna gång är det till yttermera visso amerikanska dollar som betalt repet – detta rep som småningom kommer att dras åt kring allas vår hals.”

Här antyder han ett kringskuret filmsverige, solkat av politiska modevindar, med tydlig referens till dramats hjälte, denne Joe Hill som inför förestående avrättning desperat ber att få slippa ögonbindeln. Denna jakt på värdighet – att kunna se – utgör också en bild av en livsbejakande regissör som stundtals visade sig för stor för sin kostym, den svenska folkdräkten. I ett brokig film-cv, kantad ömsom av framgång ömsom av motgång, tillhör Joe Hill de självklara höjdpunkterna.

Jon Asp (2015)

 

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Joe Hill
Svensk premiärtitel	Joe Hill
Samproduktionstitel	The Ballad of Joe Hill (USA)
Distributionstitel	Joe Hill (Danmark) Joe Hill (Finland) Joe Hill (Norge) Joe Hill (Bulgarien) Joe Hill (Polen) Joe Hill (Rumänien) Joe Hill (Tjeckoslovakien) Joe Hill (Västtyskland) Cenizas al viento (Argentina) The Ballad of Joe Hill (Storbritannien) Joe Hill balladája (Ungern)

Regi	Bo Widerberg
Manus	Bo Widerberg
Produktionsledare	Waldemar Bergendahl
Foto	Petter Davidson Jörgen Persson
Musik	Stefan Grossman (originalmusik)
Arkitekt	Ulf Axén
Klippning	Bo Widerberg
Ljudtekniker	Ulf Darin Lasse Ulander
Dialog	Richard Weber (bearbetning) Steve Hopkins (bearbetning)
Research	Gibbs M Smith (historisk rådgivning)
Inspelningsledare	Raymond Lundberg
B-foto	Rolf Lindström Bertil Rosengren
Elektriker	Göran Härjemo Ulf Björck Ted Lindahl
Kläder	Ingrid Dahl Anne von Sydow Marianne Carlberg
Smink	Helena Olofsson
Specialeffekter, ljud	Thomas Holéwa Lars Klettner Christin Loman Per Gunnar Olsson Björn Öberg Jan Persson
Mixning	Sven Fahlén Owe Svensson

Tommy Berggren (som Thommy Berggren)	Joe Hill
Anja Schmidt	Lucia
Kelvin Malave	''Räven''
Evert Anderson	Blackie
Cathy Smith	Cathy
Hasse Persson	Paul
David Moritz	David
Richard Weber	Richard
Joel Miller	Ed Rowan
Robert Faeder	George
Wendy Geier	Elisabeth Gurley Flynn
Franco Molinari	Tenor
Liska March	Barmhärtighetssyster
Michael Logan	Ej identifierad roll

Produktionsbolag	Bo Widerberg Film AB
	Sagittarius Productions Inc.
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Europa Film
Distributör i Sverige (DCP)	Studio S Entertainment	2015
Distributör i Sverige (DVD)	Studio S Entertainment	2015
Laboratorium	FilmTeknik AB

Joe Hill och hans bror Paul går i land i New Yorks hamn.

De vandrar genom jättestaden och beundrar skyskraporna. I ett brev hem till systern berättar Paul att de ska söka jobb.

De lyckas ordna en bostad i slummen. Joe pluggar engelska och försörjer sig tillfälligt genom städning på en bar. Han blir bekant med en fullfjädrad tjuv i tioårsåldern, Räven. Denne stjäl Joes klocka men löser sedan ut den hos sin hälare, när Joe visat vänskap.

Räven visar Joe runt i stan. Han pekar ut operan, Metropolitan.

Senare söker sig Joe till operan, när det är föreställning. Han klättrar uppför en yttertrappa, slår sig ned och lyssnar till skönsången. Han får syn på en flicka i trappan och sätter sig bredvid henne.

Paul har givit sig av från New York och hör av sig till Joe i brev. Han har fått jobb i New Jersey.

Joe återser flickan i operatrappan ett par gånger. Hon arbetar i fiskaffär och heter Lucia. En gång upptäcks de av en italiensk sångare som bjuder in dem i det pampiga huset.

När Joe ännu en kväll kommer till trappan, finns Lucia inte där. Han frågar, men ingen vet var hon är.

Hon sitter i en loge inne på operan.

Joe lämnar New York för att söka rätt på Paul. Han blir bekant med tågluffaren Blackie och slår följe med denne.

En dag ser Joe och Blackie ett stort gäng ungdomar med röda halsdukar hoppa av ett timmertåg. En av dem inbjuder till möte inne i stan.

Det är torgmöte i stan med agitation för IWW (International Workers of the World). På röda vimplar står vit text: One Big Union. Joe tar emot några broschyrer.

Joe och Blackie åker vidare med tåg. De stiger av och kommer vandrande till en gård. En flicka upptäcker dem och skriker högt. Joe ber om arbete. Hon säger att hon ska fråga pappa. Då upptäcker Joe att Blackie är försvunnen.

Joe arbetar en tid på gården, och han inleder ett förhållande med flickan. Sedan bryter han upp.

Joe har också arbete som rallare, innan han en dag kommer till en stad, där det på torget pågår två möten. På ett ställe framför Frälsningsarmén musikalisk väckelse, på ett annat försöker en IWW-talare agitera. Men den senare grips av polis. Varför får de hålla på? frågar Joe polisen om Frälsningsarmén. De sjunger ju, säger polisen.

Joe drar sig undan en stund och återkommer sedan till torget. Han viskar till en flicka. Hon går fram till frälsningsmusikanterna och önskar en sång. De spelar upp -- och Joe börjar sjunga till deras melodi, allt ljudligare. Hans uppviglande sång samlar allt fler människor.

Joe deltar i en massaktion. Ett stort antal IWW-anhängare grips av polis. Senare hämtas de av en grupp uppretade medborgare som ordnar rättegång enligt eget gottfinnande. Under hugg och slag tvingas fångarna kyssa USAs flagga och sjunga nationalsången. Fångarna ligger utslagna på marken, när våldsverkarna åker hem.

Joe har börjat arbeta på en gruva i Salt Lake City. Han hör talas om problem på Humphreys restaurang. Han klär sig fin och beger sig till restaurangen, där han äter dyrt utan tanke på att betala. Efter kaffe, konjak och cigarr tar han av sig kavajen, kavlar upp ärmarna och frågar: Var är köket?

"Humpreys kökspersonal strejkar" tillkännager en skylt.

Arbetsförhållandena i gruvan är svåra. När en arbetare dödas i en sprängningsolycka, är detta den utlösande faktorn. Det blir strejk.

Joe står på en gata och sjunger en agitationssång. En bil stannar. I den sitter Lucia.

Joe går fram. Ingen säger något. De håller varandras händer och tittar på varandra. Joe ser en operaaffisch: "Rigoletto. Endast 2 dagar."

Joe stapplar fram längs en mörk, snöig gata. Han blöder.

Han besöker en läkare som lägger om såret. Denne lovar att inte säga något till polisen. Joe säger att han inte vill skada damens rykte.

Läkaren läser i en tidning om rånmord på en specerihandlare och dennes son.

Polisen kommer till Joes bostad. Han grips. Vid rättegången tilltvingar sig Joe rätten att föra sin egen talan. Han påvisar ihåligheter i bevisföringen men förklaras ändå skyldig till mord.

I sin cell fördriver Joe tiden i väntan på avrättning med att på golvet måla en karta över hela, väldiga USA.

Avrättningen uppskjuts genom ingripande av president Wilson efter vädjan från Elisabeth G Flynn. Men 19 november 1915 blir Joes sista dag i livet.

Han förs ut på fängelsegården med bindel för ögonen. Allt är tyst. Han undrar var hans IWW-vänner befinner sig. De har lovat komma. Han skriker deras namn men får inget svar. Det finns inga åskådare på gården.

Han spänns fast vid en stol. Han hör en fågel. Jag vill se! skriker han, och med diverse rörelser lyckas han få av sig bindeln. Framför sig ser han en tältduk, ur vilken ett halvdussin gevärspipor sticker fram. Vad väntar ni på? ropar han. Eld!

Joe kremeras. Hans kamrater i IWW tar hand om askan. Den fördelas i kuvert som skickas till IWW-avdelningar världen runt.

Medan arbetet att fylla kuverten pågår, är det bal i en stor lokal intill. Arbetet avbryts för dans.

Granskningsnummer	204159
Datum	2016-12-14
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Kommentar	Digitalfil.
Beslutsmotivering	Framställningen innehåller inslag av demonstranter som misshandlas och förnedras, en man som hålls fast och misshandlas samt en utdragen avrättningsscen. Trots den bitvis tunga tematiken är inslagen skildrade i ett tydligt historiskt sammanhang vilket anses verka förmildrande. Framställningen kan medföra stark rädsla och oro och bedöms kunna vara till skada för välbefinnandet för barn under 11 år.

Censurnummer	110231
Datum	1971-08-12
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3150 meter
Kommentar	Speltid: 115 minuter. Den 10 september 1971 utökades längden till 3215 m - 118 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3215 meter
Längd i minuter	117 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera kritiker såg i Joe Hill ett mästerverk. Andra fann filmen alltför rapsodisk och idyllisk.

SvD (Hans Schiller): "På samma sätt som Kjell i Ådalen 31 skildrar Widerberg Joe som en till en början politiskt omedveten människa vilken inte ser den sociala verkligheten, men som han låter uppleva en mängd episodartade händelser vilka tillsammans ger en summa som för Joe Hill hos åskådaren måste resultera i ett socialt ansvar. (-)

Joe Hill blir socialist, men en glad och sinnligt tänkande socialist, en människa som vill vara med och dela ut bröd men också rosor, en människa, liksom andra i tidigare Widerbergfilmer från Barnvagnen och framåt, som befinner sig i två världar för att ta med sig det positiva ur det etablerade samhället till det kämpande.

Vad Joe Hill för med sig är musiken, något som genomgående är betydelsefullt i Widerbergs filmer och som här blir till en huvudsak, i sin fantasi och livsgläjde. (-)

Joe Hill är naturligtvis lika mycket en film om USA i dag som om USA i seklets början. Det är Widerbergs konstnärliga frihet att använda sig av en annan tidsperiod för att få perspektiv på dagsläget och lika meningslöst som att anklaga honom för detta är att påpeka brister i filmens Joe Hill i förhållande till verklighetens.

Widerberg underskattar inte sin publik, han låter den vara med och plocka ut de politiska parallellerna, Joe Hill -- Bobby Seale, I.W.W.s kamp -- vietnamprotesterna, rebellflickans samtal med presidenten om att 'bara för det är lugnt på gatorna innebär inte att allt är i ordning' etc. (--)

Joe Hill har blivit en mycket bra film, mästerlig i många av sina delar med Thommy Berggren i en rolltolkning som tillhör de bästa vi sett i svensk film på flera år och som på alla sätt fyller de krav Widerbergs film ställer. Joe Hill är en film som bör ses, helst ses om och begrundas."

DN (Mauritz Edström): "Agitatorn som sångare och poet: där tycker jag Widerbergs dröm och identifikation finns i den här filmen. I en av sina mest inspirerande scener lever Joe Hill också helt upp till denna Widerbergs konstnärliga filosofi. Det är när Joe Hill i Thommy Berggrens gestalt i ett gathörn överger den direkta argumentationen och tar upp tävlan om folkets öra med Frälsningsarmén när han sjunger fram sitt revolutionära budskap. (-)

Det finns rakt igenom Widerbergs skildring av Joe Hills väg mot medvetenheten och döden en mängd episoder som det lyser om av värme och inre liv. Filmen är egentligen mycket antydande, uppbyggd av små detaljer, som emellertid i den första hälften samverkar på ett utomordentligt sätt. (-)

Man kan inte underskatta Thommy Berggrens insats i detta -- med sin inifrån upplysta, rebelliska glädje gör han här sin kanske bästa filmroll.

Men den sensuella poesin överflyglar här som ofta hos Widerberg helheten. Joe Hills sånger har onekligen en helt annorlunda fränhet och tydlighet än filmen om honom.

Joe Hills historia rymmer mycket dunkel, och man kan knappast begära att Widerberg skulle kunna göra ens bråkdelen av dess komplikationer rättvisa. Men lika diffus som hans gestalt i verkligheten är, lika tydlig har han blivit som symbol för den radikala oppositionen i Amerika. Det är den symbolen Bo Widerberg försöker levandegöra.

Jag kan emellertid knappast finna att de associationer man kan göra till exempelvis proteströrelsen i dag, krossandet av svarta panter-partiet eller Bobby Sealerättegången är särskilt aktiva beståndsdelar i upplevelsen av filmen. Vad Widerberg inte förmår klargöra är sammanhanget Joe Hill finns inskriven i, det som ger honom hans betydelse. (-)

Om filmens slutliga verkan inte når upp till vad början lovar, så beror det måhända på att detaljerna lever mer än vad ramen håller fast."

GP (Monika Tunbäck-Hanson): "Vad har Bo Widerberg gjort av denna man om vars faktiska levnad vi inte vet allt, ej ens om han var oskyldig? Bo Widerberg skapar ett helgon och ger genom att förklara honom oskyldig klasskampen dess martyr. Naturligtvis använder han också Joe och det Amerika Joe ser till en spegel åt det USA som nu finns. (-)

Men hur blir det med helheten, är enskildheterna många nog för att slå en brygga mellan verklighet och uppenbarande dikt? Var tog den vägen -- den osminkade nöden, det ursinniga hatet, IWW:s mödosamma kamp och vad blev det av Joe Hill själv? Av honom blev det en helgonens jämlike och av filmen en bedrägligt vacker saga, en ballad om man så vill, inte så olik en del av Joes egna visor.

Men får man då inte göra dikt av verkligheten? Finns inte skönheten även i olyckan? (-)

Naturligtvis är det dikta en filmskapare skall göra. Men en dikt skall väl lära en att se verkligheten klarare och inte är det färgernas skönhet man skall tänka på när ett människoliv flyter bort? Att Widerberg diktat in människor och händelser i Joe Hills liv, som måhända inte fanns där, gör väl ingenting. Inte heller kan man begära att Widerberg skall lösa gåtorna runt Joe. Widerberg har valt att göra en gestalt, som skall räcka till för hans hjältegelikar i klasskampen, i de sociala revolutionernas historia och nutid. (-)

Filmen lyser i träffsäkra, varsamt beskrivna enskildheter, men helheten försvinner i lövverkets solblänk och stumheten breder ut sig, när smattret från de lustfullt fladdrande röda fanorna tystnat. Skönheten som ett filter mellan oss, Joe Hill och USA."

Kommentar Svensk filmografi

Joe Hill (1879--1915) var från Gävle och bar det svenska namnet Joel Emanuel Hägglund. 1902 kom han till USA, där han kallade sig Joseph Hillstrom. Såsom agitator och gatusångare blev han känd som Joe Hill.

Inspelningen av Joe Hill påbörjades 1969 och avbröts i december 1969. Det var då högst osäkert om arbetet med filmen skulle kunna fortsätta. Men i april 1970 hade situationen ljusnat. Med finansiering ordnad från Seagrams Whisky kunde projektet återupptas.

I en osignerad artikel i Dagens Nyheter (5.4.1970) gavs en sammanfattning av de tidigare problemen med inspelningen:

"I början av december förra året avbröts helt plötsligt inspelningen. Widerberg hade då under några veckor filmat i USA, huvudsakligen i New York. Formellt var det Widerberg som bröt kontraktet med sin finansiär. Man hade inte samma syn på filmen, Widerberg ville göra en mycket mera samhällskritisk film än vad finansiären hade tänkt sig. Amerikanerna blev sannolikt också något skrämda av hans sätt att arbeta. I stället för att slaviskt följa en detaljerad inspelningsplan ville Widerberg gärna improvisera och ändrade det mycket lösliga manuskriptet efter yttre förhållanden och aktuella händelser.

Men han fick också oväntade svårigheter vid inspelningen i New York, där butiksägarna på östsidan av Manhattan såg en chans att tjäna stora pengar på att ta bort moderna detaljer i sina skyltfönster.

Den 15 man starka truppen upplöstes och Bo Widerberg flög direkt hem till Sverige medan Thommy Berggren for på semester. Vid hemkomsten var Widerberg trött och pessimistisk men hoppades ändå att andra intressenter skulle vilja ställa sig bakom projektet. Han tyckte det kändes bittert att kanske allt förarbete gjorts till ingen nytta. Man hade då hunnit spela in nästan 20 procent av filmen."

Inspelningen återupptogs i Sverige 1970.

Joe Hill deltog vid filmfestivalen i Cannes 1971 och tilldelades där juryns specialpris.

				1969-11-17	1971-04-28
	New York City	USA
	Chicago	USA
	Salt Lake City	USA	m.fl. platser i USA
	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1971-08-25	Saga	Stockholm	Sverige	115 min
Urpremiär	1971-08-25	Saga	Stockholm	Sverige	115 min
Annan visning	1971-10-24	Paramount Theatre	New York City, New York	USA		Amerikansk biografpremiär.
	1974		Warszawa	Polen
TV-visning	1978-09-16	TV2		Sverige
	1980-11-15	TV2		Sverige
	1997-01-04	Kanal 5		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2000-11-08
	2011-10-15
	2011-11-19
	2011-11-25
Dvd-release	2015-08-17			Sverige		(utgiven i samlingen "Widerbergboxen")
Cinemateksvisning	2015-09-02	Filmhuset	Stockholm	Sverige
	2015-09-26	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2015-09-26
Dvd-release	2016-11-28			Sverige
TV-visning	2019-05-03	SVT2		Sverige

Originaltitel	An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1867)

Originaltitel	Barcarola
Arrangör	Carlo Mognaschi

Originaltitel	Sweet By and By/In the Sweet By and By
Kompositör	Joseph Philbrick Webster	(1867)
Textförfattare	Erik Nyström	(svensk text 1875)
	Sanford Fillmore Bennett	(engelsk text 1867)

Originaltitel	Tramp! Tramp! Tramp! (the Boys Are Coming)
Kompositör	George Frederick Root	(1865)
Textförfattare	George Frederick Root	(1865 - "Jesus Loves the Little Children"))
	Joe Hill	(1913)

Originaltitel	Rebel Girl
Kompositör	Joe Hill	(1915)
Textförfattare	Joe Hill	(1915)

Originaltitel	Rigoletto
Kompositör	Giuseppe Verdi	(1851)
Textförfattare	Francesco Maria Piave	(italiensk text 1851)
	Ernst Wallmark	(svensk text 1861)

Originaltitel	La traviata
Kompositör	Giuseppe Verdi	(1853)
Arrangör	Cecilia Q. Öhrwall

Originaltitel	There Is Power in a Union
Kompositör	Lewis E. Jones	(1899)
Textförfattare	Joe Hill	(1913 - "There Is Power in a Union")
	Lewis E. Jones	(1899 - "There Is Power in the Blood ..."))

Originaltitel	Trés moutarde
Kompositör	Cecil Macklin	(1911)

Festivalpris	Tjeckoslovakien	1974		Thommy Berggren	(arbetarnas festival; för roll)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1972			(bidrag om 385 624,30 kr)
Festivalpris	Cannes	1971			(juryns pris)
	Moskva	1971			(diplom)

Muraren (2002)		Joe Hill (1971)
Efter revolutionen (2012)		Joe Hill (1971)
En sann historia (1985)	Citat ingår från	Joe Hill (1971)
Joe Hill [trailer] (1971)	Trailer till	Joe Hill (1971)

Agitation

Avrättningar

Facklig agitation

Frälsningsarmén

Fängelse

Gruvarbetare

Gruvor

Hälare

International Workers of the World (IWW)

Invandrare

Klasskamp

Lantarbetare

Luffare

Läkare

Mord

New York

New York/Metropolitan

Olycka/sprängning

Opera

Opera/Metropolitan

Operasångare

Oskyldigt dömd

Polis

Polisingripande

Polisvåld

Rallare

Rånmord

Skottskador

Stölder

Syndikalist

Tågluffare

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3150

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2925

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatnegativ Huvudtext
Bärare	35 mm

Typ	Internegativ
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Cutting continuity
Manustitel	Joe Hill. Release script
Omfång	126 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Joe Hill.
Omfång	20 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Joe Hill.
Omfång	29 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Joe Hill.
Omfång	30 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Franska

Typ	Cutting continuity
Manustitel	Joe Hill.
Omfång	112 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Joe Hill, who wrote songs and was shot.
Omfång	118 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Joe Hill, who wrote songs and was shot.
Omfång	118 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	7
Bakombild papper	4
Dia	7
Album	Nej

Typ	Program folio
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3217

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3217

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Ljudtyp	Ljud
Längd i minuter	118 min
Dialogspråk	Svenska Engelska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt tilläggsmaterial
Bärare	EXTRAS

Typ	Digitalt tilläggsmaterial
Bärare	EXTRAS

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV