Du gamla, du fria (1972)

Media (1 st)

Originaltitel	Du gamla, du fria
Svensk premiärtitel	Du gamla, du fria
Söktitel	Du gamla du fria

Regi	Öyvind Fahlström
Manus	Öyvind Fahlström
Produktionsledare	Tomas Dyfverman Sören Brunes Hans Iveberg (dekortillverkning)
Foto	Hans Welin Roland Sterner
Musik	Torbjörn Abelli Arne Ericsson Thomas Gartz Bo Anders Persson (originalmusik)
Klippning	Lars Haglund Sten-Göran Camitz
Ljudtekniker	Håkan Lindberg
Regiassistent	Lena Ewert
Scripta	Lena Ewert
Inspelningsledare	Palle Sonesson
Biträdande fotograf	Andreas Bellis Roland Lundin
Musikarrangör	Torbjörn Abelli Arne Ericsson Thomas Gartz Bo Anders Persson
Rekvisita	Bengt Allert Lars Karlsteen
B-ljud	Christer Furubrand
Mixning	Owe Svensson
Övrig medarbetare	Torborg Fagerlund (produktionssekreterare)

Marie-Louise Ekman (som Marie-Louise De Geer)	Marie-Louise
Björn Granath	Björn
Hans Mosesson	Hans
Ann-Charlotte Hult	Ann-Charlotte
Berit Nyman	Berit
Peter Wahlqvist	Peter
Anki Rahlskog	Anki
Svante Holmström	Svante
Robert Carleson	Robert
Jan Lööf	Jan
Lars Hillersberg	Lars
Carl Johan De Geer	Carl Johan
Lena Svedberg	Lena
Olle Jeppson	Olle
Håkan Alexandersson	Håkan
Kenneth "Kenta" Gustafsson	Kenta
Gustav "Stoffe" Svensson	Stoffe
Marianne Ahrne	Marianne
Dan Nyman	Dan
Bo Montelius	Bo
Hans Nyberg	Hans

Produktionsbolag	Profilm AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Fahlström Production	1972
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	197-
Laboratorium	FilmTeknik AB

"Du gamla, du fria öppnar med att visa en man fritt hängande från en helikopter. Långt under honom går Stockholms invånare och demonstrerar en 1:a maj. (--)

Två tjejer från en teatergrupp betraktar kritiskt sossarnas 1:a maj tåg -- med ballonger och Spårvägens blåsorkester. De menar att i ett sådant tåg går man bara tillsammans med likatänkande utan möjlighet att prata med dem som tittar på. (--)

På denna premiss söker nu teatergruppen skapa nya former för att kunna förmedla sitt revolutionära budskap till arbetarklassen. De går upp på fabrikerna och spelar politisk teater för de anställda, som står och glor. De gör även andra upptåg. De skändar Wallenbergs grav. De smetar in sig med bajs och ställer sig att stinka utanför Enskilda banken. De söker genomföra ett stinkbomsattentat mot Sverigehuset. De har en enorm vattendemonstration på Strömmen. Några killar som tittar i ett porrfönster, hånar man genom att exhibera sig framför dem. På så sätt söker de föra ut sitt budskap till folket med arbetarklassen i spetsen. (--)

En fin och känslig scen är den kvinnliga med kandens lasciva undersökning av en muskulös jobbare. Förhållandet är pornografiskt -- som brackans attityd till den prostituerade.

Några i gruppen börjar haja att alla dessa upptåg med flaggskändningar, fejkade vaktparader och annat politiskt clowneri inte förenar dem med arbetarklassen. Andra framhärdar och vägrar se hur avskilda de är. Gruppen börjar spricka inifrån. Personliga motsättningar tar över de politiska.

Gruppen sprängs och de går åt olika håll. En blir tagen av polisen. En annan blir hemmafru. En tredje chanteuse på ett danshak. En fjärde börjar knega på fabrik. Gruppen dukar under inför svårigheterna att nå ut till arbetarklassen. De lär sig inte av sina fel, de resignerar och anpassar sig." (Ur Filmrutans recension, signerad Gunnar Rosengren, i nr 2/72)

Censurnummer	110312
Datum	1971-09-14
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2735 meter

Bildformat	2.35:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2735 meter
Längd i minuter	100 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var övervägande negativa, även Filmrutans Gunnar Rosengren:

"Sekvenserna är osammanhängande. Tagningarna är ryckiga. Jag har svårt att föreställa mig att filmen skulle ha något att säga till någon som inte på något sätt har en personlig anknytning till den. Som inte känner gänget. Som inte var med i Stockholm 67-68. Som inte läst Puss. Du gamla, du fria är en inne-film, redan ute, späckad med dåtidens vänsterkändisar."

Lasse Bergström i Expr menade "att det inte känns särskilt aktuellt att recensera den i april 1972. Den som väntar sig att få se en mycket kontroversiell film om det politiska landet Sverige blir i alla fall besviken. Fahlström är en av våra internationellt mest kända konstnärer och han har levt det sena 60-talets romantiska revolutionsvärld med helt andra realiteter inpå sig än de svenska ungdomar han berättar om i sin film. Kanske är det detta som gör att den känns så sval, så utan djupt borrande engagemang från Fahlströms sida."

"Gruppen upptar sin tid med en del allmänt obehagliga provokationer, händelser och skändningar istället för att sätta sig ned och analysera samhället och sig själv och med utgångspunkt i detta företa sina demonstrationer" menade Hans Schiller i SvD.

Jurgen Schildt i AB formulerade sin kritik så här ironiskt:

"För några år sen bevistade denne anmälare en loppcirkus i Köpenhamns Tivoli. Ett av krypen drog en likvagn, ett annat gick på lina, ett tredje jonglerade eller trampade cykel. Säga vad man vill om lopporna ifråga, men de strävade, de gjorde skäl för arvodet, och de var underhållande att kika på genom förstoringsglaset. I vart fall det sista är svårt att säga om personagerna i Öyvind Fahlströms svenska långfilmsdebut. Det är en loppcirkus den också. Fast ledsammare och dyrare."

Även Hanserik Hjertén i DN ifrågasatte mycket: "Filmen säger bara, med lite ofräscha exempel, att just såna här upptåg inge tjänar mycket till. Den säger föga om politisk teater och politisk kamp över huvud" men han lät sig ändå "imponeras av Fahlströms handlag med filmremsan i debuten. Här finns flockvis med vitala scener, ett fint öga för helhet och detaljer, en snabbt registrerande humor. Vad som kunde blivit ett virrvarr av upptåg hålls isär genom en intelligent bildkänsla. På sitt sätt fullföljer Du gamla, du fria den politiska uppknäpptheten i Sjömans Nyfiken-filmer. (-) Och ett slags debattinlägg är den väl, trots allt."

Helt negativ var Carl-Eric Nordberg i Vi:

"Det är sannerligen inget fel att visa hur också unga revolutionärer kan gripas av självkritik och tvivel på sin gärning. Men att därför skildra dem som politiskt omogna och egocentriskt grälsjuka dagdrivare verkar föga välbetänkt."

Gunder Andersson redovisade en liknande uppfattning i Chaplin:

"Filmiskt är den schabbig och saknar enhetlighet och känsla för formen. Maken till töntig teatergrupp har heller aldrig skådats så de kritiker som menade att dessa människor inte var representativa för vänstern hade förstås rätt." Dock tyckte sig Andersson finna en positiv kärna i budskapet. "Mitt i vimlet av spontanistiska galenskaper presenterar Fahlström en analys av metoder och möjligheter. Hans slutsats är att klassamhället inte krossas av en handfull borgarbarn, som leker revolution på egna villkor, utan att det krävs samarbete över klassgränserna på arbetarklassens villkor (--) inte så självklart i de konstnärskretsar som Fahlström tillhör."

Kommentar Svensk filmografi

Somliga filmers historia är intressantare än filmerna själva. Du gamla, du fria är ett gott exempel.

Öyvind Fahlström (1928-76) började som poet och publicerade 1954 den konkreta poesins manifest i tidskriften Odyssé. Året därpå debuterade han som målare och blev snabbt mycket uppmärksammad. Från 60-talets början var han huvudsakligen verksam i USA, där han tillhörde samma krets som Claes Oldenburg, Robert Rauschenberg och Jasper Johns.

Starkt politiskt engagerad ägnade han sig bl a åt "spelmålningar", vars avsikt var att även åskådarna fick tillfälle att "manipulera världen". Tavlans roller utgjordes av skurna figurer i vinylplats försedda med en magnet som alltså åskådarna kunde ändra plats på. Till tavlorna hörde inte sällan långa kommentarer.

1967 fick han av Svenska Filminstitutet pengar till en experimentell kortfilm, U-barn (1969), men starkt påverkad av 68-rörelsen med dess demonstrationer, aktioner och manifest (han var själv en av initiativtagarna till gruppen Totalvägrarna) föreslog han i september 1968 att han skulle få göra en provokativ långfilm, till en beräknad kostnad av 560 000 kronor. Arbetsnamnet var Likkistläggaren Rosander.

Harry Schein var lockad av tanken och skrev den 17 september ett manusavtal med Fahlström om leverans 1 maj 1969.

Det fanns från slutet av 60-talet mer uttalade önskemål att Filminstitutet även skulle gå in i långfilmsproduktioner, och parallellt drog man institutet igång projektet Jänken (1970/2).

Redan den 17 november levererade Fahlström sitt manus, nu betitlat Du gamla, du fria, "en film i färg om en aktivistgrupp i Stockholm som vill verka genom gatuteater, agitation, happening, demonstration. Deras odyssé genom Sverige och konfrontation med välfärdsstaten. (-) En film där cinéma-vérité- och candid-camerapartier sammanbinder spelade avsnitt. (-) Filmen vill bl a visa att politisk agitation som konst är möjlig. (-) Filmen handlar om västvärldens konsumtionssamhälle och de handlingsotåliga ungdomar som inte finner sig tillrätta där." (Ur till manuset bifogat brev)

Scheins reaktion var blandad. Han fick bl a ingen "klar bild av filmens komposition -- ordet i bemärkelse av kontinuitet, dramatisk uppbyggnad och inre sammanhang" (ur brev 18.11.1968, vilket Fahlström besvarade 19.11.1968).

Från denna tid, samt från planerings- och klippningsarbetet, finns en rik korrespondens mellan Fahlström och Schein. Den senare engagerade sig ovanligt mycket i denna Filminstitutets första produktion.

En första praktisk stötesten blev budgeten, som framräknades till 1,3 miljoner kronor, mer än dubbelt så mycket som beräknat. Det gick inte an, och budgeten skrevs ner till 920 000 kronor -- för att till sist sluta på 1,3 miljoner kronor.

Filminstitutet kunde inte självt producera filmen, och innehållet var för magstarkt för de kommersiella bolagen. Tillsammans med Tomas Dyfverman, utexaminerad produktionsledare från Filmskolan, bildade Fahlström Profilm AB, och ett produktionskontrakt skrevs med bolaget 27.1.1969. Inspelningen skulle ske maj -- juli premiär i april 1970.

Inspelningen blev krävande, både tidsmässigt och ekonomiskt -- och klippningsarbetet drog ut på tiden. Dessutom kämpade Fahlström mycket länge för att få göra en avslutande sekvens i Afrika! Till detta sa Schein definitivt nej 30.6.1970, sedan han några dagar tidigare hade sett en ganska definitiv slutversion. Dagen därpå övertog Bo Jonsson VD-ansvaret för Filminstitutet.

Jonsson hade av naturliga skäl svårare att engagera sig i produktionen och sköt ansvaret för filmens färdigställande under fastställda spelregler till Profilm, där Dyfverman inte hade det så lätt med sin bolagspartner, som dessutom oftast vistades i USA. En A-kopia utlovades i november men blev inte klar förrän i mars 1971 och kunde granskas av Fahlström först i juni. Han var då mycket missnöjd och ville göra flera kostsamma ändringar som Profilm dock fick nej till. Efter ny ljussättning skulle premiärkopia föreligga i augusti, då filmen äntligen skulle kunna visas.

Då uppstod ett nytt problem. Ingen ville ta filmen i distribution! Sedan sju mer etablerade bolag hade sagt nej, åtog sig Cat-film distributionen (avtal 20.9.1971) men fick själv lov att säga upp detta två månader senare, då ingen biografägare ville visa filmen.

Vid styrelsesammanträde i slutet av februari 1972 beslöts att Filminstitutet skulle hyra en biograf under några veckor så att filmen ändå fick offentlig premiär, och 27.3.1972 skrev Bo Jonsson kontrakt med Sandrews om förhyrning av biografen Eriksberg från den 3 april och månaden ut, dock utan att Fahlström behövde ikläda sig det juridiska ansvaret i händelse av åtal på grund av scenerna med Wallenbergs grav och flaggskändning.

I april 1972 var 68-rörelsen emellertid ett bleknat minne. Det blev ingen uppståndelse, ingen debatt, inget åtal -- och inte heller någon publik. Filmen fick läggas ner efter 2 1/2 vecka, d v s innan uthyrningstiden för biografen hade gått ut. Utanför Stockholm var det endast lilla Fyris i Uppsala som tog upp filmen.

Ett försök gjordes att engelsktexta en kopia, betitlad Provocation, men även utomlands tackade man artigt men bestämt nej. Filmen placerades i en sidosektion vid festivalen i Venedig, men fick inte heller där någon uppmärksamhet. Branschorganet Variety suckade:

"It's amazing how rapidly so called revolutionary films have palled on the international film marts, and here is another (already) old-hat example."

Öyvind Fahlström själv kom inte hem till premiären. Från New York lät han meddela:

"Vad mig anbelangar är det nu en historisk film. Den återspeglar den livliga och förvirrade situationen inom vänstern efter revoltåret 1968." (GHT 1.4.1972)

	Stockholm	Sverige	(med omgivningar)
	Sandviken	Sverige
	Bromölla	Sverige
	Karlskrona	Sverige
	Kopparberg	Sverige

Sverigepremiär	1972-04-03	Eriksberg	Stockholm	Sverige	100 min
Urpremiär	1972-04-03	Eriksberg	Stockholm	Sverige	100 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2007-12-06
	2007-12-12

Originaltitel	L'Internationale
Kompositör	Pierre Degeyter	(1887)
Textförfattare	Henrik Menander	(svensk text 1902)
	Eugène Pottier	(fransk text 1871)

Originaltitel	Kungliga Södermanlands regementes marsch
Kompositör	Carl Axel Lundvall	(dock osäker uppgift)

Originaltitel	Kungliga svenska arméns paradmarsch
Kompositör	Carl Anton Philipp Braun

Originaltitel	Arbetets söner
Kompositör	Nils Peter Möller	("Vindarnas kör"/"Upp genom luften ...")
Textförfattare	Henrik Menander	(text "Arbetets söner" 1885)
Arrangör	Roland Lindberg

Originaltitel	Jag har bott vid en landsväg
Kompositör	Alvar Kraft	(1939)
Textförfattare	Charles Henry	(1939)

Originaltitel	Den blomstertid nu kommer
Textförfattare	Israel Kolmodin	(1694)
	Johan Olof Wallin	(1819)
	Britt G. Hallqvist	(1979)

Originaltitel	Sixteen in the Bar

Originaltitel	Helan går

Tag ditt liv : En personundersökning (1995)

Du gamla, du fria (1972)

Arbetare

Arbetarklass

Demonstration

Exkrementer

Fabriker

Flaggskändning

Första maj

Gatuteater

Helikoptrar

Politik

Pornografi

Revolutioner

Stinkbomb

Teatergrupp

Vaktparad

Wallenberg

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2731

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat och polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2714

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2447

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Provocation. Sous-titres: Jacque Lacotte.
Omfång	27 s.
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	8
Färg papper	SET
Bakombild papper	3
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska