Viskningar och rop (1973)

Media (4 st)

I  självbiografin "Bilder" (1990) skriver Ingmar Bergman att Viskningar och rop är den enda av hans filmer som inte skulle ha kunnat göras i svartvitt. I "Laterna Magica" (1987) beskriver regissören detta sinnligt suggestiva kvinnliga kammarspel som en av ett fåtal filmer där han lyckats röra sig ”obehindrat mellan dröm och verklighet”.

Viskningar och rop är ett av Bergmans mer experimentella verk, med en svårtolkad handling som går bortom logiska förklaringar. Trots detta blev filmen något av en publikframgång i USA, där den distribuerades av B-filmproducenten Roger Cormans bolag. Den kan ses som en vidareutveckling av formexperiment från Tystnaden (1963) och Persona (1966) men skiljer sig från sina föregångare i användningen av färg, ljussättning, kostym och dekor.

Filmen handlar om den dödssjuka Agnes (Harriet Andersson), och de tre kvinnor som vakar vid hennes säng: trotjänarinnan Anna (Kari Sylwan) samt Agnes systrar, den mjuka, narcissistiska Maria (Liv Ullmann) och den allvarsamma, hårda Karin (Ingrid Thulin). Det är inte en helt och hållet kvinnlig skådespelartrupp – Erland Josephson spelar läkare, Anders Ek präst, och systrarnas makar gestaltas av Georg Ålin och danske Henning Moritzen (känd för sin roll som fadern i Thomas Vinterbergs Festen) – men filmen är ändå i hög grad ett kvinnligt kammarspel. Och kanske utspelar det sig inom en och samma kvinna: närbilder på var och en av kvinnorna i identiska kompositioner med halva ansiktet i ljus och andra halvan i skugga tyder på att de fyra kvinnoporträtten skulle kunna tolkas som olika drag hos en och samma personlighet.

Namnet på filmens huvudperson signalerar släktskap med Strindbergs "Ett drömspel", där ”Indras dotter” heter Agnes, men också med författaren Agnes von Krusenstierna; under arbetet med Viskningar och rop läste Bergman om hennes romaner och tycks ha varit påverkad av dem. Filmtiteln kommer från musikkritikern Yngve Flyckts beskrivning av Mozarts fjortonde pianokonsert, men används i filmen som en beskrivning av livet själv, ljuden som tystnar när döden kommer. I "Laterna Magica" skriver Bergman att han vid tio års ålder blev instängd i ett bårhus, en upplevelse som inspirerade både prologsekvensen i Persona och scenerna i Viskningar och rop där Agnes vägrar att släppa taget om livet och fortsätter att kommunicera med de andra kvinnorna efter sin död. Men förutom Agnes viskningar och rop hörs också klockor som tickar och slår och melodin från en speldosa. Tillsammans med bilder av dockskåp, gamla prydnadssaker och en magisk lanterna skapas en känsla av att det vi ser är en illustration av minnen, drömmar och tidens gång, snarare än verkliga händelser.

Genom Marik Vos kläder och scenografi placeras handlingen i en ospecificerad dåtid – sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal – men den drömska slottsmiljön där alla interiörer går i rött är varken nostalgi eller realism. Det Bergman strävade efter när han skrev filmen var ”sinnlig suggestion”, och herrgården representerar en inre värld; i förordet till filmens manus skrev regissören att han föreställer sig ”själens insida som en fuktig hinna i röda nyanser”. Karin och Maria lider av känslomässiga brister som har sitt ursprung i relationen till deras döda mor: oförmögna att ge eller ta emot äkta närhet agerar de i linje med sina personligheter, Maria genom otrohet och falska, spelade ömhetsbetygelser, Karin genom att undvika beröring och ett självskadebeteende som skildras ingående i filmens mest plågsamma scen. Även om det är blodets färg som dominerar kan olika färger också kopplas till olika rollfigurer: den sensuella Maria har rött hår och ses ofta mot en blommig bakgrund; stenansiktet Karin förknippas med svart och den döende Agnes med vitt. Tjänarinnan Anna är varm och moderlig, men tillåts inte samma komplexitet eller egenart som de tre systrarna.

I början på 1970-talet var samhällsklimatet i Sverige starkt politiserat, och många debattörer förespråkade samhällstillvänd film, en trend som inte alls passade Bergman, vars filmer ofta utspelade sig i miljöer som speglade hans egen bakgrund. Med nutida ögon framstår dock den manliga auteurregissörens anspråk på att uttolka och diagnosticera kvinnliga erfarenheter som mer problematisk än valet att skildra ångestfyllda individer i en högborgerlig dåtid.

Ingrid Stigsdotter (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Bilder i biorummet"

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: präst"

Läs mer om denna film i vår artikel "Svenskarna och Oscarsgalan"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Viskningar och rop
Svensk premiärtitel	Viskningar och rop
Internationell titel	Cries and Whispers
Distributionstitel	Hvisken og råb (Danmark) Kuiskauksia ja huutoja (Finland) Viskningar och rop (Norge) Cris et chuchotements (Frankrike) Gritos e sussuros (Brasilien) Schreew zonder antwoord (Nederländerna) Szepty i krzyki (Polen) Lagrimas e suspiros (Portugal) Šepoty a výkřiky (Tjeckoslovakien) Suttogások, sikolyok (Ungern) Cries and Whispers (USA) Schreie und Flüstern (Västtyskland) Gritos y susurros (Spanien)
Videotitel i Sverige	Viskningar och rop

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Produktionsledare	Lars-Owe Carlberg
Foto	Sven Nykvist
Musik	Johann Sebastian Bach Frédéric Chopin
Scenograf	Marik Vos
Klippning	Siv Lundgren
Ljudtekniker	Owe Svensson
Scripta	Katinka Faragó
B-foto	Lars Karlsson
Stillbildsfoto	Bo-Erik Gyberg
Elektriker	Gerhard Carlsson Stefan Gustafsson
Passare	Anders Bergkvist Ragnar Waaranperä
Ljussättare	Louis Lindberg
Scenografiassistent	Ann-Christin Lobråten
Rekvisita	Gunilla Jakobson (som Gunilla Hagberg)
Kostymör	Marik Vos
Sömmerska	Greta Johansson Karin Johansson
Smink	Cecilia Drott Britt Falkemo Börje Lundh
B-ljud	Tommy Persson
Mixning	Sven Fahlén Owe Svensson
Övrig medarbetare	Arne Carlsson (allt i allo) Hans Rehnberg (chaufför)
Speaker	Ingmar Bergman

Harriet Andersson	Agnes
Kari Sylwan	Anna
Ingrid Thulin	Karin
Liv Ullmann	Maria/Marias mamma
Anders Ek	Isak, präst
Inga Gill	sagoberätterska
Erland Josephson	David, läkare
Henning Moritzen	Joakim, kammarråd, Marias man
Georg Årlin	Fredrik, diplomat, Karins man
Linn Ullmann	Marias dotter
Greta Johansson	sveperska
Karin Johansson	sveperska
Rossana Mariano	Agnes som barn
Malin Gjörup	Annas dotter
Lena Bergman	Maria som barn
Ingrid Bergman (som Ingrid von Rosen)
Ann-Christin Lobråten
Börje Lundh
Lars-Owe Carlberg	åskådare vid bildvisningen
Monika Priede	Karin som barn

Produktionsbolag	Cinematograph AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Liv Ullmann
	Ingrid Thulin
	Harriet Andersson
	Sven Nykvist
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1997
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1997
Laboratorium	FilmTeknik AB

Det är disig gryning i en herrgårdspark. Tiden kan vara någon gång i slutet av 1800-talet.

Inomhus visar en klocka 4. I en stol sitter Maria och sover. I en säng bredvid rör sig hennes syster Agnes oroligt. Agnes vaknar. Hon dricker vatten och stiger ur sängen. Hon sätter sig vid ett bord och skriver: "Det är tidig måndag morgon och jag har ont."

Tjänarinnan Anna kommer in i rummet med en kaffebricka till Maria. Strax därefter kommer också den tredje systern Karin och frågar om natten har varit lugn.

Anna bäddar en säng. Sedan ber hon en bön. Hon ber för sin lilla flicka som Gud tagit i beskydd i sin himmel.

Agnes luktar på en ros i en stor vas. Hon hör någon spela piano och börjar gråta. Hon tänker på sin mor som har varit död i 20 år.

Läkaren David kommer för att se till Agnes. Efter undersökningen säger han till Karin att Agnes är mycket trött. Han tror att det kommer att gå ganska fort.

Maria får syn på David och ropar hans namn, när han är klar att gå. Efter en stund av blyghet faller de varandra i armarna och förenas i en intensiv kyss. Nej! säger han plötsligt och lämnar henne ensam.

En berättare introducerar en återblick: Annas dotter har blivit häftigt sjuk, och Maria har kallat på David som är distriktsläkare.

Efter undersökningen bjuder Maria på en måltid. Hennes man Joakim är fortfarande kvar i stan, och Agnes och Karin befinner sig i Italien. Nu står gästrummet bäddat för David.

Hon kommer in till honom på gästrummet, och strax utbryter ett gräl. Han anklagar henne för kyla och likgiltighet. Vi är så lika, säger hon. Till sist kysser de varandra.

Joakim sitter vid frukostbordet, när Maria berättar om läkarbesöket. På grund av oväder bad hon läkaren stanna över natten, men han reste tidigt.

Maria knackar på dörren till Joakims arbetsrum och stiger in. Joakim har en kniv instucken nära hjärtat och håller på att falla ihop. Hjälp mig! ber han. Kniven lossnar.

Berättelsen återvänder till nuet. Det är mörkt, och Karin säger godnatt till Anna.

Agnes ropar på Anna som kommer till hennes säng och kryper ned. Agnes har ont. Anna tröstar. Hon lägger Agnes' ansikte till sist bröst.

På natten väcker Anna systrarna. Agnes har blivit sämre. Hon kämpar för att få luft. Karin går för att kalla på läkare men återvänder med beskedet att han inte är hemma.

Agnes är tillfälligt bättre. Systrarna tvättar henne och byter hennes linne. Hon somnar när Maria läser kapitel 34 i "Pickwickklubben".

Agnes får nya kvävningsanfall. Hon skriker på hjälp och slår sig för bröstet. Kort därefter får hon slutlig ro. Anna kramar henne. I rummet intill gråter Karin och Maria i sorg.

Systrarna bäddar åt Agnes. En präst kommer och läser över hennes själ.

Karins ansikte förvrids i ett tyst skri, när berättaren åter för handlingen några år tillbaka i tiden: Karins man Fredrik är diplomat i karriären. Under ett besök i hemlandet bor familjen på gården.

Anna serverar Fredrik och Karin vid middagsbordet, men bara Fredrik äter. Karin slår sönder ett glas. Fredrik är inte intresserad av kaffe. Han går till sängs. Det är bara en härva av lögner alltihop, säger Karin med en glasskärva i handen.

Anna hjälper Karin med avklädning och med påklädning av nattlinne och nattrock. När Anna har gått, upprepar Karin sina ord om lögner. Hon sitter i en stol och fingrar på glasskärvan. Hon skär sig i underlivet och skriker. Sedan lutar hon sig bakåt med ett leende.

Hon kommer in till Fredrik i sovrummet. Hon lägger sig på sängen och låter honom se hur hon har skurit sig. Hon tar sig mellan benen och smetar med fingrarna runt munnen.

Handlingen är tillbaka i nuet.

Jag vill att vi ska vara vänner och försöka komma varandra närmare, säger Maria till Karin. Karin är avvisande och håller fysisk distans. Hon avskyr alla slags beröringar, säger hon. Maria går fram och smeker hennes kind. Karin låter det motvilligt ske. Ett ögonblick verkar hon tycka om det. Sedan viker hon åt sidan. Jag kan inte andas längre för all skuld! skriker hon.

Karin ber Maria om ursäkt för sitt utbrott. Men likt en drogad fortsätter Karin en monolog som från affärsmässig pratsjuka övergår till tirader av självförakt och stegras till elakheter om Marias beräknande falskhet.

Senare ber Karin om ursäkt igen, och Maria visar sig förlåtande. De ler mot varandra.

Huset är mörkt, när Anna hör klagande skrik. Förgäves försöker hon väcka Maria och Karin och går sedan in i Agnes' rum. Är du rädd för mig nu? frågar Agnes. Nej, svarar Anna. Jag är död men kan inte lämna er, säger Agnes. Är det en dröm? undrar Anna. Kanske för er, men inte för mig, säger Agnes.

Agnes vill träffa Karin och Anna hämtar henne. Jag älskar dig inte, säger Karin. Om några timmar reser jag.

Karin går, och Anna hämtar Maria. Håll mina händer! säger Agnes, men Maria vill inte komma nära. Hon gråter på passande avstånd. Agnes sträcker sig mot systern och kysser henne. Maria skriker och flyr rummet.

Också Agnes gråter, när Anna kommer in i rummet. Jag ska stanna, säger Anna. Gråt inte.

Systrarna kommer tillbaka till Agnes och Anna. Maria säger att hon har sin dotter att tänka på. Det är äckligt, säger Karin. Hon har redan börjat ruttna!

Agnes vilar i Annas famn.

Karin och Maria tar farväl efter begravningen. Båda är resklara. Karin påminner om den kväll, då de höll på att komma varandra nära. Hon föreslår att de gör allvar av att fördjupa vänskapen. Maria påpekar att Joakim väntar. Du rörde vid mig, säger Karin. Jag kan inte minnas alla dumheter, säger Maria.

Anna ska stanna i huset en tid. När hon har blivit ensam, tar hon fram Agnes' dagbok. Hon läser om lycka och tacksamhet mot livet som ger så mycket.

Censurnummer	111192
Datum	1972-08-05
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2500 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2500 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna såg genomgående i Viskningar och rop en av Ingmar Bergmans stora filmer.

GP (Monika Tunbäck-Hanson): "Viskningar och rop är en fullbordad film, där inga scener tycks mig överflödiga och där spelet är mästerligt. I varje bild kan man vila som inför en tavla och som vore fotografen Sven Nykvist en målare och kameran en färgpensel. Viskningar och rop griper in och tillbaka i många av Bergmans tidigare filmer. Här har han samlat mycket av det som han ständigt brottats med till en enda berättelse laddad av smärta och kamp -- där finns ett släktskap med Strindberg starkare än jag någonsin upplevt förr.

Klockklang och röda färger, viskningar som blir till rop -- de följer oss filmen igenom och bildar bryggor i tiden och till avsnitt, där systrarna och Anna minns händelser avgörande för dem och för oss och vår kunskap om vilka människor de blivit och är. (-)

Här finns avsnitt tyngda av symbolik. Anna har en dröm (eller är den verklig). Hon hör Agnes gråta. Agnes är död, men kan inte sova och ber systrarna om tröst. Då ser vi tydligt och klart i systrarnas ansikten hur död och stelnad man kan vara redan i livet. Systrarna vänder sig bort och flyr. Anna däremot skyndar till hjälp. Anna har förlorat ett barn. Agnes fick inte kärlek nog av sin mor. Barnet och modern förenar dem båda.

Här finns en präst som ber vid Agnes bår. Han ber att Agnes, vars tro var starkare än hans, skall föra de överlevandes talan inför Gud. (-)

Man kan minnas prästen i Nattvardsgästerna eller riddaren i Det sjunde inseglet. Guds tystnad och tron som ett lidande. Agnes som en kristuslik gestalt. Anna som modersgestalten, den tjänande kvinnan, mjuk och varm, frisk som det röda äpplet hon biter i när hon talat färdigt med sin Gud om morgonen.

Aldrig har jag på film upplevt döden som här, så påtaglig och nära som vore det min död eller någons jag har kär. Vår egen dödsångest i realismens spegel. (-)

Film är bländverk, film är närgången. Inget annat medium lånar sig som detta till chock och påtaglig plåga. Bergman har aldrig väjt för filmens möjligheter. Är det att förföra och bedra? Inte här. Man kan också fråga: vad lär dessa människor oss? Vad får vi se, som vi förut icke sett? Det kan jag inte svara på, men Ingmar Bergman gör ord som dessa levande: ångest, smärta, rädsla, tomhet -- och beröring. Det är ju detta som är konstens uppgift och signum -- också."

AB (Jurgen Schildt): "Viskningar och rop är inte bara en av Ingmar Bergmans vackraste och allmänt sett mest suggererande filmer; det är också den mest hemlighetsfulla och avvikande och svårigenkännliga, den som är besvärligast att klä i kritiska termer. Dess innebörder verkar lika mångtydiga som dess ram är enkel. (-)

I filmhistoriens rödaste gemak ligger Agnes sängbunden, cancersjuk, i dödskampens slutstadium. Vid sjuklägret finns hennes systrar Maria och Karin, två kvinnotyper som är väsensskilda i allt utom egocentriciteten, bortvändheten, den fulländade oförmågan att ingripa i en annan människas lidande.

Ljuspunkten, filmens enda, är i stället husan Anna. Det är hon som försöker lindra dödskylan med sin egen kroppsvärme, dödsaningen med sin egen och intensiva närvaro. Hon är den goda människan i Sverige. (-)

Vi föds. Vi lider. Vi dör. Vi kan ingenting göra åt saken. Och Gud, om han finns, har bakbundna händer. Skulle detta -- i Bergmans film -- vara den enda och föga nymodiga slutsatsen?

Dock inte. Själv har Bergman, och där böjer vi oss för sakkunskapen, sagt att filmens kvinnor är tänkta som varsin fjärdedel i porträttet av hans egen mor: Agnes lidande, Karins frusenhet och främlingskap inför ömheten, Marias självsmekande koketteri, Annas jordbundna begåvning för medmänsklighet. (-)

Jag torde ha sett några tusen filmer och följaktligen också ett otal rekonstruerade dödar, men jag har ännu aldrig, fram till Viskningar och rop, bevittnat ett sjukdomsutbrott och en dödskamp som på detta sätt, med identifikationens kraft, sågar sig rakt in i våra nervcentra. Det är, för Harriet Anderssons del och personinstruktören Bergmans, en märkvärdig prestation. (-)

Ur hantverksmässig synpunkt misstänker jag att detta är det närmaste filmkonsten kommit t ex Mingvaserna eller Delftporslinet. Men, har ni förstås rätt att fråga er efter avslutad läsning: angår det oss? Vad fan ska vi egentligen glo på det här för? Svaren blir enkla men övertygande. Därför att Viskningar och rop är en mycket stor Bergmanfilm. Därför att dess tryck är starkt och dess dramatiska turer skakande."

Arbetet (Sven E Olsson): "Bergmans berättarmetod svävar alltmer i gränstrakterna mellan en psykologisk realism och en experimentell filmasketism som avgränsar sina uttrycksmedel till ansiktet, ljuset, dagrarna, färgerna, och när hans strindbergska demaskeringar gestaltas av en filmkonst som nått den absoluta fulländningen och precisionen -- då känns filmens många mellanlägen och nyanseringar onåbara för en snabb och sammanfattande beskrivning.

Inte minst gäller denna brasklapp för Viskningar och rop: en praktiskt taget oavbrutet förtätad suggestion och bilddikt om illusioner, drömmar, drifter, bikter, kriser och ångestlägen. Det blir en rörelse och konfrontation mellan människornas yttre och inre världar. Filmen går utifrån och inåt, från exteriör till interiör, från personmaskens förställning till den inre verkligheten, från ljus till mörker -- och sedan utåt igen.

Det är många människor han lämnar ut, var och en i sin värld och sin verklighet, och Bergman redovisar dem i scener som skenbart sammanhangslöst eller mångtydigt motsägelsefullt skjuter sina olika innebörder in i varandra. Vad vi får är inte förklaringar -- men väl överlagringar. (-)

Det finns på många håll i Viskningar och rop en förtvivlan och vanmakt över livets dubbelhet och kluvenhet. Den dödssjuka Agnes som smeker en ros och i några närbildsögonblick känner dess fulländade skönhet, innan sjukdomen sticker sin tagg i henne igen. Prästen som talar till sin Gud över henne -- upprörd och hätsk. Anna som ber för sin avlidna dotter, innan hon njuter syran och rondören hos ett äpple. Slutets ironiska sommarexteriör (återsedd från Agnes dagbok), med de tre systrarna i en gunga: 'Värmen, närheten. Nu har jag fått uppleva fullständigheten'.

Men det finns, undantaget relationerna mellan Agnes och Anna, ingen värme eller närhet mellan filmens människor. Bara äckel, förställning, förakt och självhat.

Beröringen saknas, och den diskuteras med en smärta och uthållighet som påminner om motivets centrala ställning också i en rad tidigare filmer av Bergman.

Jag vet inte om han någonsin gjort det med större fantasi och inlevelse än i Viskningar och rop."

Kommentar Svensk filmografi

Det färdiga verket blev flitigt debatterat i pressen och mötte i dessa inlägg långt fler invändningar än i premiärrecensionerna. Men filmen orsakade pressdebatt redan hösten 1971, när inspelningsplanerna presenterades. Den här gången gällde debatten pengar.

Bergman själv presenterade produktionskalkylen vid en presskonferens. De rena, externa kostnaderna beräknades till 1,5 miljoner kronor, varav Cinemato!graph skulle satsa 750 000 och Filminstitutet 550 000. Resten skulle lånas upp. Och dessutom satsade Sven Nykvist, Harriet Andersson, Ingrid Thulin och Liv Ullmann sina gager i produktionen.

Det var Filminstitutets ekonomiska engagemang som föranledde protester. På detta sätt bands resurser som borde komma andra, mindre privilegierade filmarbetare till del, hävdade de kritiska debattörerna.

På Expressens kultursida (20.10.1971) gick Harry Schein i svaromål:

"Bergmans filmer ger mycket goda intäkter från hela världen. Samproduktionen med Bergman innebär inte att Filminstitutet hjälper Bergman -- lika litet som fotografen och skådespelarna som satsar sitt arbete i denna film hjälper honom. Snarare är det han som hjälper -- inte Filminstitutet, men alla de andra som, tack vare intäkterna från denna film, själva får en möjlighet att arbeta.

De medel Filminstitutet satsar på Bergmans film tas alltså inte från någon annan. Satsningen på Bergman -- och de många filmarbetare som genom honom får jobb -- sker inte heller på bekostnad av någon annan film. Tvärtom, denna satsning innebär att Filminstitutet kan stödja fler filmer än som annars varit fallet."

I inledningen av manuskriptet till Viskningar och rop gav Bergman en sammanfattande beskrivning av karaktären i sitt blivande verk. Hans visioner av tid, miljö och stämningar stämmer väl in på den färdiga filmen:

"Då jag leker med det här projektet i tankarna framstår det aldrig som en avslutad helhet. Det ser mest av allt ut som ett mörkt strömmande vatten: ansikten, rörelser, röster, gester, utrop, skuggor och ljus, stämningar, drömmar, ingenting fast, ingenting riktigt påtagligt annat än för ögonblicket och då bara skenbart. En dröm, en längtan eller kanske en förhoppning, en fruktan, där det fruktansvärda aldrig utsägs. -- Jag kan hålla på hur länge som helst att beskriva tonart och färg. Vi blir inte klokare för det. Det är bättre att sätta igång.

Tiden är sekelskifte. Kvinnornas dräkter är rika, påkostade, döljande och avslöjande. (Vi behöver inte fastna i precisa årtal, detta är icke ett konkret begynnande århundrade. Det kan vara åttiotal eller nittiotal lika gott. Det viktiga är att dräkterna står i samklang med vårt krav på sinnlig suggestion.) Detsamma gäller i hög grad interiörerna, som måste konstrueras med utgångspunkt från möjligheterna att skapa de ljusförhållanden, vi önskar: gryningar som inte ser ut som skymningar, milt brassken, det hemlighetsfulla indirekta ljuset den dagen det snöar, den milda utstrålningen från fotogenlampan. Den klara soliga höstdagens plåga. Ett ensamt ljus i nattens mörker och alla de oroliga skuggorna, då någon svept i en vid nattkappa skyndar genom de stora rummen.

Samtidigt är det viktigt att vår dekor aldrig blir påtaglig. Den ska vara följsam, omslutande, undanglidande och närvarande, suggestiv utan att vara påträngande.

Där finns dock en egendomlighet: Alla våra interiörer är röda, i olika nyanser. Fråga mig inte varför det ska vara så, för jag vet det inte. Jag har själv funderat på orsaken och funnit den ena förklaringen mer komisk än den andra. Den trubbigaste men också hållbaraste är väl att alltsammans är någonting invärtes och att jag, ända sen barndomen, föreställt mig själens insida som en fuktig hinna i röda nyanser.

Möbler, attribut och övriga attiraljer ska vara ytterst precisa, men vi ska kunna nyttja dem nyckfullt och allteftersom det passar våra syften. Men vackert och samstämmigt måste det vara. Det ska vara som i drömmen: något finns för att vi önskar det eller behöver det, just för ögonblicket."

Taxinge-Näsby gods utanför Mariefred

Urpremiär	1972-12-21	Cinema	New York	USA	91 min
Sverigepremiär	1973-03-05	Spegeln	Göteborg	Sverige	91 min
	1973-03-05	Camera	Malmö	Sverige	91 min
	1973-03-05	Spegeln	Stockholm	Sverige	91 min	(samt ytterligare 1 plats)
Annan visning	1974		Warszawa	Polen		(endast filmstudios och Art Cinemas)
TV-visning	1977-04-08	TV2		Sverige	87 min
	1979-05-10	TV2		Sverige	87 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1993-03-15
	1993-08-11
	1993-08-12
Videorelease	1997-09			Sverige	87 min
TV-visning	2000-03-01	HRT-1		Kroatien
	2000-06-18	SVT1		Sverige	87 min
	2003-08-30	SVT1		Sverige	87 min
	2006-01-30	SVT1		Sverige	87 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2006-10-25
TV-visning	2007-08-05	TV4		Sverige
Festivalvisning	2008-01-26	Capitol	Göteborg	Sverige	91 min	(Göteborg Film Festival. Ingmar Bergman-retrospektiv)
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
FIAF-visning	2018-02-04	British Film Institute	London	Storbritannien
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-03-11	Bergamo Film Meeting	Bergamo	Italien
	2018-03-25	Verdensteatret, Tromsø		Norge
	2018-04-11	Beyoglu	Istanbul	Turkiet
	2018-04-12	Kadikoy	Istanbul	Turkiet
	2018-04-12	The Projector	Singapore	Singapore
FIAF-visning	2018-04-28	La Cinemathèque québécoise	Montreal	Kanada
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-05	Filmpodium	Zürich	Schweiz
	2018-07-13	Babylon	Berlin	Tyskland
	2018-08-03	Øst for Paradis	Aarhus	Danmark
FIAF-visning	2018-08-07	Det Danske Filminstitut	Köpenhamn	Danmark
	2018-08-10	Cinema Orion	Helsingfors	Finland
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-08-19	Korjaamo Kino Töölö	Helsingfors	Finland
	2018-08-19	Korjaamo Kino Bio Rex	Helsingfors	Finland
	2018-08-22	Metropolis	Hamburg	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
TV-visning	2018-09-07	SVT2		Sverige
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-09-10	Kino Rex	Bern	Schweiz
	2018-09-13	Films by the sea	Vlissingen	Nederländerna
	2018-09-20	HKIFF	Hong Kong	Kina
FIAF-visning	2018-10-01	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-10-03	LAB111	Amsterdam	Nederländerna
	2018-10-18	HKIFF	Hong Kong	Kina
	2018-10-23	Splendid Palace	Riga	Lettland
	2018-11-01	Panak OÜ/Artis 1	Tallinn	Estland
	2018-11-05	Cinemania Fest/Cinema House	Sofia	Bulgarien
	2018-11-05	Cinemania Fest/LumieRE Pl Sofia		Bulgarien
	2018-11-05	Cinemania Fest/Odeon	Sofia	Bulgarien
	2018-11-07	Kolkata Film Festival	Kolkata	Indien
Cinemateksvisning	2018-11-14	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-11-14
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-11-25	International Film Festival of Kerala	Thiruvananthapuram	Indien
FIAF-visning	2018-12-01	La Cinemathèque québécoise	Montreal	Kanada
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-12-01	International Film Festival of Kerala	Thiruvananthapuram	Indien
FIAF-visning	2018-12-03	Cineteca di Bologna	Bologna	Italien
	2018-12-16	Black Box	Düsseldorf	Tyskland
TV-visning	2022-02-07	SF Kanalen		Sverige
	2022-02-11	SF Kanalen		Sverige
	2022-02-19	SF Kanalen		Sverige
	2022-04-23	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-08	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-12	SF Kanalen		Sverige
	2022-08-14	SF Kanalen		Sverige
	2022-08-24	SF Kanalen		Sverige
	2022-09-06	SF Kanalen		Sverige
	2022-10-13	SF Kanalen		Sverige
	2022-10-22	SF Kanalen		Sverige
	2022-10-25	SF Kanalen		Sverige
	2023-02-06	SF Kanalen		Sverige	95 min
	2023-02-10	SF Kanalen		Sverige	95 min
	2023-02-18	SF Kanalen		Sverige	95 min
	2023-04-22	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-07	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-11	SF Kanalen		Sverige
	2023-09-05	SF Kanalen		Sverige
	2023-10-12	SF Kanalen		Sverige
	2023-10-21	SF Kanalen		Sverige
	2023-10-24	SF Kanalen		Sverige

Originaltitel	Cello Suite nr 5 c-moll
Kompositör	Johann Sebastian Bach

Originaltitel	Mazurka nr 13 a-moll opus 17 nr 4
Kompositör	Frédéric Chopin

Jussi	Helsingfors	1975			(årets bästa utländska film)
Academy Award-nominering	Los Angeles	1974		Marik Vos	(bästa kostymdesign / Best Costume Design)
	Los Angeles	1974		Ingmar Bergman	(bästa originalmanus / Best Writing, Story and Screenplay Based on Factual Material or Material Not Previously Published or Produced)
	Los Angeles	1974		Ingmar Bergman	(bästa regi / Best Director)
	Los Angeles	1974			(bästa film / Best Picture)
Syrena Warszawska	Warszawa	1974			(bästa utländska film)
Festivalpris	Belgrad	1974			(jugoslaviska kritikernas pris)
Nastro d'Argento		1974			(bästa utländska film)
David di Donatello	Taormina	1974
Bodil	Köpenhamn	1974			(bästa europeiska film)
Guldbagge	Stockholm	1973	Juryns specialbagge	Sven Nykvist	(för fotot)
	Stockholm	1973	Högsta kvalitetspoäng		(Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag om 316 966 kr)
	Stockholm	1973	Bästa skådespelerska	Harriet Andersson
Pris	Stockholm	1973		Harriet Andersson	(1972 års SF-stipendium)
		1973			(belgiskt filmpris "för konstnärliga förtjänster")
	London	1973		Sven Nykvist	(tidskriften Films & Filmings pris för bästa färgfoto)
National Board of Review		1973		Liv Ullmann	(roll)
		1973		Ingmar Bergman	(bästa regi)
		1973			(bästa utländska film)
Kurt Linders minnesfondsstipendium	Stockholm	1973		Kari Sylwan	(roll)
Commission Supérieure Technique du Cinéma	Cannes	1973
Academy Award of Merit (Oscar)	Hollywood	1973		Sven Nykvist	(bästa foto)
Circle Prize	New York	1972		Ingmar Bergman	(bästa manus)
National Society of Film Critics		1972		Sven Nykvist	(bästa foto)
		1972		Ingmar Bergman	(bästa manus)
Circle Prize	New York	1972		Liv Ullmann	(bästa skådespelerska)
	New York	1972		Ingmar Bergman	(bästa regi)
	New York	1972			(bästa film)

Sven Nykvist (1990)		Viskningar och rop (1973)
Ljuset håller mig sällskap (2000)		Viskningar och rop (1973)

Diplomat

Distriktsläkare

Dödsfall

Herrgårdar

Kammarråd

Läkare

Mariefred/Taxinge-Näsby

Otrohet

Präst

Sjukdom

Självmordsförsök

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2492

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2490

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2490

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2493

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2494

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	280

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	ROP OCH VISKNINGAR

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Kenneth Rive Presents Ingmar Bergman's CRIES AND WHISPHERS

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	En film av Ingmar Bergman.
Omfång	69 s. Introduktion och rollbeskrivning (6 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	31 s. + 6 s. introduktion och rollbeskrivning.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	English dialogue list. Cries and whispers. (Whispers and shouts).
Omfång	19 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Cinematograph presenterar Viskningar och rop. En film av Ingmar Bergman. Sjätte avsnittet.
Omfång	17 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Manustitel	En film av Ingmar Bergman.
Omfång	69 s. Introduktion och rollbeskrivning (6 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	31 s. + 6 s. introduktion och rollbeskrivning.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Dia	10
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	92 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264