Parade (1974)

Media (1 st)

Publik strömmar in på Cirkus, Djurgården, Stockholm. I sorlet hörs franska, svenska och engelska röster.

In i det sista är scenarbetare i full färd med att måla dekorationer.

Publiken tar plats. Programförsäljning pågår.

Orkestern spelar upp, och en rad artister paraderar.

Jacques Tati hälsar publiken välkommen.

Ett antal varieténummer spelas upp med akrobater, jonglörer och trollkarlar, dansare, musiker och sångare. Tati själv framträder i mimiska karikatyrer som fotbollsmålvakt, boxare, söndagsfiskare, tennisspelare, ryttare och polis. Publiken visar sin uppskattning och lockas vid ett par tillfällen att medverka.

Gång på gång tar kameran med filmpubliken ut i röran bakom kulisserna, och i mellanakten får även publiken tillfälle att se sig om på plats. Luften är fylld av positiva kommentarer, när publiken vandrar ut efter föreställningen.

Cirkus' exteriör visas som slutbild. Sedan följer eftertexter.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var tämligen överens om Parade: Tati är alltid Tati, och filmen förmedlar hans drastiskt vänliga personlighet. Men resurserna har inte räckt till en riktig Tati-film.

GHT (Carina Hedén): "Jag ger och du skall vara tacksam. Var det inte lite av den svenska pappa-rollen, som smög sig med när TV 2 lät Tati göra Parade? Det som ursprungligen skulle ha blivit ett TV-program om TV, och som efter många förvecklingar (som drog ut på åren) blev en biograffilm med varieté från cirkus, (vars kulisser mest liknar TV-ateljéer). 2 miljonerresurserna kan synas stora, men för Tati var de säkert för små, och så började kompromissandet. Parade har spelats in på videoband som sedan överförts till film. Man kan uppleva TV-bildens svagheter, dess oförmåga att skapa rum, dess platthet där. Och att det som är dess styrka, avslöjandet av detaljer och närbilder, dåligt utnyttjas av eller inte passar Tati. Han har alltid velat arbeta med de stora planen, de långa oavbrutna scenerna av hela skeenden.

Den omsorgsfulle Tati som i sina tidigare filmer rört sig i naturliga omgivningar eller fulländat uppbyggda dekorer, kliver i Parade omkring i kulisserna på en modern cirkus. Där hamras det och målas, man går på stegar och ger clowner röda näsor. Nöjesbranschen visar sig vara en löst hopfogad prylvärld. Det luktar studio och TV-ateljé i de vita rummen, där tingen och människorna är klädda i grällt uppsluppna färger. Allt tycks handla om lösryckta attrapper, som aldrig kommer att uppleva ett förtätat ögonblick tillsammans. Numren avlöser varandra framför och bakom kulissen. (-)

Och mitt i allt detta rör sig inte M. Hulot, men Tati själv i beige kostym: Tati, mimikern som debuterade i 'Oskar tennismästaren' 1932 och som lärt sitt yrke från grunden. Med stora organiska gester rör han sig genom denna syntetiska värld. Hans mim ligger inte så mycket i ansiktet som i kroppen, i den tunga överkroppen, de svepande armarna och de stora handflatorna. (-)

Tatis framträdanden blir oumbärliga för filmen, som han helt tycks bära på sina axlar med sin utstrålning. Tati blir något av en främmande ande som drar igenom studion. Hans nummer ramlar ut ur kulissvärlden och glappet kan ibland kännas alltför stort. (-)

Kanske är det en lite för vördnadsfull omgivning Tati rör sig i -- i Parade."

Arbetet (Curt Fredrik Grundel): "Akrobater och jonglörer visar sig på styva linan och studsiga mattan. Trolleriprofessorer kastar masker och avslöjar sina tricks. Scenarbetare hamrar och målar och musicerar i takt. Men de hinner också med att imitera det som utspelas på scenen. Och där, mitt i eller i utkanten av den charmiga röran, snubblar Jacques Tati omkring och imiterar -- verkligheten.

Han är boxare, fotbollsspelare, fiskare och polis. Han är hästkarl och häst i en och samma otroliga skepnad. Han spelar tennis som stumfilsmknyckig charmör, men också som långarmad Borg i slowmotion.

Tati är ett geni. Han behöver inga ord för att kommunicera. (-) Det kombinerade varieté-, cirkus- och TV-föreställningen har videobandats och överförts till film i många, långa och krångliga processer. Slutprodukten är långt ifrån perfekt. Det är gott om tekniska missar -- suddiga panoreringar och ryckiga bildföljder. Men det är ont om filmer som utstrålar en sådan livsglädje, att det känns lättare att kliva ur sängen dan efter."

Kommentar Svensk filmografi

Huvudelen av Parade spelades in på Cirkus 29.10.1973.

Parade är en fransk-svensk samproduktion.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se