Män kan inte våldtas (1978)

Media (1 st)

Originaltitel	Män kan inte våldtas
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Jörn Donner
Producent	Jörn Donner
Manus	Jörn Donner
Förlaga	Män kan inte våldtas (Roman)
Produktionsland	Sverige Finland
Produktionsbolag	Stockholm Film AB Jörn Donner Productions Oy
Utmärkelser	Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1978-02-25

Medverkande

Anna Godenius
Eva Randers

Gösta Bredefeldt
Martin Wester, bilförsäljare

Toni Regnér
Agneta, arbetskamrat till Eva

Göran Schauman
Bertil, advokat

Algot Böstman
Jon Randers, bankkamrer, Evas f_d man

Christer Björkman
Jockum Randers, Evas o Jans son

Visa fler

Handling

Eva Randers sitter framför en polis på en polisstation. Hon lämnar personuppgifter som polisen skriver ned på maskin. Hon är frånskild (gift 1960 och skild...

Visa hela handlingen

Press

Ett väsentligt debattinlägg -- det var flertalet kritikers sammanfattande omdöme om Män kan inte våldtas. Arbetet (Sven E Olsson): "Nej, män kan inte våldtas, de har de sexuella...

Visa all press

Eva Randers sitter framför en polis på en polisstation. Hon lämnar personuppgifter som polisen skriver ned på maskin. Hon är frånskild (gift 1960 och skild 1975). Hon har en son och är dennes vårdnadshavare. Exmaken är bankkamrer. Själv arbetar hon på stadsbiblioteket.

Därefter följer filmens förtexter.

Eva firar sin 40-årsdag på dansrestaturang med en arbetskamrat, Agneta. Eva uppvaktas intensivt av en man, och de fortsätter samvaron, sedan Agneta måst bryta upp.  Eva följer med mannen hem. De dansar och kysser varandra. Hon sätter sig trött i soffan, och han inleder ett hetsigt närmande. Plötsligt rycker han upp klänningen och kör upp handen mellan hennes ben. Hon rusar ut på balkongen, där hon drar flera djupa andetag. Han kommer efter, börjar slå henne och drar in henne till soffan. Han sliter av hennes kläder och våldtar henne. Han lämnar henne en stund. När han återvänder, säger han: Ligger du kvar? Säg nu inte att du inte ville. Du vet var dörren finns. Eva lämnar lägenheten först när det ljusnar. Mannen ligger och sover i sovrummet.

Eva går inte till jobbet nästa dag. Hon återvänder till huset, där mannen bor, men misslyckas med att lokalisera hans lägenhet. På dansrestaurangen får hon klart för sig att mannen kommit dit med ett större sällskap från bowlingklubben Strike. Eva är blond. Hon köper en mörk peruk, och iförd denna besöker hon en bowlinghall som används av Strike. Mannen är där. En instruktör identifierar honom som Martin Wester, en skicklig spelare.

Eva tar kontakt med Bertil som är advokat. De verkar ha haft ett förhållande tidigare. Hon säger att hon vill tala med honom. Han har ont om tid och föreslår att hon besöker honom på landet. Familjen ska resa bort.

I bowlinghallen tar Eva reda på att Wester är bilförsäljare och jobbar hos Saab. Hon spanar vidare och får veta att han är frånskild. Hon kontaktar hans tidigare fru som bara har en sak att säga: Han är den största skit som har gått i ett par skor.

Eva följer med Bertil till hans sommarstuga. Hon frågar om straffet för våldtäkt, och han berättar om ett aktuellt fall, där han fick mannen frikänd. Kan män våldtas? frågar hon. Inte enligt vår lag, svarar han. Sedan talar Bertil om psykisk våldtäkt och förnedring. Sådant kan förstås också män utsättas för.

På natten ger sig Eva i väg. Hon tar med sig en pistol som hon har hittat i stugan. Ute på vägen får hon lift. Hon övningsskjuter på en soptipp.

Wester blir medveten om och störd av den mörka kvinna som förföljer honom. Eva iförd sin peruk visar sig på ett kafe, och Wester flyr. När Saab har familjesöndag, dyker hon också upp, och han blir än mer skärrad.

Det är EM i bowling, och Wester slåss om mästartiteln. I publiken får han syn på den mörka kvinnan. Martin Wester misslyckades i finalen, sammanfattar speakern efteråt. I omklädningsrummet berättar en kompis för Wester om den mörka kvinnan. Hon är egentligen blond. Hon bär peruk. Det har kompisen sett, när han tränade en gång.

Eva bär inte längre peruken när hon står utanför Westers dörr och ringer på. Han släpper in henne, och hon påminner honom om deras förra möte i lägenheten. Hans minne klarnar. Jaså, du är den där knäppa bruden i peruk, säger han. Han ber henne gå. Det ska komma gäster.

Hon riktar pistolen mot honom, när han säger att något större nöje var det inte den där gången. Han ber att få pistolen. Hon skjuter och krossar flaskor i barskåpet bredvid honom.

Klä av dig! säger hon. Jag har sju skott kvar. Bind dig vid sängen. och så får vi se om du är någon karl. Hon kastar över ett rep till honom och säger: Dina vänner ska få något att skratta åt. Martin Wester våldtagen! Och så kanske din grej inte fungerar. Han börjar klä av sig. Han ligger bunden vid sängen, orörlig som om han sov. Eva går ut genom dörren som hon lämnar öppen. Ur hissen kommer ett antal uppspelta gäster. De går in i lägenheten. Det hörs överraskade skratt och utrop.

Eva är på polisstationen. Vad är brottet? frågar en polis. Jag har våldtagit en man, svarar hon. Män kan inte våldtas, säger polisen.

Eva skådar ut över vida vatten. Hon kastar i pistolen.

(redigerad 2020-05-28, en tidigare version av denna handlingsbeskrivning publicerades ursprungligen i boken "Svensk filmografi 7")

Pressreaktion Svensk filmografi

Ett väsentligt debattinlägg -- det var flertalet kritikers sammanfattande omdöme om Män kan inte våldtas.

Arbetet (Sven E Olsson): "Nej, män kan inte våldtas, de har de sexuella tyngdlagarna på sin sida i det fallet. Men de kanske kan känna sig erotiskt och mänskligt lika förnedrade som våldtagna kvinnor. De kanske kan fås att förstå att en våldtäkt innebär ett övergrepp mot mer än könsorgan. Närkontakt som tredje graden, för att nu tala film.

Ungefär så har jag fattat de centrala motiven i Märta Tikkanens omskrivna roman 'Män kan inte våldtas'. Det tycks också Jörn Donner och hans filmatisering ha gjort, även om den tvingats till begränsningar och mera thrillerpolityr. Men blänket i den har åstadkommits med lika varsamma som professionella händer, och det har i alla fall inte skadat upplevelsen på något sätt. (-)

Det är helt enkelt en proffsig film, där det klumpigt tungrotade i hans filmförflutna är helt borta. Se bara på den starka våldtäktsscenen, vars fysiska detaljer blir plågsamt närvarande därför att de kräver ett medskapande av publiken! Donner håller nämligen akten utanför bild, men vi upplever den i de detaljer vi ser och hör. Skräcken och smärtan i Evas ansikte. Mannens händer i ett hårt tryck på hennes axlar. Det rispande ljudet av en klänning som rivs sönder. Mannens galna ögon i spermaspurten. (-)

Det finns ett tryck i den sekvensen som sätter in den mycket, mycket djupt i en. Allt håller inte den klassen, och ibland -- under Evas långa jakt på våldtäktsmannen -- blir berättandet visserligen flyhänt men också flyktigt. (-)

Men det mesta är positivt. (-)

Donner kunde förvisso ha borrat sig djupare i problematiken. Men som den nu är aktiverar han säkert en bred publik att reagera på det faktum att kvinnor våldtas."

SvD (Hans Schiller): "Jörn Donner är numer en snabb och flyhänt berättare, han besväras inte av den svenska perfektionism som fördyrat mången till synes okomplicerad svensk film och gjort hela filmklimatet hårt. Han har kort sagt fått något att säga och försöker göra det så enkelt som möjligt. Och det är hedervärt och efterföljansvärt men . . .

Möjligen kommer denna enkelhet, som blir en kan!tighet i berättande, också att användas mot Jörn Donner och mot en mer okomplicerad svensk berättarstil. (-)

Problemet med Män kan inte våldtas är att den som film blivit både realistisk och sagoliknande, sagoliknande i den bemärkelsen att den är en naturalistiskt icke sannolik moralitet. Den har mer förutsättningar att bli en film som stärker det kvinnliga psyket och möjligen något ruskar om det manliga än en film som kan bli trodd som en handlingsrekommendation. (-)

Det är inget stort filmkonstverk, det är ett debatt!inlägg, ett underlag för en diskussion mer än ett ställningstagande och eftersom det numera tycks ligga närmare Jörn Donners möjligheter som filmberättare än den 'konstnärliga filmen' har det också blivit Donners bästa film på mycket länge. Jag tycker ni skall se den, män och kvinnor, inte för hur den är berättad och kanske inte heller för vad den berättar utan för det som ligger bakom, den verklighet som finns utanför biografen, runt hörnet i vår egen vardagsverklighet men som vi ofta har svårt att se. Ser vi den på det sättet har den möjligheter att bli en bra och nyttig film."

AB (Gunilla Boëthius): "Det är typiskt. När det ska göras film om hur en kvinna förnedras och skadas av en våldtäkt, ett ämne som rör de mest sårbara delarna i en kvinnas psyke så är det en man som regisserar filmen, därtill en sån träig typ som Jörn Donner. Hans filmer har alltid utmärkts av en stor trubbighet i skildringen av mänskliga relationer. Här blir denna trubbighet katastrofal.

Ett laddat, viktigt ämne förvandlas till en lång seg historia, trots huvudrollsinnehavarnas, Anna Godenius och Gösta Bredefeldts fina insatser. Syftet med filmen trumpetar Donner ut i nästan varje scen: det är inte lätt att vara kvinna! (-)

Sen undrar jag: hur laddat är det egentligen för Jörn Donner med en man som blir våldtagen. En man kan våldtas, det är en kärnpunkt i Märta Tikkanens roman. I filmen får vi aldrig se om så verkligen sker, Jörn Donner gör diskret halt vid sängkammardörren medan våldtäkten av kvinnan visas mycket tydligt i bild. Är det för magstarkt att visa en man i en så förnedrande situation? Eller tror Donner, i motsats till Märta Tikkanen, inte att en man kan bli våldtagen?

En kvinna hade säkert gjort filmen helt annorlunda. Men kvinnor tillåts ju knappast göra filmer om kvinnor. (-)

Kvinnors erfarenheter och tankar silas hela tiden genom en manlig regissörs temperament och kvinnosyn. Är det riktigt klokt?"

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Män kan inte våldtas påbörjades 31.8.1977 och avslutades 15.10.1977.

Romanen "Män kan inte våldtas" av Märta Tikkanen (f 1935) utkom 1975.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se