Jag är Maria (1979)

Media (1 st)

Originaltitel	Jag är Maria
Svensk premiärtitel	Jag är Maria
Distributionstitel	Jeg er Maria (Norge)
Alternativtitel	Jag heter Maria, jag

Regi	Karsten Wedel
Manus	Karsten Wedel Göran Setterberg
Producent	Hans Iveberg
Produktionsledare	Lisbet Wikner
Foto	Rune Ericson
Musik	Bengt Edqvist Börje Sandquist (originalmusik)
Scenograf	Anders Barréus
Klippning	Karsten Wedel
Ljudtekniker	Thomas Holéwa Martin Kjellberg
Scripta	Stina Klemming
Dramaturg	János Herskó (konsult)
Inspelningsledare	Bengt Wendin Ann Collenberg Jochum Eliasson
B-foto	Mischa Gavrjusjov
Stillbildsfoto	Johanna Hald
Elektriker	Stefan Hencz
Passare	Ulf Pramfors
Passarassistent	Daniel Bergman
Ljussättare	Sadaaki Suzuki
Negativklippning	Barbro Lidell
Musikarrangör	Bengt Edqvist Börje Sandquist
Rekvisita	Jan Andersson Gunilla Allard
Kläder	Kjerstin Elg
Smink	Kjerstin Elg
Klippassistent	Mischa Gavrjusjov
Ljudläggning	Jan-Erik Lundberg
Mixning	Lars Klettner

Lise-Lotte Hjelm	Maria Moffman, 11 år
Peter Lindgren	Jon Ersson
Helena Brodin	Maj-Britt
Frej Lindqvist	Lennart, Maj-Britts man, Marias mors kusin
Claire Wikholm	Marias mamma
Anita Ekström	Anna Larsson, expedit på Konditori Fenix
Malin Åman	Pia, Marias kamrat
Stig Engström	Sixten, Pias pappa
Bodil Mårtensson	Ulla, Pias mamma, postkassörska
Per Flygare	lärare
Björn Strand	Staffan, Marias mammas nya vän
Lars Dejert	Lasse, fabriksarbetare
Richard Ihrestam	Daniel, Lasses son
Thomas Paulsson	Rolf Christiansson, amanuens vid Nationalmuseum
Torsten Föllinger	doktor Kruse

Produktionsbolag	Drakfilm AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Treklövern HB
	Wedel Film AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Europa Film	1979
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Laboratorium	AB Film-Labor

Maria är elva år och måste för ett tag flytta från sin mamma till en småstad, till mammans kusin Lennart och hans Maj-Britt.

Maria Upptäcker en underlig figur i staden, Jon -- stor, smutsig och gammal. Han super och är farlig, säger folk. Många menar att han är lite tokig också. Men Maria hjälper honom en gång, då han har blivit påkörd av en bil. Hon kommer hem till honom och upptäcker att han målar -- fantastiska tavlor, färggranna och vackra. Fask kanske är de lika underliga som han själv.

Maria är förstås strängt förbjuden att vara hos Jon, men hon går ändå dit. Hon tycker om honom, och hon är inte rädd för honom.

En dag får hon en tavla av honom. Då börjar det! Folket i staden får reda på vad Jon sysslar med.

En välkänd museiman kommer till staden och uttalar sig. Tidningen skriver om Jon. Och en dag dyker TV upp med alla sina kameror och sladdar.

Inte förstår TV-reporten någonting om hur Jon är. Jon orkar inte längre. Han kastar ut både kamera och TV-team, och det är bara Maria som kan lugna honom.

Hon hjälper honom på med rocken, och han låter sig flyttas till hemmet.

Maria kommer tillbaka till sin mamma -- liter mer vuxen, med erfarenhet av människor och liv.

Censurnummer	120824
Datum	1979-11-30
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2580 meter
Kommentar	(samt 11st 16 mm (Svenska Filminstitutet))

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2580 meter
Längd i minuter	94 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Flertalet kritiker var sympatiskt inställda till Jag är Maria, om också inte entusiastiska.

Mest positiv var Elisabeth Sörenson i SvD:

"Jag är Maria förnyar inte den svenska filmkonsten men den övertygar om att vi med Karsten Wedel fått en ny och färdig långfilmsregissör av bästa kvalitet.

Som mångårig -- och framgångsrik -- kortfilmare kan han yrket. Han har därtill en mänsklig mognad och säkerhet som han lugnt använt i sin skildring av vänskapen mellan en 11-årig flicka och en äldre man vilken av omgivningen betecknas som 'litet konstig'. Resultatet är en film som förenar känslighet med balans. (-)

Egentligen är det en historia vars komponenter utgörs av ett antal schabloner: den elaka stylvmodern, den snälla tanten i bageriet, den livade klasskamraten vars familj är alltför 'frigjord' för att utgöra något bra umgänge och byoriginalet vars sällskap är ännu sämre.

Det finns också enstaka scener som inte riktigt kommer loss ur klichéerna, men de är få. I stort är det just det fina att Karsten Wedel och skådespelarna brutit upp schablonerna och gjort levande människor av dem, givit äkthet åt relationerna. Därigenom har Jag är Maria något att berätta -- inte bara för Marias jämnåriga. Också för Jons!"

"Det blir lite tamt och välmenande ibland, sällan poetiska förtätningar och dramatiska virvlar under den behjärtansvärda ytan. Wedel har exempelvis avstått från de små lustiga tidsförskjutningarna i Hellbergs bok där Maria för ett ögonblick är vuxen eller rent av pensionär. Klokt när man skall filmatisera, kanske, men klokheten har också blivit något av en belastning i svensk film.

Det hindrar inte att Wedels debut har en del att ge, framför allt en yngre publik och gärna i föräldrars sällskap. Den är mjuk, sympatisk och utan överdrifter, den ställer mänsklig värme mot dagens tuffa maner, och den visar att kroppslig ömhet och intimitet inte är något konstigt. " (Hanserik Hjertén i DN)

I kvällstidningarna var Bernt Eklund i Expr den som tog filmen till sig. "Gläds åt film för både barn och vuxna" löd rubriken, och Eklund skrev:

"Karsten Wedels långfilmsdebut är en glädje att se. Den lever -- och den gör det i allas vår omedelbara närhet. (-)

I raden av kvinnliga frigörelser på bioduken är det här en av de originellare.

För Jon blir Maria en förbindelselänk till den hotfulla omvärlden.

Lise-Lotte Hjelm spelar inte. Hon är. Och Karsten Wedel utnyttjar henne skickligt.

Det ligger stundom samma värme och äkthet i bilderna som i hälsingekonstnären Lim-Johans naivistiska tavlor (som Jon 'målar' i filmen).

Samtidigt blir den fantasilösa och välmenande styvmodern -- som Helena Brodin spelar -- onödigt kylig och osympatisk.

Jag är Maria är både en barnfilm och en film för vuxna på en gång -- en människofilm helt enkelt."

Gunilla Boçthius i AB däremot tyckte att idéinnehållet hade slarvats bort och efterlyste en annan film:

"Det är ett komplicerat och laddat ämne att ta upp, relationen mellan en elvaåring, en flicka i förpuberteten med ett spirande sexuellt intresse och en äldre ganska nedgången man som är hånad, utskrattad och utslagen.

Hur utvecklas en sådan relation? Hur farlig är 'fula gubben'? Finns det inslag av aggressivitet eller erotiska underströmmar i kontakten mellan Jon och Maria? Hur reagerar omgivningen på deras vänskap?

Men manusförfattare och regissör gör det lätt för sig. De låter Jon vara en fantastisk naivistisk konstnär som genom Marias försorg blir upptäckt och berömd. De gör honom knappast lyckligare men denna ask!ungehistoria gör att filmen inte behöver fördjupa sig i några psykologiska komplikationer.

När fula gubben visar sig vara kosntnär är han inte ful gubbe längre utan ett fascinerande naturbarn och original. Det vore roligt att få se en riktigt ful gubbe på bio nån gång, som inte var så proppfull av hjärtegodhet och genialitet under den sträva ytan."

Annika Gustafsson i SDS tyckte att det var en "fin tonårsbild" och att det var en "i långa stycken medvetet och lyhört berättad film" men även hon stördes av vissa schabloner:

"Wedel har fångat den lite instängda småstadsatmosfären på ett utmärkt sätt, men tyvärr blir människorna ibland schabloner. Det är onekligen en av svårigheterna i filmer om barn och ungdom. Barnens värld blir alldeles för lätt vit och de vuxnas svart."

Monika Tunbäck-Hanson i GP:

"I Jag är Maria porträtteras också svensk landsort, svensk medelklass med de drag av stelhet och fördomsfullhet som är den generösa känslans motsats. Det finns klara avsikter och en kritik bakom det faktum att det just är Maria och Jon, som står för både värmen och känsligheten. Maria har inte deformerats av vuxnas rädslor. Hon tar inte hänsyn till människor, som dömer andra på lösa grunder. När hennes känsla bjuder henne att handla och ta den utstöttes och svagares parti gör hon det. Det är inget dåligt budskap i en film som är befriad från pekpinnar och tillrättalägganden."

Sven E Olsson i Arbetet hade en liknande uppfattning:

"En film som rakt och nyanserat visar -- och inte endast talar om -- barns utsatthet, men också om den vardag där det kan kärva sig även för oss ovuxna stora. En film som utan falska tonfall och utan anspråksfulla arrangemang vågat satsa på något så originellt som rak människoskildring och mycket detaljtät miljöåtergivning. En sådan film ristar vi ett par stora kors i 70-talets tak och 80-talets golv för, trots att den inte tycks gilla så stora åthävor själv."

Carl-Eric Nordberg i Vi menade att det var en lovande långfilmsdebut av en erfaren kortfilmare:

"Naturligtvis kunde det ha blivit ett hejdundrande snyftpekoral. Men Wedel har ett förflutet som dokumentärfilmare och lyckas nästan alltid hålla jämvikten mellan osentimental saklighet och finådrad inlevelse. Det är en både ömsint och exakt historia. Den genomströmmas av värme och livsglädje mitt i en värld av gudliga moraltanter och kalla konventioner, värd att ses av en stor publik."

Margareta Norlin i Chaplin -- som hunnit uppleva publikens svek -- funderade en smula över orsakerna, eftersom hon själv hade blivit "gripen av denna Karsten Wedels debutfilm" som hon funnit "sann och övertygande genom de fina psykologiska stämningsskildringarna. (-)

Är det stämpeln barnfilm som håller publiken borta? I så fall är det ännu mer förvånande, eftersom de barn- och ungdomsskildringar som har kommit de senaste åren definitivt tillhör den intressantaste delen av svensk filmproduktion! Kanske är det ungdomspubliken som inte kommer? Kanske vill den ha skildringar av vuxenlivet, inte av stadier den just passerat."

Kommentar Svensk filmografi

Karsten Wedel (f 1927) hade bred erfarenhet som kortfilmare, när han 1976 började fundera på denna långfilm. Som dokumentärfilmare hade han inte minst gjort sig känd genom en rad filmporträtt -- av konstnären Bror Hjort, av spelmannen Hjort Anders, av filmregissörerna Vilgot Sjöman och Bo Widerberg och av "vanligt folk", Kalle, bonde trots allt. Det låg nära till hands att han i sin första långfilm byggde in ännu ett porträtt, av naivist-originalet "Lim-Johan", d v s Johan Erik Olsson (1865-1944), vars originaltavlor finns med i filmen.

Grundvalen till detta fanns lämpligt nog i en av författaren Hans-Eric Hellbergs (f 1927) Maria-böcker, närmare bestämt den tredje, "Jag är Maria jag" (1971), som filmmanuskriptet huvudsakligen byggdes på -- dock med lån från de andra böckerna i serien och med "Lim-Johans" öde mer inflätat.

För projektet fick Wedel manuskriptbidrag i flera omgångar från H-fonderna, men att finna producent och få slutlig produktionsgaranti visade sig vara betydligt svårare. Filminstitutet under ny ledning av Jörn Donner höll just på att lägga om produktionsrutinerna från egenproduktion till utläggningar -- och här var ingen riktigt intresserad.

Med stöd av det s k Treklöveravtalet åtog sig dock Drakfilm till sist produktionen under förutsättning att Wedel själv satsade manus-, regi- och klippgage, och hösten 1978 gavs äntligen klartecken för inspelningen. Budgeten löd på 2,5 miljoner kr inklusive administration. Det gav inga marginaler.

Inspelningen ägde rum "på plats" under knappa tre månader senhösten och vinter 1978/79. Klippningsarbetet förlade Wedel hemma i Vaxholm.

När filmen började bli färdig, upptäckte Wedel att ingen egentligen ville ta ansvar för den. Filminstitutet lade ansvaret på Drakfilm (som nu var i full gång med andra produktioner) som i sin tur lade ansvaret på Europa Film som enligt Treklöveravtalet skulle distribuera filmen. Europa Film hade i övrigt haft mycket litet med produktionen att göra och hade ingen lämplig biograf för en sådan här film. En kompromisslösning blev till sist att filmen sattes upp på en av SFs minsta biografer. Då hade varken trailers eller affischer hunnit ut på biograferna.

De jämförelsevis mycket goda recensionerna förmådde inte lyfta filmen. Det oväntat stora publikmotståndet -- i genomsnitt tre personer per föreställning första veckan i Stockholm -- vållade en del tidningsskriverier i början av januari 1980, där inte minst marknadsföringen blev kritiserad, men varken debatten eller den positiva kritiken hjälpte upp intresset på biograferna. Efter ett par veckor var filmen borta från repertoaren. Det blev summa 5 000 besökare.

Hösten 1980 sattes filmen in i Filminstitutets Bio 16-distribution till landets kommuner. Där toppade den uthyrningen med 102 veckor. Närmaste film låg på 60 veckor.

Samma höst fick också Peter Lindgren en guldbagge som bästa skådespelare 1978/79, och filmen erövrade även ett par festivalpris vid några mindre festivaler utomlands, bl a publikens pris vid de nordiska filmdagarna i Lübeck.

I svensk TV (TV2) visades filmen 1.4.1983.

Originaltitel	Jag är Maria jag (Roman)
Författare	Hans-Eric Hellberg

Stockholm med omgivningar	Stockholm	Sverige	(inspelad under tre månader senhösten och vintern 1978/79)
	Hallstavik	Sverige
	Mariefred	Sverige

Sverigepremiär	1979-12-15	Fontänen	Stockholm	Sverige	94 min
	1979-12-15	2001	Stockholm	Sverige	94 min
Urpremiär	1979-12-15	Fontänen	Stockholm	Sverige	94 min
	1979-12-15	2001	Stockholm	Sverige	94 min
TV-visning	1983-04-01	TV2		Sverige	90 min
	1990-12-11	TV2		Sverige	90 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1991-11-26
TV-visning	2001-12-04	SVT1		Sverige	90 min

Originaltitel	Toccata och fuga, orgel, BWV 565, d-moll
Kompositör	Johann Sebastian Bach	(1720)

Originaltitel	Fine Art
Kompositör	Reginald Wale

Gyllene Ekorren	Hilversum	1981			(1:a priset i spelfilmsklassen)
Guldbagge	Stockholm	1980	Bästa skådespelare	Peter Lindgren
Lübecker Filmlinse	Lûbeck	1980			(publikpriset till bästa spelfilm)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1980			(bidrag om 340 473,68 kr)
Chaplin-priset	Stockholm	1979		Karsten Wedel

Alkoholmissbruk

Barndomsskildring

DK Drama

DK Relationer, Samliv

Debutfilm

Främlingskap

Förnedring

Hallstavik

Konstnär

Mariefred

Småstäder

Social utslagning

Utanförskap

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2568

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	CRI-negativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2580

Typ	Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2580

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	I-band effekter
Bärare	17,5 mm

Typ	I-band musik
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	JAG ÄR MARIA
Tryckeri	American printing

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	JAG ÄR MARIA
Tryckeri	American printing

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag är Maria. Dialoglista.
Omfång	21 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag är Maria. Filmmanuskript av Karsten Wedel. Manusmedverkan Göran Setterberg. Efter Hans-Eric Hellbergs bok Jag är Maria, jag.
Omfång	102 s. Person-, interiör- och exteriörförteckning (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag är Maria. Dialoglista.
Omfång	21 s. + 3 s. dialoglista till trailer.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag är Maria.
Omfång	18 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag är Maria. Dialoglista.
Omfång	21 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag är Maria. Filmmanuskript av Karsten Wedel. Manusmedverkan Göran Setterberg. Efter Hans-Eric Hellbergs bok Jag är Maria, jag.
Omfång	102 s. Person-, interiör- och exteriörförteckning (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	16
Färg papper	18
Dia	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska