Elina - som om jag inte fanns (2003)

Media (2 st)

Originaltitel	Elina - som om jag inte fanns
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Klaus Härö
Producent	Charlotta Denward Anders Landström
Manus	Kjell Sundstedt Jimmy Karlsson
Förlaga	Som om jag inte fanns (Roman)
Produktionsland	Sverige Finland
Produktionsbolag	Filmlance International AB Kinoproduction Oy
Utmärkelser	Guldbagge Guldbaggenominerad Centre Int. du Films pour l'Enfance et la Jeunesse Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska Finska
Sverigepremiär	2003-01-31

Medverkande

Natalie Minnevik
Elina

Bibi Andersson
Tora Holm

Marjaana Maijala
mamma Marta

Henrik Rafaelsen
Einar Björk

Om filmen

Med en landsbygdens 1950-talsskildring om förmynderi, språkförbistring och ung resning gjorde Klaus Härö uppmärksammad debut i filmvärlden....

Visa hela texten

Handling

Nioåriga Elina lever tillsammans med sin mor och yngre syster i 1950-talets Norrbotten. Elinas far har dött av tbc. Efter en längre tids sjukdom börjar hon åter i skolan. Eftersom hon...

Visa hela handlingen

Med en landsbygdens 1950-talsskildring om förmynderi, språkförbistring och ung resning gjorde Klaus Härö uppmärksammad debut i filmvärlden. Förlagan hämtades ur en barnbok av Kerstin Johansson i Backe.

2003 vann Elina – som om jag inte fanns Kristallbjörnen vid Berlin filmfestival, första pris i sektionen för barn- och ungdomsfilm. Året därpå nominerades den till en Guldbagge för bästa film, och Bibi Andersson rodde hem priset för bästa biroll, i karaktärsstudien som en egenmäktig överlärarinna. I 1950-talets Tornedalen vill hennes Tora Holm till varje pris få sina unga elever att, utan undantag, tala svenska. (Inte förrän 1958 skulle det bli tillåtet att tala finska i svensk skola.)

Sett i det ljuset var det något av en ironi att filmen också utsågs till Finlands Oscarbidrag, men inte tilläts tävla om de finländska Jussi-statyetterna, då bara 48 procent av filmen räknades som finsk, detta trots att regissören var finlandssvensk. I stället fick den 32-årige långfilmsnovisen Klaus Härö trösta sig med andra festivalpriser världen över, de flesta med barnfilmsanknytning.

Handlingen följer också ungdomsfilmens enkla matris. I nämnda norrländska glesbygd har nioåriga Elina (Natalie Minnesvik) nyligen tillfrisknat från tbc, den sjukdom som tog hennes pappas liv, den pappa som hon dagligen sörjer och identifierar sig med och som många vuxna liknar henne vid. Nästan alltid är det i nedsättande ordalag – med anspelning på upprorsmakaren, "det vet vi ju hur det gick för honom". Samtidigt kämpar mamman vidare, ensam med tre barn, för att försörja familjen.

När tvåspråkiga Elina väl kan återgå till byskolan tar hon parti för de utsatta och hamnar genast i olag med Tora Holm, som styr skolan med järnhand. Elina ifrågasätter lärarinnans metoder och råhet, finner sig illa och matstrejkar som följd. Att en ny ung lärare (Henrik Rafaelsen), med mer moderna värderingar, anländer till skolan kan inte heller nämnvärt rucka på ordningen.

Titeln – Elina – som om jag inte fanns – syftar på den unga rebellen som blir behandlad som luft. En lika passande titel hade varit "Stolthet och fördom". Auktoritetens förakt mot de avvikande ställs här mot barnet som kämpar för sin värdighet, sin rätt till både ett förflutet och en framtid.

Klaus Härö har även i senare filmer med eftertryck behandlat historiska missförhållanden, till exempel om tvångssterilisering i Den nya människan (2007), ofta med fokus på välfärdssamhällets krav om anpassning. Med ett okonstlat och uppfostrande berättande passar han väl in i en framgångsrik nordisk tradition, där brådmogna barn i voice-over återkommande samsas med stelnade vuxna som knappt vet att skilja mellan svart och vitt.

Till synen av höstkolorerade vidder och till ljudet av vackra stråkar använder huvudpersonen Elina sin inre röst till att tala med sin döda pappa på den farliga myren, vilken blir hennes tillflykt och plats för tröst, men också en symbolisk kontrast till vuxensamhällets förmynderi och stagnation. Elinas motstånd, som även inspirerar andra, visar på vikten av att våga stå upp mot vardagens förtryck, och i förlängningen över de historiska orättvisor som ofta drabbar minoriteter.

Filmen vilar i hög grad på övertygande skådespelarprestationer, från Natalie Minneviks uttrycksfulla Elina – hon lyckas vara både stram och uppsluppen – till Bibi Anderssons principfasta lärarinna. I likhet med den sadistiske latinläraren Caligula från Hets (1944), skönjer åskådaren även hos henne en mer försonande sida, om än sällan bejakad.

Jon Asp (2015)

Hitta länk till filmhandledning under Länkar och resurser.

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Nioåriga Elina lever tillsammans med sin mor och yngre syster i 1950-talets Norrbotten. Elinas far har dött av tbc. Efter en längre tids sjukdom börjar hon åter i skolan. Eftersom hon varit borta så länge placeras hon i en ny klass, samma klass som lillasystern, och får en ny lärarinna, Tora Holm. Holm anser att hennes mission är att lära sina elever en perfekt svenska och det enda sättet att leva ett bra liv är att kunna språket väl. Elina gör uppror mot lärarinnans förtryckande metoder och snart är hela skolan och nästan hela det lilla samhället införstådda med vad som sker, men ingen vågar ställa sig på Elinas sida.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se