Dirigenten (1980)

En åldrad internationell stjärndirigent, John Lasocki, som i New York möter dottern till den kvinna han älskade hemma i Polen ett halvsekel tidigare. Dottern är violinist och gift med en dirigent i den polska landsortsstad John Lasocki lämnade för en internationell karriär och som han nu tänker återvända till för en kanske sista dirigentuppgift.

Pressreaktion Svensk filmografi

"När jag såg "Dirigenten" insåg jag hur svältfödd man som biobesökare är på komplikationerna och mångsidigheten i tillvaron. Nästan hela biorepertoaren består ju av förenklingar där händelseförloppet förläggs till ett yttre, mycket konkret plan med ett ständigt allt mer uppdrivet tempo för att vi inte ska ha tråkigt.

Wajda går motsatt väg. Han ser dramatiken i det inre, bakom vardagen. Han får allt att hänga ihop, vårt förhållande till konsten, våra närmaste, vårt arbete, vårt land, vårt åldrande, vår kultur. Och han utvinner en oerhörd intensitet ur det han säger, där ingenting är förutsägbart, inga stereotyper tillåts ta över handlingen utan där människor långsamt, i kamp med sig själva och andra kommer fram till djupare insikter och större ärlighet. Allt berättar han på ett lätt och följsamt filmspråk utan minsta konstnärlig krumbukt." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Wajdas filmer är nästan alltid sevärda, även när de inte handlar om den direkta politiska verkligheten i Polen. Alla de stridiga viljorna i en stor orkester är en tacksam dramatisk botten. Vilket också Fellini utnyttjat i sin film "Orkesterrepetitionen". Det är alltså ingen originell idé som ligger till grund för Wajdas film den här gången. Det gör inte saken sämre "Dirigenten" är en fin film av ett för Wajda mindre format." Jan Gustafsson i Dagens Nyheter

"Ur den nyanserade och mångtydiga bilden växer än en gång Wajdas frågor kring integritet och konstnärlig moral.

"Dirigenten" är en komposition mitt emellen romantiken i "Fröknarna från Wilko" och det brinnande nutidsengagemanget i "Järnmannen".

Sir John Gielgud -- den gamle Shakespeare-aktören -- spelar dirigenten med stor värdighet. Mot honom den underbara Krystyna Janda." Bernt Eklund i Expressen

"Wajda tillför hela tiden nya motiv och utvecklar dem vid sidan av de ursprungliga så att filmen växer och tätnar intill det något överraskande slutet.

Det motiv han lyckas minst med är i mitt tycke det äktenskapliga. Adams reaktioner håller kanske som tanke men gestaltandet övertygar inte riktigt. Här finns en överdrift på ytan men på djupet är "Dirigenten" kanske Wajdas allra finast nyanserade film. Han spelar utefter en fulltonig skala.

Hans sätt att bildmässigt ställa Amerika mot det gamla nedslitna och litet murriga Europa, mot Polen, vore värt en mässa. Här finns ingenting entydigt för eller emot men väl den känslans komplikation som vi alla kan uppleva. Här snuddar Wajda vid något som kanske kan kallas allas vår emigrantsjälsproblematik och som inte har något med fysisk emigration att göra.

"Dirigenten" är en film med många och lockande ingångar." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se