Tjuren från Bronx (1980)

1941. Mellanviktsboxaren Jake La Motta börjar få rykte om sig som en kommande mästare. Samtidigt som han fortsätter sin karriär blir han kär i den 15-åriga Vickie och gifter sig med henne sedan han skilt sig från sin första fru, Irma. Jake blir besatt av tanken att Vickie är otrogen och ber sin bror och tillika manager, Joey, att se efter henne. Joey blir inblandad i ett bråk om Vickie med Salvy, en av skurkarna som under en längre tid försökt blanda sig i Jakes karriär. Joey och Salvy försonas genom Tommy Como, en mäktig person i undre världen som talar om för Joey att Jake måste avsiktligt förlora en match för att få en chans till världsmästartiteln. Jake ger efter och sedan han förlorat mot Billy Fox blir han världsmästare 1949 genom att besegra Marcel Cerdan. Jake får viktproblem och hans tilltagande svartsjuka gentemot Vickie driver honom till gränsen av galenskap. Slutligen ger han sig fysiskt på både Joey och Vickie och anklagar dem för att ha en affär ihop. Joey lämnar Jake. Efter det att Jake besegrats av "Sugar" Ray Robinson lämnar han boxningen och öppnar 1956 en nattklubb i Miami där han framträder som conferencier och komiker. Vickie lämnar Jake med barnen och strax efter arresteras han när man finner en minderårig gäst på hans klubb. Oförmögen att få ihop pengar för att avvisa anklagelsen tillbringar Jake en viss tid i fängelset där han misshandlas av vakterna. När han 1958 jobbar i en bar i New York som introduktör för strippor möter han Joey och gör ett misslyckat försök att återuppta deras avbrutna relationer. 1964 återfinns Jake på en klubb reciterande utdrag ur verk av bl a Shakespeare, Budd Schulberg och Paddy Chayevsky.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Till behållningen i den här filmen hör främst Robert de Niro i titelrollen. Han är primitiv och animalisk, en tjur med omgivningen full av röda skynken, en köttklump med den enda förmågan att tåla mer stryk än han utdelar. Som fysisk och psykisk trollkonst -- inbegripet den 30 kilos viktökning som rollen förutsätter -- ligger det bedriften och personlighetsbytet snubblande nära.

Men Scorsese nöjer sig inte med att låta människan vara människa och sluggern slugger. Människan och sluggern blir också djuret, och djuret blir också bäraren av en binge metafysiska och halvreligiösa idéer. I en intervju har Scorsese försäkrat att La Motta "som boxare nästan står på ett högre andligt plan . . . Och eftersom han befinner sig på den djuriska nivån kan det mycket väl vara så att han befinner sig närmare det som kallas äkta ande".

Detta är kaféprat.

För att andligen och slutligen adla sin hjälte avrundar Scorsese med att behänga honom med några utdrag ur Johannesbreven i bibeln.

Men fullst så högtidligt var det nog inte att bulta sig igenom maffians och 40-talets Amerika. I en dokumentärt anlagd och tidstroget hållen boxarmonografi, menar jag, är det nog i ståtligaste laget att knyta ihop karriärhungern med bibelstudiet och de darwinistiska råkurren med Nya testamentet." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Martin Scorsese säger sig inte vara intresserad av boxning. Kanske har han valt Jake La Mottas öde och boxningsmiljön för att kunna renodla dramat och skära bort allt utanverk.

Men det blir samtidigt filmens stora svaghet. Den politiska och sociala miljöskildringen som den såg ut i Scorsese "Taxi Driver" eller Schraders "Hardcore" bidrog till att framhäva det underliggande idétemat, inte att dölja det. En sådan miljöskildring skulle av samma skäl ha behövts här.

Resultatet blir i stället "bara" en boxningsfilm bland andra där man skräms av de grymma matchscenerna, imponeras av rytm och tempo i bildberättelsen och häpnar över Robert De Niros solonummer i huvudrollen.

Det låter kanske inte så illa. Men nog blir man besviken." Anders Mellbourn i Dagens Nyheter

"Vad Scorsese egentligen velat med "Tjuren från Bronx" undgår åtminstone mig. Den innehåller en rad boxningsavsnitt som är så kraftfulla att det verkar som om Robert De Niro får stryk med järnbalkaar, men Scorsese är knappast ute för att avslöja sportens ruttenhet som sina föregångare.

Robert De Niro själv är som sagt fenomenal som La Motta, som hade svårt med mellanvikten redan under sina aktiva år i ringen. Som föredettingen blir han nattklubbsägare och entertainer och antar Oliver Hardys kroppsformer och De Niro gestaltar förvandlingen framför våra ögon: han sväller.

Men det är en fysisk förvandling. Som karaktär är hans La Motta samme man från början till slut: Han vårdar sina italienska mansideal med skräck i hjärtat, han slåss med sig själv och sin svartsjuka som ringens Othello och Scorsese är än en gång fascinerad av att ha nyckeln till Lilla Italien, där det värsta man kan göra är att sopa till sin bror i misshugg.

Det blir tråkigt i längden och "Tjuren från Bronx" är en lång film." Lasse Bergström i Expressen

"Resultatet är en lysande film som säkerligen kommer att skrämma bort lika mycket folk som den lockar då den vägrar att befatta sig med våra tiders konventioner om hur man talar om våld. "Oliaden" snarare än moderna böcker i samlevnadskonst har varit regissörens förebild.

Det som får filmen att lysa är den bergförsättande om också destruktiva vitalitet Scorsese givit La Motta.

En vitalitet som La Motta behåller även när han som f d mästare på dekis för betalning läser upp Brandos tal i "Storstadshamn": "Jag kunde ha blivit nåt." Filmens nyckelreplik kommer emellertid tidigare: i den sista matchen mellan La Motta och Sugar Ray Robinson. Efter att ha tagit emot kopiöst med stryk och förlorat sin titel går La Motta över till den nye världsmästarens ringhörna och säger: "Du slog aldrig ner mig, Sugar Ray, du slog aldrig ner mig."

Det är just detta filmen handlar om: att aldrig bli nedslagen, att alltid mot alla odds "come out fighting" -- alltså om den mentalitet som gjort att USA sänt män till månen -- och till Vietnam -- medan Europa stagnerat.

Med "Tjuren från Bronx" har Martin Scorsese gjort en briljant fabel om ärans förgänglighet, modets villkor och om den vitalitet som både skapar och förstör." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se