Originaltitel | Mamma |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1982-09-22 |
Malin Ek
Gerd Ekbom, signaturen Pavane
Etienne Glaser
David, hennes man, målare
Serge Giambernardini
Pierre, fransk soldat
Heinz Hoenig
(som Heinz Hönig)
Toni, tysk flykting, senare Gerds make
Moa Stridbeck
Nelly, Gerds och Davids dotter
Philip Zandén
Arne
Suzanne Ostens debut om hennes mamma Gerd Osten, den framstående debattören och filmkritikern som ifrågasatte normer, vägrade att kompromissa och kämpade för att få göra film,...
I en biosalong visas Dimmornas kaj. Några unga filmälskare talar ljudligt om det de ser och om filmkonsten i allmänhet. Ljuset i salongen tänds, och en kvinnlig vaktmästare kommer in. Hon...
Kritikerna tog emot Mamma som en starkt lovande debutfilm. Lasse Bergström, Expr: "Mamma utspelar sig under några få år, från tiden före krigsutbrottet 1939 till 1944, då Gerd...
Suzanne Ostens debut om hennes mamma Gerd Osten, den framstående debattören och filmkritikern som ifrågasatte normer, vägrade att kompromissa och kämpade för att få göra film, men som blev sjuk och till slut inlagd på mentalsjukhus.
Året är 1939. Kriget bryter ut och förlamar Europa, inklusive Sverige. Gerd Osten är en framstående filmkritiker (under signaturen Pavane) och debattör. Hon arbetar oavbrutet och sliter för att kunna förverkliga sin dröm – att göra film. Med inspiration från Europa tänker hon spränga gränser och skapa något nytt. I periferin finns dottern.
Suzanne Ostens debutfilm är baserad på hennes mammas dagböcker från 1939–1944. Det är en historia om ett Sverige som lever i skuggan av kriget och om kvinnans situation på 40-talet, med frågor som är aktuella även idag. Gerd kämpar för att få vara en skapande människa i ett patriarkalt samhälle och försöker kombinera yrkeslivet med föräldraskapet. Hon vill inget hellre än att göra film, men filmbranschen domineras av äldre män som avgör vem som ska få chansen. För den filminbitne är det särskilt intressant att se porträtten av filmmogulerna, i synnerhet Ingmar Bergman.
Mot slutet av kriget blir Gerd sjuk. Paranoid lever hon i ständig skräck att kriget ska bryta ut igen. På 60-talet får hon diagnosen paranoid schizofreni och blir inlagd på sjukhus.
Suzanne Osten och hennes halvsyster hade en kaotisk uppväxt. Fäderna fanns inte närvarande och mamman klarade inte av att ta hand om barnen. Tidvis levde de i ren misär. Suzanne rymde flera gånger. Barnvårdsnämnden kopplades in.
Uppväxten har i högsta grad påverkat Ostens film- och teaterskapande. Det utsatta, övergivna barnet står ofta i fokus, liksom den skapande människan. I Bengbulan lever en 12-årig flicka med en ensamstående psykiskt sjuk mamma – man kan se den som en fortsättning på Mamma. I Tala! Det är så mörkt söker en ung vilsen nynazist upp en psykolog och i Bröderna Mozart följer vi en teatergrupp på nära håll. Ostens filmer har oftast också en politisk dimension.
Att Osten fastnade för barn- och ungdomsteater (framför allt genom Unga Klara) och att skildra barndomen var naturligt. Hon har sagt att ”Kanske är det rätt att det är min egen barndom jag letar i efter i denna lidelse. Den barndom jag aldrig fick eftersom min uppväxt var så underlig. Att jag ständigt måste göra den här resan till barndomen, slita i min längtan, gestalta den. Det är just barnet i oss kreativa människor använder oss av och vill skydda hela livet genom valet att bli konstnär.” Och hon har inte väjt för svåra ämnen: Alkoholism, separation, anorexi, Gud och döden. Många av hennes föreställningar för barn har kritiserats av vuxna men Osten menar att barn är kompetenta och konstruktiva varelser som precis som vuxna behöver diskutera och utforska livets svårigheter.
Malin Ek, som ofta har samarbetat med Osten såväl på Unga Klara som på film, belönades med en Guldbagge för bästa skådespelerska. Hon gör en strålande insats som Gerd och pendlar skickligt mellan styrka och skörhet, när den självständiga kvinnan kämpar till den grad att hon går sönder.
Suzanne Osten har inom teatern varit ovärderlig för barnen, både i Sverige och utomlands, och inom filmen påminner hon ständigt oss vuxna om vart samhället är på väg och var allt börjar – hos barnet.
Lova Hagerfors (2015)
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Videotitel i Sverige |
|
Inspelningstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus |
|
Producent |
|
Foto | |
Musik | |
Scenograf | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
Assistent till inspelningsledare |
|
B-foto | |
Elektriker | |
Passare | |
Ljussättare | |
Negativklippning |
|
Snickare | |
Rekvisita | |
Kläder |
|
Smink | |
Ljudläggning | |
Mixning |
Malin Ek | Gerd Ekbom, signaturen Pavane | ||
Etienne Glaser | David, hennes man, målare | ||
Serge Giambernardini | Pierre, fransk soldat | ||
Heinz Hoenig (som Heinz Hönig) | Toni, tysk flykting, senare Gerds make | ||
Moa Stridbeck | Nelly, Gerds och Davids dotter | ||
Philip Zandén | Arne | ||
Hans V. Engström | Jan | ||
Anne-Lise Gabold | Ilse | ||
Iwa Boman | Barbro | ||
Inga Landgré | portvakten | ||
Helge Skoog | Bosse, filmregissör | ||
Bertil Norström | filmregissör | ||
Gösta Krantz | filmmogul | ||
Lars Forssell | filmmogul | ||
Carl-Olof Gierow | filmmogul | ||
Lena T. Hansson | flickan med geten | ||
Lottie Ejebrant | expediten i syateljén | ||
Wallis Grahn | biografvaktmästaren | ||
Lars Wiik | arg ung man i biosalongen | ||
Birgit Cullberg | Gerd som gammal | ||
Ian Magilton-Clark | sjöman på gata i Paris | ||
David Goldsworthy | sjömän på gata i Paris | ||
Derek Rosenberg | den franske brevbäraren | ||
Coco Samuels | tysk flykting | ||
Marita Gunther | tysk flykting | ||
Serge Valletti | skådespelaren Jean-Louis Barrault | ||
Paul Burian | Bertold Brecht | ||
Ana-Yrsa Falenius | Rut Berlau, den mörka kvinnan hos Brecht | ||
Ida Lotta Backman | Margareta Steffin, Brechts sekreterare | ||
Leif Sundberg | doktor Müller, svensk | ||
Alf Mork | norsk flykting | ||
Vladimir Puhony | flykting | ||
Inge Wærn | fru Nowak, tysk flykting | ||
László Horváth | pianospelaren | ||
Tove Ellefsen | flykting | ||
Gertrud Gidlund | flykting | ||
Pia Bæckström | flykting | ||
Iris Scaccheri | dansösen | ||
Claes Hartelius | vakt på Långholmen | ||
Dörthe Sporrong | den tyska legationssekreteraren | ||
Kerstin Eriksson | armélotta vid tåget |
Produktionsbolag | MovieMakers Sweden AB | (för) | |
---|---|---|---|
Stiftelsen Svenska Filminstitutet | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1994 | |
AB Europa Film | 1982 | ||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2015 | |
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1998 | |
Distributör i Sverige (köpvideo) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1998 | |
Distributör i Sverige (inst. video) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1994 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Studio S Entertainment | 2015 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
I en biosalong visas Dimmornas kaj. Några unga filmälskare talar ljudligt om det de ser och om filmkonsten i allmänhet. Ljuset i salongen tänds, och en kvinnlig vaktmästare kommer in. Hon skäller ut dem som stört föreställningen.
I foajen fortsätter de unga att diskutera. Det är Gerd, Barbro, Ilse, Arne och Jan. Gerd får frågan hur mycket borgarblaskan betalar henne för en recension. 15 kronor, svarar hon.
Barbro talar drömskt om att intervjua Jean Gabin. Gerd vill intervjua Jean-Louis Barrault. En riktigt manlig stjärna, säger hon.
Sedan följer filmens förtexter.
Gerd skriver. Hennes lilla dotter Nelly sitter tyst i en korgstol.
Mamma skrev dagbok under kriget, berättar en röst. Efter kriget blev hon sjuk. Jag vet inte vad som åstadkom hennes sjukdom. Hon ville göra film. Hon ville så mycket.
Frankrike augusti 1939 anger en text.
Gerd är i Frankrike med sin man, David, som är bildkonstnär. Han målar medan hon intervjuar filmpersonligheter som Jean-Louis Barrault.
När Gerd och David stiger på tåget för att resa hem, får de skilda platser. Gerd hamnar i en kupé mitt emot en ung fransman, Pierre. I en öppen vagn blir David bekant med en annan svensk, Müller.
Mellan Gerd och Pierre uppstår en kontakt som snabbt växer till intensiv samhörighet likt kärlek vid första ögonkastet. Det ofrånkomliga avskedet blir smärtsamt, innan han kliver av för att åka vidare till tyska gränsen.
På däcket till en färja berättar Müller för David och Gerd att tyskarna gick in i Polen i natt.
Hemma i Stockholm arbetar Gerd och några vänner med en kortfilm. De är rika på entusiasm och fattiga på pengar. Samtidigt kämpar Gerd för att få göra en långfilm för ett kommersiellt filmbolag. Hon har sökt uppbackning av regissören Bosse som berömmer hennes manus.
Gerd ligger på sin säng. David sitter bredvid. Att skiljas för en mans skull, när man bara har tagit honom i handen, säger David. Är det inte lite överspänt? Jag kan inte kompromissa, säger Gerd.
Gerd och Nelly tar farväl av David som är militärklädd. Han ska resa norrut för att försvara Sverige.
Ständigt framträder Pierre för Gerds inre syn.
Gerd återser Müller som nu är strängt engagerad i hjälparbetet för krigets offer.
Gerd har fått företräde hos filmbolagets ledning. Herrarna berättar artigt att de främst är inriktade på lustspel. De kan också tänka sig någon beredskapsfilm. Min film är i hög grad en beredskapsfilm, säger Gerd. Herrarna undrar om den möjligen har en passande roll för Sickan.
Gerd träffar Bertolt Brecht och diskuterar arbete med honom.
Tyskarna har ockuperat Danmark och Norge. Gerd skickar i väg Nelly från stan. Du kommer att få roligt i Gnesta med de andra barnen, säger Gerd när de skiljs vid tåget.
Tillsammans med ett par väninnor besöker Gerd ett badhus. Det är så svårt att klara av en situation, som uppstått genom Pierre, utan Pierre, säger hon. Hans namn täcker allt jag har gått miste om - katt, film, kärlek.
Bosse berättar för Gerd att filmbolaget satsar dels på linjen lustspel, dels på linjen ångest/frihet. Men nu är det så att i år blir det bara en ångest/frihet-film - och den ska Bosse själv göra. Han erbjuder henne att arbeta som scripta på inspelningen. Upprörd avvisar hon anbudet.
Gerds inre röst berättar om skilsmässan från David: Den kommer att bli klar i november, således två år och några månader efter det att jag träffade Pierre - en vacker gest om man så vill.
Gerd har börjat medverka i hjälparbetet under Müllers ledning. Hon beger sig till Långholmen för att besöka en tysk fånge. Konstig tysk, säger fängelsevakten. Han påstår att han inte är tysk.
Efter en tid kan Gerd återvända till Långholmen med goda nyheter. Fångens papper beräknas snart bli klara. Anledningen till att han väckte misstänkar är att han tog sig in i landet från Norge.
Fången sitter hemma hos Gerd. Du har gjort mig lycklig, säger hon. Sedan kysser hon honom och börjar klä av honom.
Gerds liv ter sig alltmer kaotiskt. Pierre är fortfarande en viktig del av hennes kaos.
Stockholm juni 1944 anger en text.
Gerds inre röst berättar att Pierre är död och fortsätter: Jag lever bara för Toni och barnet jag ska föda. Jag bryr mig inte om något annat.
Rösten framstår inte längre som Gerds, när den berättar vidare:
Dagboken slutar i juni 1944. Gerd fortsatte som filmkritiker på 50-talet. Hon blev sinnessjuk. Hon förlorade alla sina vänner. Hon dog 1974. Mamma gjorde aldrig sin film.
I en sjukhusliknande korridor sitter en äldre kvinna.
Censurnummer | 123613 |
---|---|
Datum | 1982-09-17 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 2505 meter |
Kommentar | Aktlängder: 540-550-545-590-280 m. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Eastman Color |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2505 meter |
Längd i minuter | 92 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Kritikerna tog emot Mamma som en starkt lovande debutfilm.
Lasse Bergström, Expr: "Mamma utspelar sig under några få år, från tiden före krigsutbrottet 1939 till 1944, då Gerd Osten upphörde att skriva den dagbok som hennes dotter baserat sin film på.
Som många andra artistiskt besatta människor vid den här tiden drömmer hon om filmen som det stora världsspråket. (-)
Men verkligheten låser in henne i en liten värld, och där kan hon varken förverkliga sin kärlek eller sin dröm om att göra en egen film som spränger gränserna.
Europa är lika slutet för henne som det mansdominerade svenska filmsamhället, men Gerd Osten lever under några intensiva år som om de stängda dörrarna vore öppna, och hon blir därför i Malin Eks genomlysta och tydliga gestaltning en vägvisare bort från den konventionella kvinnorollen; Mamma förverkligar med en generations förlängning hennes visioner. Fjärilen som fastnade på flugpapperet fladdrar fritt i nytt ljus.
Så blir Mamma med alla sina på en gång omsorgsfulla och fritt målade tidsbilder en modern kvinnofilm. Den berättar en saga med tragisk utgång men med ett segerleende."
Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Mamma är en fräsch och bildbegåvad film, med en tidsskildring som blir extra laddad och förstärkt av inklippta journalfilmer från ett Europa som marscherar in i andra världskriget. Gerd Ostens dagbok, som upphör i juni 1944, för handlingen framåt och det är Gerd, som är filmens absoluta centrum. (-)
Malin Ek spelar Gerd Osten och med vilken inlevelse gör hon inte det. (-)
Suzanne Osten är en säker tidsskildrare. Det är inte bara den bohemiska kretsen av konstnärer runt Gerd som är typisk för tiden. Här ges också glimtar av det instängda Sverige, av hur vi t ex behandlade de judiska flyktingarna. Är alla utom Mamma själv ganska skissartade så gäller också det fragmentariska för filmen som helhet. Men det finns ju en poäng i det. Kaos i världen, kaos inom Gerd Osten.
Mamma är framför allt en film fylld av personliga bilder. Suzanne Osten är okonventionell och blandar friskt. Nu är det fragmentariska inget nytt för Suzanne Osten. Film har hon inte gjort förut, men hennes teaterproduktion är stor. Jösses flickor - befrielsen är nära är hennes mest kända pjäs. Det vilar inget teaterdamm över Mamma, men de snabba, lätta greppen från pjäserna känns igen."
Annika Gustafsson, SDS: "Mamma fungerar bäst i de avsnitt som gestaltar Gerd Ostens utsatthet därför att hon vill någonting nytt och annorlunda i den svenska filmen, hon bryter mot det konventionella och hon är kvinna. När sjukdomen tilltar blir hon ännu mera skyddslös vilket visuellt når en kulmen då hon naken kryper samman i ett skåp.
Sämre blir det då Suzanne Osten skildrar moderns fixering vid en fransman som hon en gång möter på tåget mellan Frankrike och Tyskland. Trots att de aldrig ser varandra mer utvecklas det till en helt överskuggande kärlek som bl a leder till skilsmässa. Och den här för mig lite oförklarliga förälskelsen är lika viktig som arbetet för att få göra en film. Det är alltid lättare att gestalta yttre händelser än dem som äger rum i hjärtat och själen. För de senare behövs ett fantasifullt poetiskt laddat handlag som jag ibland saknar hos Osten. Därför blir kärlekshistoriens återkommande drömsekvenser tunna och torftiga.
Mamma är på ett plan en ytterst privat film. Den skildrar en speciell kvinna som har funnits och vars kaotiska tillvaro kan framstå som mycket udda och ovanlig. Men i det mest privata hittar man också ofta det som är verkligt allmängiltigt. Gerd Ostens problem är de traditionella kvinnoproblemen som vi fortfarande i stor utsträckning brottas med, dvs att kunna förverkliga sig yrkesmässigt, att samtidigt vara en bra mamma och därtill ha tid och energi för att växa och utvecklas i en kärleksrelation."
Suzanne Ostens debutfilm Mamma handlar om om modern Gerd Osten, född Ekbom.
I en artikel av Lotte Möller (Vi 35/81) beskrivs Gerd Osten så här med Suzanne Ostens hjälp: "Gerd Osten var en framstående debattör och filmkritiker, som under 30-, 40- och 50-talen skrev filmkritik under signaturen Pavane, bland annat i Aftontidningen, Metallarbetaren och tidningen Vi. Hon gav också ut fyra böcker med filmessäer.
- Men hon tyckte ändå aldrig att hon gjort något som räknades, säger Suzanne. Hon var hyperintellektuell, känslig och en extremt bildad och beläst person. Jämfört med henne känner jag mig som en ren vilde.
I början av 60-talet togs Gerd Osten in på Beckomberga sjukhus, där hon bland annat behandlades med elchocker och insulinchocker. Diagnosen var 'paranoid schizofreni'. Hon led alltså av svåra förföljelseidéer och kunde inte ta vara på sig själv. 1974 dog hon på Beckomberga, 60 år gammal."
I artikeln anges att Gerd Osten skrev fyra filmböcker. Dessa är "Det förlorade paradiset" (1947), "Erotiken i filmen" (tillsammans med Artur Lundkvist 1950), "Nordisk film" (1951) och "Den nya filmrealismen" ( 1956).
Sverige | 1981-07-06 | 1981-08-31 |
Sverigepremiär | 1982-09-22 | Lilla Kvarn | Stockholm | Sverige | 91 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1982-09-22 | Lilla Kvarn | Stockholm | Sverige | 91 min | |
TV-visning | 1985-09-02 | TV2 | Sverige | 87 min | ||
1992-12-21 | TV2 | Sverige | 87 min | |||
Videorelease | 1998-04 | Sverige | 87 min | |||
TV-visning | 2006-10-02 | SVT1 | Sverige | 87 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2012-11-18 | |||||
2013-03-30 | ||||||
2013-04-20 | ||||||
Cinemateksvisning | 2015-05-12 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Dvd-release | 2015-05-18 | Sverige | (utgiven i samlingen "det bästa av Suzanne Osten - Film, feminism och galenskap") | |||
Cinemateksvisning | 2016-04-17 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
VOD-release | 2023-01-20 | SVT Play | Sverige | Antal dagar på SVT Play 30 |
Originaltitel | Med dej i mina armar | |
---|---|---|
Kompositör | Kai Gullmar | (1940) |
Textförfattare | Hasse Ekman | (1940) |
Originaltitel | Strange Fruit | |
---|---|---|
Kompositör | Lewis Allan | (1938) |
Textförfattare | Lewis Allan | (1938) |
Originaltitel | Swing, Brother, Swing | |
---|---|---|
Kompositör | Clarence Williams | (1935) |
Lewis Raymond | (1935) | |
Walter Bishop | (1935) | |
Textförfattare | Clarence Williams | (1935) |
Lewis Raymond | (1935) | |
Walter Bishop | (1935) |
Originaltitel | Tight Like This | |
---|---|---|
Kompositör | Langston Curl | (1928) |
Festivalpris | Chicago | 1983 | (silverplakett) | ||
---|---|---|---|---|---|
Guldbagge | Stockholm | 1983 | Bästa skådespelerska | Malin Ek | |
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1983 | (bidrag om 781 214,50 kr) |
Dimmornas kaj (1938) | Citeras i | Mamma (1982) |
Dagen gryr (1939) | Citeras i | Mamma (1982) |
DK Drama |
DK Relationer, Samliv |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2225 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2493 |
Typ | CRI-negativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2505 |
Typ | Duplikatpositiv för OP |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Duplikatpositiv för OP |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2505 |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Slutmanus Mamma. 82-04-20. |
Omfång | 43 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Mama. 82-04-23. |
Omfång | 47 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Pavane - en kvinna som jag. Filmmanus av Tove Ellefsen och Suzanne Osten. |
Omfång | 151 s. Förord (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Mamma - version 1. (En kvinna som jag). En spelfilm av Tove Ellefsen och Suzanne Osten. Oktober 1979. |
Omfång | 162 s. Synopsis och personförteckning (4 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Pavane - en kvinna som jag. Filmmanus av Tove Ellefsen och Suzanne Osten. |
Omfång | 155 s. Förord, interiör- och exteriörlista (5 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Vårt liv är nu. Filmmanus av Tove Ellefsen och Suzanne Osten. 4:e versionen maj 1981. |
Omfång | 181 s. Efterord (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Our life is now. Screenplay by Tove Ellefsen and Suzanne Osten. 4th version, May 1981. |
Omfång | 170 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 10 |
---|---|
Färg papper | SET |
Bakombild papper | 3 |
Dia | SET |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Färg |
Bärare | DCP |
Längd i minuter | 92 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |