Döda män klär inte i rutigt (1982)

Den undersköna varelsen Juliet Forrest anställer privatdeckaren Rigby, för hon tycker det är något skumt med hennes fars död. Rigby gör vad som förväntas av honom: Blir skjuten i ena axeln, får en drogad drink i skumma Los Angeles-kvarter, får en ny kula i samma axel, förälskar sig i sin klient, trasslar in sig med tre blondiner, överfalls av busar, köper en hundvalp, klär ut sig till kvinna, får en skeppsredare förälskad i sig, ger redaren en drogad drink, hamnar i fängelse, rymmer därifrån, blir skjuten i den där axeln igen, kysser sin klient, krossar hennes hjärta, flyr till Sydamerika, får en ny förgiftad drink, skjuter en nazist, kysser sin klient och förklarar till slut för publiken vad filmen egentligen handlar om . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Humphrey Bogart väser ur mungipan. Veronica Lake stryker sitt ändlösa hår. Barbara Stanwyck tävlar med Bette Davis och Joan Crawford i konsten att vädra blod och pengar. James Cagney bröstar av och Vincent Price är djävulsk och Lana Turner ser den lantliga oskulden försvinna i en storstad full av vargar och konspirationer.

Allt medan Nostalgiska Klubben får chansen att fira julafton.

Det är effektiv och fyndigt hopfogat. Återseendets fröjder vad gäller de gamla 40-talsscenerna kompletteras av tonträffningen och tidskänslan och det svartvita fotot i de nyinspelade. Summan har blivit en ganska originell legering.

Blandtekniken lyckades alltså den här gången. Jag är inte tvärsäker på att den räcker till flera." Jurgen Shildt i Aftonbladet

"Det är duktigt hoppusslat och roligt en kvart. Sedan blir tricket självändamål, upphovsmännens fantasi är uttömd och man tycker synd om alla gamla stjärnor som måste svara i telefon när klåfingriga filmgubbar rycker i sladden.

Det är bara den småfräcka dialogen mellan Steve Martin och Rachel Ward som inte är hopknyckt. Resten kan man vara utan. Döda filmstjärnor klär inte i det här lapptäcket." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Visst fungerar historien -- på det skruvade vis den här sortens historier fungerar. Och det är inte bara återseendets glädje som framkallar leenden.

Men filmen anslår omgående ett röstläge som i längden blir sövande entonigt. Den dynamik som finns i gamla klassiska deckarkomedier saknas." Bernt Eklund i Expressen

"Hela företaget är så grandiost fräckt att det avväpnar. Tricket går naturligtvis inte att upprepa men som engångsföreteelse är det mer njutbart än man skulle tro. Det kallsinne man till en början känner besegras när man upptäcker hur tonsäkert det hela är genomfört. Och gamla filmer och gamla stjärnor mår inte illa av att faiblessen för dem kombineras med humorns distans. Det är inte ett illdåd som här planerats -- syftet är bara att roa och det lyckas faktiskt.

Frågan är förstås hur pass roande det är för generationen som inte sett filmerna klippen hämtats ur? Men många luckor har ju fyllts av TV -- alla känner Bogie och därmed arten. För övrigt skall tilläggas att lapptäcket är omsorgsfullt sammanfogat." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se