Två tyska systrar (1981)

Juliane, som arbetar på en feministtidning, blir upprörd när hennes syster Mariannes man Werner lämnar deras son Jan i hennes vård "några dagar". Werner har övergivits av Marianne som börjat med politisk aktivism tillsammans med Karl. Efter det att Werner tagit sitt liv placerar Juliane Jan i ett fosterhem sedan hon fått höra om Mariannes terroristaktioner. Marianne arresteras och vägrar först att träffa Juliane. Men efter ytterligare besök tinar Marianne upp när de båda systrarna tänker tillbaka på sin barndom: Juliane som den rebelliska och Marianne som faderns ögonsten. Mer och mer besatt av Marianne, vilken lider av sin isolering och börjat en hung!erstrejk, går Juliane med på en semester tillsammans med Wolfgang, den tålmodige och förstående man som hon levt tillsammans med och som börjat känna att deras förhållande är i fara. I Italien får Juliane reda på att Marianne begått självmord i sin cell och far genast hem. Juliane har ovilligt skrivit en artikel om sin syster, en artikel som Marianne fördömt som borgerlig exploatering, och börjar nu forska i fallet för att skriva en ny artikel. Två år senare, efter grundliga efterforskningar, har hon skrivit en artikel som ifrågasätter myndigheternas officiella version av Mariannes död som självmord. Den avvisas med motiveringen att det politiska klimatet ändrats. Jan har hamnat på sjukhus efter det att han blivit brännskadad av någon som känt till vem som verkligen var hans mor. Juliane tar med honom hem. Han är vresig och fientlig ända tills Juliane säger att hans mor var en beundransvärd kvinna. Jan ber att få höra allt om henne.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Om allt detta berättar von Trotta i en rak karg film fokuserad på den mer samhällstillvända av de två systrarna. Genom hennes ögon ses den upproriska. Genom hennes intryck från besöksstunderna i fängelset skildras den blygrå omänskliga miljö i vilken slutet på historien utspelas. En miljö där slutet bara kan bli ett. Döden. Självvald eller utmätt av andra. Sak samma. Döden.

Det är inte mycket ljus som skiner ur denna tyska självrannsakan. Nån gång kan den också synas dyster i överkant. Men dess ton är ren. Dess allvar griper." Mario Grut i Aftonbladet

"Det är en beundransvärt balanserad skildring av reformisten och terroristen. Och den balansen finns också i Jutta Lampes och Barbara Sukowas levande rolltolkningar, där Sukowas nyanserade porträtt av en terrorist är fjärran från alla schablonbilder av en kvinnlig våldsverkare.

Ändå blir det lika tydligt här som i "Christa Klages stora förtvivlan" att Margarethe von Trotta betraktar våldet som en återvändsgränd. Hennes hopp vad det västtyska samhället beträffar tycks stå till en uppgörelse med det förflutna som varken lämnar plats för efterkrigstidens skuldförträngningar eller 70-talets våldsutbrott.

Hennes film spelar själv skickligt över det förflutna. Genom systrarnas minne knyts decennierna på ett osökt sätt ihop och filmen får trots sin breda tidsram ett intimt och naturligt förlopp.

Det är en stillsamt intensiv och lysande mänsklig berättelse om det osynliga fängelse som slöt sig kring den västtyska 50-talsgenerationen och om de tragiska försöken att hitta ut ur det.

Att se den är en självklarhet!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Margarethe von Trotta frestas inte till förenklade förklaringar. Men hon är tydlig nog.

I den komplicerade väven av dramatiska känslor är de outtalade frågorna om skuld själva varpen.

"Två tyska systrar" handlar om den skuld som föds i en förkrossande insikt om fädrens missgärningar (de som visas upp i skolfilmerna från koncentrationslägren).

Men också om den skuld som drabbar den som lever i frihet medan hennes syster dör i fångenskap.

I båda fallen en skuld som perverterar en befriande (människo- och syskon-) kärlek och förvandlar den till en destruktiv kraft.

Det är en skakande uppvisning." Bernt Eklund i Expressen

"Det är en film som tyngs av sorg och uppgivenhet. Förbundsrepublikens repressiva apparat visste hur den skulle försvara sig. Men för att totalt oskadliggöra angreppen måste den också använda ideologi. När "försvaren" för terroristerna formuleras som filmer, tolkas deras väpnade kamp som ett socialpsykologiskt fenomen. "Två tyska systrar" är samma varning för presumtiva terrorister som "Ett anständigt liv" är för de som är nyfikna på droger. Det är kanske där sorgen syns tydligast, att den egna positionen i grunden är så defensiv.

Men det som gör att jag inte tycker om denna film, trots att den är välgjord och på många sätt intressant, är inte denna inställning till terrorism. Jag misstänkeer att den bilden är rättvis. Det är snarare von Trottas sätt att berätta sin historia som gör mig kall inför den. Dramaturgins nätmönster syns igenom filmen. Alla detaljer är ditlagda som förtydligande exempel. Särskilt hennes användning av flash-backs: minnesbilder som är fråntagna allting av erinringens irrationalitet. Övertydliga bilder av fadern, prästen, som demonisk patriark. Rivalitet och gemenskap mellan de två systrarna symboliska handlingar värdiga en amerikansk TV-serie. Alla dessa scener som berättar det vi vet att de borde berätta, men ingenting annat. Bakom detta sätt att förhålla sig till historien ligger samma repressiva inställning som det tyska samhället visar. Osökt tänker man på att det lutheranska hemmet fortfarande är närvarande i von Trottas huvud. Allting ordnas efter mallen." Stig Larsson i Stockholms Tidningen

"Två tyska systrar är en film med många komplikationer, en film som inte ställer enkla frågor och inte förväntar sig enkla svar. Sin titel har von Trotta tagit från Hölderlin där en rad talar om att det var som om tiden rörde sig med blytunga fötter. Det är i de spåren idealister som Marianne har fastnat och förvandlats. Hennes generation har blivit uppfostrad genom att tvingas se journalfilmer om nazismens brott, men samtidigt har de upplevt hur skyldiga undsluppit straff.

Juliane med sin mer cyniska grundinställning ser igenom samhällets dubbelbottnade moral men Marianne som inte har den förmågan blir ett offer både för sig själv och för andra skuldtyngda medborgare.

Två tyska systrar är en viktig tysk film som lever i och med sin samtid samtidigt som mycket av den tidigare så spännande tyska filmgenerationen blivit utbränd eller fastnat i tvivelaktiga poser." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se