Svartjobb (1982)

Kudaj, Wolski och Banaszak är tre polska byggnadsarbetare. Den 5 december 1981 anländer de tillsammans med sin förman Nowak till London för att renovera ett hus i Kensington, som ägs av en rik landsman. Männen kommer att få sin lön i hårdvaluta och tjäna lika mycket på en månad i London som ett helt år hemma i Warszawa. De fyra arbetarna bor under primitiva förhållanden i fastigheten och går bara ut för att handla i kvarterets snabbköp, där de häpnar över det rika utbudet. Nowak, den ende som talar engelska, leder arbetet och undviker att berätta för de andra om militärkuppen den 13 december. Med stora svårigheter och med hjälp av diverse fiffel i affärerna lyckas han klara av att få arbetet färdigt under den månad som uppehållstillståndet täcker. Den 5 januari 1982 packar de sitt bagage i snabbköpsvagnar och börjar sin sex timmars vandring ut till flygplatsen. På vägen ut berättar Nowak om situationen i Polen och han attackeras av sina uppretade kollegor.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är oundvikligt att se filmen allegoriskt: ledaren som med folkets bästa för ögonen manipulerar det genom att arrangera sanningen på "lämpligaste" sätt.

Samtidigt leder oss Skolimowski rakt in i fällan, för han får betraktaren att inse nödvändigheten av att dölja och förtiga för att ro företaget i hamn.

Det är skickligt och utfört med stor finess.

Skolimowski ägnar sig inte som sin landsman Wajda åt ett historiskt förflutet. Detta är i allra högsta grad Polen här och nu.

Men en intim skildring av detta slag säger väl så mycket om tillståndet i landet. "Svartjobb" är minst av allt en politisk kommuniké -- men för den skull inte apolitisk.

Det är en kyligt galghumoristisk berättelse där dialogen är lika knapphändig som bilderna är laddade med innebörd." Jannike Åhlund i Aftonbladet

"Det är svårt att komma underfund med och förklara hur regissören ur en enkel grundidé och situation kan bygga upp en så symboliskt mångtydig verklighetsbild och fylla den med intensivt tryck. Men så går han också i varje scen rakt på det som skall sägas just där, det väsentliga. Inte en kameraåkning som utsmyckning och självändamål, inte flott bild för dekorationens skull.

"Svartjobb" rymmer en filmkonst som i sin förmåga att fånga verklighetens galenskap verkar ha gått i Buñuels skola. Men man skall kanske också ha gått igenom den högre utbildning i absurditet som livet i efterkrikstidens Polen har erbjudit för att kunna göra ett litet mästerstycke av desperation och svart humor som denna film." Mauritz Edström i Dagens Nyheter

""Svartjobb" är en rolig och intelligent engelsk film om att vara polack i dag.

Den berättar en både absurd och realistisk historia om fyra polacker som kommer till London med hammare och såg för att reparera sin myglande chefs hemliga Londonvåning.

Bara en talar engelska.

Han har ansvaret. Han ska se till att jobbet blir gjort och att den snålt tilltagna reskassan räcker.

- - -

Jeremy Irons gör rollen, tyst och pressad och med en Kafka-aktig förtvivlan. Men det är regissören Jerzy Skolimowskis film." Bernt Eklund i Expressen

"Här försöker regissören Skolimowski förstås säga något om hur den polska massan bara ses som en dum muskelkraft, hur den utnyttjas och manipuleras, och hur farligt det är att driva den för långt.

Men just det temat i filmen vill sig inte riktigt, det kan bero på att de tre arbetarna aldrig tillåts bli några personligheter i filmen, utan vi engageras helt av Jeremy Irons gripande skickliga porträtt av Nowak, en man som förtrycker sina landsmän men som får kämpa som en galning för att klara sig och dem i främmande land.

Naturligtvis förlorar filmen också i kraft när den först nu kommer till Sverige, Skolimowski gjorde den ju på rekordtid efter händelserna i Polen och den visades i Cannes redan förra året." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"Allt medan arbetet med huset pågår framträder exilsituationen med olika grader av skärpa -- och till bilden hör den gradvisa förändringen av förmannens relation till arbetarna. Sistnämnda förhållande får sin speciella komplikation den dag då massmedia ropar ut nyheten om militärkuppen i Polen -- och han, Nowak, är den enda i gruppen som är språkkunnig nog att tyda meddelandet. Han beslutar sig för att hemlighålla nyheten för att inte oroa de övriga med eventuell arbetsförsening som följd.

Här öppnar filmen möjligheter till en rak allegorisk tolkning -- men hårdrar man dem hamnar man ändå i förenklingar.

Jeremy Irons gör den här allt mindre demokratiska ledartypen bortom alla schabloner och förlänar figuren en air av spänning. I hans svart ögon söker man avläsa hans funderingar och inre konfilkter -- när man inte följer honom ut i det engelska samhället och in i snabbköpsaffärer. England sett med polacken Jerzy Skolimowskis gycklarögon. Han är en regissör som oroar genom att ideligen förskjuta betraktarens sympatier åt olika håll. Det är flerskiktat och friskt annorlunda. Gå och titta!" Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se