Tyst som natten (1982)

Strax efter det att en av psykiatern Sam Rices patienter, George Bynum, hittats mördad får han besök av den döde mannens älskarinna, Brooke Reynolds. Han får även besök av polismannen Joe Vitucci som varnar Sam för att hans liv kan vara i fara. Sam tänker tillbaka på möten han haft med Bynum: hur denne berättade att han erbjudit Brooke arbete på auktionsfirman Crispin; hur ett mystiskt dödsfall tystats ned med pengar; hur hans affär med Brooke började och om en underlig dröm med en liten flicka och en kvinna i ett främmande hus. Sam erbjuder sig att hjälpa Brooke, vilken uppenbarligen är oroad, och hon erkänner att hon inte var kär i Bynum utan kände sig lättad när han dog. Sam gör ett besök hos Crispins där han träffar Gail Phillips som också arbetade med Bynum. Vitucci berättar för Sam att Bynum använde sina psykiatriska besök som täckmantel för en affär. Polisen som är säkra på att Bynum dödats av en kvinna förhör Brooke. En rånare, vilken mördaren tror vara Sam, dödas. Brooke inviterar Sam till en viktig auktion hos Crispins. På hennes kontor hittar Sam en sida ur en italiensk tidning, som innehåller en historia om Brookes fars död. Vitucci anländer med en bartender vilken såg Bynum med en kvinna den ödesdigra kvällen och Brooke försvinner. Sam tipsas av Gail att hon kanske försvunnit ut till sina föräldrars hem på Long Island. Brooke förklarar att hennes far dog på hennes artonåriga födelsedag: han föll från ett torn då hon visade ett brev från modern som hävdade att han enbart var intresserad av Brookes arv. Bynum hade fått reda på denna tragedi och hotade med att dra upp den om Brooke lämnade honom. Sam inser att Bynums dröm innehöll en referens till Gail. Gail, som mördat Bynum av svartsjuka, har under tiden mördat Vitucci och är på väg att mörda Brooke när Sam, som hon skadat, griper in. Gail faller mot sin död utefter en klippa.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Ibland blir stämningen hotfullt förtätad och en kall kåre smyger hemtrevligt utmed ryggraden men sen rinner det hela ut i platt ingenting.

Robert Benton som gjort filmen förklarar att han påverkats av många andra verk.

För många, har man en känsla av." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Sådanan medvetna Hitchcockcitat har varit mycket vanliga under senare år. Men i motsats till t ex Brian de Palmas allt mer mekaniskt utspottade efterapningar lyckas regissören Robert Benton (i sin första film efter succén Kramer mot Kramer) fasthålla en självständighet som gör att man mycket väl kan se filmen utan att känna igen citaten.

Så utspelar sig t ex mycket av filmen i en gammal ärevördig auktionsfirma, belamrad med gamla antikviteter och halvt uppackade föremål som ännu inte identifierats och prissatts.

Det är en tacksam miljö för en thrillerkamera att glida igenom; och samtidigt ett yttre rum som är misstänkt likt våra och psykiatrikerns inre rum: gammalt skräp som förföljer oss i dubbel bemärkelse.

"Tyst som natten" är i bästa mening god underhållning: en spännande thriller som är tillräckligt intelligent även i sina övertydligheter för att smickra åskådarens fåfänga." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Hittar Benton en miljö han finner spännande drar han kameran fram och tillbaka över den tills man får skavsår i ögonen; extrema närbilder som fascinerar Benton kan få fylla duken i vad som känns som en evighet.

Denna barnsliga stolthet över den egna klurigheten genomsyrar också dialogen, där de falska ledtrådarna dunsar in som tjugokilos potatissäckar, och handlingen, som bygger på det mest skrattretande fjugofemöres-psykologiserande.

Det känns lite pinsamt att se "Tyst som . . ."; det är inte snällt av bolaget att på det här viset släppa loss en ivrig amatör." Mårten Blomkvist i Expressen

"Till thrillern har regissören Robert Benton (Kramer mot Kramer) plockat Hitchcock. I mörka källaren pyser det och en katt jamar hjärtskärande. I regnvåta Central Park följer kameran fötterna, och en mardröm sugs ut in i det sista.

Via anteckningar från terapimöten med den mördade följer Dr Rice historien, och mardrömmen, som visar sig vara nog så sann.

Ungefär som psykiatern och hans mor psykoanalyserar fram. Den mördade drömde om en grön ask -- ask är kvinna, grön är svartsjuk, aha, en kvinna som är svartsjuk. Och mördaren är en kvinna, har polisen sagt... Men vem?

Som kärlekshistoria är den bra så fattig, och som thriller bra så läbbig, om man är lättlurad vill säga." Marie Olofsson i Stockholms Tidningen

""Revolutionen äter sin barn" -- lätt ängsliga filmregissörer knaprar på sina föräldrar. Här är det förstås Hitchcock som är fadersgestalten. De avsiktliga anspelningarna är inte så få och detta knaprande, eller detta hommage, kan kanske vara till någons glädje. Och på något sätt är det en varudeklaration som slår fast att här kommer ingenting nytt, bara ett försök att åstadkomma något i samma stil.

Benton har gjort en gardering till: han har anlitat fotografen Nestor Almendros. Det bör framför allt Meryl Streep vara belåten med: det finns några sekvenser med henne som är fotokonst av högsta klass.

Benton har på det hela taget lyckats göra en film som ganska väl uppfyller genrens krav även om han inte direkt komplicerat saken varken för sig själv eller publiken. Några enskildheter där det sublima övergår i det löjliga får man stå ut med -- det är en biprodukt till spänningen." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se