Hotel New Hampshire (1984)

1939 tar Win Berry, som studerar vid Harvard, ett sommarjobb på ett lyxhotell vid Mainekusten. Här träffar han sin blivande hustru Mary från hemstaden Dairy. Till hotellet kommer också en excentrisk österrikare vid namn Freud, vilken underhåller badgästerna med sin tama björn State O'Maine. Vid ett missöde med björnen blir Freud ivägkörd. Han säljer björnen och sin mc till Win. Björnen dödas dock av en pojke som är ute på jakt. Så småningom lyckas Win förverkliga en länge närd dröm, nämligen ett hotell - Hotel New Hampshire. Hela familjen hjälper till som nu består av Wins far, Iowa Bob, samt Marys och Wins fem barn, Frank, Franny, John, Lilly och Ägg. Iowa Bob dör av en hjärtattack när han får se familjens döde labrador uppstoppad. Win får ett erbjudande av Freud att komma till Wien och ta hand om hans hotell vilket han tackar ja till. Win, Frank, Franny, John och Lilly far i förväg och installerar sig på hotellet som bebos av prostituerade och anarkister. Freud har blivit blind och bor på hotellet med björnen Susie - hon är alltid utklädd till björn för att hon inte vill vara människa. Mary och Ägg dör i en flygkrasch. Anarkisterna tar familjen som gisslan och fordrar att Win ska köra en bil med sprängämnen rakt mot operahuset i Wien för att spränga det i luften. Freud erbjuder sig i stället, men lyckas spränga bilen innan den startar. Terroristerna övermannas, men vid explosionen blir Win blind. Minsta flickan, Lilly, börjar skriva böcker och den första blir en storsäljare. Hennes andra bok blir däremot en flopp. Lilly tar detta så hårt att hon tar sitt liv. Den numera decimerade familjen lämnar Wien och köper ett nytt hotell. Susie accepterar att hon är människa och förenar sig med John.

Pressreaktion Svensk filmografi

"I själva verket är det här en film som, på grund av materialets mängd och framför allt oförenlighet, långsamt men säkert dör drunkningsdöden. Katastroferna står bredvid spexet, tankfullheten bredvid axelryckningarna, våldtäktsdramatiken bredvid den gossaktiga sexualfixeringen.

Bisarrt ska det vara till varje pris, med Jodie Foster och Beau Bridges och den björnskinnsklädda Natassja Kinski som motorer. Ett typexempel på Irvings och Richardsons bisarrerier: flickan som svimmar när hon drar sig tillbaka för att applicera pessaret, därför att en avliden gårdvar flyter omkring i badkaret.

Sånt är inte roligt utan "roligt". Det är också "roligt" när djur och människor heter saker som Ägg och Freud eller Sorg eller när hotellet i Wien visar sig befolkat av ett gäng terrorister som är maskeradfigurer.

Men är det poängrikt?

Jag tycker inte det. Resultatet liknar en löskokt blandning av dada och surrealismen, bröderna Marx och 40-talskomikerna Olsen & Johnson; alltsammans kompletterat med en klädsam och lagom tilltagen bottensats av bedrövelse. Det är ovanligt talfört och till slut tämligen sövande, med sina lappkast mellan upptågen och allvaret, det brokiga och det bråkiga." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"I Tony Richardsons regi har Irvings glättiga historia fått en kongenial utformning, med stora bilderboksbilder av glada människor i färggranna kläder och i skojiga miljöer.

För fansen finns nu Irvings bok i tre versioner: bunden, pocket och inplastad." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

"Tony Richardson -- skapare av storverk som "Tom Jones" och "Långdistanslöparen" -- koncentrerar sig (möjligen med rätta) på utanverket.

Det är alltså lätt att ha invändningar mot "Hotel New Hampshire". Ändå är den nästa oavbrutet grymt underhållande -- en dyster fars om livet, kärleken och döden; en svart saga full av hemlighetsfulla språng och mystiska gångar att gå på upptäcktsfärd i.

Om den hjälper dig att gå förbi de öppna fönstren (de som lockar förbipasserande att hoppa ut) må dock vara osagt." Bernt Eklund i Expressen

"Romanen cirkulerar hela tiden kring sex och kärlek -- våldtäkt, incest, älsklingshunden som dör.

Men Tony Richardson är eventuellt lite pryd för att våga ta ut Irvings svängar. Han har en förmåga att tramsa till de viktigaste sexuella scenerna (ändå är den barnförbjuden).

Hans lätta regissörshand är kanske inte vad man skulle önska, men det är vad som händer med Irvings romaner, så var "Garp" en förtjusande historia utan bråddjup.

Samma här -- det dödliga döljs ofta av det dråpliga. Aldrig har vi hört en hund prutta så som här, och så ofta. Tempot kan bli så uppskruvat att man blir alldeles matt. Allt enligt receptet -- ju mer man snubblar och spiller ut, desto roligare.

Men när tempot dras ner, infinner sig det ultimata allvaret:

"Hon drömde mer än hon orkade med." Marie Olofsson i Stockholms Tidningen

"Naturligtvis förnekar sig inte Tony Richardsons kunnighet: det är inga döda punkter i hans film och han har alltid nya överraskningar i beredskap -- men det som är kvasi i boken blir kvasi i filmen. Vissa regibegrepp förvärrar som när Richard sveper in berättandet i förförisk violinmusik (Offenbach). Jag hoppas och förmodar att avsikten är att ge ironisk förstärkning åt skillnaden mellan dröm och liv men effekten blir mer förryckt än ironisk.

Man skall akta sig för att skära all amerikansk film över en kam men det är svårt att förneka förekomsten av en berättartradition där de medverkande är inplastade i sin fräschhet och onåbara för den solkiga verklighet de ändå förutsätts agera i.

Richardson ansluter sig här till den traditionen och det låter sig möjligen sägas att desperationen blir starkare i den mån den kan förnimmas bakom plasten. Det är bara det att människorna inte riktigt angår oss. Jag kan se två undantag: Amanda Plummer i en biroll som offrande revolutionär på luggslitna Gasthaus Freud i Wien. Rollen vippar på en knivsegg men hon undviker att tippa den i buskisens ocean. Den andra som spelar fram en levande människa är Nastassja Kinski -- ändå är det hon som är björnen." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se