Nostalghia (1983)

En rysk poet, Gorciakov, besöker Italien för att forska i en rysk musikers öden och äventyr i landet på 1700-talet. Han uppfylls alltmer av längtan till hemlandet och av exillivets problem.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Något svulstigt har tillkommit i Tarkovskijs gester. I sitt tal är han otydligare. Det skapar ibland longörer av det som förr var tyngd och ibland bara dunkel av det som förr var skimrande mörker.

Trots Nostalghias filmiskt poetiska värden undrar jag alltså om man inte mot detta slags monumentalarbeten kan ställa den alltid aktuella debattfrågan om det verkligen går att av tvivelaktiga idéer göra något tveklöst stort. Vad är konst? Och vart är Tarkovskij på väg?" Mario Grut i Aftonbladet

"Men Tarkovskijs väldiga bildskapande, den suggestiva kraften, den hypnotiska skärpan, det lysande egensinnet övervinner allt motstånd. Det finns en otrolig skönhet i dessa bilder även när de är svårbegripliga, och det är de ju inte sällan.

Som när han visar en vodkaflaska, en brinnande poesibok, ett främmande människohuvud och ett gnistrande regnvatten därbakom. Vem mer än Tarkovskij skapar såna gåtfulla stilleben att grubbla över!

Eller hans fantastiska bilder från hälsobadet på torget där människornas huvuden sticker upp över ytan som i en Dantesk infernoscen, fast man här vill förlänga sina liv.

Och den inte mindre märkliga scenen när ryssen övertar dårens uppgift och mödosamt genomkorsar den tomma bassängen med ett ljus som inte får slockna som om det gällde att därmed rädda världen!

I sådana ögonblick demonstrerar Tarkovskij en kompromisslös fantasi och djärvhet som öppnar nya färdvägar för den stackars misshandlade filmkonsten. Han må skildra en skymningstid -- att möta honom är som att komma upp på en höjd med häpnadsväckande utsikt över konstens möjligheter." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Liksom det mesta i Andrej Tarkovskijs filmvärld hotar en beskrivning med raka ord att bli futil och ibland lätt löjlig men i sitt sammanhang får regn, telegrafstolpar, hundar och betande hästar andra valörer och mer finstämda poetiska kvalitéer.

Nostalghia är liksom Andrej Tarkovskijs tidigare filmer ett krävande konstverk som man måste ägna tid och eftertanke åt för att ha full behållning av och det är egentligen först då, efter filmens slut som de ger utdelning. Självklart är detta idealet för all konst även om filmkonsten sällan når dit utan oftast stannar i västerlandets mer konsumtionsinriktade syn på konsten. Därför känns det som en befrielse att se filmer som Nostalghia och man skall vara tacksam för att inte också Andrej Tarkovskij har låtit sig förledas att anpassa sig utan att han fortsätter sitt egensinniga och fruktbara konstnärskap även i väst." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

"Bilderna är stommen i Tarkovskijs konstverk. De innehåller ekon från tidigare Tarkovskij-filmer (framför allt Stalker) -- hundarna, vattnet, dimman. Tillbakablickarna är i svart-vitt, nutiden i en färg som ofta ligger det svart-vita nära.

Skådespelarna används på samma nedtonande sätt. Oleg Jankovskij (ryssen), Domiziana Giordano (kvinnan) och Erland Josephson (galningen) är känsliga redskap i Tarkovskijs hand.

Sedan finns en oändlig rikedom på detaljer -- alltifrån pappa Tarkovskijs dikter till den omfattande religiösa symboliken (vilket inte gör "Nostalghia" till en religiös film religionen är en del av ursprunget, en nostalghia både i Ryssland och Italien). "Nostlaghia" är i sitt slag ett absolut mästerstycke." Bernt Eklund i Expressen

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se