Ömhetsbevis (1983)

Emma Greenway växer upp i Houston tillsammans med sin något excentriska mor, Aurora. Hon blir inte förvånad när modern uteblir från hennes bröllop med engelskläraren Flap Horton, eftersom modern inte alls tycker om honom. Trots detta håller Aurora och Emma telefonkontakt med varandra. När Emma väntar sitt andra barn flyttar familjen till Des Moines. Efter en tid antyder hon att Flap har ihop det med sina studenter och börjar själv en affär med en banktjänsteman, Sam Burns. Efter sin 50-årsdag går Aurora med på att gå ut med sin granne, ex-astronauten Garrett Breedlove, på lunch -- ett erbjudande som hon fått flera år tidigare. Och snart nog hamnar de i sängen. Flap jagar efter ett jobb i Nebraska. Emma hittar honom tillsammans med Janice, en av hans studenter. Tillsammans med barnen far Emma till Aurora. Garrett flyr från det familjekaos som drabbar "mormor" Aurora. Emma återförenas med Flap för färden till Nebraska, men hon upptäcker snart att även Janice flyttat med till det nya colleget. Men innan historien drivs till sin spets gör Emma ett rutinbesök hos läkaren som upptäcker några elakartade knölar på henne. Behandlingarna lyckas inte hejda cancerns utbredning. Garrett återvänder för att stödja Aurora. Emma vill att Aurora ska ta hand om barnen, vilket Flap går med på. Tommy, Emmas äldste son, förblir oförsonlig gentemot sin mor, men Garrett tar hand om honom efter begravningen för att visa honom sin pool.

Pressreaktion Svensk filmografi

"MacLaine, den välsorterade komediennen, är kvinnan som söker en själ men hittar en astronaut, det vill säga Nicholson, denne macholaddade tölp som saknar alla hämningar vad egocentriciteten anbelangar. Båda, det ska motståndslöst erkännas, är i sitt så kallade esse. Vilket betyder att det i deras mellanhavanden finns gott om verbala och dramatiska gnistor.

I övrigt finns det inga. Första timmen av speltiden är en stendöd konversationsövning som låter som en bridgejunta för medelålders och bildade damer från Middle West. När man pratat färdigt återstår den tragiska utförslöpa som slutar med att dottern, kompetent tecknad av Debra Winger, omkommer i cancer till ackompanjemanget av barnagråt och stråkar. I fråga om organiserad hjärtnupenhet och sentimentalt falskmynteri är det ett förlopp som kan konkurrera med Salig "Love Story"." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Ty, som någon så träffande har sagt, "Ömhetsbevis" är full av en sorts "beräknad mänsklighet", som kan bli ganska påfrestande ibland. Speciellt under filmens sista tredjedel, där man klämt i alla tänkbara och otänkbara eländigheter som kan drabba en människa av i dag: otrohet, olyckliga barn och -- vad annat? -- Cancer.

Men det vore synd om den sista halvtimmens ibland skamlösa manipulationer skulle överskugga filmens andra kvalitéer. Tycker man inte om snyftorgier gör man filmen -- och sig själv -- störst rättvisa genom att helt enkelt resa sig upp och gå när pappersnäsdukarna börjar prassla." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Äntligen:

. En film som handlar om människor.

. En film som handlar om känslor.

. En film som handlar om verkligheten.

Mitt bland rymdrobotar, magnumskjutjärn, barbarer, datorer, föräldrafria fester och nyckelhålsglutt på flickstjärtar visar Hollywood att den gamla Drömfabriken inte bara har sina drömmar kvar, den kan fortfarande förverkliga dem.

Hollywood kan fortfarande berätta historier och när Hollywood bestämmer sig för att berätta historierna på ett seriöst sätt för en intelligent publik så finns det inget som kan klå Hollywood och dess filmer.

"Ömhetsbevis" är en underbar film." Mats Olsson i Expressen

"Av detta verkliga drama har nämligen regissören och manusförfattaren James L. Brooks gjort en ytlig film, som är så okunnig om människors känsloliv att man baxnar.

Trebarnspappan ger upp sina barn med en axelryckning ("det är nog bäst så") och den svikna medelålderskvinnan får tillbaka sin karl genom att slänga åt honom en klyftig replik utanför ett hotell.

Så fort man inser att filmen bluffar, blir den ointressant. Det verkar som om Brooks själv aldrig haft några relationer till andra människor, utan desperat försökt gissa sig till hur folk bär sig åt mot varandra." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

""Ömhetsbevis" är ett stycke känslopornografi och den filmiska motsvarigheten till hötorgskonsten. Det vore lätt att överlägset ironisera över de känslor den så hänsynslöst exploaterar och manipulerar. Men det vore också orättvist eftersom filmen saknar alla stora pretentioner; den är skriven, regisserad och spelad med ett handlag som svårligen skulle ha kunnat förbättras. Vad Brooks och hans skådespelare erbjuder är rätt och slätt en njutbar vandring i en för tillfället elegant ansad tårarnas dal." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se