Blod och skam (1984)

I andra världskrigets ockuperade Paris slits Hélène mellan kärleken till sin pojkvän Jean, en motståndsman som älskar Frankrike mer än henne, och uppvaktningen från den tyske administratören Bergmann, som riskerar allt för sin obesvarade kärlek till henne. Så Hé!lène utnyttjar Bergmann, för att vinna Jeans kärlek.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Skildringen av Hélène, oskulden som måste gå under, är filmens stora behållning. När hon till slut smugglar in en revolver i det tyska högkvarteret är det inte för frihetens eller Frankrikes sak, utan för att få Jeans respekt. Och allt han gör är lika logiskt.

Claude Chabrol har tyvärr förälskat sig i Jodie Fosters ansikte, på samma överhettade sätt som filmens tyske köpman Bergman (Sam Neill) åtrår filmens Helene. Närbilder känns lite för många.

Kanske är några av miljöerna för tillrättalagda för att passa tidsstämningen.

Hur som helst är detta en klart sevärd film. Vi behöver fler av den här sorten, som förmår ta sig an de stora frågorna i vår tid.

Vare sig det sker i form av en krigsthriller -- hur många har gjorts sista åren? -- eller på något annat sätt." Ingvar von Malmborg i Aftonbladet

"Det är möjligt att den roman av Simone de Beauvoir som filmen bygger på är läsvärd. Själv utmärks dock filmen främst att Jodie Fosters amerikanska konsonanter och specialbyggda klänningar (vilka båda sitter illa på en fattig, fransk sömmerska), samt ett slags motljusnostalgi som bär på en saknad efter det krigstillstånd filmen ger sig ut för att fördöma.

Lägg därtill att man i ett slags associativt snatteri eller estetisk incest låter skådespelaren från andra krigsmelodramer -- däribland "Mästerspionen Reilly" -- passera revy.

Det gör att "Blod och skam" inte nämnvärt skiljer sig från "Krigets vindar" troligen den mest motbjudande och skandalöst obegåvade serie som någonsin sänt på svensk tv." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Paris före och under världskriget. Ungkommunister demonstrerar först för den spanska republiken och slåss sedan i motståndsrörelsen mot Petain och Hitler.

Huvudperson är en ung kvinna som älskar gruppens ledare men struntar i politiken. Hon kämpar för att rädda sin kärlek, inte för att rädda världen.

Simone de Beauvoir, som skrivit romanen bakom filmen, har intresserat sig för motsättningen mellan de här två synsätten, de här båda moraluppfattningarna. Vem gör mest rätt: den som slåss för hela mänskligheten eller för den som slåss för en människa?

Claude Chabrol förvandlar frågeställningen till något som mest liknar TV-serie-dramatik." Bernt Eklund i Expressen

"Naturligtvis handlar det på djupet om politisk moral och olika schatteringar av begreppet skuld, men dit når knappast filmen. Det verkar som om Chabrol varit en smula förströdd medan han gjort den litet strömlinjeformade film med Parisvyer som han anat att beställarna önskade. Man känner inte riktigt igen takterna; även när han gör mediokra filmer brukar där ju finnas några tvärbranta sekvenser, men sådana letar man förgäves efter här. Tyvärr. En opersonlig Chabrol är ingenting man längar efter." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se