Identifikation av en kvinna (1982)

Utspelar sig strax utanför Rom, i en övre medelklassmiljö, med en filmregissör, Niccoló i huvudrollen. Han har just lämnats av sin hustru, vilket resulterar i många och djupliggande funderingar kring kvinnor och relationer. Han bestämmer sig för att göra en film med dessa funderingar som tema. Han söker en kvinna som representerar och som kan konkretisera de uppfattningar han har om kvinnorollen i filmen. Det är och blir ett sökande som ligger på två plan. Dels på det personliga planet samt det konstnärliga planet, att hitta den rätta kvinnan för filmen.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Som ofta hos Antonioni kläs ensamheten i sorgsen skönhet. Melankoli och klarhet förenas i hans bilder. Men de har också en närvarons styrka som åt de sprödaste verkligheter kan ge de tyngsta innebörder. Till och med dimma kan här likna ett kristalliserat vemod.

Samma elegiska tonfall beslöjar filmdialogerna (i utmärkt tolkning av Stig Björkman). De är vackra och dystra och även med det hektiska kroppsspråket i filmens rättframma samlagsscener talas till slut om ett allenast. Om allas vår obotliga övergivenhet.

Antonioni har på det temat gjort tätare filmer än denna. Det är nåt som fattas i hans koncentration. Nåt utfarande då och då på sidospår från vilka han har svårt att ta sig tillbaka igen till huvudlinjen i sin berättelse. Hans svaghet för det teatrala kan ibland också göra hans personer mer statuariska än levande.

Men när formerna som mest fylls av innehåll är filmen en Antonioni av bästa märke. I de avmätta bilderna ur överklassens liv finns åter nåt av hans svärta från 60-talet.

Behärskningen är aldrig så total att inte förtvivlan lyser igenom. Flykten ut i det sinnliga är aldrig så lustfylld att den döljer sitt ursprung av livsrädsla och desperation. I detta känns han igen från förr. De sköna tomheternas arkitekt. Den stillsamme nihilisten." Mario Grut i Aftonbladet

"Sin vana trogen berättar Antonioni i antydningar, i utvikningar, i små detaljer som han så att säga bara noterar i förbigående. Det kan vara sensuella och ovanligt påtagliga samlagsscener, som samtidigt är märkligt snabbt och effektivt undanstökade. Det kan vara gåtfulla blickar som utbyts över discodunkande boutique-landskap -- som vore avståndet själva förutsättningen för intimitet och som blev husen och rummen till ett slags mentala landskap, fönstren och dörrarna till ett slags gräns- och identitetsmarkeringar: hit men inte längre.

Men "Identifikation av en kvinna" har kanske mer än någon annan film av Antonioni karaktären av en konstnärs arbetsbok, fylld av "lapptäcken, livstecken" för att tala med Lars Gyllensten. Och i slutet blir det kanske något rapsodiskt, något förstrött, även med Antonioniska mått mätt -- som om filmen själv föll i Niccolos belägenhet: att leta efter en sfinx utan gåta.

Men det är alltid ett privilegium att få sjunka in i Antonionis egenartade landskap. Han hör helt enkelt till de fåtal regissörer som inte kan jämföras med någon annan än sig själv. Och det vill inte säga litet." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Antonioni är en mästerlig berättare. Assisterad av fotografen Carlo di Palma och huvudrollsinnehavarna Tomas Milian, stillsamt eftertänksam, och Daniela Silverio, expressivt nyckfull, bygger han scener med stor estetisk skönhet.

Det vackert komponerade förstärker distansen, den distans som finns mellan Antonionis människor även när de kommer varandra som närmast. Hans kärleksscener är suveräna i sin opersonliga lust. Hans iakttagelser av borgarklassens diskreta charm nakna.

Men det är inte en kylig distans. Själens obotliga ensamhet och tillvarons förvirring tycks inte vara någon katastrof för Antonioni längre. Den är en olycka att vemodigt le åt.

Fast det innebär förstås att filmens filmskapare överger sitt kvinnoprojekt till förmån för de yttre rymderna." Bernt Eklund i Expressen

"I Antonionis filmer är ytan ofta enkel men spänningsfylld och genom spänningen dras åskådaren in i bilden för att söka vidare i ett inre universum. Allra tydligast kommer det fram i Blowup där en ytlig fotograf tar bilder av ett älskande par i en park, förstorar upp dem och finner att han varit vittne till ett mord vilket krossar hans självsäkerhet och driver honom in mot sig själv, att söka sin sanna identitet.

Det är också det undanglidande i Mavis gestalt som fascinerar Niccolo. Han söker henne bildligt (och i en lång sekvens också bokstavligt) i dimma och när hon plötsligt försvinner från honom utan skäl eller avsked letar han vidare, som han säger, "för att historien som i en film måste få ett förklarande slut". För Antonioni är det möjligen ett utslag av självironi eftersom hans filmer sällan har traditionella slut utan mer presenterar situationer som manar åskådaren att söka själv.

I jakten på Mavi träffar Niccolo Ida, en kvinna som enligt henne själv är "som en öppen bok" och den centrala scenen med henne låter Antonioni utspela sig i en liten öppen båt i en vintergrå lagun utanför Venedig, liksom dimman en plats där de två är utlämnade åt varandra. I Niccolòs undermedvetna; en plats där de kan bli lika beroende av varandras kärlek, om den existerar, som terroristparet.

Niccolò ser inte sin värld "explodera" som fotografen i Blowup, han lever i stället i och för ett sökande utan mål och på det sättet kan Identifikation av en kvinna sägas avvika från Michelangelo Antonionis tidigare filmer samtidigt som den har samma transcendentala drag av mystik. Den film som skulle bli en identifikation av en kvinna blir kanske i stället, som Niccolòs lille syster -- som föreslår en science-fictionfilm och regissören tar fram sin stjärnkikare, ställer in den mot solen, förbi ett besynnerligt föremål på en trädgren utanför fönstret och vi får se början på ett äventyr i den okända rymden; ett mer lättgripbart ämne än en identifikation av en kvinna säger Michelangelo Antonioni med kärleksfull ironi." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se