Prizzis heder (1985)

Charley Partanna och hans far ingår i den mäktiga Prizzi-maffian. Charley blir vilt förälskad i Irene, och de gifter sig. Men Irene är också yrkesmördare och kärleken och affärerna trasslar ihop sig. Charley tvingas välja mellan Irene och tryggheten och lojaliteten mot Prizzis. Han dödar Irene och sällar sig till den inre maffiakretsen.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Av detta har Huston gjort en svart komedi. Eller kanske hellre en underhållande misantropi.

Till människorna i filmen hör nämligen inte mycket mänskligt. Profit går före heder. Business first som moderaterna säger. Och kring den målsättningen staplas snart de i alla meningar utslagna.

Det låter inte roligt. Men ur eländet har ändå utvunnits en del poänger. Även om de står närmare cynismen än medkänslan.

Som Charley ger Jack Nicholson mörk pondus åt en roll där omognad och förslagenhet märkligt förenas. Och John Huston vet trots sina 78 år fortfarande hur en redigeringsteknisk slipsten ska dras för att ge en sammansatt och dubbelbottnad mordhistoria den rätta cineastiska eggen. Filmiskt lider inte Prizzis heder av några påfallande ålderskrämpor." Mario Grut i Aftonbladet

"Redan Richard Condons romanförlaga var en satir över den sentimentaliserade gangsterismen, om mördandet för pengar till bel canto-sång om kärlek, familj, heder och sammanhållning.

Här finns alla schabloner, men uppskruvade till ett absurdistiskt kallgrin. I filmen får intrigens fyrdubbla saltomortal ännu högre tempo. Det är en fördel: plötsligt uppenbaras klyftan mellan vad människor säger och vad de gör. Våldets och penningens logik och förklädnadskonster blir ännu mer tydliga.

Den snart 80-årige John Huston har med "Prizzis heder" gjort en häpnadsväckande vital och skrämmande underhållning. Han har förutom Jack Nicholson försett sig med ett utmärkt galleri skådespelare: från William Hickey som en väsande fågelskrämma till Gudfader, John Randolph som den välvilligt grinande intrigante Angelo Partanna och Lee Richardson som förloraren i maktspelet -- till Anjelica Huston som den förskjutna Maerose Prizzi.

Och Kathleen Turner som styckets snabbskjutande Julia kan minsann leverera dialogens lakoniska cynismer så gott som någon." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Två filmartister i den högre skolan låter sina mästarlinjer korsas i "Prizzis hedeer" och resultatet är en film som jag inte skulle vilja ha osedd.

Den gamle mästaren är John Huston, amerikansk filmskapare inne på sitt femte decennium, ofta livsfarligt vinglande mellan stilar och genrer men här tillbaka i sina hemtrakter: storstaden som brottsplats.

Den yngre är Jack Nicholson, en fenomenaktör som bara behöver öppna det ena av sina sömninga ögon för att få oss klarvakna. Här gör han en gudson till en av de regerande maffiafamiljerna i Brooklyn, och det är en fröjd att se honom även om hans mänskliga hjälteegenskaper är minimala.

"Prizzis heder" är nämligen en komedivariant av "Gudfadern", men det är en komedi svart som natten." Lasse Bergström i Expressen

"Prizzis heder är inte något direkt storverk men den är en film av en gammal regissör som inte behöver skära några nya lagrar utan som kan koppla av med en lekfull bagatell och inom dess ramar ge prov på en berättarmässig känslighet som styrs av ett väl inövat och rejält handlag i bildberättande musiksättning och skådespelarinstruktion." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se