Vittne till mord (1985)

En liten pojke, Samuel, blir vittne till ett brutalt mord på en herrtoalett. Samuel tillhör Amish-folket som lever efter gammalt livsmönster. Under mordutreningens gång förs detektiven John Book så småningom till Amish-samhället. Men i Books släptåg följer våldet...

Pressreaktion Svensk filmografi

"Weirs förtjusning över amishfolkets liv och seder är filmens svaghet hur förtrollande vackra bilderna än är.

Det är inte utan att filmen, känns som en hyllning till den enkla och klara livsstil som dessa bönder praktiserar. Här finnes inga traktorer, ingen konstgödsel och inget LRF. En ljuvlig dröm i dag då jordbruket är industri och djuren stressas ihjäl.

Samtidigt går historien i kvav medan vi dröjer oss kvar hos de lyckliga bönderna som gemensamt reser lador, mjölkar eller äter härligt doftande maträtter.

Hitchcock skulle aldrig tillåta att en miljö tog över filmen. Miljön är till för att föra handlingen framåt; inte vara ett planschverk i jämförande folklivsforskning.

Trots denna kluvenhet finns det både spänning och värme i filmen och den är utan tvekan värd att offra en kväll på.

Harrison Ford gör sitt livs bästa roll och bara det är värt priset på biobiljetten." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Där ett par av den amerikanska handlingsfilmens mest traditionella vägar korsar varandra landar Peter Weir från Australien och gör en Hollywood-debut som det sjunger om. "Vittne till mord" är i sin genre, den kvalificerade och tänkvärda underhållningsfilmen, ett fläckfritt mästerverk.

I ett manuskript som lika väl hade kunnat leda till en alldeles vanlig Clint Eastwood-film ser Weir spänningsbågar som han kan förvandla till bärande valv. Den gamla amerikanska filmens mästare, som John Ford och Howard Hawks, skymtar bakom hans ryggtavla och nickar igenkännande." Lasse Bergström i Expressen

"Med den i upptakten anslagna spänningen och dramatiken hela tiden liggande som ett mörkt hot över den fridfulla miljön lyckas Weir på ett känsligt och mycket effektivt sätt skapa förståelse för och en sorts samhörighet med amish-folket utan att bli sentimental eller överila sig. Han förmår också undvika att göra sekten till en lustifikation eller något bisarrt. Istället skildrar han deras vardag och deras människokärlek på ett ömsint sätt där han också förmår lägga in en viss kritik. Hela denna långa sekvens när den skadade kommissarien både tillfrisknar och mognar som människa och social varelse blir både spännande och gripande.

Men kriminalhistorier måste naturligtvis få sin upplösning och då faller tyvärr filmen något. Problemet blir strängt taget detsamma som i de tidigare filmerna och Weir förmår inte riktigt avsluta den suggestivt uppbyggda skildringen på ett värdigt sätt.

Under en stor del av filmen tycker man sig bevittna något riktigt stort men efter finalen är det lätt att känna sig besviken och om än inte lurad så dock indragen i en falsk förhoppning. Men även om nu inte Peter Weirs Vittne till mord blir direkt minnesvärd så är det ändå en film att ha stor glädje av medan man ser den -- och det är naturligtvis inte heller det fy skam." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

"Det råder inget tvivel om att Peter Weir är en skicklig regissör, och "Vittne till mord" är ofta spännande. Men Weir har också ett olyckligt behov av att briljera och liksom hans förra, "Brännpunkt Djakarta" (1983), känns "Vittne till mord" lite för vräkig -- lite glassig, för att använda ett ej av akademin sanktionerat men behändigt uttryck.

Peter Weir är för otålig för att bara berätta historien och överlåta åt åskådarna att upptäcka att han är en begåvad filmare. I stället försöker han demonstrera sin begåvning, med mer eller mindre djärva klipp och bildlösningar.

Men alla Weirs specialiteter -- som t ex att öppna scener med extrema närbilder -- är inte så orginella som han tycks tro. Och när greppen ständigt återkommer blir de tröttande; de drar ner tempot, och stjäl uppmärksamhet från handlingen.

Precis som Maurice Jarres musik, som är så påträngande att den ibland känns som en extra textremsa.

Trots detta har "Vittne till mord" förtjänster. Handlingen är bra, och Weirs intresse för Amish-sekten känns äkta och smittar." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se