Hjärtlösa typer (1986)

Sam Stone är en motsträvig affärsman som gift sig till pengar och nu förtjust får veta att hans hustru blivit kidnappad. Sam nonchalerar kidnapparnas krav -- han planerade faktiskt att ta livet av henne, när ödet så vänligt ingrep. Barbara Stone är en egoistisk och bortskämd arvtagerska som driver sina tillfångatagare till vansinne med sitt anstötliga uppträdande. Ken Kessler är en godhjärtad stereoförsäljare och Sandy är hans kärleksfulla hustru. De har blivit lurade av Sam Stone i en affär och vill nu hämnas genom att kidnappa hans hustru, för att få ersättning för den summa pengar de lurats på. Carol är Sams inte-så-helt-tillgivna älskarinna. Hon har, tillsammans med sin klent begåvade pojkvän, Earl, beslutat sig för att idka utpressning mot Sam, som för Carol avslöjat sina planer på att ta livet av Barbara för att komma åt hennes pengar. Nu vill naturligtvis Carol också ha en del av pengarna. Mängder av folk och missförstånd trasslar till härvan. Slutligen avgår kidnapparna, i maskopi med frun, med segern och får alla pengarna.

Pressreaktion Svensk filmografi

"I filmens början finns en scen som blir klassisk: ett köksslagsmål mellan den bortrövade Midler, beväpnad med elvisp, och hennes kidnappare, beväpnad med kloroform.

Filmen driver också i förbifarten med motionshysteri och gymping à la Lanefelt och Lill-Babs. En muskulös gigolo, den korkade Earl, får också den tvivelaktiga äran att utnämnas till årets dummaste filmpersonlighet. Den typen av lyteskomik, ungefär som Magnus Ugglas "IQ", köper vi gärna.

"Hjärtlösa typer" gör dig helt enkelt på gott humör.

En komedi att se och se om." Jens Peterson i Aftonbladet

"Rörigt och girigt så det förslår, alltså. Vilket är helt i sin ordning i en fars där allt är till för att förhöjas och vändas upp och ned. Det gäller inte minst inredningen i Sams och Barbaras hem som lider av en långt framskriden vulgaritet -- en veritabel orgie i vindögd och postmodernistisk kitsch.

Men priset tar ändå Bette Midler som grällt och lustfyllt ikläder sig Barbara Stones nyrika skepnad. Detta presumtiva offer visar sig vara en fullfjädrad satmara som fullständigt terroriserar sina kidnappare vilka visar sig vara ett trevligt för att inte säga mjäkigt ungt par som råkat ut för Sam Stones hårda affärsnypor och bara vill få tillbaka sina pengar. Men som i stället snart är villiga att pruta för att bli av med sitt "offer".

"Hjärtlösa typer" är kort sagt en effektiv satir om girighet och nyrikedom, om försäljarmentalitet till döds.

Och om den någon gång slinter är det knappast filmens fel. Ty det är svårt med satir när verkligheten redan i sig är ett skämt; när verkligheten, som det heter, överträffar dikten flera gånger om." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"För att inte detta ska bli en dussinkomedi krävs det en snärtig dialog och många goda sketchideer. Det har "Hjärtlösa typer". Dale Launers manus är fullt av rappa, ofta fräcka vitsar och halsbrytande elakheter. Därtill många begåvade slapsticks.

Krävs så skickliga skådespelare för att ljuta liv i härligheten: Voila, Danny DeVito och Bette Midler.

Danny DeVito är ju rolig i sig. En liten fyrkantig kille med begynnande flint och vilt stirrande blick har en del givet. Men i "Hjärtlösa typer" visar han att han är en stor komiker, mycket mer än den tokige bifigur han gör i "Den vilda jakten . . ."-filmerna.

Bette Midler har en svårare roll att komma överens med. Som lyxhustru, med hjärna och kropp upplöst av drönarliv, fet mat och praliner är hon lysanade. Men när hon ska förvandlas från läskig, lustig larv till förtjusande fjäril går en del av komiken förlorad.

I skuggan av DeVito och Midler gör Helen Slater en prestation som den unga kidnapparflickan. Hon är ett under av menlöshet och harighet." Anders Ahlberg i Expressen

"Regissörerna verkar tro att en skäligen obegåvad dialog räcker och sedan skall Midlers och DeVitos grimaser göra resten. Det är möjligt att filmens upphovsmän försökt åstadkomma en satir över vulgär rikedom i Los Angeles men deras handlag är så tungt och satiren så trubbig att "Hjärtlösa typer" aldrig höjer sig över den primitiva lyteskomikens och den elementära logementshumorns nivå." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se