När pappa var borta ... (1985)

Handlingens centrum är en jugoslavisk familj under en period som sträcker sig från brytningen mellan Tito och Stalin 1948 fram till mitten av 50-talet. Fadern i familjen blir av sin älskarinna angiven för hemliga polisen, i filmen företrädd av mannens svåger, och skickas på grund av sina påstådda stalinistiska sympatier till arbetsläger. Efter avtjänat straff förvisas han till en provinsstad dit också familjen flyttar. När ett mjukare politiskt klimat utvecklas i mitten av 50-talet tillåts familjen att flytta tillbaka till Sarajevo.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Allt utspelas inför den lille pojken Marics ögon. Han lär sig att överleva, att komma tillbaka, att ljuga och att säga rätt oavsett vad han tänker.

Gamle morfar orkar inte med käbblet och politiken och försvinner stilla till ålderdomshemmet.

Det är en film i Svejks anda om den lille mannen och hans kamp för att överleva. Det är inga helgon vi har att göra med. Bara människor som försöker anpassa sig till politikens snabba turer.

Helt lyckas inte Emir få fart på karusellen men tillräckligt med fart för att man ska bry sig om dessa existenser på en bakgård i Sarajevo.

Det är en rik och mäktig ström av människoöden som passerar och läxan är kort och gott att ibland gäller det inte att leva utan att överleva." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Men inte oväntat är filmen också något av en allegori över det dåtida politiska läget i Jugoslavien. Det antyds redan av titeln, som anspelar på det uttryck som folkhumorn tog till när någon anhörig eller bekant befunnits icke önskvärd och skickats på arbetsläger; då befann man sig "på tjänsteresa".

Det är just vad som händer Malics far, och detta för att han inte har haft vett nog att skratta åt en skämtteckning (Marx sittande vid sitt skrivbord med ett porträtt på väggen -- av Stalin!) -- en ödesdiger brist på humor i Titos Jugoslavien, som ju hade brutit med Stalins Sovjet. Och det värsta av allt: det är av en familjemedlem som fadern anges . . .

Tillvaron är kort sagt en balansgång, och det är med fint sinne för det självklara som Kusturica skildrar den. Det kan ligga i sättet han låter det evinnerliga sportandet, de allerstädes närvarande fotbollsmatcherna på radion peka ut över sig själva. Ty det räcker ju inte att vinna mot Sovjet i kvartsfinal endast . . .

Eller det kan vara lilla Malics olycksaliga benägenhet att när det verkligen krisar gå i sömnen. Med ena handen framför sig som ett skydd eller som en varning ger han sig barfota rakt ut i natten och hamnar på ett livsfarligt broräcke. Tillvaron är sannerligen en balansgång.

"När pappa var borta" är en berättelse om en tid av förvisning, balanskonster och moraliska nederlag, om människors förmåga att ta skydd bakom maktspel och ideologier och förlora sin mänsklighet på kuppen -- men också om förmågan att återerövra den.

Några hälsosamma stänk av Milos Formans satir, kan man säga, men samtidigt mindre burdus, ömsintare, mjukare i kanterna." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Det är en underbar film.

Med humor och hetta skildrar den en besvärlig tid i Jugoslavien, den tid när Tito sa tack och adjö till Stalin.

Som vanlig enkel partimedlem hamnade man då lätt i svårigheter. Den stora mustaschen i Moskva var plötsligt ett skämt; den som inte insåg det -- och som dessutom låg med den lokale partibossens älskarinna -- hade plats bokad på arbetsläger, även om partibossen råkade tillhöra familjen.

Om en sådan ödesdrabbad familj berättar Kusturica.

Han har gett oss en förträfflig guide in i förvirringen: en sexårig pojke, spelad av en ung begåvning vars make knappast skådats sedan "Chaplins pojke".

Allt ses ur hans perspektiv. Med förundrade men öppna sinnen tar han in sin omgivning.

Och världen är strålande och eländig." Bernt Eklund i Expressen

"Det finns inga pekpinnar i filmen -- inte av politisk art heller: men politiken finns där och människorna är inslingrade i den och styrs av den, sprattlar i den. Men den tar aldrig kål på filmen som hela tiden lever och för oss nära människor som är lika de flesta av oss, det vill säga ofullkomliga och otillräckliga fast kärleken finns där. Ömsint berättar Kusturicas sanningen om oss -- och den är inte sällan komisk." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se