Subway (1985)

Levnadskonstnären Fred blir bjuden till den unga vackra miljonärshustrun Helena på hennes födelsedagsfest. Under festen passar Fred på att inte bara spränga den rike makens kassaskåp och stjäla viktiga dokument därifrån utan också bli hopplöst förälskad i Helena. Hals över huvud flyr han från festen i Helenas bil, förföljd av miljonärens gorillor, och tar slutligen sin tillflykt till tunnelbanan. Men Fred är trots tilltaget en artig man och ringer upp Helena för att be om ursäkt. Hans ultimatum för att lämna igen de viktiga dokumenten är att Helena själv stiger ner i tunnelbanan och tar emot dem ur hans hand. Sagt och gjort men därmed är inte historien uppklarad. Några viktiga dokument fattas. Snart är jakten i full gång i Paris tunnelbanas vindlande gångar. En helt ny värld dyker upp för Fred. Ett pulserande liv av resenärer, udda människor, rullskridskoåkare, blomsterförsäljare med tvivelaktiga varor under buketterna, styrketränare som bryter upp handklovar i ett nafs och så kommissarie Gesberg och hans mannar som leder jakten på Fred. Underjorden är också befolkad av musiker av alla slag. Freds stora dröm är att bilda en egen musikgrupp...och han skrider målmedvetet till verket mitt i den halsbrytande jakten. Hans kärlek till Helena börjar också ta öronbedövande former och för henne återstår slutligen inget annat än att köpa sig öronproppar eller att bli lika hopplöst förälskad i Fred som han i henne.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Två saker i Bessons thriller förtjänar att räddas från glömskan. Dels scenografen Alexandre Trauners gestaltning av den parisiska tunnelbanan, denna dova, brokiga och sterila värld under jorden. Där påminns vi om Godards futuristiska förstudie för tjugo år sen i "Alphaville".

Dels också Isabelle Adjanis snabbundervisning i konsten att totalsabotera en högreståndsmiddag där struntpratet lägrar sig som havregrynsgröt över meissenporslinet. I den sketchen har revymakarna ett uppslag att hämta.

I övrigt är det besvärligt att mobilisera något mera översvallande intresse för Bessons övningar. Hans manus är risigt. Hans kriminella pojkaktighet tenderar att glida över i larvet. På låg höjd svävar hans story någonstans mellan barnkammaren och popkonsten, Läderlappen och Mickey Spillane.

Fransk, noga räknat, är den inte mer än en coke eller cheeseburgare." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Kanske kunde det blivit en begåvad samhällsfars om ett samhälle som på ett förbluffande sätt växt fram under jord. Men Besson saknar förmåga att smälta ihop humor och allvar till en engagerande helhet.

Man flinar några gånger åt de dumma poliserna och beundrar rullskridskoakrobatiken hos en av tjuvarna. Resten är tom teknik, tomma gester, låtsasallvar, inte ens särskilt festligt och med denna Isabelle Adjani som gärna placerar sin slanka blodfullhet i dåliga filmer.

Man önskar Luc Besson upp i friska luften igen." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

""Subway" är den popiga berättelsen om den romantiske skojare (Christopher Lambert) som blir bjuden på party av en rik mans kvinna (Isabelle Adjani) och passar på att både bli förälskad och spränga kassaskåpet.

Båda sakerna leder till en lång och lättsam jakt i Paris T-bana.

I underjorden lever nämligen de udda. När natten fallit på och sista tåget gått kommer småtjuvar och blomsterförsäljare och ännu otända popstjärnor ut ur kulvertarna och intar perrongen.

En misslyckad polispatrull kryddar deras tillvaro -- och publikens. Den trötte kommissarien spelad av Michel Galabru -- Frankrikes Carl-Gustaf Lindstedt -- ger de ironiska krusningar som glansdagarna kring Lambert och Adjani så väl behöver." Bernt Eklund i Expressen

"Filmen ligger långt från realismen; att, som sker i reklamen, kalla den för thriller snuddar vid falsk varubeteckning. Besson har inte haft för avsikt att i första hand berätta en historia; varje gång en sådan antyds och börjar utvecklas avbryter han dess rytm med bisarra infall. Subway har därför kommit att sakna all episk tyngd. Det verkar som om Besson trodde att hans visuella fantasi och infallsrikedom befriade honom från uppgiften att berätta och ge styrsel och stadga åt sin film.

Ändå glimmar det ofta till. Besson kan nämligen skapa slående bilder även om han ännu inte lärt sig -- eller inte är intresserad av -- hur man sätter ihop dem till en helgjuten enhet." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se