Legal Eagles (1986)

Det stora åklagarässet Tom Logan tvingas i rätten slåss med den virriga men energiska försvarsadvokaten Laura Kelly. Hon representerar allt som han ogillar i juristkåren. Genom en rad tillfälligheter blir dock bägge två inblandade i en stor konsthärva, där skumma individer varken drar sig för mordbrand eller mord. Omständigheterna leder till att de två snart blir mycket omaka partners, som med skiftande framgång tillsammans försöker lösa fallet med de försvunna tavlorna och den oskyldigt mordåtalade konstnärsdottern -- om hon nu är oskyldig . . .?

Pressreaktion Svensk filmografi

"Detta, mina vänner, är en superb thriller i gammal klassisk Hollywoodstil.

Lite lagom humoristiska förvecklingar, en komplicerad deckarintrig med spännande upplösning och gediget skådespeleri, stunt- och regijobb.

Precis så som man förväntar sig att en sån här film ska vara och vilken glädje när ens förväntningar uppfylls.

För de är, måste jag tillägga, aldrig särskilt stora när man går för att se film från Hollywood med stjärnspäckad rollista." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Och visst är det sevärt, trots att den uppmärksamme nog ganska snart räknar ut mordgåtan och trots att samspelet mellan Winger och Redford inte alltid är det bästa.

Nu är ingen av dem särdeles lysande men bredvid Redford -- denne skådis med en samling ytterst begränsade grepp och gester i sin repertoar -- framstår Winger som rena Maggie Smith. Särskilt roligt är det att studera Redford när han får för sig att knipa ihop ögonen och kisa. Då kan det antingen betyda: 1) jag är arg, 2) jag tänker eller 3) jag kisar med ögonen.

I "Legal Eagles" kisas det i ett, varför är inte alltid lätt att veta.

Men som sagt, visst är det sevärt. Speciellt som filmen tar en in i Manhattans mondäna konstmiljö och exklusiva auktioner, vilket tilltalar de voyeuristiska instinkterna hos de flesta av oss som inte har för vana att ligga som remmar i backen till Bukowskis.

Vad komedithriller anbelangar, således ett tämligen gott hantverk -- varken mer eller mindre." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Här är det Robert Redford som är åklagare i karriären och Debra Winger som med hårda rådjursögon försvarar Daryl Hannah, blondin med trassel. Det saknar inte underhållningsvärden, men inte är det som förr.

Det kan bero på att Redford/Winger är rätt så små aktörer i jämförelse med Tracy/Hepburn. Men främst är det regissören Ivan Reitmans fel. Han vill briljera med allt: magnifika eldsvådor, biljakter på New Yorks gator, hus som sprängs i luften. Han tror att även trevliga filmer måste vara våldsamma och är alltså drabbad av Hollywoods mest svårartade neuros." Lasse Bergström i Expressen

"Nu är väl inte Robert Redford någon Cary Grant utan börjar trots sin uppenbara charm mer och mer likna sin egen avbild hos Madame Tussauds och håller en spelnivå inte långt därifrån.

Mer lyckad som komedienne är då Debra Winger som med sin manliga kvinnlighet och djupa röst har något av Kathrine Hepburn över sig när hon med de flesta medel försöker locka åklagaren bort från den oskuldsfulla men lockande kalven Daryl Hannah.

Som sagt tunn men trivsam, och underhållande på ett nygammalt sätt." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se