Bäddat för trubbel (1987)

Baltimore 1963. Bill "BB" Babowsky och Ernest Tilley kunde ha blivit de bästa vänner -- om ödet inte ingripit och gjort dem till värsta fiender. Dagen började ju så bra för dem båda: "BB' hade just köpt sig en splitter ny Cadillac på förmånliga villkor, medan Tilley lyckats fly från sin gnatande hustru och nu njöt av tystnaden i sin bil på väg till jobbet. Ödet ville att de skulle träffas denna vackra morgon: just som "BB" backar ut sin Cadillac från bilfirmans garage, möter han Tilley -- eller mera sanningsenligt: framdelen på Til!leys bil. Vad som vanligtvis händer när två bilar krockar, är att båda bilförarna anser att det var "den andres" fel. Så sker också i det här fallet. Ingen av dem tar på sig skulden och båda beslutar sig att "ge tillbaka" vid första bästa tillfälle. Så när "BB" några dagar senare får se Tilleys bil på en parkering, hämnas han genom att slå sönder strålkastarna. Tilley, å sin sida, hämnas hämnden genom att slå sönder alla rutorna på "BB"s nya bil. Och förhållandet mellan de två blir absolut inte bättre av att de upptäcker att de båda jobbar som "fasad-nasare" och alltså är konkurrenter. Båda känner med sig, att det här är bara början på en lång och varaktig fiendskap . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Vi får följa två försäljare i Baltimore 1963, två försäljare av aluminium-paneler för villor. De utövar sin konst i en tid när konsumentskydd och rättigheter inte ens är påtänkta; de luras helt enkelt. Alla trick är tillåtna för att lura på folk fasader de inte behöver. Fräckt och energiskt -- och det är mycket roligt.

Att se cyniska dammsugarförsäljare på film är mycket mer underhållande än att ha dem på tröskeln.

Aluminium-panelerna är bara en tråd i den här väven. De två försäljarna, mästerligt gestaltade av Richard Dreyfuss och Danny De Vito, råkar i luven på varandra. Filmen följer deras uppskruvade konflikt, där alla medel är tillåtna. Slagen under bältet har de lärt i försäljarbranschen.

Ett av vapnen blir Kvinnan, spelad av Barbara Hershey som värmde våra hjärtan i "Hannah och hennes systrar". Spelet mellan henne och Dreyfuss är ljuvligt, och med små uttryck och snabba ansiktsskiftningar växlar de två mellan kärlek och ilska och sorg och lycka.

Filmen bärs också fram av en massa dråpliga dialoger kring fikabord, lunchbord, frukostbord, krogbord, där försäljare av varierande intelligensnivå samtalar om livets väsentligheter. Här finns diskussioner om då aktuella TV-serien "Bröderna Cartwright" som är oemotståndliga. Där fungerar igenkännandet; alla har vi historieförstörare och andra lågtryck på jobbet eller hemma." Jens Peterson i Aftonbladet

""Bäddat . . ." är liksom Barry Levinsons debutfilm "Fiket" (1982) inspelad i hans hemstad Baltimore. Och liksom "Fiket" -- där Levinson berättade om ett grabbgäng -- präglas "Bäddat . . ." av Levinsons kärlek till och känsla för typer.

Fasadnasarna är ett gäng förvuxna pojkar som påminner om dem man brukar möta i Damon Runyons noveller: odrägliga och oemotståndliga samtidigt.

Som i Runyons noveller är turerna i Levinsons film inte svåra att förutsäga, men det gör inte så mycket. Det hör tvärtom nästan till -- precis som en av poängerna med fasadnasarnas historier om branschlegenden Moe är att de alla berättar samma sak.

Och det är ett gott betyg åt Levinsons handlag och förmåga att hitta skådespelare att man trots förutsägbarheten inte tröttnar på att lyssna på dessa försäljares svada, eller på att se dem försöka prata omkull kunder, chefer, varandra, varandras fruar -- praktiskt taget allt som kommer i deras väg.

Snarare önskar man att Levinson berättat lite mer om dessa bondfångarartisters knep. Han väcker ens aptit i början, men koncentrerar sig sedan alldeles för snabbt på fejden -- förbluffande fantasilöst utkämpad -- mellan Dreyfuss och DeVito, och den romans den ger upphov till.

Det gör att man som åskådare känner sig aningen lurad." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

"Fantastiska skådespelare -- Dreyfuss är underbar -- och osannolika små samtal, som perfekt fångar vardagens knäppighet gör "Bäddat för trubbel" till en absolut sevärd film. Med ett förbehåll -- kunde inte stackars DeVito få lyckas med nåt?" Helena von Zweigbergk i Expressen

"Liksom Fiket är Bäddat för trubbel till stor del en ordväxlingskomedi men här finns också en hel del mycket roande situationskomik. Stor hjälp har Levinson den här gången av Richard Dreyfuss, den diminutive Danny De Vito och Barbara Hershey. Men runt detta centrum finns också en utsökt samling birollsaktörer som ger filmen dess fond och karaktär.

Bäddat för trubbel är en film som aldrig överdriver sin 60-talsskildring utan som på ett försynt och humoristiskt sätt glider med i tidsandan för att då och då göra ett tidstypiskt nedslag. Det är en ovanlig, sympatisk och personlig komedi Levinson gjort, utan den flåsiga hurtighet eller komiska inställsamhet som präglar många av genrens andra filmer." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se