Peggy Sue gifte sig (1986)

Peggy Sue, en medelålders amerikanska, möter efter 25 år sin gamla avgångsklass vid Buchanan High School, samtidigt som hon är på väg att skiljas från sin man Charlie. Hon väljs till festens drottning, men svimmar sedan hon krönts. När hon vaknar upp har hon kastats tjugofem år tillbaka i tiden och får chansen att förändra sitt liv.

Pressreaktion Svensk filmografi

"...en heltöntig final kan få en hygglig komedi att kapsejsa." Jens Peterson i Aftonbladet

"I "Peggy Sue gifte sig" finns förvisso ögonblick av insiktsfull självironi -- inte minst hos Kathleen Turner som Peggy Sue -- och träffsäkra kommentarer till skollivets jargong och förödande rollfördelningar.

Men den "värme" och "humor" i betydelsen försoning med det förflutna som hänfört en stor del av den amerikanska kritikerkåren kan jag inte alls förnimma.

Peggy Sue blev gift, på samma sätt som hennes skolkamrater blev och förblev vad de då redan var.

Bara roligt? Nej, snarare en den sociala determinismens instängda grimas. För såvitt man inte väljer -- vilket naturligtvis lätt låter sig göras -- att enbart nappa på alla romantiska/nostalgiska lockbeten och sucka att allt nog var bra som skedde." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Francis Coppola kan ju inte göra en riktigt dålig film (fast man började undra efter "Cotton Club").

Han har en formkänsla som håller ihop den sämsta historia. Det ÄR roligt när man upptäcker att han målat trädstammarna gula och trottoarerna ljuslila för att få hela filmen pastellfärgad som det tidiga 60-talet.

Jag beundrar det eleganta handlaget men "Peggy Sue gifte sig" är en gräslig historia.

Det märkligaste är att den är en dålig och oinspirerad plankning av 80-talets kanske bästa fantasifilm, "Tillbaka till framtiden"." Britta Svensson i Expressen

"Större delen av filmen utspelar sig under det tidiga 60-talet och är en både humoristisk och nostalgisk skildring av en oskuldsfull epok. Coppola berättar med stor talang och avstår från lättköpta komiska poänger. Han lyckas väl med att förströ sina åskådare men när man vet vad han faktiskt kan åstadkomma är resultatet ändå ganska magert.

Liksom sina kolleger Brian De Palma med Smarta killar och Martin Scorsese med En natt i New York har han gjort en egendomlig oambitiös film och nöjt sig med arbeta utan alla pretentioner såväl vad form som innehåll beträffar. Här och där glänser det, men av den Coppola som gjorde Gudfadern och Avlyssningen och som höll på att förnya den amerikanska filmen märks intet. Till slut får man samma känsla som man skulle få om t ex Saul Bellow kom ut med en roman som lika gärna kunde ha varit skriven av James Michener." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se