Filmen om Anton Nilson. Till arbetarklassens barn (1980)

Media (1 st)

Originaltitel	Filmen om Anton Nilson. Till arbetarklassens barn
Svensk premiärtitel	Filmen om Anton Nilson. Till arbetarklassens barn
TV-titel i Sverige	Anton Nilsson - en film för arbetarklassens barn

Regi	Maj Wechselmann
Manus	Maj Wechselmann
Produktionsledare	Steve Jansson
Foto	Roland Lundin
Ljudtekniker	Peter Holthausen Thomas Samuelsson
Research	Inger Antonsson Åsa Rydén
Produktionsassistent	Inger Antonsson
Redigering, klippning	Susanne Linnman Maj Wechselmann
Ljudläggning	Leif Westerlund Peter Holthausen
Speaker	Ulla Sjöblom Allan Edwall

-	Medverkande:
Anton Nilson

Produktionsbolag	Arbetarrörelsens stödgrupp för filmen om Anton Nilson
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Föreningsfilmo AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Föreningsfilmo AB	1980
Specialeffekter, foto	Animagica Film & Video AB		(Trick)

Anton Nilson är känd som en av Amalthea-männen, tre ungsocialister som 1908 i ett av arbetskonflikter lamslaget Malmö förövade ett bombattentat mot fartyget Amalthea, bostad för de engelska "arbetsvilliga" som arbetsgivarna importerat för att bryta de strejkande arbetarnas kamp.

För bombattentatet, som oavsiktligt krävde dödsoffer, dömdes Anton Nilson till döden, en dom som senare ändrades till livstids straffarbete. Totalt kom han att sitta tio år i fängelse, varav tre år och åtta månader i isolering.

1917 benådades han av den liberal/socialdemokratiska regeringen, ledd av Edén, och lät därefter utbilda sig till flygare, något han föresatt sig under fängelseåren.

Han enrollerade sig i Röda armén, som kämpade mot vita kontrarevolutionärer och brittiska, amerikanska och japanska invasionsstyrkor, och sattes som stridsflygare in bl a i striderna på den baltiska fronten och hade Riga som bas. Under uppbyggnadstiden stannade han i landet och lämnade Sovjetunionen först 1926.

Anton Nilson framträder i filmen själv som berättare på de platser där han vistats och verkat: norra Skåne där han växte upp; Malmö där han som arbetare fick sin brinnande politiska övertygelse, platsen för Amalthea-attentatet; Leningrad, Moskva och Riga där han han gjorde sin insats för den unga sovjetstaten.

Hans starka personliga engagemang gör att han flera gånger själv rycks med av sin berättelse och konturerna av agitatorn i honom framträder. I mera avslappnade ögonblick kan man urskilja en drastisk humor.

Utöver tagningarna på plats arbetar Wechselmann med stillbilder och dokumentära sekvenser från bl a Malmö 1908, Härnösand 1917 och journalfilmbilder från inbördeskrigets Ryssland.

Om tiden efter Anton Nilsons hemkomst till Sverige 1926 meddelar filmen summariskt att han under andra världskriget intog en klar antifascistisk ståndpunkt som kolumnist och ledarskribent i Albin Ströms vänstersocialistiska Arbetarposten.

I filmen får man till sist uppleva Anton Nilson som mötestalare i nutiden, aktiv och vital. Han är kritisk mot utvecklingen och menar att arbetarrörelsen håller på att falla sönder. Han dundrar mot begrepp som privat ägande och blandekonomi, vilka, menar han, lockat arbetarrörelsen till avsteg från sin ideologi, rättesnöret.

Censurnummer	121320
Datum	1980-05-19
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	1000 meter
Kommentar	Aktlängder: 490-510 m.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1000 meter
Längd i minuter	91 min
Akter	2 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen om Anton Nilson mottogs övervägande positivt. Men, inte oväntat, färgades recensenternas omdömen av deras politiska övertygelser. Recensionen i konservativa Svenska Dagbladet var rubricerad "Ogenomtänkt och hafsigt", medan rubriken i socialistiska Ny Dag löd "Spännande möte mellan två kämpande socialister".

Jurgen Schildt, AB: "Anton Nilson, 92 år fyllda strax före decennieskiftet, förblir en märklig och tändande gestalt i den svenska arbetarrörelsens historia. Är Maj Wechselmanns levnadsskildring i motsvarande grad en märklig och tändande film?

Det vore ett överdrivet påstående. Wechselmann firade några polemiska triumfer när hon i Viggen 37 för åtta år sen drog ut som partisan mot det flygindustriella komplexet i Sverige. I filmen om Anton Nilson har de polemiska gåvorna begripligt nog fått vila och ersatts av den lyssnande och registrerande attityden. Det är en position där hon bara delvis lyckats göra sig hemmastadd."

Hanserik Hjertén, DN: "Visst har Maj Wechselmann gjort ett utmärkt jobb, tecknat en levande bild av ett unikt människoöde och färgsatt den historiska bakgrunden med nyfunna arkivfilmer. Ingen kan ta ifrån henne den förtjänsten.

Men det är framför allt Anton Nilson själv som bär upp denna berättelse, som finns med framför kameran, med sitt patos och sin medkänsla med det gamla Fattig-Sveriges alla stackare som tycks stå lika levande för honom än i dag.

Allt blir tydligare genom honom. När han står på rivningstomten efter Café Utposten i Malmö där ännu en bit av socialismens historia försvunnit. När han lutar kinden mot en cellvägg på Långholmen för att visa hur han svalkade sig i sin omänskliga isolering där inget fönster fick öppnas i sommarhettan.

Eller när han i dagens Sovjet träffar en gammal vän och berättar minnen som säger lika mycket om den kringrända arbetarstatens nödläge den gången som bilderna av svält och död.

Det är ett ovanligt porträtt av en människa som själv rör sig obehindrat genom sitt förflutna och binder samman historien och nuet med en fortfarande oförbrukad framtidstro.

Den filmen unnar jag många att se. Den är ett vitaminpiller i den aktuella dysterheten både mänskligt och politiskt."

Kent Hägglund, Ny Dag: "Maj Wechselmann är en av de finaste filmregissörerna här i landet. Ibland låter hon kameran enbart vila på Anton, vi får titta och lyssna på honom, känna hans starka personlighet verka. Ibland sticker hon in bilder och scener för att förstärka och illustrera det han berättar, ibland bygger hon ut längre partier med hjälp av gamla stillbilder och dokumentärfilmer. Det är fräscht, det är effektivt och det är spännande - filmen ger en förunderlig närhet till den tidiga arbetarrörelsen i Sverige och till ryska revolutionen."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "I sin nya [film] har [Maj Wechselmann] plockat fram den socialistiske agitatorn Anton Nilson ur en verklighet som länge legat begravd i arkivgömmor och gulnade tidningslägg. Den verkligheten stinker.

Den stinker av all den råttlort och mänskliga brutalitet som Anton många år tvingades leva i och med - allt sen den dag då han som 19-åring rodde ut till fartyget 'Amalthea' och sprängde hål i dess sida med dynamit. En människa dog och åtskilliga skadades - vilket kanske främst berodde på att attentatorn inte visste att fartyget strax innan hade byggts om. (-)

Hela tiden står Anton Nilson - nu 92 år gammal och vackert silverhårig - på barrikaderna med en röst som en brandfackla och argument som nog borde få de flesta makthavare i folkhemmet att se rött.

Men vem är socialisten i enrum och på personligt närhåll? Hur ser hans långa liv ut efter andra världskriget? Vad anser han om Sovjet idag? Och om Sverige?

Visst får vi lära oss väsentliga data i denna explosiva historielektion. Men jag hoppas att den uppkäftiga Maj Wechselmann nästa gång ville bita till så blodet skvätter kring aktuella makthavare."

Sune Örnberg, GP: "I Maj Wechselmann har [Anton Nilson] fått den bästa av tänkbara porträttörer. Hon delar hans hängivelse för Sovjetunionen och en viktig del av filmen handlar om den unga republikens historia. Anton Nilson gjorde nämligen en insats där. När kapitalisterna invaderade den revolutionära staten slöt sig Nilson till de röda. Han var bl a chef för flygarna vid Riga. Då hade han släppts ur fängelset genom Brantings försorg och fått flygarutbildning genom en rik borgares insats. (-)

Nilson är inte proletär utan son till en despotisk storbonde. När han var 12 år hade han redan avancerat till förman över arbetsfolket. Men han flydde alltså faderns välde och ägnade sig åt arbetarrörelsen på skilda fronter.

Det är en livlig och kolossalt smittande film. Nilson själv är vår ciceron i svenska fängelser och på sovjetiska platser. Maj Wechselmann kommenterar med klar röst. Hennes indignation över fängelserna är stark och vi förstår genast att sovjetmedborgare inte buras in för terrordåd och än mindre för avvikande åsikter. Hennes vrede är starkare när hon berättar om försöken att strypa revolutionen, och vi fattar omedelbart att Sovjetunionen aldrig invaderar några stater, allra minst kommunistiska.

Nilson är mycket imponerande men det som imponerar mest är den solidaritet som arbetare hemma och utomlands visade år efter år mot honom och hans fängslade kamrater. Det är sådant som ger hopp för framtiden."

Mårten Blomkvist, Expr: "Maj Wechselmann filmar hellre än bra. Filmiskt är detta en ganska fantasilös historia där kameran inte rör sig mycket, utom för en del övertydliga montage och till leda upprepade åkningar.

Filmen om Anton Nilson har lyckats i den meningen att den förmedlar något som den svenska välfärdens barn aldrig kommer att få lära sig i skolan."

Hans Schiller, SvD: "Det verkar som om filmarna struntat i att lägga ned tid på att samla in bakgrundsmaterial utan låtit Anton Nilsons berättelse vara enda källan, möjligen tillsammans med sovjetiska informationskällor, vilket kan förklara den mycket okritiska skildringen även av dagens Sovjet.

Filmen om Anton Nilson har tyvärr med tanke på ämnets inneboende möjligheter blivit en tämligen svag film vilket också kan bero på att Maj Wechselmann är bäst när hon vill vara kritisk mot samhället och sämre när hon försöker resa monument."

Kommentar Svensk filmografi

Egentligen skulle Filmen om Anton Nilson ha producerats av TV 1, men tre veckor före inspelningsstarten stoppade kanalledningen projektet. Bertil Mollberger (DN 25.8.1979):

"För två veckor sedan sade TV 1 plötsligt och oväntat nej, trots att både det s k projektbeslutet och de ekonomiska beräkningarna var klara.

- Något kontrakt med Wechselmann kan inte skrivas - i så fall kommer hon för nära gränsen för fast anställning, sade TV 1 och hänvisade alltså till de s k trygghetslagarna.

Fackklubben på TV talade däremot öppet om svartlistning:

- Sådant här drabbar i och för sig många frilansare. Men det verkar som om det ligger mer bakom beslutet denna gång. Maj Wechselmann är en ganska kontroversiell person, menade SIF-klubbens ordförande Ingemar Schmid.

Sedan nyheten om TV:s nej kom har en rad föreningar och privatpersoner förklarat sig villiga att hjälpa till med filmen om 'Amaltheamannen'.

- Jag är fortfarande chockad och förvånad av TV:s beslut , säger Maj Wechselmann, det är helt obegripligt för mig.

- Men å andra sidan är jag desto gladare att filmen nu ser ut att bli av.

- I alla händelser börjar vi filma tisdagen den 4 september.

Dagen därpå avtäcks en modell av fartyget 'Amalthea' i Anton Nilsons födelseort Arkelstorp i Skåne.

- Där tänker vi vara med och filma, säger Wechselmann, och med detta börjar också vår film.

Bland dem som ställer upp för Maj Wechselmanns film:

Teaterförbundet, Teatercentrum, LO:s folkhögskola Åkers Runö och dess rektor Göran Sallnäs - han ingår också i den lilla filmkommitté som Wechselmann bildat, liksom Lars Westman från Arbetarrörelsens arkiv och medregissören Inger Antonsson.

Pistolteatern skall ge en 'galaföreställning' i höst, från vilken behållningen går till 'Amalthea'-filmen. Skånska teatern i Landskrona planerar liknande stödaktioner, liksom en rad fackliga organisationer landet runt. Det gäller speciellt Årsta lokala socialdemokratiska förening, där Anton Nilson i dag är verksam.

Mellan 200.000 och 250.000 kommer filmen att kosta att producera.

- Redan nu vet vi att vi har tillräckligt med pengar till inspelningsstarten, säger Maj Wechselmann. Det känns verkligen upplyftande."

Produktionen tilldelades därefter ytterligare medel genom Svenska Filminstitutets försorg.

Filmen visades till slut i TV1 30.4.1982. Titeln hade då ändrats till Anton Nilson - en film för arbetarklassens barn.

Bombattentatet mot logementsfartyget Amalthea, där engelska hamnarbetare var inhysta, utfördes i Malmö hamn natten mellan 12 och 13 juli 1908 av tre arbetslösa ungsocialister. Dessa var, förutom Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern. Vid attentatet dödades en person och 23 skadades. Nilson och Rosberg dömdes till döden och Stern till livstids straffarbete. Högsta domstolen ändrade Rosbergs dödsdom till livstids straffarbete, och senare fick även Nilson genom nåd sitt dödsstraff ändrat till livstids straffarbete. 1917 benådades samtliga efter en uppmärksammad kampanj för deras frigivning.

Anton Nilson var född i Arkelstorp i Skåne 1887. Han avled i Stockholm 1989. Maj Wechselmann är född 1942.

Sverigepremiär	1980-05-19	Folkets Hus	Stockholm	Sverige	91 min
Urpremiär	1980-05-19	Folkets Hus	Stockholm	Sverige	91 min
TV-visning	1982-04-30	TV1		Sverige

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1980			(bidrag om 165 481,62 kr)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm
Längd i meter	950

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	I-band
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	4
Dia	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska