Marmormannen (1977)

Wajdas kritikerrosade film är en spännande kartläggning av mönsterarbetaren Birkuts liv. Filmstudenten Agnieszka rekonstruerar Birkuts uppgång och fall.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det finns censurgränser i Polen och dem är Wajda försiktig med att inte trampa över. Den outsagda samhällskritiken i hans film är dock ständigt närvarande. Bilderna av auktoritär korruption och förslumning är många. De har sina självklara beröringspunkter med tidningsbilderna nyligen från Gdansk och Katowice.

Men det är inte främst som politisk kommentator som Wajda är intressant. Han är för generell i sina fördömanden och för ospecifik i sina krav för det. Som stämningsmålare i ett oroligt politiskt psykologiskt klimat kan han dock vara farligt säker.

Tekniskt påminner säkerheten om den franska nya vågen för tjugo år sen. Kamerajobbet är gjort med lätt hand. Klipparbetet är dramatiskt. Helheten har på en gång luftighet och mörker. Jag vet inte om filmen skulle blivit annorlunda om den gjorts efter de senaste veckornas händelser i Polen. Möjligen är Wajda ingen segrarnas krönikör. Möjligen är det i misstron hans filmer har sin näring. Möjligen är han pessimist.

Men kanske MARMORMANNEN just därför också ses som ett positivt tecken. Att filmer som denna kan komma från Warszawa är inte mindre hoppfullt än det frihetliga besked som nyligen kom från Gdansk." Mario Grut i Aftonbladet

"Det finns tillfällen då vi biogångare kan vara tacksamma. Att sent, men inte för sent, få se Andrzej Wajdas MARMORMANNEN är ett sådant tillfälle. Grip det, ty här finns en film som sina nära tre timmar till trots är ett evenemang. Det är längesen en så innehållsrik och kraftfull uppvisning förevisades på svensk bioduk. Timmarna flyger fort under denna Wajdas lektion i en väsentlig del polsk historia, vars fortsättning vi bevittnar i dag.

MARMORMANNEN bygger på en novell av Aleksander Scibor-Rylski, som publicerades för nära tjugo år sedan i en polsk tidskrift. Redan då skrevs ett manus, men först tretton år senare tillåts det bli film.

Det har sin förklaring i Wajdas ämne: 50-talets Polen med dess återuppbyggnadsarbete och socialistiska industrialiseringsdrömmar, men också dess stalinism och paranoida systemförsvar. Men Wajda gör mer än så. På ett genialt sätt sammanför han kritiken av 50-talets misstag med deras nutida fortsättning." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Det vore både rätt och fel att kalla MARMORMANNEN för en deckare. Den skildrar visserligen lösandet av en gåta, men till skillnad från de deckare vi är vana att se förändras gåtan under filmens gång. När lösningen väl kommer är den i och för sig logisk, men långtifrån tillfredsställande.

För Birkuts öde är också Polens. Han har bokstavligen talat varit med om att bygga landet, och ändå får han en dag uppleva att det verk han har så stor del i slår tillbaka på ett sätt han aldrig förutsåg. Verkligheten var mer komplicerad än både Birkut och vi från början anade.

Den västerländska film som mest påminner om MARMORMANNEN är faktiskt GUDFADERN 2. MARMORMANNEN är inte alls lika dramatisk, men bägge filmerna skildrar med likartad berättarteknik män som sakta motas mot undergången genom sin oförmåga eller ovilja att förändra sig i takt med samhället runt dem.

På sitt lågmälda sätt är Wajdas film lika fascinerande och välgjord som Coppolas. När jag ser den kan jag inte låta bli att associera till den ungerska VERA OCH STALIN, också den en film som i all sin stillsamhet kunde ses som en psykologisk thriller, bit efter bit lades till porträttet av Vera och hennes omgivning tills en skrämmande bild framträdde.

Kanske håller öststatsfilmarna på att ta över den gamla deckaren och ge den nya dimensioner." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

"MARMORMANNEN tar nästan tre timmar men som den mästare Wajda är ser han till att pulsen aldrig mattas. Det är väl också sannolikt att den senaste tidens händelser i Polen skärper betraktarens sinnen och fördjupar förståelsen. Det är i varje fall mitt intryck när jag nu ser filmen för andra gången.

Filmen utgår från en novell som handlar om muraren Mateusz Birkut, en gång arbetets hjälte och som sådan förevigad i marmor. Statyn skulle senare komma att förpassas till nationalmuseets skräpkammare.

Men Wajda har funnit en berättarmetod som tillför ytterligare dimensioner samtidigt som den ger honom nästan obegränsade möjligheter att arbeta med ett uppbrutet tidsperspektiv utan att klarheten går förlorad. Han låter då och nu spela mot varandra på ett sätt som också ger filmen dess rytm och struktur.

Wajda har integrerat den ursprungliga historien i en ramberättelse. Han har gjort en så kallad metafilm, en film om en film." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se