Seppan (1986)

Media (1 st)

Agneta Fagerström-Olssons fiktionsfilmsdebut om hennes egen uppväxt i Seppan, söder om Stockholm, där människor från alla delar av det krigshärjade Europa arbetade och bodde. Filmen rönte stor uppmärksamhet och fick en rad utmärkelser, även internationellt.

Seppan var Agneta Fagerström-Olssons debut som fiktionsfilmsregissör. Filmen producerades ursprungligen för tv och sändes i SVT under 1986 i två långa avsnitt men efter stor uppmärksamhet och en rad utmärkelser, även internationellt, klipptes serien också om i en långfilmsversion som fick biopremiär 1987. 

Seppan är den till stora delar självbiografiska berättelsen om Fagerström-Olssons egen uppväxt i det så kallade Seppan i Tullinge, Botkyrka kommun, söder om Stockholm. Hennes pappa var vd för Alfa-Laval och hennes kompisar var barnen till arbetarna på Separatorfabriken – arbetarna som kom från alla delar av det krigshärjade Europa. Regissören har själv sagt att hon ville göra en film om sin egen barndom eftersom hon aldrig hade sett något som ens liknade den skildras på film.

Filmen kom till i en tid som kan ses som en backlash för den svenska barnfilmen. Efter att man mot slutet av 70-talet hade hittat ett nytt bildspråk och nya historier att berätta för barn, i filmer som Mamma pappa barn (Marie-Louise Ekman), Elvis! Elvis! (Kaj Pollak) och Den åttonde dagen (Anders Grönros), var 80-talet en återgång till en trygg, snäll och ganska ointressant barnfilmsstil. Margareta Norlin har rentav kallat barnfilmen på 80-talet för ”en reträtt till femtiotalsidyllen”.

En viktig anledning till den här (icke-) utvecklingen är den så kallade videovåldsdebatten som startade 1980 då den nya hemvideotekniken introducerades i Sverige. Rädslan för att barnen via videouthyrare skulle få fri tillgång till skräck- och våldsfilmer gav upphov till en moralisk panik av sällan skådat slag och runtom i landets skolor gömde lärare, på uppmaning av upprörda föräldrar, undan videobandspelarna – trots att de var utmärkta pedagogiska verktyg. Också det svenska barnfilms- och tv-utbudet påverkades av videovåldsdebatten och många ämnen som behandlats på 70-talet – såsom död, sexualitet och våld inom familjen – blev åter tabubelagda.

Seppan sticker därför ut i barndomsskildringarna på svenska biografer på 80-talet. Här är döden ständigt närvarande, sexualiteten är bland de prepubertala barnen ett ofta återkommande samtalsämne och det händer att en del pappor ibland dricker för mycket och blir våldsamma.

Men allt detta ses ur Saras, Pirjos och de andra barnens ögon och därför är Seppan definitivt en film som kan och bör ses av barn. Allt är heller långtifrån hemskt – sällan har den starkaste vänskapen i världen skildrats så övertygande, och sällan har lekens och upptäckarlustens glädje förmedlats så medryckande, som i Seppan. 

Agneta Fagerström-Olsson kan också sägas vara en del av den våg av filmskapare av kvinnokön som fick sitt stora genombrott på 80-talet. Suzanne Osten, Marie-Louise Ekman och Christina Olofson var några andra namn som delvis ritade om den svenska filmkartan som så totalt dominerats av män alltsedan alltid. 

Dessa och andra kvinnors filmer gav rentav upphov till en debatt kring huruvida det fanns ett ”kvinnligt filmspråk” eller ej. Debatten hade sitt upphov i en studie gjord av forskaren Ulla Ryum som visade att filmer gjorda av kvinnor (såsom Seppan) skilde sig från ett klassiskt, aristoteliskt (manligt) berättande med en tydlig narratologisk struktur och var mer episodiska. 

Och visst kan det vara så, menade vissa debattörer, att kvinnorna söker sig till alternativa berättarsätt eftersom de inte har samma syn på mål, utveckling och kontinuitet och att de eftersom de ”vantrivs i den gängse (mansdominerade) kulturen” väljer andra ämnen och andra berättarmedel än de konventionella.

Oavsett varför Seppan ser ut som den gör kan vi konstatera att formen på ett utmärkt sätt korrelerar med filmens handling. Här är det inte en enda berättelse som förmedlas utan rösterna, perspektiven, barnen är många. 
Och även om Pirjos, Saras och Polskans historier utspelade sig på ett lerfält utanför Stockholm 1961 är Seppan framför allt en tidlös film om vad det är att vara barn. Nu som då.

Malena Janson (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Ladda ner filmhandledningen

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Seppan
Svensk premiärtitel	Seppan

Regi	Agneta Fagerström-Olsson
Manus	Agneta Fagerström-Olsson
Producent	Bert Sundberg
Foto	John O. Olsson (som John Olsson)
Musik	Mikael Renliden Thomas Gartz
Arkitekt	Lena Billingskog
Klippning	Christin Loman
Ljudtekniker	Lennart Dunér
Scripta	Lena Koppel Anja Hede
Inspelningsledare	Anders Durvall
Produktionsassistent	Marianne Wallin
B-foto	Lil Trulsson Jan Alvermark
Elektriker	Torbjörn Andersson Bengt Widell
Passare	Ola Hjelm
Ljussättare	Åke Jonasson
Negativklippning	Kerstin Bengts
Snickare	Åke Bengtsson Johan Kiviranta
Rekvisita	Rickard Molin
Attributör	Jan Olof Ågren
Kläder	Sven Lundén Kim Åström
Smink	Sven Lundén Kim Åström
B-ljud	Patrik Strömdahl Anders Larsson
Specialeffekter, ljud	Christer Granberg Mats Klyvare
Mixning	Bengt Löthner
Övrig medarbetare	Rolf Degerlund (allt-i-allo) Kerstin Hagström (barnansvarig)

Nina Lager	Pirjo
Sofie Mällström	Sara
Jesper Lager	Seppo
Jani Niemimaa	Jari, Seppos yngre bror
Mariana Vodovosoff	Fransiska
Karolina Palutko	polskan
Dani Modrusan	ryssen
Fetije Alije	Piroschka
Krister Ax	Grisa-Bengt
Anders Hedenlans	Greger
Angela Ekström	lilla Anna, Grisa-Bengts lillasyster
Tomas Laustiola	Kiviranta, Pirjos pappa
Sari Lilliestierna	Pirjos mamma
Peter Stormare	Saras pappa
Elisabeth von Gerber	Saras mamma
Mervi Kekarainen	Seppos och Jaris mamma
Michael Mansson	Werner, Fransiskas pappa, österrikare
Victoria Carlbaum	Fransiskas mamma
Janis Bergholcs	Petrowski, Polskans pappa
Yvonne Schaloske	polskans mamma
Andrzej Domalewski	ryssens pappa
Kinga Pawlica	ryssens mamma
Alex Sandor Somai	Piroschkas pappa, ungrare
Eva Laczko	Piroschkas mamma
Magdalena Novotny	Piroschkas farmor
Kåre Hjelm	Gregers pappa
Elisabeth Nordkvist (som Elisabeth Nordkvist-Bolme)	Gregers mamma
Sonja Hejdeman	lärarinnan
Katarina Huldt	Vera, Polskans storasyster
Ivan Lindqvist	Kingen, Veras kille
Tadeusz Szymonski	den katolska prästen
Paula Sandelin	Armefeltskan

Produktionsbolag	MovieMakers Sweden AB		(för)
	Sveriges Television AB TV1
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Laboratorium	Sveriges Television Filmlaboratoriet

Trakterna kring Tullingesjön utanför Stockholm. Några barackliknande hyreshus vid sjön har i folkmun fått namnet Seppan efter den närbelägna fabriken Separator AB (senare Alfa-Laval), där de flesta av familjefäderna i husen arbetar. Nästan alla familjerna i Seppan är invandrare: finnar, ryssar, österrikare, polacker. I närheten ligger också lite mer ståtliga disponentvillor där de svenska fabrikscheferna bor.

Vintern 1961. Svenska Sara, som bor i en av disponentvillorna, och finska Pirjo, som bor i Seppan, är trots klasskillnaderna bästa kompisar. Deras föräldrar tycks vara varandras motsatser. Saras mamma är kylig och förbjudande, och Sara söker sig till fadern för kärlek. Pirjos pappa, en veteran från finska vinterkriget, är däremot lynnig och våldsam, i synnerhet när han blir full.

Pirjo uppvaktas blygt av klasskamraten Seppo, som vägrar läsa morgonbön och prata annat än finska i skolan. Han gör sig också snabbt känd som något av en galenpanna, ofta i färd med att göra farliga saker, t ex att jumpa på isflaken i Tullingesjön eller kasta sig undan tåget i sista sekunden på det närbelägna järnvägsspåret.

Men den mesta tiden ägnar 11-åriga Sara och Pirjo åt varandra. Pirjo tar gärna initiativ till sexuella upptäcktsfärder, som att stjäla porrtidningar från ungkarlshotellet, smygtitta på älskande par eller jämföra könsorgan. I det trångbodda Seppan, där dörrarna står öppna, bjuds det på rikliga möjligheter till sådana inblickar i vuxenvärlden. Runt omkring Sara och Pirjo finns det en skock barn från olika länder: tjocka Fransiska från Österrike vars mamma drillar henne till att bli balettdansös, Polskan vars mamma bedriver en lokal prostitutionsverksamhet vid sidan av hushållsarbetet, Grisa-Bengt, Piroschka, Ryssen, Greger och många andra.

Samtiden gör sig påmind i olika former: på radion informerar C G Hammarlund om trafik blandat med trallvänliga sånger av Lill-Babs och Siw Malmkvist, på väggarna hänger bokhyllan String och över natthimlen svävar Jurij Gagarin i sin rymdkapsel.

Året innehåller också sina tragedier. På vårkanten, då isen går upp på Tullingesjön, försvinner Seppo och en rysk pojke, efter att ha jumpat på flaken. Endast den ryske pojken hittas. Seppo förblir försvunnen. På skolavslutningen reciterar Pirjo en dikt ur "Fänrik Ståls sägner", som blir en hyllningssång till Seppo. Kniven hon fått av honom vårdas ömt. Under en vacker sommardag medan barnen har drakflygning på en blomsteräng, dödas Lilla Anna då hon balanserar på järnvägsspåret och inte hör tåget komma. På sensommaren händer en olycka på fabriken. Ryssens pappa dödas. Saras pappa, som är ansvarig chef, ger Pirjos pappa skulden för olyckan och anklagar denne för fylleri under arbetstid. Pirjos pappa får sparken.

En dag på höstkanten kommer Pirjos pappa hem full och slår sönder lägenheten. Den smått hysteriska österrikiska grannfrun ringer efter polisen. Pirjo och Sara blir vittne till hur han förs bort i polisbil, och Pirjo vill inte ha med Sara att göra längre. Brytningen blir definitiv då Sara kräver tillbaka en dockklänning hon gett till Pirjo. Hämnden kommer senare på hösten. Några av barnen från Seppan doppar Sara i en gyttjepöl under hemvägen från skolan. På avstånd ser Pirjo hur Sara förnedras.

Filmen avslutas med texten: När vi var små trodde vi att Seppan var hela världen och vi hade rätt.

Censurnummer	126788
Datum	1987-04-27
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	3399 meter
Kommentar	Aktlängder: 545-528-526-522-577-500-201 = 3399 meter.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3399 meter
Längd i minuter	124 min
Akter	7 rullar
Dialogspråk	Svenska Finska Ryska Ungerska Tyska

Pressreaktion Svensk filmografi

Uteslutande lovord föranledde denna tv-serie från 1986, som klipptes om till långfilm och biografvisades året efter. Alla kritiker var överens om att Agneta Fagerström-Olsson hittat en äkta, osentimental ton i sin uppenbart självbiografiska barndomsskildring. Barnskådespelarna hyllades för sitt inlevelsefulla spel, som särskilt framträdde i närbild. De enda invändningarna var att tempot möjligen var för långsamt, åtminstone för biografvisning.

Jacob Branting, AB: "Påståendet att film är bäst på bio är ingalunda någon självklarhet, men när nu Seppan föreligger för biografdukarna är jag benägen att hålla med. Det finns en liten risk med att berättartempot har denna kärleksfulla långsamhet 120 minuter i sträck. Men den balanseras mer än väl av hur fenomenalt dessa barnskådespelare låter sina ansikten i närbild bli scener, där livets gång noteras utan pålagd hinna av moralism; klarögt, nyfiket. Det är inte ofta man ser en film så fri från sentimentalitet, och ändå så varsam om sina människor och så ömsint mot sin miljö. Att säga att den handlar om sexuellt uppvaknande och socialt medvetande vore ju inte fel, men otillräckligt. Den har kvaliteter nog för att kunna sägas handla om att finnas till."

Bernt Eklund, Expr: "En viss typ av tv-film går inte på bio. Den arbetar med ett slags förgrovat bildspråk, extrema närbilder och genomförd övertydlighet. Egentligen fungerar stilen inte i tv heller. Seppan är inte en tv-film av den sorten. Den har ett långt mer sofistikerat bildspråk. Den använder sina mirakulösa barnskådespelare på ett mycket nyansrikare sätt. När jag nu för första gången ser den i stort format kommer jag att tänka på en film som Agneta Fagerström-Olsson var inblandad i för tio år sedan ¿ den gången som skådespelerska. Filmen hette Slumrande toner och gjordes av Johan Bergenstråhle och var till innehållet i alla meningar olik Seppan. Men den kröp lika nära inpå sina människor, gjorde åskådaren delaktig på samma sätt.

För det är ju miraklet med Seppan att när man ser barnen och deras liv och död i bruksmiljön i Tullinge, så känner man igen sig. Det var så det var. Även om det bara fanns något enda finskt invandrarbarn i ens skola eller om man aldrig behövde diskutera Guds existens därför att någon kompis dött. Eller om egentligen det mesta såg annorlunda ut och de händelser som hände alltid var andra händelser. Ändå är det samma sak - stämningarna, det osentimentala sökandet efter nycklarna till vuxenheten och livet. Det gick fram i tv - det känns tydligt på bio."

Elisabeth Sörenson, SvD: "I förgrunden finns barnen ¿ och de ger anledning till att travestera Hjalmar Söderberg: att vara barn var för djävligt. Ibland kan man tycka det är underligt att barn överlever med själen i behåll - om än ofta sargad. En inte ringa del av såren tillfogar de varandra. Agneta Fagerström-Olsson döljer inte sådana sanningar, vilket inte betyder att hon svartmålar. Hon levandegör sitt minnes bilder och de rymmer alla sorts känslor. Genom den brokigt internationella värld hon skildrar går också breda stråk av humor - och strimmor av kärlek på olika plan. Seppan är en känsligt genomförd filmisk berättelse med väl beräknade avvägningar mellan tystnader och alldeles naturliga repliker, mellan uttrycksfulla närbilder och tillvaratagna långa linjer i slättlandskapet.

Den har några dramatiskt starka scener, men det som dröjer sig kvar är kanske ändå de stillsammare, mer inåtvända sekvenserna, som då en liten flicka förgäves försöker få igång ett samtal med sin mamma som är mer intresserad av att prova klänningar och avfärdar varje spelöppning. Filmen kommer sina medmänniskor så nära i sådana ögonblick. Tilläggas skall att Agneta Fagerström-Olsson respekterar även sin publik: hon lämnar alltid något åt åskådaren att fylla i. Man får vara med."

Kommentar Svensk filmografi

Agneta Fagerström-Olsson (f 1948) hämtade sina barnskådespelare bland skolbarn från trakterna kring Tullinge och närliggande områden i Botkyrka kommun, som Hallunda, Norsborg och Tumba. Inget av barnen hade tidigare stått framför en kamera.

Inspelningen föregicks av en del insändare från folk som bodde eller hade bott i Seppan-husen och som befarade en skräckskildring av social misär. Agneta Fagerström-Olsson, som växte upp i en av disponentvillorna intill Seppan och alltså har Sara som sitt alter ego i filmen, uttalade dock att hon var stolt över att ha fått växa upp i området.

Tullinge

Sverige

1985

1985

TV-visning	1986-04-21	TV1		Sverige		(del 1)
	1986-04-27	TV1		Sverige		(repris del 1)
	1986-04-28	TV1		Sverige		(del 2)
	1986-05-04	TV1		Sverige		(repris del 2)
	1986-09-09	TV1		Sverige		(del 1 och 2)
Stockholmspremiär	1987-05-01	Fågel Blå		Sverige	124 min
Annan visning	1987-10-02	Bio Victor	Stockholm	Sverige	120 min	(Filmens dag)
	1987-10-04	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	120 min	(Filmens dag)
Cinemateksvisning, arkivkopia	2012-11-17
Festivalvisning	2015-03-13	Filmstaden 2	Malmö	Sverige	120 min	BUFF Filmfestival 2015.
Cinemateksvisning	2016-04-16	Filmhuset	Stockholm	Sverige

Originaltitel	La paloma
Kompositör	Sebastián Yradier	(1859)
Textförfattare	Sebastián Yradier	(spansk text 1859)
	Ernst Wallmark	(svensk text)

Originaltitel	Cigaretta cigaretta

Originaltitel	Oj calyptos bom bom

Originaltitel	Who Put the Bomb
Kompositör	Barry Mann	(1961)
	Gerry Goffin	(1961)
Textförfattare	Olle Bergman	(svensk text)
	Barry Mann	(engelsk text 1961)
	Gerry Goffin	(engelsk text 1961)

Originaltitel	A Fine Romance
Kompositör	Jerome Kern	(1936)
Textförfattare	Sven Paddock	(svensk text 1937)
	Dorothy Fields	(engelsk text 1936)
	Swift	(svensk text 1937)

Originaltitel	Rose's Turn
Kompositör	Jule Styne	(1959)
Textförfattare	Stephen Sondheim	(1959)

Originaltitel	Doch was kommt da

Originaltitel	Trumpet
Kompositör	Mikael Renliden
Instrumentalist	Mikael Renliden	(trumpet)

Originaltitel	Plåtljud
Kompositör	Thomas Gartz

Originaltitel	Czardas
Kompositör	Thomas Gartz

Originaltitel	Everybody's Somebody's Fool
Kompositör	Howard Greenfield	(1959)
Textförfattare	Åke Gerhard	(svensk text 1960)
	Jack Keller	(engelsk text 1959)

Originaltitel	The Lady Is a Tramp
Kompositör	Richard Rodgers	(1937)
Textförfattare	Lorenz Hart	(1937)
Sångare	Frank Sinatra

Originaltitel	Finsk humpa-låt

Originaltitel	'O sole mio!
Kompositör	Eduardo Di Capua	(1898)
	Alfredo Mazzucchi	(1898)
Textförfattare	Giovanni Capurro	(italiensk text 1898)
	Sven Nyblom	(svensk text 1901)

Originaltitel	Oh! Carol
Kompositör	Howard Greenfield	(1959)
	Neil Sedaka	(1959)
Textförfattare	Howard Greenfield	(engelsk text 1959)
	Neil Sedaka	(engelsk text 1959)
	Börje Carlsson	(svensk text "Åh, Caroll")
	Leif Nilson	(svensk text "Åh, Anna")

Originaltitel	Den blomstertid nu kommer
Textförfattare	Israel Kolmodin	(1694)
	Johan Olof Wallin	(1819)
	Britt G. Hallqvist	(1979)

Originaltitel	Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini
Kompositör	Lee Pockriss	(1960)
	Paul J. Vance	(1960)
Textförfattare	Lee Pockriss	(engelsk text 1960)
	Karl-Lennart	(svensk text 1960)
	Paul J. Vance	(engelsk text 1960)

Originaltitel	Seemann (deine Heimat ist das Meer)
Kompositör	Werner Scharfenberger	(1960)
Textförfattare	Ben Hur
	Fini Busch	(tysk text 1960)

Originaltitel	Cittramelodi

Originaltitel	Finsk tango

Originaltitel	Rysk sång

Festivalpris	Créteil	1987			(1:a pris/t.m. Loyalties/; 5 000 fr)
Guldantennen	Stockholm	1986
Pris	Stockholm	1986		Agneta Fagerström-Olsson	(Expressens TV-pris)

Nationella minoriteter, sverigefinnar

Svenska minoritetsspråk, finska

Sverigefinnar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	3374

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Separat visningsljud
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	SEPPAN
Tryckeri	Uddenholms offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Omfång	55 s. + 2 s. översättning av dialog på finska till svenska.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	35 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	32 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	44 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Svensk dialoglista, biografversionen.
Omfång	61 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	61 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	49 s. + 2 s. inledning.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	61 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Biografversionen.
Omfång	61 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	38 s. Inledning mm (3 s.) ingår.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	6
Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Dia	1
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	124 min
Dialogspråk	Svenska Finska Ryska Ungerska Tyska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264