Regi |
|
---|---|
Manus |
|
Visa alla filmer |
Svensk journalist, författare, filmregissör, manusförfattare, klippare och producent. Född Ylva Daga Elisabet Floreman i Malmö. Studier 1978-1980 på Journalisthögskolan i Göteborg (JMG). 1980-1982 redaktör på tidningen ETC.-År 1981 debuterade Ylva Floreman som författare med debattboken "Lyckopiller", om forskningen kring hormonella preventivmedel för kvinnor. Fyra år senare kom debutfilmen Ovanlandet, en kort dokumentär om fyra samekvinnor uppväxta i nomadiserande renskötarfamiljer gjord i samarbete med regissören och filmfotografen Peter...
Svensk journalist, författare, filmregissör, manusförfattare, klippare och producent. Född Ylva Daga Elisabet Floreman i Malmö. Studier 1978-1980 på Journalisthögskolan i Göteborg (JMG). 1980-1982 redaktör på tidningen ETC.
-
År 1981 debuterade Ylva Floreman som författare med debattboken "Lyckopiller", om forskningen kring hormonella preventivmedel för kvinnor. Fyra år senare kom debutfilmen Ovanlandet, en kort dokumentär om fyra samekvinnor uppväxta i nomadiserande renskötarfamiljer gjord i samarbete med regissören och filmfotografen Peter Östlund. Samma år, 1985, kom reportageboken "En Amazon med keps", som skildrade bilbyggande tonårsgrabbar i Mora. Boken låg till grund för Floremans mest kända, visade och kritikerhyllade dokumentär: långfilmen Amors bilar (1988).
Arbetet med boken och därefter filmen varade i sammanlagt fyra år, 1984-1988. Premiären för Amors bilar förlades utanför Stockholm, och distributionen av filmen bestod till största delen av en visningsturné arrangerad av medfinansiären Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF). På samma sätt användes hennes dokumentär, ”Vem bryr sig!” (2001), en skildring av unga nazister i Tomelilla, som debattfilm i skolor.
Vid sidan om dessa har Floreman även regisserat en rad dokumentärer i det korta formatet. År 1995 gjorde hon den experimentella Husets själ, själens hus, där människan och hennes arkitektur speglar sig i varandra. I den samarbetade hon med kollegan Mikael Kristersson, vars dokumentär Carl G. Johansson - en vagabond (1992) Floreman har klippt. Följande år, 1996, återvände hon till de norra gränstrakterna mellan Sverige, Norge och Finland med Posti-Marti, lantbrevbärare 1933-83. Här möter vi den pensionerade Martins återblick på sina femtio år som brevbärare till fots, cykel, häst, motorcykel, bil, skridskor, skidor, rensläde och snöskoter på upp till 36 mil långa postrutter.
Senare filmer är Meantime in Grez (2002) och Älska mig mest (2005). Den förstnämnda är en ögonblicksbild av hur livet går sin gilla gång i den franska byn Grez-sur-Loing den 11 september 2001, alltså samtidigt med terroristattacken mot World Trade Center på andra sidan Atlanten. Den senare är ett porträtt av tioåriga Nora, som oroar sig för konsekvenserna av hennes föräldrars skilsmässa och deras nya familjebildningar.
Floreman har parallellt med filmkarriären arbetat som frilansande skribent och krönikör på bland annat Arbetet, Kvällsposten, Ystad Allehanda och Flamman. En samling krönikor utgavs 2005 under titeln "Kan du räcka mig saltet?"
I skrivande stund aviserar Ylva Floreman på sin hemsida att hon sedan 2012 utvecklat ett nytt dokumentärfilmprojekt. Det handlar om Sandy som ska byta kön och filmen går under arbetstiteln Från nazist till kvinna.
Michael Tapper (2015)
Regi |
|
---|---|
Manus |
|
Producent |
|
Foto |
|
Klippning |
|
Ljudtekniker |
|
Roll |
|
Stillbildsfoto |
|
Övrig medarbetare |
|
Tack till |
|