Lars Jönsson

Media (1 st)

Svensk producent (filmer från 1992). Född i Grevie, Båstad.

-

Lars Jönsson är prototypen för en selfmade man. Filmintresset vaknade i tonåren tack vare Ängelholms filmstudio. Där betade han av filmhistorien. Media och video var på modet och Kalix Folkhögskola lockade med en videoutbildning. Den blev hans enda formella skola, men han lärde sig mycket; foto, klippning, regi. Han hamnade i Göteborg i slutet av 1980-talet. Där fanns en balettakademi men ingen filmutbildning. Jönsson övertygade kommunen att också satsa på en dylik, en filmakademi, baserad på gästlärare. Jönsson var dess rektor 1988-1991 och lärde sig administration och ekonomi i förbifarten. 1989 bildade han Memfis Film och blev sin egen producent.

Colin Nutley och fotografen Jens Fischer gjorde 1986 en uppmärksammad dokumentär om samhället Liared i Västergötland, Där rosor aldrig dör. Jönsson hade planer på något liknande om den skånska orten Perstorp och kontaktade Nutley som var intresserad – men ännu mer intresserad av att fortsätta sin verksamhet som spelfilmsregissör. Jönsson tänkte om och resultatet blev den i Ulricehamnstrakten inspelade Änglagård (1992), som Memfis samproducerade med bland andra Nordisk Film & TV-fond och SVT.

Intäkterna från Änglagård blev den ekonomiska basen för Memfis Films fortsatta verksamhet, men det fortsatt goda samarbetet med TV2 i Göteborg och tillkomsten av Västsvenska Filmfonden / "Film i väst" 1994 gjorde sitt till. Viktigast var dock Jönssons förmåga att hitta nya talanger och samarbetspartner. Han fick tidigt kontakt med Peter Aalbeck Jensen på Zentropa Entertainments i Danmark och blev samproducent på alla Lars von Triers filmer från Breaking the Waves (1996) till Antichrist (2009).

Zentropa, TV2 och Filmfonden var också de som stöttade Jönsson när han producerade sina första långfilmer efter Änglagård, Björn Runges och Lukas Moodyssons debutfilmer Harry & Sonja (1996) och Fucking Åmål (1998). Den stora framgången med den senare, såväl publikt som ur kritikersynpunkt, bl.a. en Guldbagge för bästa film, satte Memfis Film på kartan. Alla ville vara med, men få blev utvalda. Jönsson visste vad han ville; kvalitet – gärna med publiktycke. Gick han in för ett projekt gjorde han det till 100 %, från manusarbetet via klippningen till premiär och distribution. Och han gav gärna filmskapare fler chanser.

Lukas Moodysson har han följt i med- och motgång genom alla år, från debuten och de lika framgångsrika Tillsammans (2000) och Lilja 4-ever (2002), till de smala och kanske lite för udda satsningarna Ett hål i mitt hjärta (2004) och Container (2006) och den mindre lyckade internationella samproduktionen Mammut (2009). Efter den tog Moodysson en paus men 2013 gjorde han och Jönsson comeback med Vi är bäst! för vilken Jönsson fick det nyinstiftade producentpriset "Lorens".

Parallellt med Moodysson tog sig Jönsson an en annan begåvad filmskoleelev, Josef Fares. Komedierna Jalla! Jalla! (2000) och Kopps (2003) gjorde bägge succé, och den mer allvarliga och självbiografiska Zozo (2005) fick bred utlandslansering och belönades med Nordiska Rådets pris. Samarbetet avslutades med ännu en komedi, Farsan (2010) Efter den lämnade Fares filmen för att istället göra tv-spel.

Ytterligare en talang Jönsson lanserade på 2000-talet var dramatikern och teaterregissören Maria Blom. Hon hade skrivit och satt upp sin pjäs "Masjävlar" på Dalateatern och den tyckte Jönsson skulle lämpa sig än bättre för film. Masjävlar blev 2004 års stora kritiker- och publiksuccé. Guldbagge för bästa film, bästa manus och bästa biroll (Kajsa Ernst). Jönsson och Blom följde upp framgången med komedierna Nina Frisk (2007), Fishy (2008) och Hallåhallå (2014) som är sympatiska och lättsamt underhållande utan att göra större intryck.

Jönssons satsningar på en del enskilda projekt visar också på hans magkänsla för person och stoff. År 2000 satsade han på Ulf Malmros' Den bästa sommaren, som blev en av dennes bästa filmer, och han hjälpte samma år Per Åhlin att slutföra sin animation Hundhotellet. 2006 lät han Jesper Ganslandt debutera med Farväl Falkenberg, som svenska kritikerförbundet utsåg till årets bästa film.

Man bör heller inte förbise att det hör till Jönssons talanger att också välja rätt medarbetare. Anna Anthony utsågs till produktionssekreterare på hans första filmer, avancerade snabbt till producent, bland annat till alla Josef Fares' filmer.

I slutet av 2010-talet började Jönsson dra ner på verksamhet. Efter den lyckosamma satsningen på Petter Lennstrands barnfilm Upp i det blå (2016), bästa barnfilm vid filmfestivalen i Berlin, har inte Memfis producerat något eget. När Lukas Moodysson ville göra tv-serien Gösta (2019), ryckte dock Jönsson in och fick HBO att ställa upp och producera sin första svenska serie. Men producentansvaret stannade hos Lars Jönsson.

Bengt Forslund (2020)