Svensk regissör och manusförfattare. Född Stig Hans Åke Gabrielsson i Växjö, Småland.
-
Extraknäck i ungdomsåren kan ge livet oväntad inriktning. Efter uppväxt och skolgång i Småland var Lunds universitetet den naturliga fortsättningen för
HansÅke Gabrielsson, men han hade också konstnärlig talang och när Per Åhlin på Pennfilm i Hököpinge sökte tecknare till sina animerade produktioner beslöt HansÅke att pröva på. Det gick bra och då Pennfilm var ett företag med bara en handfull medarbetare fick alla pröva på det mesta, inte bara skissa och animera, så HansÅke fick lära sig hela hantverket – och det handlade verkligen om ett hantverk – från grunden.
Hans talang för yrket och hans kluriga påhittighet uppskattades och från
Dunderklumpen (1974) och
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975) blev HansÅke en av Per Åhlins närmaste medarbetare, ett samarbete som fortsatte även sedan Gabrielsson lämnat Pennfilm för en egen karriär. För Per Åhlins
Hundhotellet (2000) och
Emil och Ida i Lönneberga (2013) delade HansÅke manusansvaret med Åhlin och stod även för dialog- och röstregi.
Under ett par decennier kring millennieskiftet prövade Gabrielsson sina krafter som manusförfattare och regissör i andra filmsammanhang; tv, dokumentär och spelfilm. Det blev en brokig samling filmer, mer eller mindre framgångsrika. Bland tv-produktionerna märks framför allt en lyckad filmatisering av Fritiof Nilsson Piratens "Tre terminer" (1991). Den ledde till att Gabrielsson fick förtroendet att göra den sjätte filmen om Jönssonligan, den som gjordes efter att att Gösta Ekman hoppat av från huvudrollen.
Det gick över förväntan. HansÅke och Rolf Börjlind fick ihop ett charmigt och fiffigt manus som var en hommage till Fritz Langs
Doktor Mabuses testamente (1933). I
Jönssonligan & den svarta diamanten (1992) kompletterar Peter Haber, som psykiatern doktor M.A. Busé, ligan med överraskande komisk talang. Filmen hade animerade förtexter av Per Åhlin och den roliga slutjakten med en radiostyrd leksaksbil i huvudrollen (!) hade säkert sin bakgrund i Gabrielssons kunskap om hur man skapar animerad rörelse.
Publikframgången lade grund för en sjunde film,
Jönssonligans största kupp (1995), med Stellan Skarsgård som inhoppare, men denna gång slog det slint. Skarsgård passade inte in i rollen och manuset gick på tomgång. DN:s Helena Lindblad var positiv men flertalet övriga kritiker gjorde tummen ned. Publiken hängde dock hyggligt med och Gabrielsson fick av Omega Film erbjudandet att regissera en thriller med manus av Hans Iveberg,
Sjön (1999). Det borde han kanske ha avstått. Inte heller denna gång var kritiken nådig. Huvudrollsinnehavaren Regina Lunds Guldbaggenominering var ljuspunkten i mörkret och Gabrielsson gav inte upp. Tillsammans med Marianne Willtorp skrev han äktenskapskomedin
Min frus förste älskare (2006). Det var hans rätta element; en lekfullt charmig otrohetskarusell med ständigt överraskande vändningar. Ett lyckad försök att göra en svensk "screwball comedy" med skruvat manus och kongeniala skådespelare.
Överraskande nog var kritiken sval och publiken svek. Gabrielsson återvände till fadershuset, den animerade filmen. I lag med Per Åhlin, enligt ovan, men också som manusförfattare till långfilmen
Hokus pokus Alfons Åberg (2013) och tio kortfilmer om samma figur (2014–2015), samt två fristående filmsagor,
Månulvarna (2016) och
Sigrid och natten (2017), som bygger på böcker av Malin Ahlin respektive Jöns Mellgren.
Bengt Forslund (2022)