Lena Nilsson

Svensk skådespelare. Född Ruth Lena Nilsson i Sankt Görans församling, Stockholm. Mor till artisten Einár (Nils Grönberg). Vann 2019 Guldbagge för bästa kvinnliga biroll för sin insats i Videomannen (2018).

-

Lena Nilsson är uppväxt i Fruängen i Stockholms södra förorter och har i intervjuer betecknat sig själv som en typisk förortstjej. Hon började med att dansa balett men blev sedan intresserad av att skådespela i samband med att hon 1984-1986 fick en del statistuppgifter på Dramaten. Hon fick en snabb berömmelse och blev lite av tonårsidol när hon fick den kvinnliga huvudrollen i ungdomsfilmen PS Sista sommaren (1988), en uppmärksamhet hon senare känt en viss tveksamhet inför. Samtidigt med denna filminspelning kom hon 1987 in vid Teaterhögskolan i Stockholm och efter examen 1990 har hon varit knuten till Dramaten, där hon hade sin första stora roll i "Jag är inte Rappaport" (1989) och spelat mer regelbundet där fram till 1995 samt därefter mer sporadiskt som "Vildanden" (2000) och som den onda kungadottern Goneril i "Kung Lear" (2003).

Under samma tid var hon 1994 med att starta Teater Plaza och satt med i styrelsen innan verksamheten drabbades av allehanda problem och så småningom upphörde kring sekelskiftet. Där hade hon bl.a. en uppmärksammad roll i "Rumäner" (1997) som gjordes i samarbete med Teater Galeasen. Tidigare hade hon också fått lovord för sin roll i "Gertrud" på Sibyllan (1993).

I allt har hon ofta fått framställa starka och självständiga kvinnor antingen det rört sig om roller i klassikeruppsättningar, kriminalpolis som i ett par Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringar (Polis polis potatismos, 1994 och Roseanna,1994) eller mamma i tv:s adventskalender Kaspar i Nudådalen (2001). Detta var även något som var märkbart i filmdebuten. I mycket uttrycks detta genom en utstrålning som mest kännetecknas av en självklar scennärvaro och frånvaron av stora gester och åthävor. Det är också egenskaper som renderade kritikens beröm av henne för huvudrollen i den annars ojämt bedömda filmen Det sjunde skottet (1998), där en kritiker talade om hennes gudabenådade gåva att bära en hemlighet som väcker publikens nyfikenhet.

Hon medverkade också i långfilmer som I taket lyser stjärnorna (2009) och Videomannen (2018). För den senare filmen fick hon en Guldbagge för sin insats. 

P O Qvist (2004), redigerad av redaktionen 2023