Mary Johnson

Media (1 st)

Skådespelerska (filmroller 1913-1928). Född Astrid Maria Carlsson i Eskilstuna. Gift med Karl Emil Georg Johnson (= Karl Gerhard), senare med Einar Rød och slutligen med den tyske skådespelaren Rudolf Klein-Rogge.

Hon föddes i en arbetarefamilj och gjorde sina första lärospån som skådespelerska i Karin Swanströms sällskap, där hon debuterade våren 1913 i en dramatisering av Rosen på Tistelön. En samtida tidningsuppgift gör dock gällande att hon kom med i detta sällskap redan 1911. Vid denna turné träffade hon Karl Gerhard, som blev hennes förste make. Redan 1913 gjorde hon en liten filmroll i Stillers ofullbordade Mannekängen. 1914 blev de två engagerade hos Hjalmar Selander på Nya Teatern i Göteborg, där hon blev något av teaterns primadonna och hon blev fortsättningsvis ofta förknippad med en av hennes stora roller där nämligen som Dunungen (1915), som fäste kritikens uppmärksamhet på henne. Under denna tid blev hon engagerad av Hasselblads med filmroller i bl.a. i Ministerpresidenten (1916), den censurförbjudna Mysteriet natten till den 25:e (1917), Mellan liv och död (1917) och Fyrvaktarens dotter (1918). Hon turnerade därefter med Skådebanan fram till 1917 samt var 1917-18 vid dess nya fasta scen vid Folkets Hus teater i Stockholm. Karl Gerhard bröt sedan med Skådebanan och började i stället med egen turnéverksamhet 1918 och 1919, där Mary Johnson och Richard Lund blev hans stjärnor. 1920 gästspelade hon vid Folkteatern i Göteborg. När Hasselblads 1918 fusionerade med Skandia kom hon över till detta bolag och slog igenom stort på film med Mästerkatten i stövlar (1918) och när det bolaget i sin tur uppgick i det 1919 bildade Svensk Filmindustri fick hon sin kanske mest kända svenska filmroll som Elsalill i Herr Arnes pengar (1919).

Ungefär samtidigt skilde hon sig och äktade den norske skådespelaren Einar Rød och kom därvid att verka i Norge som skådespelare, bl.a. på turné 1922 och vid Chat Noir i Oslo 1922-23. Så småningom hamnade hon i tysk film. Hon engagerades först av Trianonbolaget som emellertid gick omkull och hon hamnade i stället hos Rex-film, som gav henne en stor roll i Das Haus der Lüge (Vildanden, 1926). Detta innebar också att hon övergav ingenuefacket och utvecklades till en mer mångsidig skådespelerska som var användbar för både tragedi och komedi. I Vildanden blev hon en utmärkt uttolkare av det skygga och veka i huvudpersonen som till sist blir ett offer. Filmandet i Tyskland innebar också att hon blev en av svensk films första internationella stjärnor och i Tyskland träffade hon så småningom sin tredje man, skådespelaren Rudolf Klein-Rogge.

Efter en relativt flitig filmkarriär under 1920-talet försvann hon från filmen i början av 1930-talet. Andra världskriget drabbade de två makarna mycket hårt och de förlorade i stort sett alla sina tillgångar förutom ett sommarställe utanför Graz i Österrike, där de bosatte sig efter krigsslutet. De sista åren tillbringade hon i största obemärkthet och hon avled i Stockholm. Hon förefaller ha varit mycket skygg för publicitet och det finns mycket lite skrivet om henne. Hon har ansetts som en av svensk films vackraste skådespelerskor, vår egen stora lilla filmingenue som Filmjournalen beskrev henne, och liknades på många håll vid en spröd och vacker Meissendocka. När hon slog igenom i Dunungen, menade en kritiker att hon genom att vara liten och späd, blond och blåögd, uppfyllde fordringarna att vara en riktig dununge. Hennes förste man Karl Gerhard har betecknat henne som änglalik och skygg och att hon omedelbart väckte hans beskyddarinstinkter. Zarah Leander beskrev henne i sin memoarbok som eterisk och änglalik. Det fanns också något androgynt över hennes uppenbarelse och det hävdades att hon fick lika mycket beundrarpost från kvinnliga som manliga bioåskådare. Mary Johnson avled i Hägersten, Stockholm.

P O Qvist (2004)