Gustaf Molander

Media (11 st)

Svensk regissör (filmer 1920-1967), skådespelare (filmroll 1931) och manusförfattare (filmer 1917-1970). Född Gustaf Harald August Molander i Helsingfors, Storfurstendömet Finland, Kejsardömet Ryssland. Död i Oscars församling, Stockholm. Dramatens elevskola 1907-1909. Gift 1910-1918 med skådespelaren Karin Edwertz, 1919 med Elsa Fahlberg. Bror till regissören Olof Molander.

-

Finns det någon svensk filmregissör med en sådan lång och jämn karriär som Gustaf Molander? Han var med under svensk films första guldålder mellan 1913 och 1924. Han var en av få kvalitetsmedvetna filmskapare på 1930-talet. Han var aktiv under den svenska filmens renässans på 1940-talet. Han var en av få som gjorde anti-nazistiska filmer under andra världskriget. Han gjorde polerade dramer på 1950-talet då han på sätt och vis slöt cirkeln genom att göra några nyinspelningar av de mest berömda filmerna från stumfilmseran. Utöver regissör och manusförfattare tvättade han också andras manus och var bitvis konstnärlig ledare på SF. Att kalla Gustaf Molander för svensk films grand old man känns ganska naturligt.

Molander gjorde dels komedier och dels dramer, men nästan alltid med en kulturellt förfinad och sofistikerad ton. Det är det som gör att han särskilt står ut på 1930-talet, då folkliga farser och pilsnerfilmer annars var på modet. Ibland var han mer experimentell, såsom En natt (1931), ett eldfängt och expressionistiskt drama som utspelas vid finsk-ryska gränsen och handlar om hur revolutionen kommer emellan en ung man och hans familj, och hans trolovade. Trots sin borgerliga framtoning så gjorde Molander trots allt flera indignerade politiska filmer.

Hans mest hyllade film är Intermezzo (1936), en film som han gjorde fritt efter eget huvud, och den är kanske också mer signifikativ för hans filmskapande än En natt. En välspelad, passionerad och civiliserad film om kärleken mellan en äldre violinistvirtuos och en ung pianoackompanjatör. Han spelas av Gösta Ekman d.ä. och hon spelas av Ingrid Bergman. Det var den film som definitivt förde henne till Hollywood, där hon fick reprisera sin roll mot Leslie Howard i Intermezzo (Gregory Ratoff, 1939). Bergman och Molander gjorde sex filmer tillsammans och de tillhör hans bästa.

Molanders viktigaste medarbetare var emellertid filmfotografen Åke Dahlqvist. Molander och Dahlqvist arbetade ständigt tillsammans. Det är kanske till och med så att man inte borde prata om Molander utan om "Molander & Dahlqvist". De arbetade ihop redan på 1920-talet och fortsatte samarbeta till och med Sången om den eldröda blomman (1955). Tillsammans utarbetade de en ibland tämligen avancerad bildkonst, ett betydelsebärande bildspråk, fullt av skuggor och dunkla vrår, även i komedierna. I många filmer medverkar bildspråket till att skapa en film som höjer sig över manusets banaliteter. Därtill var Molander också en fin personinstruktör och skapade i sina filmer i synnerhet starka kvinnoporträtt.

Det är omöjligt att komma förbi Molander när man pratar om svensk film. Inte bara genom sin långa karriär, utan också genom sin tyngd, sina kontakter och sin starka ställning inom svenskt filmliv tillhör han de mest betydande. På senare år har hans filmer börjat utforskas utifrån ett feministiskt perspektiv, med positivt resultat, men Molander som forskningsobjekt är fortfarande relativt obruten mark. Det finns definitivt material här för flera doktorsavhandlingar.

Fredrik Gustafsson (2011)