Pauline Brunius

Media (1 st)

Svensk skådespelare, regissör och teaterchef. Född Emma Maria Pauline Lindstedt i Stockholm. Död i Oscars församling, Stockholm. Gift med regissören John W. Brunius. Mor till skådespelaren Anne-Marie Brunius och skådespelaren och regissören Palle Brunius samt farmor till regissören Niklas Brunius.

-

Pauline Brunius var under 1900-talets första hälft svensk scenkonsts grand old lady - som under ett antal år även satsade på filmregi. Hon började som balettelev vid Operan 1891 där hon tillbringade tio år och debuterade sedan som skådespelare vid Olympiateatern 1902. Hon gjorde under det förra 00-talet snabbt succé vid Östermalmsteatern, Dramaten och Svenska Teatern. 1926-1932 drev hon Oscarsteatern tillsammans med sin man John W. Brunius och Gösta Ekman.

Brunius var en klassiskt skolad aktris med magnifik hållning, melodisk röst och särdeles framgångsrik i drottningroller. Edvin Adolphson, som spelade mot henne många gånger under åren på Svenska Teatern, beskriver henne i sina memoarer som en uppskattad kollega och ypperlig ensembleaktris. Brunius filmdebuterade som skådespelare 1920 och gjorde endast 13 filmroller. Idag är hon kanske mest ihågkommen för sin sista filmroll som majorskan Lindberg i Karl Fredrik regerar (Sigurd Wallén, 1934).

Under 1920-talet gjorde Brunius en serie kortfilmer efter egna manus om den charmiga Stockholmsfamiljen Vinner, där föräldrarna spelas av äkta paret Frida och Olof Winnerstrand och sonen Putte av Brunius' son Palle. Det blev sex filmer som gick som förfilmer på bio och påminner om vår tids situations- och actionkomedier. Fragment finns bevarade ur De läckra skaldjuren (1920) och Herr Vinners stenåldersdröm (1924) samt hela den film som heter Lev livet leende (1921) - för övrigt samma titel som Douglas Fairbanks' självbiografi "Laugh and Live" fått i Sverige två år tidigare.

1934 regisserade Brunius sin enda långfilm: Falska Greta i samregi med maken. Filmen inspirerades av ståhejet kring Greta Garbos Sverigebesök 1928 och på manuset som finns bevarat i SFI:s bibliotek hade SF:s produktionschef Vilhelm Bryde godkänt inspelning med tillägget "ett underhållande sommarmanus". Men manuset spelades in utan SF:s medverkan, i Finland som en svensk-finsk samproduktion. Filmen, med Karin Albihn spelade titelrollen, är idag försvunnen. Brunius ägnade sig därefter uteslutande åt teater.

1938 utsågs Pauline Brunius, som första kvinna, till chef för Kungliga Dramatiska Teatern. Hon efterträdde Olof Molander, som hade styrt Dramaten med järnhand och gjort sig ovän med i stort sett hela ensemblen, och hade tio stormiga år på posten innan hon avgick 1948. Att styra Sveriges nationalscen genom krigsåren kan inte ha varit lätt. Under Brunius' ledning spelades Marika Stiernstedts anti-nazistiska pjäs "Attentat i Paris".

Karl Gerhard tillägnade henne efter chefsutnämnandet "Visan om Pauline Brunius" som han själv utklädd till Brunius framförde i revyn "Höstmanöver" 1938 till melodin "The Lambeth Walk". Visan gisslar hennes maktposition och drottninglika framtoning, och innehåller många fyndiga rim på förnamnet (som rutin, disciplin, regin och queen).

Mikaela Kindblom (2012)